"Gå omkring och Skämmas för att stundom vara lycklig i en kroniskt trasig värld."
Fingervisningar : ur De svarta böckerna 1990-1997 av Werner Aspenström är knappt 190 g och 133 sidor, men innehåller desto mer. Från 1951 och fram till sin död skrev Werner Aspenström regelbundet i sina anteckningsböcker med svarta pärmar: dagboksnotiser, iakttagelser, drömmar, reflexioner och skisser till dikter. Nitton böcker lämnade han efter sig. Och på varje sida finns det omisskännligt aspenströmska tonfallet:
"Fåglar inklämda i böcker, som bokmärken. Inklämda tankar. Hur återge dem vingarna?"
"Akronym: förkortning av initialer som uppfattas som ett namn.
Nato. Sifo. EG. Även min förkortning WA?"
Jag är anglofil och biblioman
Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos (CLICK on images to enlarge)
Leta i den här bloggen:
Visar inlägg med etikett fragment. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fragment. Visa alla inlägg
17.10.26
7.9.26
Tomhet och ömhet Isabella Nilsson

Tomhet och ömhet (2025) av Isabella Nilsson.
De etthundra texterna i Tomhet och ömhet försöker alla besvara en fråga som inte riktigt låter sig formuleras. Något om ensamheten och dess motsats. Något om motsatsen och dess ensamhet. Författaren och hennes älskare leker en lek med komplicerade regler. Men är det en kärlek eller en ordlek de leker? Isabella Nilsson är tillbaka med en ny vild bok som rimmar, blöder, tänker och tramsar.
Isabella är en beläst ordkonstnär, inte nödvändigt läsa boken i ett svep.
En bok jag gärna vill äga och återkomma till.
40.
Jag tänker smarta tankar igen. Bara att den här gången har jag ingen lust att dela med mig. Kanske är det faktiskt just precis vad mina smarta tankar handlar om, hur smart det är att inte dela med sig. Man kan vara så dum att man inte har något smart att säga, men man kan också vara så smart att man inte har något smart att säga. Oavsett om man tiger av dumhet eller smarthet låter man tystnaden tala och det är smart i sig, att lämna ordet till den som vet mest om saken. Och tystnaden vet alltid mest om saken. Den saken är klar.
Men för att inte dela med sig krävs inte bara smarta tankar om hur smart det är att inte dela med sig. Det krävs även ett slags mod som är modet att bli missförstådd. Jag har aldrig varit modig. (sid 62)
Tidningen Vi nr 4 2025 har en fin recension av
Nilssons Tomhet och ömhet av: Björn Kohlström.
Etiketter:
Bokpärlor,
fragment,
Nilsson Isabella,
nominerad till Augustpriset,
slow reading
20.7.26
Timmen när vi inte visste något om varandra av Peter Handke
"Det som upptar mig väldigt är det faktum att jag träffar människor på trottoarer, kaféer och flygplatser utan att längre vara i stånd att uppfatta deras värdighet - jag talar om den värdighet som en gång i tiden utgick från storslagna böcker, filmer eller målningar. Hur är det till exempel möjligt att den amerikanske målaren Edwar Hopper under mellankrigstiden kunde gestalta en biografflickans öde eller ett särskilt slags kafé i New York? Och att jag, när jag går in på ett förortskafé, bara ser dessa stumma kroppar sitta och hänga vid bardisken. Varför har jag ingen känsla för tragiken i deras liv, på det sätt som Cezanne hade det, eller Faulkner, och även Sherwood Anderson?" (sid 51)
Timmen när vi inte visste något om varandra (Die Stunde da wir nichts voneinander wussten 1992) av Peter Handke har jag fått vänta, för biblioteken har bara en av denna bok, lång kö för andra av Handkes böcker, men mycket finns översatt till svenska, mycket nytryck också nu. Denna egentligen teater, med scenanvisningar, kommentarer, tankar, fragment.
