gillar begagnat

Helen af Enehjelm (1909-1991) föddes i Kalifornien, gifte sig i Finland med en finlandssvensk och skrev ett dussin böcker på svenska. Hennes farföräldrar var dansk-tyska, hon kunde engelska, finska, spanska, franska och även latin i kyrkan. Hennes böcker är väldigt läsvärda. Älskar hitta tidningsurklipp i gamla böcker. Här om irländska Nobelpristagaren William Butler Yeats.

kung Oscars tid - tisdagstrio

Oscar II:s regeringstid 1872–1907.

Lyssnat på Stina Otterberg Engdahl som skrivit Älska, dricka, sjunga, leva, dö : en essä om Erik Axel Karlfeldt till Karlfeldts 150-års dag (1864-1931). Han hade det tufft efter faderns konkurs på självaste examensdag, men det gick ju bra i livet. Ständig sekreterare i Svenska Akademien och han kunde verkligen "tala med bönder på bönders vis och med de lärde på latin". Man kan lyssna när Karlfeldt läser sina dikter själv: här.

Sankta Annas kloster : drama i två akter (1895) av Selma Lagerlöf (1858-1940) har aldrig tidigare tryckts. Pjäsen skrevs på beställning från Kvindernes Udstilling som hölls i Köpenhamn 1895. Det var den första kvinnoutställningen i Europa och förväntningarna på Lagerlöfs drama var stora. Då succén uteblev slog Lagerlöf bort det allvarliga i sitt försök att slå igenom som dramatiker.

Sekelskiftet 1900 : August Strindberg (1849-1912) och Sigmund Freud av Per Magnus Johansson.
Strindberg var en skönlitterär författare som aldrig gav upp sitt intresse för vetenskap. 

Och det var på kung Oscars tid
 tisdagstrio hos: RobertW.

Gurnah kommer till Bokmässan

Gurnah kommer till Bokmässan, då han pratar om litteratur, läsning och folkbildning. Och hur viktig skönlitteraturen är för personlig utveckling, en ökad förståelse för andra och för att skapa känslan av samhörighet.

Stöld (Theft 2025) av Abdulrazak Gurnah, en roman om lojalitet, svek och de svåra val som formar våra liv. Första roman Gurnah skriver sedan hann vann Nobelpriset.
I ett land präglat av revolutionens efterdyningar korsas tre unga människors liv. Det är i slutet av 1990-talet, och Karim, Fauzia och Badar har alla stora drömmar och försöker skapa sig en framtid i det postkoloniala Tanzania. För den föräldralöse tjänstepojken Badar verkar dock möjligheterna obefintliga. Efter en falsk anklagelse erbjuds han en fristad hos Karim och Fauzia, och han får för första gången uppleva sann vänskap. Men med den framväxande turismen kommer oväntade möjligheter och faror, och alla tre får i sin tur lära sig vad det innebär att ta sitt öde i sina egna händer.
Eftertänksam roman — en berättelse om vänskap, utsatthet och människors försök att hitta sin plats i en värld där historien hela tiden finns närvarande. En fascinerande berättelse om hur ödets nycker i viss mån styr våra liv, men att det även innebär en möjlighet till förändring och öppnar upp för något nytt.
Man får koncentrera sig för att ha koll vem är far till vem, men det flyter på bra och är väldigt trevlig läsning. Gurnah är fantastisk berättare med fina skildringar, stor närvaro.

Nobelpris 2021 Abdulrazak Gurnah, Storbritannien (född i Zanzibar)
Svenska Akademiens motivering: ”för att kompromisslöst och med stor medkänsla ha genomlyst kolonialismens verkningar och flyktingens öde i klyftan mellan kulturer och kontinenter”.

