Kläda blodig skjorta : svenskt barnafödande under 150 år

Kläda blodig skjorta : svenskt barnafödande under 150 år (2022) av Maja Larsson ville jag läsa för vi läste litteraturvetenskap tillsammans i Göteborg. Roligt att hennes bok blivit nominerad till Augustpriset. Själv har jag viss erfarenhet och insett hur fort det förändras.

"Det finns inget annat land i hela världen där mammor och nyfödda är lika friska och välmående som i Sverige: 1951 är spädbarnsdödligheten i Sverige 23 per tusen barn, fantastiska siffror jämfört med USA:s 31 eller Danmarks 34. I en del länder, som Chile och Egypten, är siffran så hög som 160. Utvecklingen har gått spikrakt uppåt sedan 1930-talet då allmän mödravård introducerades och 1940-talet då den var gratis för alla. Tanken var dock aldrig att alla kvinnor skulle föda på sjukhus. Ändå är det så det har blivit." (sid 165)

Hur har det varit att vänta och föda barn i Sverige de senaste 150 åren? Genom verkliga vittnesmål från de som var med väver boken en tidigare oskriven berättelse som spänner från 1800-talets hemförlossningar till dagens storsjukhus, via förlossningshem, livsfarliga kejsarsnitt och barnlöshetsbehandlingar. På 1940-talet blev Sverige det första landet i världen där fler kvinnor valde att föda på sjukhus än hemma. Hur blev det så? Och varför har en del kvinnor alltid längtat hem igen? Kroppens mekanismer för att föda var desamma 1870 som nu. Ändå är nästan ingenting i förlossningsrummet sig likt. Barnafödandets historia handlar om vård - men också om politik, pengar, kultur och en ständig strävan bort från det gamla. Väldigt intressant läsning om hur kvinnors liv har förändrats, inställning till barnafödandet, förbättringar i sjukvården, samhället.