Jag är anglofil och biblioman

Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos (CLICK on images to enlarge)

Leta i den här bloggen:

Visar inlägg med etikett fragment. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fragment. Visa alla inlägg

17.10.26

veckans minsta paket

"Gå omkring och Skämmas för att stundom vara lycklig i en kroniskt trasig värld."
Fingervisningar : ur De svarta böckerna 1990-1997 av Werner Aspenström är knappt 190 g och 133 sidor, men innehåller desto mer.  Från 1951 och fram till sin död skrev Werner Aspenström regelbundet i sina anteckningsböcker med svarta pärmar: dagboksnotiser, iakttagelser, drömmar, reflexioner och skisser till dikter. Nitton böcker lämnade han efter sig. Och på varje sida finns det omisskännligt aspenströmska tonfallet:  
"Fåglar inklämda i böcker, som bokmärken. Inklämda tankar. Hur återge dem vingarna?"

"Akronym: förkortning av initialer som uppfattas som ett namn. 
Nato. Sifo. EG. Även min förkortning WA?"

7.9.26

Tomhet och ömhet Isabella Nilsson


Tomhet och ömhet (2025) av Isabella Nilsson.
De etthundra texterna i Tomhet och ömhet försöker alla besvara en fråga som inte riktigt låter sig formuleras. Något om ensamheten och dess motsats. Något om motsatsen och dess ensamhet. Författaren och hennes älskare leker en lek med komplicerade regler. Men är det en kärlek eller en ordlek de leker? Isabella Nilsson är tillbaka med en ny vild bok som rimmar, blöder, tänker och tramsar.
Isabella är en beläst ordkonstnär, inte nödvändigt läsa boken i ett svep.
En bok jag gärna vill äga och återkomma till.
40.
Jag tänker smarta tankar igen. Bara att den här gången har jag ingen lust att dela med mig. Kanske är det faktiskt just precis vad mina smarta tankar handlar om, hur smart det är att inte dela med sig. Man kan vara så dum att man inte har något smart att säga, men man kan också vara så smart att man inte har något smart att säga. Oavsett om man tiger av dumhet eller smarthet låter man tystnaden tala och det är smart i sig, att lämna ordet till den som vet mest om saken. Och tystnaden vet alltid mest om saken. Den saken är klar.
     Men för att inte dela med sig krävs inte bara smarta tankar om hur smart det är att inte dela med sig. Det krävs även ett slags mod som är modet att bli missförstådd. Jag har aldrig varit modig.
(sid 62)

Tidningen Vi nr 4 2025 har en fin recension av
Nilssons Tomhet och ömhet av: Björn Kohlström.

20.7.26

Timmen när vi inte visste något om varandra av Peter Handke

"Det som upptar mig väldigt är det faktum att jag träffar människor på trottoarer, kaféer och flygplatser utan att längre vara i stånd att uppfatta deras värdighet - jag talar om den värdighet som en gång i tiden utgick från storslagna böcker, filmer eller målningar. Hur är det till exempel möjligt att den amerikanske målaren Edwar Hopper under mellankrigstiden kunde gestalta en biografflickans öde eller ett särskilt slags kafé i New York? Och att jag, när jag går in på ett förortskafé, bara ser dessa stumma kroppar sitta och hänga vid bardisken. Varför har jag ingen känsla för tragiken i deras liv, på det sätt som Cezanne hade det, eller Faulkner, och även Sherwood Anderson?" (sid 51)
Timmen när vi inte visste något om varandra (Die Stunde da wir nichts voneinander wussten 1992) av Peter Handke har jag fått vänta, för biblioteken har bara en av denna bok, lång kö för andra av Handkes böcker, men mycket finns översatt till svenska, mycket nytryck också nu. Denna egentligen teater, med scenanvisningar, kommentarer, tankar, fragment.

24.4.26

Den sista grisen av Horace Engdahl

"Jag sätter ner ljudet, så att musiken bara ska angå mig själv.  Först då talar den som en vän och "filosoferar inte för hela Grekland", som Epikuros sa. Jag står inte ut med att någon ifrågasätter den musik jag valt att lyssna till - det är vad det handlar om. De andras likgiltighet skulle kränka mig i det ögonblick jag tar emot tonerna som en form av sanning, en hjärtans sanning, som musikerna gör mig delaktiv av.