"Ismail hade inte gått i skolan och kunde varken läsa eller skriva. Det kanske gjorde honom så stridslysten och butter, ett försvar mot dem som såg ner på honom, eller också var han kanske bara skapt så. Haji lät sig inte avspisas utan sökte ändå till Ismail. Under den korta tid som han var hemma under lovet blev han Ismails källa till kunskap om den stora världen. Det var åtminstone så Ismail fick honom att känna. Var ligger Japan?" (sid 161)

Om man är intresserad av afrikansk litteratur så har göteborgsprofessor Maria Olaussen, skrivit Africa Writing Europe. Maria Olaussen, professor i engelska med litteraturvetenskaplig inriktning i Göteborg. Hon har träffat Abdulrazak Gurnah många gånger och kan hans författarskap utan och innan, och även utvecklat ett stort antal kurser med fokus på afrikansk litteratur och postkolonial teori. Hennes studenter på kursen postkoloniala texter och teorier ska läsa By the sea, vilket varit bestämt sedan länge och nu känns extra roligt, Olaussen tycker att alla borde läsa den.

vita bokryggar - tisdagstrio

Kvinnan i vitt (The Woman in White 1859) av Wilkie Collins, en passionerad socialist och feminist.
När läsarna slog upp den viktorianska tidskriften All Year Round i slutet av november 1859 möttes de av en ny karaktär bland följetongerna: Den unge Walter Hartright är på en nattlig promenad hem i parken Hampstead Heath när en lätt hand plötsligt läggs på hans axel. Och att boken idag är 714 sidor beror på att författare ofta fick betalt per sida. De viktorianska läsarnas blod frös till is, det var deras första möte med Anne Catherick.


Den vita boken (2019) av Han Kang är en vacker allvarlig bok, vit är en allvarlig färg, väcker många tankar och minnen. Författaren samlar en lista över vita saker. Is Måne Ris Vågor Svepning. Ord som rör något i författaren. En vit fågel öppnar rum mot en sorg storasyster som dog efter födseln, lindor, en spädbarnsskjorta, svepning. Dåtid, nutid, framtid.

Vithet (Kvitleik 2025) av Jon Fosse
En man kör iväg med bilen utan att veta vart han ska och kommer till slut in på en skogsväg med djupa hjulspår. Han stannar inte förrän bilen kör fast. Det börjar snöa, det blir mörkt och kallt. I stället för att leta efter hjälp går mannen in på en stig i skogen. Han gör det trots att det redan är så mörkt att han knappt ser något mellan träden, och trots att han vet att det är ren idioti. Tyckte om boken.

Vit bokrygg - tema tisdagstrio hos: RobertW.

riddjur 🐫 tisdagstrio

Äventyr, vindslag (1992) av Marianne Ahrne, filmregissör och författare, en djupt personlig och annorlunda bok, här ger hon sig av till platser där hon har ett förflutet, men själva resan är ett sökande framåt, ett sökande - boken kretsar kring resor till platser där författaren har ett personligt förflutet, men utforskar samtidigt vidare teman som minnen, identitet, längtan och hemlängtan.
Hon sitter på dromedaren på omslaget.
Hon har också skrivit boken: Jag har hört kamelerna sjunga och andra berättelser En bok om Afrika.

Elias Portolu : En berättelse från Sardinien (1900) av Grazia Deledda (1871-1936) som fick Nobelpriset i litteratur 1926 berättar om hennes hemby. Boken berättar långsamt om det enformiga livet på berget med fåren, intressant beskrivning om livet förr 1880-talet.

Elias Portolu : En berättelse från Sardinien (1900) av Grazia Deledda (1871-1936) som fick Nobelpriset i litteratur 1926 berättar om hennes hemby. Boken berättar långsamt om det enformiga livet på berget med fåren, intressant beskrivning om livet förr runt 1880-talet.
Det kyrkliga är viktigt, alla familjer rider upp på steniga stigar till kyrkan på berget på flera niodagars fest. Där finns flera hyddor där alla familjer bor.
"Elias hjälpte helt lugnt sin mor att stiga ner från hästen, sedan steg han själv av, band stoet och lastade på sina axlar de fulla sadelpåsarna, som innehöllo filtar och proviant." (sid 53) Nobelpris Grazia Deledda (1871-1936) Italien 1926.

Aisthesis : estetikens historia (2012) innehåller texter i det estetiska fältet från 1700-talet till 1940. För första gången föreligger en antologi på svenska som presenterar estetiken som en egen disciplin, representerad av filosofer och författare som Lessing, Kant, de Gouges, Baudelaire, Proust, Key, Duncan, Eisenstein, Simmel, Virginia Woolf med flera. Texterna föregås av inledningar, flertalet skrivna av antologins redaktörer Sara Danius, Cecilia Sjöholm och Sven-Olov Wallenstein, omfattar typ 666 sidor intressant text, en bok man kanske borde bereda plats i egen bokhylla.

