souvenirer i en anglofils bokhylla 🇬🇧

När vi skulle till Edinburgh Military Tattoo så landade vi i Glasgow. Hungrig och törstig på flygplatsen köpte jag en trekantsmacka och mjölk i väntan på resten av sällskapet. Tyckte att den lilla mjölkförpackningen var söt och så brittisk, släpade hem den som minne.

Nu har jag utökat samlingen med poet W.B.Yeats vattenflaska.
När jag tittar upp i taket så blir jag glad och minns två trevliga resor.

Handen på hjärtat av Hilary Boyd

Handen på hjärtat (When you walked back into my life 2014) av Hilary Boyd.
Flora hyr en lägenhet i bottenvåningen på sin syster Prues hus i västra London. Hon jobbar som hemsjuksköterska åt en gammal dam, Dorothea och har det tämligen knapert, men är mycket fäst vid den gamla damen och tycker om att ta hand om Dorothea.
Flora har äntligen lyckas lappa ihop sin tillvaro efter det att hennes pojkvän Fin övergav henne samtidigt som hon blev utbränd i samband med sitt arbete på akutavdelningen på ett av Londons större sjukhus. En dag stöter hon av en händelse på Fin igen, och så vänds hela hennes tillvaro uppochner.
Fin som är bergsbestigare har råkat ut för en olycka och vill att de ska flytta ihop igen. Trots hans själviska beteende för tre år sedan är Flora beredd att ge honom en andra chans. Men har Fin verkligen förändrats i grund och botten? Det verkar fortfarande som om bergen lockar honom mest.
Saker och ting ställs på sin spets när Flora upptäcker att hon är gravid. Hennes syster Prue och systerdotter Bel försöker få Flora att ta sitt förnuft till fånga och inse realiteterna. Frågan är om en andra chans någonsin kan sluta lyckligt?


Skulle hon kunna bo där? Hon tyckte mycket om Skottland, men Inverness låg så långt från allt välbekant och alla hon kände.
    "Först måste jag ju få veta om jag kommer att kunna klättra igen", sa Finn. "Och om inte - vilket Gud förbjude - kan jag kanske öppna affär där uppe och sälja klättergrejor eller mountainbikes eller ordna vandringssemestrar ... något sådant." Han log brett mot henne. (sid 112)

Torsdagarna i parken (Thursdays in the Park 2013) av Hilary Boyd är en trevlig bok om mormor Jeanie som firar 60-årsdag och är ute i parken med sitt barnbarn. Fin bok, hennes debut.

Flera smakbitar hos: Mia.

Ankor, Newburyport av Lucy Ellmann

Ankor, Newburyport (2022) av Lucy Ellmann, 1047 sidor och 1,5 kg.
En hemmafru i Ohio bakar den ena pajen efter den andra och försöker samtidigt famna allt som inte går att greppa i ett liv. Hon oroar sig för sina barn, tänker på sitt äktenskap och på sina döda föräldrar. Men grubblerierna kan också röra afrikanska elefanter, hur lyckliga par egentligen har det, massförstörelsevapen, Donald Trump, klimatförändringar, sjukhuskostnader, skolskjutningar, katter och höns … Att beskriva Ankor, Newburyport är som att beskriva ett hav, eller en storm. Lucy Ellmann har skapat en vild medvetandeström som far mellan det meningsfulla och det meningslösa, mellan nuet och det förflutna – en revolutionerande roman som ser oändligheten i våra alldeles vanliga, begränsade liv. Ankor, Newburyport har hyllats som en av vår tids stora romaner, i alla avseenden.

Detta drygt tusensidiga verk nominerades till Bookerpriset och tilldelades The Goldsmiths Prize 2019 och etablerade Lucy Ellmann som både arvtagare till Joyce och Woolf och förnyare av romankonsten. Impad av översättare Eva Åsefeldt, hon har verkligen lyckats. Finns en ordlista om alla förkortningar i slutet. Nästan som meditation att läsa Ellman.

Ellmann gillar inte punkter, byter ämne mitt i en mening. Tankeflöde kanske lik James Joyce och Virginia Woolf, sägs det. Rogivande läsning, väcker egna tankar. Emellanåt som läsa en kokbok, gillar man matlagning och bakning så lär man sig en hel de. Man får reda på hur det är att leva i dagens Amerika, nuvarande president är inte populär hos författaren.

Tips om bakning och mat (sid 113) (KLICKA på bilden). bernur har läst: HÄR.

Shuggie Bain av Douglas Stuart

Shuggie Bain (2021) av Douglas Stuart vann 2020 års Booker-pris och inte konstigt. En otroligt stark bok. Om jag någon gång ska skriva en bok, vill jag skriva som Stuart. Året är 1981 och industristaden Glasgow är nere för räkning. Under Thatchers järnhårda styre måste man kämpa för att överleva. Glamorösa mamman Agnes Bain har alltid haft större drömmar än så, men när hennes man lämnar familjen faller allt samman och det kommer an på barnen att fånga henne, ta hand om allt som ett barn inte ska behöva. 

Men nar Agnes har bra dagar, så är allt propert, hon har sin stolthet och går inte ut med rufsigt hår eller slarvig makeup. Barnen flyttar hemifrån så fort de förmår, men Shuggie Bain, minstingen, är den som håller ut längst. Men Shuggie drömmer sig också bort, från gruvområdet och från den hånfulla omgivning som aldrig låter honom glömma att han är annorlunda. Pengar saknades ofta till mat, allt försvann till drickat den dagen bidraget kom, busspengar fanns inte heller, men hon hade sin stolthet. En stark berättelse om kärlek mellan mor och son, olika sätt att hantera fattigdom.

"När hon hade gått sex eller sju kilometer bromsade en buss in och stannade. Utan att vända sig om lyfte hon en hand ur minkfickan och vinkade vidare bussen, som om hon var för fin för den, medan gruvarbetarfruarna i fönstren glodde.
     När hon äntligen nådde stadens utkant kom regnet. Först var det bara lätta stänk som la sig på håren i pälsen som frisyrsprej. Agnes var trött efter den långa vandringen i högklackade skor" (sid 144)