Andromeda av Therese Bohman

Andromeda (2022) av Therese Bohman utspelas i Stockholm och berättar om den unga duktiga Sofie som börjar sin praktik på det anrika förlaget Rydéns, som gett ut många stora författare. Sofie är imponerad av interiören med fina ekmöbler, tavlor av kända kulturpersonligheter. Nära till Huvudstadens finaste restauranger, dit den litteräre chefen Gunnar bjuder henne på fina viner och samtal om böcker och litteratur. Hon känner sig stolt och viktig. Hon arbetar tätt ihop med Gunnar och många av deras böcker får priser. Han har stått bakom förlagets finaste utgivning, den som publiceras under namnet Andromeda. Många diskussioner om litteratur och bildning, något Gunnar anser vara viktigt, men inget man skaffar sig på universitetet. Han själv är självlärd med arbetarbakgrund, ett par terminer filosofistudier. Båda har vuxit upp med en ensamstående mor.

Ändå märklig ensamhet när Sofie inte umgås med de andra medarbetarna, eller träffar vänner på fritiden, någon gång gamla universitets studenter, men deras liv intresserar inte. Hon började träffa män, gå hem till dem efter olika tillställningar, utan något djupare intresse. Vi vet inget om hur hennes kollegor känner när hon jobbar som redaktör och får ansvaret över stora viktiga bokutgivningar. Sofie följer aldrig ut med kollegor efter arbetstid, teater eller andra aktiviteter. Kollegorna började undra om hon inte trivdes. Hon började följa med på öl, men utanförskapet framträdde tydligt. Trots den trivsamma tonen hänger det katastrofvibbar i luften. Det är för bra för att vara sant. Allt det gamla skulle bort när Gunnar pensionerar sig. Bohman knyter ihop fint och ger även Gunnars berättelse. Intressant att läsa även hans historia, ensamhet.

Borttappat av Leena Krohn

Borttappat (2022) av Leena Krohn handlar om en kvinna som tidigare arbetat på pantbank men nu arbetar på en hittegodsmottagning kallad Borttappat. Hit kommer människor av skilda slag med sina märkliga fynd. Bokens skruvade stämning har jämförts med både Franz Kafkas och Jorge Luis Borges lika underliga berättelser. Under de dygn eller veckor som romanen utspelas pågår en kulturfestival i den finska stadens stora park. Kanske är det de kulturella aktiviteterna som drar fram figurer i dagsljuset som annars hade hållit sig undan. Kompromisslösa, egensinniga personer med avancerade projekt på gång och med föremål omkring sig som bringar förundran. 

"Man ställde dig en fråga, och som krona eller klave togs du upp från golvet. Du är stum, men trots det svarade du, den ena fick svaret nej och den andra ja.
   Mynt, gå till andra mynt, trilla på gatan, rulla utmed landsvägen, rör dig från butik till butik! Snart är loppet kört. Kontanterna försvinner, myntbörsar och plånböcker behövs inte längre. Snart finns din fysiska form enbart i numismatikernas samlingar och i jubileumsmyntfodral.
   Och då, var finns du då? Ingenstans och dock överallt. Du är blott en hägring, inte annat än flimrande ettor och nollor."  (sid 40)

Leena Krohn har tilldelats en lång rad litterära priser, bl a Finlandiapriset. Hon är översatt till tjugo språk och fick nyligen sitt genombrott i USA med den 834-sidiga utgåvan The Collected Fiction som hyllades av kritikerna.


Näköisyys (2026) av Leena Krohn läser vi till min nästa Finska Bokcirkel. Hiljainen ja vähäpätöinen taiteilija Horkka saa maankuululta kollegaltaan Lysanderilta toimeksiannon: hänen tulee maalata Lysanderin tilausmuotokuvat tämän loman aikana. Ateljeessa herkän Horkan katseelle asettuu mittava kavalkadi: kirjailija, tuomari, influensseri, guru, palkkamurhaaja, therian-sisarukset, tekoäly, unettoman unen herra... Horkka kuuntelee mallejaan kärsivällisesti, kunnes muotokuva on valmis tai vielä useammin jää syystä tai toisesta kesken. Miellyttääkö kuva kohdettaan? Onko se kohteensa näköinen? Ja mitä oikein on näköisyys?

Berlingryning av Valle Wigers

Berlingryning (2023) av Valle Wigers är hans tredje roman som berättar om den unge Oskar som vill lämna tillvaron hemma i Göteborg efter studenten. Han får jobb som den enda aupairpojken i Berlin. Han trivs med de små pojkarna, men känner sig inte hemma med familjen. Språkstudier i tyska, nya vänner bland många olika nationaliteter. Wigers är fenomenal på korta träffsäkra personbeskrivningar. En klar bild uppstår bland olika sorters människor som den unge Oskar träffar.