Hur ska man läsa en bok? av Virginia Woolf 
"Dikter och romaner, historie- och memoarböcker, lexikon och blå böcker, böcker skrivna på alla språk av män och kvinnor av alla slags temperament, raser och åldrar knuffas om platserna på hyllan. Och utanför skriar åsnan, kvinnorna skvallrar vid pumpen, unghästarna galopperar över fälten. Var ska vi börja? Hur ska vi få ordning på detta mångfaldiga kaos och så få det djupaste och mest omfattande nöjet av vad vi läser?"

Riddjur tema tisdagstrio hos: RobertW.

Vägen till Sainte-Victoire av Peter Handke

Vägen till Sainte-Victoire (Die Lehre der Sainte-Victoire 1980) av Peter Handke.
Författaren har övergivit fiktionen för att i jag-form tala om den hemkomst i tillvaron som allt starkare präglat hans senare verk. Sin livstolkning och därmed sin konstsyn utvecklar Handke under lång fotvandring på det sydfranska berget Sainte-Victoire, som kom att betyda mycket för Paul Cézannes (1839–1906) måleri och konstuppfattning. Handke följer i Cézannes spår på vägen till världen som "hem". Personligt skriven, trevlig läsning.

"Jag känner till platsen endast från Cézannes målningar. Men redan namnet L’Estaque ger mig en rumslig föreställning om fred. Trakten, vad det än har blivit av den, förblir "trygghetens hemvist"; inte bara under detta krig 1870, inte bara för den dåtida målaren. och inte bara efter en krigsförklaring." (sid 13)

Nobelpris i litteratur 2019
”för ett inflytelserikt författarskap som med stor språkkonst har utforskat periferin och människans konkreta erfarenhet” (Svenska Akademien)

Min dag i det andra landet. En demonhistoria av Peter Handke

Min dag i det andra landet. En demonhistoria (Mein Tag im anderen Land. Eine Dämongeschichte 2021) av Peter Handke är hans första efter att han mottog Nobelpriset. En vandrande man som inte riktigt känner igen sig, en poetisk förvandling, en befrielse och en ortsnärvaro. En ensam man rör sig i bekanta miljöer men inga bekanta vill prata eller kännas vid honom.

Under året, under åren av besatthet blev jag minsann så småningom i de andras ögon den entydigt och slutgiltigt onde, ett ondskans missfoster, en olägligt ondskefull en. Så hade det faktiskt också till fullo verkat, enligt min kära syster, i varje stund då jag utanför "min" kyrkogård hade "hamnat i blickfång" hos befolkningen. Där det förut kanske hade kunnat finnas något att sm¨flina åt hos mig var det nu slutflinat.
Så snart jag visade mig på bygatan ska det ha inträtt inte bara ett allmänt undvikande, utan en flykt, in i husen. (sid 13) Översättning Jesper Festin.

Peter Handke tar avstånd från sina tidigare uttalanden om folkmord: HÄR.

Frukttjuven av Peter Handke

"Var och en hade ett bord för sig själv. Makedoniern berättade om sin avstickare hem till Ohrid. Den portugisiske timmermannen trodde att det fanns något slags fortsättning för själen efter döden. Den rumänske muraren höll inte med. Polskan var trött efter nattpasset på ålderdomshemmet. Marknadsbiträdet från Martinique ville hinna ha en fest med oss andra innan han reste tillbaka. Skotten var emot de rika protestanterna i Glaskow Rangers och för de fattiga katolikerna i Celtic. Den unga ryskan från studenthemmet läste Leo Sjestov, på franska, för att lära sig språket. Den algeriske kyparen visade upp hur länge ha kunde stå på ett ben" (sid 50)