"Un seccatore", "en olägenhet", kallar man på italienska en person som varken är dum eller elak eller ens långtråkig men som besvärar genom att envisas med att hävda ett tankesätt som är motbjudande för de övriga i sällskapet. Hur mycket intelligens en sådan människa än lägger i dagen, verkar hon inskränkt och avsigkommen, mer och mer för varje minut hon framhärdar. På avstånd kan man frestas att kalla henne för en brinnande ande, men träffar man en sådan person inser man att hon är en fullkomlig pina och inte omvänder någon."
Den sista grisen av Horace Engdahl lyfter läsaren till en helt ny nivå, man får reflektera, tänka, lära sig nytt. Ett och annat stillsamt skratt, för Engdahl har glimten i ögat när han betraktar både det vardagliga och berättar om sina stora favoritdiktare. Inte alltid jag tycker lika men givande att reflektera sina egna tankar med någon som tänkt. Att ha både närhet och distans till sig själv är en konst; tidvis är Engdahl ganska naken i sina betraktelser - men det är då man kan känna igen sig själv, även som läsare. En stor bok i liten format som får plats i handväskan och som jag gärna plockar upp i spårvagnen och läser några korta snuttar, fragment. Alltid intressant att lyssna på människor som kan mycket.

18.4.26

Op. 101 av Horace Engdahl

Op. 101 (2021) av Horace Engdahl.
Titeln syftar på Ludwig van Beethovens A-dur-klaviersonat (op. 101). En samling korta, essäistiska texter och funderingar kring åldrande, förändrade tidsanda och ensamhet. Från balkongen i sin nya hemstad ser författaren ut över en tillvaro som har bytt skepnad när en ny tidsanda tagit över lika obevekligt som när en epidemisk smitta sprids. Han reflekterar över vad som hänt, detta som förvandlat honom i omvärldens och hans egna ögon och bestulit honom på hans mildhet. Men bortom förlusten finns en tidigare okänd glädje som får tanken att röra sig friare, anstötligare, sannare. I två avslutande essäer tar han några stora musikverk till hjälp för att definiera sitt förhållande till verkligheten. Alltid trevligt att läsa Engdahls välskrivna texter, lärorikt och en del att fundera över. Trevligt att han trivs i sin nya hemstad.

    "Under den period då jag ihärdigt fördömdes i Stockholmspressen hände det ibland att okända personer kom fram till mig på gatan när jag var på besök här i staden och sa någonting i stil med "Roligt att se dig i Göteborg!" Jag tror inte att de med detta ville ta ställning i någon stridsfråga. De ville bara tala om att de lät mig vara. Jag uppskattade uppskattade det mer än medhåll och definitivt mer än vackra uppläggningar om rätten att ha en egen uppfattning. Jag tänkte att det är så här världen blir mänsklig" (sid 65)

5.4.26

Skapelser av Malte Persson

Skapelser : försök fragment fall (2024) av Malte Persson.
Vad kan skapas ur intet? Ur det som redan finns? Vad är original och vad är kopia, parodi, översättning, utveckling? Slump, avsikt? Malte Persson jagar i sin nya bok Skapelser poesins möjligheter och omöjligheter genom en mängd former och stilar. Allt får vara med: enhörningar och evolution, Edens lustgård, kolväten, höstlöv och Goethe. Skönhet bor granne med skämt, ur kaos uppstår nya djur och parfymer.

Malte är en favorit, gillar hans texter. Denna är på 350 sidor, lite mastigt att läsa i ett svep. Kanske orsaken att recensenterna har varit rätt mätta. Men jag har inte bråttom. Malte är fyndig, leker med ord och tankar. En ordkonstnär utan like, Malte lyser genom texterna. bernur har läst: HÄR.