Miljöbeskrivningar om Berlin mitt i stora förändringar under senare 1990-tal. En tid då allt kändes så löftesrikt efter muren föll. Wigers ger en bra bild om olika miljöer, skillnader och likheter med Sverige.  En intressant tidsdokument. De kalla rummen som värms med kol, uppstigning på natten för att fylla på pannan, det varma vattnet som tar slut.
Fortsatta studier för Oskar med litteraturhistoria, studielån, olika ströjobb. Jag gillar Wigers sätt att berätta, hans sätt att beskriva, blir aldrig tråkigt.

    Vid nästa besök på Svenska Kyrkan lägger jag märke till en attraktiv ung man, med långa spindelben i tajta byxor. Vi tar sällskap ut på gården och sätter oss på en bänk. Jag berättar om Katja, barnpassning och hemlängtan, om tyskundervisning och Laurens omelett på fem ägg. Jag har inte haft en annan svens i min på länge och inser hur mycket jag saknat det, att prata med någon om min resa som påminner om min egen.
   "Förr eller senare måste ju andra unga människor från vårt sorgliga land hitta hit, tror du inte det?" frågar jag. (sid 60)

Wigers har länge velat skriva en berättelse med avstamp i hans eget 90-tal i Berlin. Han har skrivit en annorlunda guide:

Berlin stadsdel för stadsdel : en hel guide till en delad stad (2010) av Valle Wigers, en guide utöver det vanliga som behandlar andra aspekter av Berlin än sina föregångare. Inte för att det är viktigare med butiker och restauranger och barer än muren och tredje riket och Brandenburger Tor, men för att det är svårt att skriva om allt i en stad, utan att någon del blir lidande.

Kupé nr 6 av Rosa Liksom

Kupé nr 6 (Hytti nro 6 2011) av Rosa Liksom (pseudonym för Anni Ylävaara, född i Ylitornio, Finland, hon skriver på dialekten meänkieli eller tornedalsfinska.)  År 2011 tilldelades hon Finlandiapriset för romanen Kupé nr 6.
En mångbottnad historia om en tågresa genom 1980-talets Sovjetunionen. En kylig nordost bar på balalajkans syrliga toner. På rälsen vilade utmattade och tysta lokomotiv. Den mjölkvita himlen, som hastigt ramlade ner, började slänga en kylig snömodd över marken som piskats av den vintriga vinden, hela rymden var fylld av en nedslående tristess. En arkitektstuderande ung kvinna tar Transsibiriska järnvägen mot Ulan Bator för att studera grottmålningar. Hon delar kupé med en vodkapimplande buse på väg till ett bygge. I den lilla trånga kupén möter öst väst och under den flera veckor långa resan berättar den manschauvinistiske mördaren hårresande historier om sitt liv och om sitt land, Sovjet.

Rosa Liksom har valt sin pseudonym för hon gillar allt rosa, se intervju: HÄR.

Jag satt bredvid henne när vi väntade på att hon skulle berätta om Älven (därför är hon klädd med sjal på huvudet som en kopiga. Kupé är en stark roman med mustigt språk. Fantastiska beskrivningar om det fattiga Sovjet, resan i tåg till Sibirien, i kyla och snö. Synd att jag inte hade läst boken då, för hade gärna ställt massor med frågor till Rosa.

   "Juna jarrutti pehmeästi lähestyessään Sverdlovskin kaupunkia. Valot ja varjot liukuivat rauhallisesti ohitse. Pehmeä, pysähtynyt talvinen iltahämärä huhuili kaupungin sivukaduilla, puistoissa ja aukioilla. Paikallisjuna vingahti viereisellä raiteilla. Esikaupungeista saapuvien ihmisten aalto tulvahti väliasemalle saapuneesta junasta, oranssi täysikuu heijastui koirien kaltaisiksi kusemista kinoksista. Ja tähdet taivaalla valtavina aukkoina toiseen todellisuuteen, samat mutta toiset kuin Moskovassa." (sid 39)

Spårvagnsresor med Mr Hume av Horace Engdahl

Spårvagnsresor med Mr Hume (2023) av Horace Engdahl. Boken nominerad till Stora Fackbokspriset.
På spårvagnen i Göteborg slår sig Horace Engdahl i slag med David Hume, en skotsk filosof som avled 1776. Deras samtal fortsätter genom hela boken, men avbryts av essäer om olika ämnen som aktualiseras av meningsutbytet i spårvagnen: 1700-talets salongsvärdinnor, Rousseaus paranoia, lyxens idéhistoria och mycket annat. Under alltsammans ligger frågan: Finns det något sådant som gott och ont?