Frukttjuven eller Enkel resa till landets inre (Die Obstdiebin 2017) av Peter Handke, han har kallat sin nya roman Frukttjuven för "Det Sista eposet". Ett stick av ett bi blir det tecken som föranleder uppbrottet och som gör att författaren påbörjar sin berättelse. Här skildras en resa som på omvägar leder från Ingenmansbukten till det inre av landet, där frukttjuven kanske är dömd att stanna, men också om de oerhörda och hittills aldrig skådade farorna på vägen dit.
    "Då först såg jag bakom gungorna, på en annan bänk, i en djupare skugga, halvgömd av buskagekvistar, en kvinna, en ung. Hennes ansikte såg bekant ut. och hon log emot mig, som om också jag var bekant för henne. Jag grubblade, och äntligen gick det upp för mig. Där satt, någon annanstans än på sin gängse plats, kassörskan från mataffären i nedre änden av bantorget." (sid 56) bernur har läst: HÄR.

Frånvaron : en saga av Peter Handke

"Tåg, flygplan och fartyg är i normal trafik. Samtliga passövergångar är öppna. Räddningspatrullerna har återvänt oskadda. Även de som sist anmälts saknade befinner sig väl. I huvudstäderna råder lugn, och från ingen landsända föreligger rapporter om elavbrott eller telefonstörningar. Det råder varken matbrist eller risk för epidemier. De insatta åtgärderna har visat sig effektiva. Då en upprepning för närvarande inte är sannolik, räknar man tills vidare inte med särskilda åtgärder. I vädret har ett visst lugn inträtt..." (sid 111)

Frånvaron : en saga (Die Abwesenheit 1987)  av Peter Handke berättar om fyra personer som inte känner varandra: den Gamle, Kvinnan, Soldaten och Spelaren som tillsammans vandrar och reser genom stad och land, över berg och genom dalar. På väg bort från sig själva i ett konturlöst och väglöst landskap. På väg hem till något, till staden bortom ödemarken. En dag är den Gamle försvunnen, men de tre övriga följer den karta han lämnat kvar och den väg han stakat ut. Drömmen är att hitta honom. "En modern saga som skildrar det existentiella sökandet och försöker tyda tillvarons mening med symboler och mytiska chiffer."

"Tomheten här lovar dig ingenting längre, tystnaden här förkunnar dig ingenting längre, ditt gående här har ingen verkan längre, närvaron här, som du en gång, så ren tycktes den dig, upplevde som ett enda ljust spann, grumlas för dig mellan stegen som överallt. Även här i landet har tomt blivit tomt, dött dött, det förflutna oåterkalleligt, och ingenting finns längre att föra vidare. Du borde ha stannat ensam, på ditt rum. Bort från solen, gardinen för, artificiellt ljus på, öronlappsfåtölj, tv, stanna inom ramen, ingen avvikelse mer, titta rakt fram, inte snegla åt någons skriftbild mer, inga blickar bakåt mer mot de mörka hörnen av rummat, ingen vändpunkt mer, ingen bön mer, inget eget ord mer, bara tystnaden, utan dig." (sid 120) Översättning: Margaretha Holmqvist.

Peter Handke tar avstånd från sina tidigare uttalanden om folkmord: HÄR.

Timmen när vi inte visste något om varandra av Peter Handke

"Det som upptar mig väldigt är det faktum att jag träffar människor på trottoarer, kaféer och flygplatser utan att längre vara i stånd att uppfatta deras värdighet - jag talar om den värdighet som en gång i tiden utgick från storslagna böcker, filmer eller målningar. Hur är det till exempel möjligt att den amerikanske målaren Edwar Hopper under mellankrigstiden kunde gestalta en biografflickans öde eller ett särskilt slags kafé i New York? Och att jag, när jag går in på ett förortskafé, bara ser dessa stumma kroppar sitta och hänga vid bardisken. Varför har jag ingen känsla för tragiken i deras liv, på det sätt som Cezanne hade det, eller Faulkner, och även Sherwood Anderson?" (sid 51)

Timmen när vi inte visste något om varandra (Die Stunde da wir nichts voneinander wussten 1992) av Peter Handke har jag fått vänta, för biblioteken har bara en av denna bok, lång kö för andra av Handkes böcker, men mycket finns översatt till svenska, mycket nytryck också nu. Denna egentligen teater, med scenanvisningar, kommentarer, tankar, fragment.

