Byrackan (Gypsy, the Mongrel) av Virginia Woolf är en av hennes senare noveller. Woolf var en varm hundvän och skrev en hel del om sina hundar, bland annat denna novell om en riktig byracka som en dag klev in i hennes liv. Ett antal personer diskuterar sina hundars drag och natur - om de verkligen talar om hundar? Översättning av Margareta Ekström.
"Och en dag försökte vi skoja med henne. Vi gav henne ett plommon med kärna i. Vad kommer hon att ta sig till med det? undrade vi. Kan ni tro det, för att inte såra oss tog hon plommodet i munnen, och så, när ho trodde att vi inte såg, släppte hon ner kärnan i sin vattenskål och kom tillbaka med viftande svans. Det var som om hon sa: 'Där lurade jag er allt!'" (sid 16)
Hundar är smarta och de flesta skulle rata en plommonkärna. Sedan finns det också hundar som gillar lite mindre kärnor. Det låter som en trevlig novell.
SvaraRaderaÖnskar en fin dag!
Znogge, Virginia Woolf, som många engelsmän, gillar hundar och skriver gärna om dem.
Radera