Hume var kompis med Gustaf Philip Creutz (1731-1785), en orättvist bortglömd man, enligt Engdahl. Han lyfte den svenska poesin med hededikten Atis och Camilla. Som Gustaf III:s ambassadör i Paris spelade han en viktig roll i den svenska utrikespolitiken.
Vi får följa det parisiska sällskapslivet, hur kvinnorna höjer nivån på diskussioner i salongerna. Man ska inte framhäva sig själv eller ha speciella åsikter. En god stämning viktigt vid samtal. Titeln Döda poeters sällskap av Kleinbaum poppar upp i huvudet. Engdahl är språkkunnig och vi få följa livet som om vi var närvarande själva; intrigerna, samtalen, klädmodet.

Lika bekant som i salongerna är Horace Engdahl i Göteborgs gatuliv, där han har bott centralt några år. Som sällskap har han sin gamla A Treatise of Human Nature av David Hume, med understrykningar från 1964. Det är verklig lyx att få ta del av all den kunskap Engdahl besitter. bernur har läst: HÄR.

Vicekonsuln av Marguerite Duras

Vicekonsuln (1966) av Marguerite Duras, förord och översättning Kristoffer Leandoer.
I handlingen finns en udda gestalt: Den mystiska tiggarkvinnan från Kambodja, vars vistelse i Indien förbryllar européerna. Men kvinnan verkar på samma vis vara lika undrande inför dem. Vicekonsuln och Anne-Marie förenas i sin besatta nyfikenhet av tiggerskan, som i deras ögon förkroppsligar kontinentens hungrande folkmiljoner som omger deras cocktailpartyn.

Monsunmånad i Calcutta. I stadens hetta befinner sig Anne-Marie Stretter, den franska ambassadörens vackra men uttråkade hustru. Som i en desperat jakt på en ansvarslös ungdom hon aldrig hade, söker hon nu kärlek från unga älskare. En av de män som faller för henne är vicekonsuln av Lahore, en enstöring med benägenhet att ta till våld och få irrationella vredesutbrott.

"De är tusentals i Pursatregionen, bortkörda kvinnor, gamlingar, muntra pratkvarnar, deras vägar korsas i jakten på mat, de talar inte med varandra. Föd mig, natur. Det finns frukter, gyttja, färggranna stenar, Hon har ännu inte kommit på hur hon ska bära sig åt för att fånga fiskarna som sover vid flodstranden. Hennes mor sa till henne: Ät, bry dig inte om din mor, ät, ät. Hon letar länge och väl under eftermiddagsvilan. Slättland, ge mig något att tugga på. Hon plockar frukt när hon hittar den, vildbananer, risplantor, mango, hon tar med sig det till stenbrottet och äter, tuggar riset till en söt och ljummen välling, sväljer." (sid 24) Fler smakbitar: HÄR.

Deadline av Martina Royy

Deadline (2022) av Martina Royy om Alivia som har lämnat livet som konsttjuv bakom sig. Ändå är samtalet från hennes före detta arbetsgivare, den gåtfulla M, inte oväntat när Fabergés kejserliga mosaikägg kommer till Stockholm. När hennes pappa Henry i samma veva diagnostiseras med cancer och plötsligt står inför ekonomiska svårigheter bestämmer sig Alivia för att tacka ja till erbjudandet.

Snart slits Alivia mellan sjukhusbesök och intensiv planering inför den tidspressade kuppens deadline. Dessutom skapas oreda bland hennes känslor när hon på nytt behöver arbeta tillsammans med sitt ex Adrian. Parallellt söker den nyexaminerade polisen Lina Wallson tillsammans med kriminalinspektör Stellan Andersson efter spår som kan leda dem till den eller de personer som under flera år stulit ovärderliga antikviteter. Men förblindar Linas ambition henne för vad hon har mitt framför sig?   "Ser vi sammanhang mellan fallen här och de hemma i lilla landet Lagom?"
   "Tillvägagångssättet säger det. Det smidiga bytet av original och kopia. Men jag kan inte minnas att jag sett några märken på bilderna jag gått igenom från stölderna hemma. Å andra sidan har jag heller inte kollat efter det och märkena är ju allt annat än osynliga."
    "Märkena är avgörande, så är det." Stellan tog emot ytterligare öl från servitören och drack halva innan den hann röra bordsskivan.
    "När åker vi tillbaka?"
    "Flyget går strax efter åtta i morgon. Så känn ingen stress, det är inte alltid på kontoret man löser brotten." (sid 106)
En välskriven debut, snabbt blir man nyfiken och vill läsa vidare. Ganska mycket dialoger, lättläst, trovärdiga karaktärer. Alivia som har bekymmer med sin sjuka pappa med låga inkomster, hon vill hjälpa honom om Projektet lyckas. Men allt känns jobbigt, exets blivande papparoll inte kul att tänka på, men de ska ändå jobba ihop igen, planera tillsammans. >Den unga polisen Lina Wallson flyger till London med sin chef för att söka personer som stjäl ovärderliga antikviteter. Har stölderna koppling till varandra? Lyckas Lina med sitt uppdrag? Tjuvarna lämnar kvar välgjorda kopior. Lyckas Alivias Projekt?