Jag är anglofil och biblioman

Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos (CLICK on images to enlarge)

Leta i den här bloggen:

torsdag 5 mars 2026

Inte längre människa av Osamu Dazai


Osamu Dazai är utan tvekan en av Japans mest lästa och beundrade författare. Trots att hans böcker är översatta till en mängd språk har inget av hans verk tidigare publicerats på svenska. Lars Vargös översättning från japanska kommer ut våren 2026.
Inte längre människa
anses av många vara höjdpunkten i hans litterära karriär. Boken bygger till stor del på författarens eget självförbrännande liv. Inte längre människa kom 1948, dödsåret. Dazai lyckades ta livet av sig, på femte försöket.

Bokens huvudperson, Yozo, är sedan bardomen sjuklig och tillbakadragen, oförmögen att släppa någon inpå livet. Han lyckas hålla distans till människor genom att ständigt spela pajas och få sin omgivning att skratta, men äcklas både av sig själv och av människorna omkring honom. Genom en elev han träffar på en konstskola kommer han i kontakt med alkohol och prostituerade. Detta uppslukar Yozo totalt och undan för undan kläds han av varje spår av mänsklighet. Romanen ifrågasätter såväl mänskliga ideal som hela samhällets uppbyggnad och känns lika aktuell i dagens Sverige som när den skrevs i Japan 1948. Det är den bok japanerna läser mest fick jag nyligen veta. Den svenska utgåva från 2008 som finns är översatt av Anna Troberg ifrån kinesiska, men nu håller Lars Vargö på med en översättning ifrån japanska som troligen ska komma ut våren 2026.

    Så fort någon frågade vad jag ville ha, så var min första impuls alltid att svara: "Ingenting." Tanken att det inte spelade någon roll for genom mitt huvud, att ingenting skulle göra mig glad. Samtidigt var jag obotligt oförmögen att neka något som erbjöds mig av någon annan, hur lite jag än tyckte om det. När jag avskydde något, kunde jag inte forma orden, "Jag tycker inte om det." När jag tyckte om något smakade jag tveksamt och förstulet på det, som om det var beskt. I båda fallen led jag av en obeskrivlig skräck. Jag hade med andra ord inte ens kraft nog att välja mellan två alternativ. (sid 20)

2 kommentarer:

femfemman sa...

Ett sådant livsöde! Låter som något som kunde bli en berörande film.

Anonym sa...

Anna-Lena, jag tyckte om boken, vet inte om den blivit film.