TILL VERKET
Att skapa ett verk
Att sammanställa diktsamla
Att värka virka lirka fram ett sånt
Att lärkligt värpa läskungligt ljökungekläcka ett

Ett verk som reser sig ur askan ur intet i elden
Ett verk som i härd smids för strid och sprids
Ett verk som flipprigt pimpat klippochkristnas
Ett verk som från idévärlden lodrätt nedladdaso


26.3.26

Jordskalvet av Nina Bouraoui


Jordskalvet (Le jour du séisme 1999) av Nina Bouraoui
Med havet som symbol, det enda som egentligen ligger mellan henne och Algeriet, förklarar Bouraoui hur allting samtidigt kan finnas nära och långt bort. Och tillsammans med en otroligt rytmiskt skicklig interpunktion förmedlar hon också jordskalvet genom texten, då den poetiskt ryckiga rytmen och de uppryckta fragmenten skapar en läsning som bäst kan liknas vid ett skalv. En prosalyrisk och poetiskt fragmentarisk roman.

Min barndom öppnar trädgården, el boustain. Min barndom föreskriver och påbjuder. Den bygger en skola, el madrassa. Den tar och ersätter. Den skriver, bataba. Barndomen är en öppen plats. Den är, uppburen. Den är, i närheten. Den blir en kropp, en röst, en riktning. Den bär två ansikten. Den existerar, fortfarande. Den svämmar över. Den ryms på en dag. Den blir kvar, för alltid. Den överförs. Den skapar - åmala - minnet.
    Min barndom slukar mitt liv
. (sid 44)

7.3.26

Åren av Annie Ernaux

"Efter kriget, vid de ändlösa sittningarna vid bordet under helgdagarna, mitt bland skratten och och utropen, vi hinner dö tids nog! var det andra människors minne som placerade oss i världen." (sid 30)
Åren (Les années 2020) av Annie Ernaux är en berättelse om tiden mellan 1941 till 2006, från författarens uppväxt i en arbetarklassfamilj i Normandie, via katolsk privatskola, till tiden som lärare i litteratur i Paris, förortslivet, de två sönerna och slutligen skilsmässan. Men det är inte en genomsnittlig självbiografi, utan ett slags egensinnigt kollektivt minne. Ernaux uppfinner en ny stil som är subjektiv och opersonlig, privat och allmän, och en ny genre - den kollektiva självbiografin - för att på så sätt fånga tidens gång, står det i bokens omslag.

"En repertoar av vanor, en uppsättning kroppsrörelser formade av barndomar ute på fälten, ungdomsår på verkstäder, föregångna av avdra barndomar, ända tills minnet tar slut:    
    äta ljudligt och visa upp matens gradvisa metamorfos innuti den öppna munnen, torka sig om munnen med en bit bröd, torka upp såsen så omsorgsfullt från tallriken att denna skulle kunna ställas in i skåpet utan att diskas först, slå med skeden i botten på skålen, sträcka på sig i slutet av middagen." (sid 31)

Boken innehåller så mycket, ett helt liv, börjar med korta minnesfragment, Det svartvita fotot på en liten flicka, författaren själv. I bokens baksida: Ernaux behandlar teman som den katolska prydhetens kollaps, sekulariseringens framfart, p-pillret, abortfriheten och kvinnans frigörelse. Ett annat viktigt tema är hur vi lämnat skammen bakom oss och gått in i ett allt extremare konsumtionssamhälle. Ernaux oslagbart träffsäkra essä över samtiden, efterkrigstidens Europa, närmast som ett lackmuspapper över var vi befinner oss idag: i en tid av klasskillnader, populism, sönderfallande landsbygd och alienering. Åren har jämförts med Marcel Prousts stora minnesarbete På spaning efter den tid som flytt, men ur ett folkligt, kvinnligt och samtida perspektiv. En bok att läsa långsamt, läsa om, fundera, minnas själv; det man upplevt, läst, hört historier.

19.2.26

Den rena och tillämpade an-arkins grundsatser


Den rena och tillämpade an-arkins grundsatser (2025) av Paul Valéry.
Översättning och förord: Horace Engdahl.
Valéry var en av förra seklets viktigaste franska författare. Som ung ingick Valéry i kretsen kring Stéphane Mallarmé och blev 1925 invald i Franska akademien. Hans författarskap omfattar många genrer (poesi, dramatik, berättelser, filosofiska dialoger, essäer) och från tjugotalets mitt var han en intellektuell institution inte bara i Frankrike utan i hela Europa.
Den rena och tillämpade an-arkins grund­satser är en samling anteckningar som Valéry gjorde under 1930-talets slut. Texten bär Valérys signum, den är förtätad och lapidarisk, utmanande och provocerande. bernur har läst: HÄR.