Timmen när vi inte visste något om varandra (Die Stunde da wir nichts voneinander wussten 1992) av Peter Handke har jag fått vänta, för biblioteken har bara en av denna bok, lång kö för andra av Handkes böcker, men mycket finns översatt till svenska, mycket nytryck också nu. Denna egentligen teater, med scenanvisningar, kommentarer, tankar, fragment.
Etiketter:
fragment,
Handke Peter,
Nobelpristagare,
skrivande,
Teater,
Österrike
24.4.26
Den sista grisen av Horace Engdahl
"Jag sätter ner ljudet, så att musiken bara ska angå mig själv. Först då talar den som en vän och "filosoferar inte för hela Grekland", som Epikuros sa. Jag står inte ut med att någon ifrågasätter den musik jag valt att lyssna till - det är vad det handlar om. De andras likgiltighet skulle kränka mig i det ögonblick jag tar emot tonerna som en form av sanning, en hjärtans sanning, som musikerna gör mig delaktiv av.
"Un seccatore", "en olägenhet", kallar man på italienska en person som varken är dum eller elak eller ens långtråkig men som besvärar genom att envisas med att hävda ett tankesätt som är motbjudande för de övriga i sällskapet. Hur mycket intelligens en sådan människa än lägger i dagen, verkar hon inskränkt och avsigkommen, mer och mer för varje minut hon framhärdar. På avstånd kan man frestas att kalla henne för en brinnande ande, men träffar man en sådan person inser man att hon är en fullkomlig pina och inte omvänder någon."
Den sista grisen av Horace Engdahl lyfter läsaren till en helt ny nivå, man får reflektera, tänka, lära sig nytt. Ett och annat stillsamt skratt, för Engdahl har glimten i ögat när han betraktar både det vardagliga och berättar om sina stora favoritdiktare. Inte alltid jag tycker lika men givande att reflektera sina egna tankar med någon som tänkt. Att ha både närhet och distans till sig själv är en konst; tidvis är Engdahl ganska naken i sina betraktelser - men det är då man kan känna igen sig själv, även som läsare. En stor bok i liten format som får plats i handväskan och som jag gärna plockar upp i spårvagnen och läser några korta snuttar, fragment. Alltid intressant att lyssna på människor som kan mycket.
"Un seccatore", "en olägenhet", kallar man på italienska en person som varken är dum eller elak eller ens långtråkig men som besvärar genom att envisas med att hävda ett tankesätt som är motbjudande för de övriga i sällskapet. Hur mycket intelligens en sådan människa än lägger i dagen, verkar hon inskränkt och avsigkommen, mer och mer för varje minut hon framhärdar. På avstånd kan man frestas att kalla henne för en brinnande ande, men träffar man en sådan person inser man att hon är en fullkomlig pina och inte omvänder någon."
Den sista grisen av Horace Engdahl lyfter läsaren till en helt ny nivå, man får reflektera, tänka, lära sig nytt. Ett och annat stillsamt skratt, för Engdahl har glimten i ögat när han betraktar både det vardagliga och berättar om sina stora favoritdiktare. Inte alltid jag tycker lika men givande att reflektera sina egna tankar med någon som tänkt. Att ha både närhet och distans till sig själv är en konst; tidvis är Engdahl ganska naken i sina betraktelser - men det är då man kan känna igen sig själv, även som läsare. En stor bok i liten format som får plats i handväskan och som jag gärna plockar upp i spårvagnen och läser några korta snuttar, fragment. Alltid intressant att lyssna på människor som kan mycket.
