"
Vi bör läsa i många syften, och få rikligt och varierande utbyte av vår läsning, men uppodlandet av ett självständigt medvetande är utan tvivel ett huvudsyfte när man läser djupt, och det kanske största utbyte man kan ha av litteraturen. Livsglädje och insikt: det är sådana sidor av den ensamme läsarens medvetande som stärks mest av hennes läsning."
(sid 209)
Hur läsa och varför av den amerikanske litteraturvetaren Harold Bloom har varit svår att få tag på. Bloom inleder med att guida genom de stora genrerna poesi, roman, novell, drama. Och sedan vidare till sina lyrik-älsklingar: William Shakespeare,
John Milton, William Blake, Emily Dickinson och andra, innan han introducerar sitt hemlands epik (berättande litteratur).
Bloom tycker mycket om
Noveller. Han är en beläst klok man, en behöver inte alltid hålla med honom, men han är riktigt givande läsning. Hans tankar och funderingar väcker ens egna tankar till liv. God litteratur får en att tänka, får en att lära känna sig själv. Bloom har inga pekpinnar, bara förslag till hur man kan läsa. Att lyssna/läsa en bra bok kan vara bättre än lyssna till en annan människa, skriver han. Är man inte den ensamma läsaren, så finns det mycket intressant att prata om med andra bokläsare.
Boken är riktigt rolig läsning, jag läser några kapitel varje varm sommardag och tänker: Imorgon får jag läsa vad Bloom tycker om William Wordsworth! "
Läser man över huvud taget modern poesi, då har man på sätt och vis läst William Wordsworth, även om man aldrig läst honom"
(sid 141) skriver han. Själv kan jag ju inte jämföra eller lyfta fram det bästa av äldre engelsk poesi; äldre ord, begrepp vilka är omöjligt att googla till, men Bloom ger intressanta vinklar. Så jag hoppade inte över en enda sida i kapitlet
Dikter.
"
Att vara ensam är vanligen det som kännetecknar våra livsvillkor; hur ska vi befolka denna ensamhet? Dikter kan hjälpa oss att tala med oss själva mer redigt och mer uttömmande, och avlyssna det vi säger."
(sid 91)
Bland
Romaner finns det en del klassiker man läst, eller har avsikt att läsa;
Emma avJane Austen, Henry James, Dickens, Stendhal, Proust, Mann och andra. Melville, Faulkner, Toni Morrison.
Skådespel lyfter fram Shakespeare, Ibsen, Oscar Wilde. Bloom avslöjar mycket om handlingen, en får nog ut mest av Bloom om man läst böckerna först och sedan studerar, hur Bloom lyfter fram det läsvärda och jämför med andra författare. Nu kommer jag säga igenkännande "aha!" betydligt oftare när jag läser bra litteratur.
"
Inledningsvis pekade jag i förbigående på det faktum att antalet seriösa romanläsare krymper i rask takt, och när jag läser om Proust inser jag att flykten från romanen måste ses som ett utdömande av vishetslitteraturen. Ty var finner vi visdom i våra dagar?"
(sid 225)