Att dela lika
Hatet, grymhet, hyckleriet, dumheten, rofferiet etc. hör inte hemma hos något särskilt parti, dumheten och villfarelsen inte hos någon särskild regim (är inte utmärkande för den).
   Villfarelsen har inget system. (sid 42)

Etiketter

af Enehjelm Helen Algeriet Andersson Erik antikvariat Anyuru Johannes Argentina Auden W H Augustpris Augustpriset Augustprisvinnare Austen Jane Australien autofiktion barnbok Belgien Bernhard Thomas Bibliotek bibliotek eget biografi Biografier Black Lives Matter Blyton Enid Bohman Therese bokhylla egen bokmärke Bokmässan 2011 Bokmässan 2024 Bokmässan 2026 bokpärla Bokpärlor Borges Jorge Luis Bowen Elizabeth Boyd Hilary Boye Karin Brasilien Bremer Fredrika Brontë brunnslockspoesi Brøgger Suzanne Bulgarien Burman Carina böcker om böcker Carson Anne Celan Paul Chile Christie Agatha Colgan Jenny comfort reads Dagbok Dahlström Magnus Danius Sara Danskt debut debut. deckare Dickinson Emily Dillard Annie Duras Marguerite Dylan Bob dystopi Elkan Sophie Engdahl Horace England England Cornwall England London England Skottland England Wales Ernaux Annie Essäer faktabok Faktaböcker fantasy feelgood fem Fem en fredag film Filmer filosofi Finland Finlandiapriset finska författare fragment frakment fransk Franskt fyrar fysik Gaza Grekland Gunnar D Hansson Gunnar D. Hansson Gurnah Abdulrazak Göteborg Halloween Handke Peter Hazelwood Ali Historia humor hushåll Indien Iran Irland Irland Aran Irlands litterära giganter Island Israel Italien J.R.R. Tolkien Japan Joyce James Joyce Ulysses julböcker julklapp Kanada Kaosutmaningen 2022 Keegan Claire Kenya Kincaid Jamaica klassiker Knausgård Knausgård Karl Ove kokböcker Konst Kracht Christian kulturfråga Kulturkanon kungligt kvinnliga Nobelpristagare Lagerlöf Selma Leandoer Kristoffer Litteraturpristolvan 2020 Litterär merchandise Litterär plats Litterära essäer London lyrik Lyttkens Alice M. W. Craven Malmberg Carl-Johan Malmsten Bodil McFadden Freida Mexiko Munthe Christian musik Nilsson Isabella Nobelpristagare nominerad till Augustpriset Nordiska rådets litteraturpris Norge novell Noveller novelltolvan Nutidsromantik page-turner Per Magnus Johansson Persson Malte pikaresk Polen Portugal Priestley J.B Proust Marcel queer Rainer Maria Rilke read old books recensionsex resor roman 2026 romaner 2013 romaner 2016 romaner 2017 romaner 2018 romaner 2019 romaner 2020 romaner 2021 romaner 2022 romaner 2023 romaner 2024 romaner 2025 romaner 2026 Rumänien Runebergspriset Ryssland s Sackville-West Vita Sandgren Lydia Schulman Alex Schweiz science fiction seriebok Shakespeare William Simone de Beauvoir Skottland skrivande skräck slow reading smakbit Smakebit på søndag Smith Nicko Spanien sport hälsa spänning Stagnelius Erik Johan Stein Gertrude Strindberg August Svenska Akademien Sydkorea Sydvietnam Teater tidningar Tikkanen Märta tisdagstrio traditioner Tremblay Lise Trädgård Tyskland Tyskt UKON Ulf Karl Olov Nilsson Ukraina Ungern universitetsvärlden USA Valéry Paul vampyrer veckans kulturfråga Wide Anna Greta Wigers Valle Witt-Brattström Ebba Woolf Virginia Yeats W. B. Yeats W.B young adults Österrike