Etiketter:
Bokpärlor,
böcker om böcker,
Engdahl Horace,
fragment,
musik
18.4.26
Op. 101 av Horace Engdahl
Titeln syftar på Ludwig van Beethovens A-dur-klaviersonat (op. 101). En samling korta, essäistiska texter och funderingar kring åldrande, förändrade tidsanda och ensamhet. Från balkongen i sin nya hemstad ser författaren ut över en tillvaro som
har bytt skepnad när en ny tidsanda tagit över lika obevekligt som när
en epidemisk smitta sprids. Han reflekterar över vad som hänt, detta som
förvandlat honom i omvärldens och hans egna ögon och bestulit honom på
hans mildhet. Men bortom förlusten finns en tidigare okänd glädje som
får tanken att röra sig friare, anstötligare, sannare. I två avslutande
essäer tar han några stora musikverk till hjälp för att definiera sitt
förhållande till verkligheten.
Alltid trevligt att läsa Engdahls välskrivna texter, lärorikt och en del att fundera över. Trevligt att han trivs i sin nya hemstad.
"Under den period då jag ihärdigt fördömdes i Stockholmspressen hände det ibland att okända personer kom fram till mig på gatan när jag var på besök här i staden och sa någonting i stil med "Roligt att se dig i Göteborg!" Jag tror inte att de med detta ville ta ställning i någon stridsfråga. De ville bara tala om att de lät mig vara. Jag uppskattade uppskattade det mer än medhåll och definitivt mer än vackra uppläggningar om rätten att ha en egen uppfattning. Jag tänkte att det är så här världen blir mänsklig" (sid 65)
"Under den period då jag ihärdigt fördömdes i Stockholmspressen hände det ibland att okända personer kom fram till mig på gatan när jag var på besök här i staden och sa någonting i stil med "Roligt att se dig i Göteborg!" Jag tror inte att de med detta ville ta ställning i någon stridsfråga. De ville bara tala om att de lät mig vara. Jag uppskattade uppskattade det mer än medhåll och definitivt mer än vackra uppläggningar om rätten att ha en egen uppfattning. Jag tänkte att det är så här världen blir mänsklig" (sid 65)
Etiketter:
Engdahl Horace,
fragment,
Göteborg,
Litterära essäer,
musik,
romaner 2024
5.4.26
Skapelser av Malte Persson
Skapelser : försök fragment fall (2024) av Malte Persson.
Vad kan skapas ur intet? Ur det som redan finns? Vad är original och vad är kopia, parodi, översättning, utveckling? Slump, avsikt? Malte Persson jagar i sin nya bok Skapelser poesins möjligheter och omöjligheter genom en mängd former och stilar. Allt får vara med: enhörningar och evolution, Edens lustgård, kolväten, höstlöv och Goethe. Skönhet bor granne med skämt, ur kaos uppstår nya djur och parfymer.
Malte är en favorit, gillar hans texter. Denna är på 350 sidor, lite mastigt att läsa i ett svep. Kanske orsaken att recensenterna har varit rätt mätta. Men jag har inte bråttom. Malte är fyndig, leker med ord och tankar. En ordkonstnär utan like, Malte lyser genom texterna. bernur har läst: HÄR.
TILL VERKET
Att skapa ett verk
Att sammanställa diktsamla
Att värka virka lirka fram ett sånt
Att lärkligt värpa läskungligt ljökungekläcka ett
Ett verk som reser sig ur askan ur intet i elden
Ett verk som i härd smids för strid och sprids
Ett verk som flipprigt pimpat klippochkristnas
Ett verk som från idévärlden lodrätt nedladdaso
Vad kan skapas ur intet? Ur det som redan finns? Vad är original och vad är kopia, parodi, översättning, utveckling? Slump, avsikt? Malte Persson jagar i sin nya bok Skapelser poesins möjligheter och omöjligheter genom en mängd former och stilar. Allt får vara med: enhörningar och evolution, Edens lustgård, kolväten, höstlöv och Goethe. Skönhet bor granne med skämt, ur kaos uppstår nya djur och parfymer.
Malte är en favorit, gillar hans texter. Denna är på 350 sidor, lite mastigt att läsa i ett svep. Kanske orsaken att recensenterna har varit rätt mätta. Men jag har inte bråttom. Malte är fyndig, leker med ord och tankar. En ordkonstnär utan like, Malte lyser genom texterna. bernur har läst: HÄR.
