Faserland (1995) av Christian Kracht är hans debut, handlar om en man i sena 20-årsåldern som gör en resa genom det återförenade Tyskland från nord till syd, från stad till stad, från hotell till hotell, går på barer, hamnar på fester, nästan ständigt berusad och omgiven av människor han inte känner. Olika märkesvaror och märkeskläder markerar lyxen, fina bilar, fina krogar, champagne. Med start på Sylt och med anhalter i Hamburg, Frankfurt, Heidelberg, München, Meersburg och slutligen Zürich i Schweiz. Vid varje anhalt deltar han i festande och lever ett utsvävande liv med droger och sex, iakttagande och deltagande i sin egen generations dekadens och infantilisering. Historien är aldrig långt borta i das Vaterland, the fatherland - Faserland.
"Jag tittar ut genom fönstret och brer smör från den lilla plastförpackningen på ett bröd, och det där nordtyska slättlandet drar förbi med får och allt, och jag kommer att tänka på hur jag förr alltid brukade luta mig ut genom tågfönstret, med huvudet i fartvinden tills tårarna började rinna
Idag kan man förstås inte öppna fönstren längre, där i snabbtågen, vars inredning är helt fruktansvärd och alltid påminner mig om något slags shoppinggalleria, inget är vackert längre och absolut ingenting är som förr." (sid 25)
Att inte kunna öppna tågfönstret... det fastnade jag för här. Förstås en säkerhetsfråga i dag, men inte alls så charmigt som förr :)
SvaraRaderaCarita, bussfönster går inte heller att öppna, då funkar inte AC.
Radera