Dörrknackaren av Peter Handke

"Mordberättelsen börjar, som alla berättelser, som fortsättning på en annan berättelse. De personer och saker som beskrivs är redan bekanta från den andra berättelsen, som inte är skriven utan bara utgör en tyst förutsättning. Som varje berättelse visar sig också mordberättelsen vara fortsättningen på en icke existerande berättelse." (sid 9)

Dörrknackaren (Der Hausierer 1969) av Peter Handke är en kriminalroman, dess hjälte är "dörrknackaren" observerar allt, registrerar även de obetydligaste skeenden, han är överallt. Det blir ingen slutlig lösning, eftersom en sådan inte finns. Personerna saknar namn. Skräck, ångest, förföljelse, död, ganska kafkaiskt på något sätt.

"3 Ordning i oordningen 
Nu håller mordet inte längre på att ske, det har redan inträffat. Det är inte längre en händelse, det är redan an handling. Att återställa den gamla ordningen är inte längre möjligt. Nu gäller det att ordna den oordning, som har uppstått genom handlingen, på så sätt att man radar upp och beskriver denna oordning. Uppradandet är en uppradning av de flesta möjliga detaljer.
    Uppradandet av så många detaljer som möjligt tjänar till att urskilja så mycket som möjligt." (sid 37)

Peter Handke är född 1942 i Österrike och numera bosatt i Västtyskland, har har vunnit anseende som en av de originellaste tyska författarna i sin generation, en mångsysslare: diktare, romanförfattare, dramatiker och filmare.

Berättelse om ett liv av Peter Handke

"Hon läste tidningar, ännu hellre böcker, där hon kunde jämföra berättelserna med sitt eget levnadslopp. Hon följde med i min läsning, Först Fallada, Knut Hamsun, Dostojevskij, Maxim Gorkij, sedan Thomas Wolfe och William Faulkner. Hon yttrade ingenting värt att tryckas om det, berättade bara vad hon särskilt hade lagt märke till. "Men sådan är jag ändå inte", sa hon ibland, som om författaren i fråga hade beskrivit henne högst personligen. Hon läste varje bok som en beskrivning av sitt eget liv, och levde upp av det; ryckte fram med sig själv för första gången när hon läste; lärde sig att tala om sig själv; för varje bok kom hon att tänka på mer. Så fick jag så småningom veta något om henne." (sid 64)

Berättelse om ett liv (Wunschloses Unglück 1972) av Peter Handke som berättar om sin mor. Strax efter hennes självmord i början av sjuttiotalet känner han starkt att han vill berätta hennes historia. En kvinna som inte hade så många val, de hade inte de fattiga och speciellt inte kvinnor. Hon levde i Österrike och krigets och efterkrigstidens Berlin. I slutet var hon sjuk och ville inte leva längre. Handke berättar naket även om de sista timmarna med sin döda mor. Och Handke skriver att skrivandet inte har hjälpt:
"Skrivandet var inte, som jag först trodde, ett minne av en avslutad period i mitt liv, utan bara ett ständigt virrvarr av minnen i form av meningar, som bara tydde på ett avståndstagande."

"Ibland har jag visserligen under arbetet med berättelsen blivit trött på all öppenheten och ärligheten och har längtat efter att snart skriva något igen, där jag kunde ljuga lite och föreställa mig, till exempel teaterpjäs.
En gång slat kniven när jag skar bröd, och jag såg genast för mig, hur hon på mornarna hade skurit små brödbitar ner i den varma mjölken åt barnen." (sid 95)

Målvaktens skräck vid straffspark ⚽️

Målvaktens skräck vid straffspark (Die Angst des Tormanns beim Elfmeter 1970) av Peter Handke. Översättare: Margaretha Holmqvist, född 1928 i Åbo, en del äldre uttryck, finlandssvenska.
Boken handlar om montören och före detta målvakten Josef Bloch. Josef feltolkar en förmans gest och tror sig avskedad. Han driver omkring i staden med en växande känsla av att vara förföljd och upplever verkligheten alltmer som ett myller av tecken som alla anspelar på hans situation. Misstänksamheten och svårigheten att rätt tolka tecken plågar honom och de mest harmlösa detaljer laddas med betydelser och blir täcknamn och lösenord, indicium och förföljelse. Peter Handke tar avstånd från sina tidigare uttalanden om folkmord: HÄR.

