Frost av Thomas Bernhard

"Skolbyggnader är stora rädslobyggnader. Även för mig som vuxen har skolbyggnader varit stora rädslobyggnader. Skolhusrädslan, liksom skolrädslan överhuvudtaget, är den värsta rädslan som finns. De flesta människor går under på grund av den. Om inte som barn, så senare. Man kan dö av skolrädslan ännu vid sextio." (sid 210)

"Morgonpigga kunde beundra en skoningslös härlig frost om de gick ut. "Upptäckten att frosten tar allt i besiktning är ju inte avskräckande." För morgonpigga uppenbarade sig världen med underbar skärpa och sanning. "Frostens obarmhärtiga värld" talade emot dem och gjorde dem medgörliga. Utsövda morgonpigga upplevde världen som "fri från vansinne"." (sid 49)

Frost (1963) av Thomas Bernhard är hans debutroman, berättar om den unge läkaren som får i uppdrag att åka till en alpby och observera sin mentors sjuke bror, den ålderstigne och egensinnige konstnären Strauch. Uppdraget utförs i hemlighet och den unge läkaren utger sig därför för att vara en semestrande juridikstudent. Vistelsen blir emellertid inte som han tänkt sig. Vill han verkligen bli läkare? Den världsfrånvände målarens ständiga prat förändrar honom. En märklig och intressant bok som jag läser med eftertanke.

Flera smakbitar hos: Mia.

"Människorna, tror jag, låtsas bara att de inte är ensamma, eftersom de alltid är ensamma. När man ser hur de går upp i sina gemenskaper: eller är det just bevis på det, föreningarna, sällskapen, religionerna, städerna, för oändlig ensamhet? Ni förstår, det är alltid samma tankar. Onaturligt, kanske. Sammanhangsleda. Kanske vansinne. Dilettantiskt, kan så vara." (sin 34)