TILL VERKET
Att skapa ett verk
Att sammanställa diktsamla
Att värka virka lirka fram ett sånt
Att lärkligt värpa läskungligt ljökungekläcka ett
Ett verk som reser sig ur askan ur intet i elden
Ett verk som i härd smids för strid och sprids
Ett verk som flipprigt pimpat klippochkristnas
Ett verk som från idévärlden lodrätt nedladdaso
Etiketter:
brunnslockspoesi,
fragment,
humor,
lyrik,
romaner 2024
26.3.26
Jordskalvet av Nina Bouraoui
Jordskalvet (Le jour du séisme 1999) av Nina Bouraoui
Med havet som symbol, det enda som egentligen ligger mellan henne och Algeriet, förklarar Bouraoui hur allting samtidigt kan finnas nära och långt bort. Och tillsammans med en otroligt rytmiskt skicklig interpunktion förmedlar hon också jordskalvet genom texten, då den poetiskt ryckiga rytmen och de uppryckta fragmenten skapar en läsning som bäst kan liknas vid ett skalv. En prosalyrisk och poetiskt fragmentarisk roman.
Min barndom öppnar trädgården, el boustain. Min barndom föreskriver och påbjuder. Den bygger en skola, el madrassa. Den tar och ersätter. Den skriver, bataba. Barndomen är en öppen plats. Den är, uppburen. Den är, i närheten. Den blir en kropp, en röst, en riktning. Den bär två ansikten. Den existerar, fortfarande. Den svämmar över. Den ryms på en dag. Den blir kvar, för alltid. Den överförs. Den skapar - åmala - minnet.
Min barndom slukar mitt liv. (sid 44)
Etiketter:
Algeriet,
fragment,
fransk,
roman 2026
7.3.26
Åren av Annie Ernaux
"Efter kriget, vid de ändlösa sittningarna vid bordet under helgdagarna, mitt bland skratten och och utropen, vi hinner dö tids nog! var det andra människors minne som placerade oss i världen." (sid 30)
Åren (Les années 2020) av Annie Ernaux är en berättelse om tiden mellan 1941 till 2006, från författarens uppväxt i en arbetarklassfamilj i Normandie, via katolsk privatskola, till tiden som lärare i litteratur i Paris, förortslivet, de två sönerna och slutligen skilsmässan. Men det är inte en genomsnittlig självbiografi, utan ett slags egensinnigt kollektivt minne. Ernaux uppfinner en ny stil som är subjektiv och opersonlig, privat och allmän, och en ny genre - den kollektiva självbiografin - för att på så sätt fånga tidens gång, står det i bokens omslag.
"En repertoar av vanor, en uppsättning kroppsrörelser formade av barndomar ute på fälten, ungdomsår på verkstäder, föregångna av avdra barndomar, ända tills minnet tar slut:
äta ljudligt och visa upp matens gradvisa metamorfos innuti den öppna munnen, torka sig om munnen med en bit bröd, torka upp såsen så omsorgsfullt från tallriken att denna skulle kunna ställas in i skåpet utan att diskas först, slå med skeden i botten på skålen, sträcka på sig i slutet av middagen." (sid 31)
Boken innehåller så mycket, ett helt liv, börjar med korta minnesfragment, Det svartvita fotot på en liten flicka, författaren själv. I bokens baksida: Ernaux behandlar teman som den katolska prydhetens kollaps, sekulariseringens framfart, p-pillret, abortfriheten och kvinnans frigörelse. Ett annat viktigt tema är hur vi lämnat skammen bakom oss och gått in i ett allt extremare konsumtionssamhälle. Ernaux oslagbart träffsäkra essä över samtiden, efterkrigstidens Europa, närmast som ett lackmuspapper över var vi befinner oss idag: i en tid av klasskillnader, populism, sönderfallande landsbygd och alienering. Åren har jämförts med Marcel Prousts stora minnesarbete På spaning efter den tid som flytt, men ur ett folkligt, kvinnligt och samtida perspektiv. En bok att läsa långsamt, läsa om, fundera, minnas själv; det man upplevt, läst, hört historier.