Flera smakbitar hos: Mia.

   "På stationen träffade han en bekant, som skulle åka till en förort som domare i gärdsgårdsserien. Bloch tog denna upplysning för ett skämt och spelade med genom att säga att han ju liks väl kunde följa med som linjeman. Till och med då hans vän därefter snörde upp sin sjösäck och visade honom en domardräkt och en kasse med citronen, tog Bloch nu också dessa föremål - liksom tidigare den andres mening - för ett slags skämtartiklar, och medan han fortsatte att prata med vännen förklarade han sig också villig att bära sjösäcken i knät tillsammans med den andre på förortståget, hade han fortfarande, i synnerhet som kupén nu vid middagstid var nästan tom, en känsla av att han inlärt sig på det hela bara för skojs skull." (sid 15)

   "Skytten kom plötsligt springande. Målvakten, som hade ett grällt gul pullover på sig, blev stående fullständigt orörlig, och straffskytten sköt bollen i händerna på honom." (sid 92)

Vithet av Jon Fosse

Vithet (Kvitleik 2025) av Jon Fosse.
En man kör iväg med bilen utan att veta vart han ska och kommer till slut in på en skogsväg med djupa hjulspår. Han stannar inte förrän bilen kör fast. Det börjar snöa, det blir mörkt och kallt. I stället för att leta efter hjälp går mannen in på en stig i skogen. Han gör det trots att det redan är så mörkt att han knappt ser något mellan träden, och trots att han vet att det är ren idioti. Tyckte om boken.

"Och kommer den närmre. Eller försvinner den bort. Nej den försvinner inte bort, nej det gör den inte. Den lysande vitheten kommer hela tiden närmre. Konturen av det som måste vara en människa kommer ständigt närmre. Och nu ser jag att det konturaktiga mer har blivit ett vitt fält. Och detta fält utvidgar sig mer och mer. Men det kan väl aldrig vara en människa som kommer gående emot mig."

Sir Winston och jag

"Han satt fullt påklädd vid sitt skrivbord och muttrade irriterat:
    "Kom in, Clifford. Jag kan behöva en karl vid min sida. Det är ett helvete att vara omgiven av kvinnofolk dagarna i ända. Ett par gånger under de senaste fyrtio åren har min hustru och jag försökt äta frukost tillsammans. Den sista gången var i morse. Det var så obehagligt att vi måste upphöra med det om äktenskapet inte ska gå sönder. Vad ni än gör Clifford, börja dagen utan fruntimmer. Ta ett råd från en prövad man som inom kort varit gift med samma kvinna i femtio år."" (sid 47)

Sir Winston och jag (2021) av Lars-Åke Skagegård är en roman med verklighetsbakgrund om en av historiens stora män. England stod 1940 på gränsen till avgrunden, när han släpptes fram som en sista desperat chans att förändra hela historien - sir Winston Churchill.

Men hur såg han själv på sina gärningar, den upphöjde premiärministern som samtidigt led av de mörka tankarna som plågade honom under livets sista år. Allt reflekteras genom ögonen på den amerikanska krigsjournalisten Bobby Clifford, som på uppdrag av Churchill själv återberättar bakgrunden till besluten som kom att avgöra mängder av människors liv och död. Under sina tre möten med Churchill - i London, på en seglats i Medelhavet och på lantgodset Chartwell - lär journalisten också känna en annan man.

Ryssland 🇷🇺 tisdagstrio

Masha Gessen hade rätt om Putin.

