Flicka, kvinna, annan (Girl, woman, other 2022) av Bernardine Evaristo, vinnare av Bookerpris, är en kollektivroman där tolv öden interfolieras. Tillsammans skapar rösterna ett modernt körverk som tagit världen med storm. En fin bladvändare med allvar och humor. Amma är en radikal pjäsförfattare som i medelåldern ser sin karriär ta fart. Nu ska hon sätta upp en pjäs på National Theatre, ett genombrott som förunnats få svarta dramatiker. I publiken sitter gamla vänner och partners, var och en med sin egen historia, och med olika erfarenheter av att leva som svart i England. Jag är glad att jag blev tipsad om boken, impad av översättare Niclas Nilssons arbete.
Juryn för Bookerpriset: "En imponerande, stark roman om svarta familjer i Storbritannien, om deras kamp, smärta, skratt, längtan och kärlek. Stilen är passionerad, rakbladsvass, full av energi och humor."
"för många år sedan räknade hon med att bli utkastad så fort hon vågade sig in genom dörren, en tid då folk verkligen klädde upp sig när de gick på teater
och rynkade på näsan åt alla som bröt mot klädkoden
hon vill att folk ska komma nyfikna till hennes pjäser, skiter fullständigt i vad de har på sig, har i vilket fall sin egen far-åt-helvete-stil, som har utvecklats, det är sant, bort från de klyschiga jeansen, Che Guevara-baskern, palestinasjalen och den ständigt närvarande knappen med två sammankopplade kvinnosymboler (snacka om att basunera ut det, tjejen)" (sid 11)

Det låter svårt att hålla ordning på tolv personer, kunde du det?
SvaraRaderaYlva, konstigt nog gick det bra, jag tyckte mycket om boken.
RaderaTolv huvudpersoner låter mäktigt men jag förmodar att det faktiskt funkar.
SvaraRaderaZnogge, funkar utmärkt, riktigt fin bok.
Radera