Åren (Les années 2020) av Annie Ernaux är en berättelse om tiden mellan 1941 till 2006, från författarens uppväxt i en arbetarklassfamilj i Normandie, via katolsk privatskola, till tiden som lärare i litteratur i Paris, förortslivet, de två sönerna och slutligen skilsmässan. Men det är inte en genomsnittlig självbiografi, utan ett slags egensinnigt kollektivt minne. Ernaux uppfinner en ny stil som är subjektiv och opersonlig, privat och allmän, och en ny genre - den kollektiva självbiografin - för att på så sätt fånga tidens gång, står det i bokens omslag.
"En repertoar av vanor, en uppsättning kroppsrörelser formade av barndomar ute på fälten, ungdomsår på verkstäder, föregångna av avdra barndomar, ända tills minnet tar slut:
äta ljudligt och visa upp matens gradvisa metamorfos innuti den öppna munnen, torka sig om munnen med en bit bröd, torka upp såsen så omsorgsfullt från tallriken att denna skulle kunna ställas in i skåpet utan att diskas först, slå med skeden i botten på skålen, sträcka på sig i slutet av middagen." (sid 31)
Boken innehåller så mycket, ett helt liv, börjar med korta minnesfragment, Det svartvita fotot på en liten flicka, författaren själv. I bokens baksida: Ernaux behandlar teman som den katolska prydhetens kollaps, sekulariseringens framfart, p-pillret, abortfriheten och kvinnans frigörelse. Ett annat viktigt tema är hur vi lämnat skammen bakom oss och gått in i ett allt extremare konsumtionssamhälle. Ernaux oslagbart träffsäkra essä över samtiden, efterkrigstidens Europa, närmast som ett lackmuspapper över var vi befinner oss idag: i en tid av klasskillnader, populism, sönderfallande landsbygd och alienering. Åren har jämförts med Marcel Prousts stora minnesarbete På spaning efter den tid som flytt, men ur ett folkligt, kvinnligt och samtida perspektiv. En bok att läsa långsamt, läsa om, fundera, minnas själv; det man upplevt, läst, hört historier.
Etiketter:
Biografier,
Ernaux Annie,
fragment,
Franskt,
Historia,
kvinnliga Nobelpristagare,
Proust Marcel,
romaner 2020
19.2.26
Den rena och tillämpade an-arkins grundsatser
Den rena och tillämpade an-arkins grundsatser (2025) av Paul Valéry.
Översättning och förord: Horace Engdahl.
Valéry var en av förra seklets viktigaste franska författare. Som ung ingick Valéry i kretsen kring Stéphane Mallarmé och blev 1925 invald i Franska akademien. Hans författarskap omfattar många genrer (poesi, dramatik, berättelser, filosofiska dialoger, essäer) och från tjugotalets mitt var han en intellektuell institution inte bara i Frankrike utan i hela Europa.
Den rena och tillämpade an-arkins grundsatser är en samling anteckningar som Valéry gjorde under 1930-talets slut. Texten bär Valérys signum, den är förtätad och lapidarisk, utmanande och provocerande. bernur har läst: HÄR.
Att dela lika
Hatet, grymhet, hyckleriet, dumheten, rofferiet etc. hör inte hemma hos något särskilt parti, dumheten och villfarelsen inte hos någon särskild regim (är inte utmärkande för den).