Läst artiklar av Masha Gessen i Göteborgs-Posten om Vladimir Putin och Ryssland, och kanske tänkt att hon överdriver. Masha är född i Moskva, är en journalist och författare verksam i USA och Ryssland, med medborgarskap i båda länderna.
Framtiden är historia : det totalitära Rysslands återkomst av Masha Gessen. Hon tecknar ett skrämmande porträtt av ett Ryssland som inom loppet av en generation återskapat en totalitär stat. Putin har demonterat valsystemet, tagit kontroll över ekonomin, medierna och den lagstiftande makten.
I Mannen utan ansikte skriver hon hur Vladimir Putin efter att ha kommit till makten som premiärminister och därefter president i Ryssland 1999 har Putin gradvis utmanövrerat och eliminerat sina politiska rivaler. Han har nedmonterat landets sköra demokrati, inte minst genom sitt järnhårda grepp om medierna. Som verksam i Ryssland har den rysk-amerikanska journalisten Masha Gessen själv upplevt denna förändring och fått bevittna hur flera av hennes vänner och kolleger trakasserats och försvunnit under oklara omständigheter. Hon företräder den generation som satsade allt på frihetens och demokratins väg för Ryssland efter Sovjetunionens fall. I dag hör hon till dem som går i främsta ledet i demonstrationerna mot valfusk och vanstyre.
I Att överleva envälde uppmanar Masha Gessen oss att vara uppmärksamma på och hålla emot varje tecken till autokrati – och göra det innan det är för sent. I USA hade man dock fria val efter tecken på envälde.

Aleksandr Solzjenitsyn och jag har varit på samma plats, fast jag kom dit femtio år senare. Besökt Solovetskij klostret vid Vita havet, som händelserna handlar om i En dag i Ivan Denisovitjs liv. Nu är det munkkloster igen, då ett sovjetiskt arbetsläger under Gulag-tiden.

Ryssland - temat hos: RobertW.

Tornet av Yeats

Tornet (The Tower) av William Butler Yeats, översätt av Thomas Sjösvärd,
Horace Engdahl har skrivit förord.

Enhörningen från stjärnorna av Yeats

Enhörningen från stjärnorna (The Unicorn from The Stars 1924) av William Butler Yeats.

Nobelpris i litteratur 1923
”för hans ständigt besjälade diktning, som i den strängaste konstnärliga form ger uttryck åt ett folks anda” (Svenska Akademien)

Grevinnan Cathleen av W.B. Yeats

Grevinnan Cathleen : legend i fem scener (The Countess Cathleen 1892) av W.B. Yeats.
Pjäsen, som tillägnades Maud Gonne, utspelar sig under en hungersnöd där grevinnan säljer sin själ till djävulen för att rädda sina svältande bönder, vilket leder till att hon blir frälst genom sin osjälviska uppoffring.
Maud Gonne (1866–1953) var en framstående irländsk revolutionär, feminist och skådespelare, främst känd som livslång musa och obesvarad kärlek för poeten W.B. Yeats. Trots att hon avvisade hans många frierier, inspirerade hon några av hans största verk.

   Mary
Så länge du har dröjt - du vet ändå
hur rädd jag blir att något ska ha hänt,
när du blir borta länge hemifrån -

   Sheamus
Seså, var tyst nu med ditt fjäsk, och tjat!*Fast jag har trampat kring mest halva da'n
i skogen, härs och tvärs, så - ej ett liv
jag fann! Det tycks som både igelkott
och grävling, ja, varenda mus gått åt.
Snustorrt är allt, och ingen vindfläkt rörs.

    Teig
Då har du inget med dig hem till mat?

Nobelpris 1923
”för hans ständigt besjälade diktning, som i den strängaste konstnärliga form ger uttryck åt ett folks anda”

Flera smakbitar hos: Mia.

Literary Appropriations of Myth and Legend

Literary Appropriations of Myth and Legend by Ewa Młynarczyk.
The aim of the book is to show that the works of Alfred Lord Tennyson, William Morris, Algernon Charles Swinburne and William Butler Yeats prove that myths and legends could still be employed in original and creative ways. Not only do these poets show keen awareness of the classical heritage but they also venture into other cultural areas, exploring Celtic and Norse themes and adapting them for their particular needs.

Hittade boken i en trevlig bokaffär Läs is More i Göteborg som säljer begagnade engelska böcker.
Barnbarnen hittar poesi och science fiction. Bredvid The English Shop där jag köper brittiska matvaror. Vi fikar eller äter lunch på ett ställe bredvid med hembakat.

 

 

Och på andra sidan gatan har vi The English Bookshop, mycket trevlig affär också.