Villfarelsen har inget system. (sid 42)
Etiketter:
Engdahl Horace,
fragment,
fransk,
Litterära essäer,
Valéry Paul
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Etiketter
af Enehjelm Helen
Algeriet
Andersson Erik
antikvariat
Anyuru Johannes
Argentina
Auden W H
Augustpris
Augustpriset
Augustprisvinnare
Austen Jane
Australien
autofiktion
barnbok
Belgien
Bernhard Thomas
Bibliotek
bibliotek eget
biografi
Biografier
Black Lives Matter
Blyton Enid
Bohman Therese
bokhylla egen
bokmärke
Bokmässan 2011
Bokmässan 2024
Bokmässan 2026
bokpärla
Bokpärlor
Borges Jorge Luis
Bowen Elizabeth
Boyd Hilary
Boye Karin
Brasilien
Bremer Fredrika
Brontë
brunnslockspoesi
Brøgger Suzanne
Bulgarien
Burman Carina
böcker om böcker
Carson Anne
Celan Paul
Chile
Christie Agatha
Colgan Jenny
comfort reads
Dagbok
Dahlström Magnus
Danius Sara
Danskt
debut
debut.
deckare
Dickinson Emily
Dillard Annie
Duras Marguerite
Dylan Bob
dystopi
Elkan Sophie
Engdahl Horace
England
England Cornwall
England London
England Skottland
England Wales
Ernaux Annie
Essäer
faktabok
Faktaböcker
fantasy
feelgood
fem
Fem en fredag
film
Filmer
filosofi
Finland
Finlandiapriset
finska författare
fragment
frakment
fransk
Franskt
fyrar
fysik
Gaza
Grekland
Gunnar D Hansson
Gunnar D. Hansson
Gurnah Abdulrazak
Göteborg
Halloween
Handke Peter
Hazelwood Ali
Historia
humor
hushåll
Indien
Iran
Irland
Irland Aran
Irlands litterära giganter
Island
Israel
Italien
J.R.R. Tolkien
Japan
Joyce James
Joyce Ulysses
julböcker
julklapp
Kanada
Kaosutmaningen 2022
Keegan Claire
Kenya
Kincaid Jamaica
klassiker
Knausgård
Knausgård Karl Ove
kokböcker
Konst
Kracht Christian
kulturfråga
Kulturkanon
kungligt
kvinnliga Nobelpristagare
Lagerlöf Selma
Leandoer Kristoffer
Litteraturpristolvan 2020
Litterär merchandise
Litterär plats
Litterära essäer
London
lyrik
Lyttkens Alice
M. W. Craven
Malmberg Carl-Johan
Malmsten Bodil
McFadden Freida
Mexiko
Munthe Christian
musik
Nilsson Isabella
Nobelpristagare
nominerad till Augustpriset
Nordiska rådets litteraturpris
Norge
novell
Noveller
novelltolvan
Nutidsromantik
page-turner
Per Magnus Johansson
Persson Malte
pikaresk
Polen
Portugal
Priestley J.B
Proust Marcel
queer
Rainer Maria Rilke
read old books
recensionsex
resor
roman 2026
romaner 2013
romaner 2016
romaner 2017
romaner 2018
romaner 2019
romaner 2020
romaner 2021
romaner 2022
romaner 2023
romaner 2024
romaner 2025
romaner 2026
Rumänien
Runebergspriset
Ryssland
s
Sackville-West Vita
Sandgren Lydia
Schulman Alex
Schweiz
science fiction
seriebok
Shakespeare William
Simone de Beauvoir
Skottland
skrivande
skräck
slow reading
smakbit
Smakebit på søndag
Smith Nicko
Spanien
sport hälsa
spänning
Stagnelius Erik Johan
Stein Gertrude
Strindberg August
Svenska Akademien
Sydkorea
Sydvietnam
Teater
tidningar
Tikkanen Märta
tisdagstrio
traditioner
Tremblay Lise
Trädgård
Tyskland
Tyskt
UKON Ulf Karl Olov Nilsson
Ukraina
Ungern
universitetsvärlden
USA
Valéry Paul
vampyrer
veckans kulturfråga
Wide Anna Greta
Wigers Valle
Witt-Brattström Ebba
Woolf Virginia
Yeats W. B.
Yeats W.B
young adults
Österrike




