Hemma där hjärtat finns (2025) av Jenny Colgan
Alla letar efter sitt perfekta hus. Men ett hem är där hjärtat finns.
Janey Munroe har mycket att vara tacksam för - ett charmigt hus vid havet i Carso som hon själv renoverat, ett jobb som audionom som hon älskar, två vuxna barn och en varm vänkrets.
Men sedan maken lämnade henne har självförtroendet fått sig en törn. När hennes buttert bestämda trettioåriga dotter Essie plötsligt meddelar att hon måste flytta hem igen, sätts Janeys nyvunna frihet på prov. Hon älskar sin dotter, men deras gemensamma tonårstid var allt annat än enkel - och nu hotas dessutom Janeys försiktiga försök att börja dejta igen.
Essie har just förlorat jobbet, hyran i Edinburgh är omöjlig att betala och pojkvännen vägrar ta nästa steg. Med svansen mellan benen flyttar hon hem, i hopp om att havsluften ska lätta på livets motgångar. Att bo under samma tak igen blir en prövning - men också en möjlighet. Med hjälp av omplaceringshundar, pubquiz och ett oväntat renoveringsprojekt hittar mor och dotter långsamt tillbaka till varandra, och kanske också till kärleken och sig själva.
Han pratar om männen som åker ut till oljeriggarna, tuffa hårda knegare allihopa. De arbetar två månader för varje månad de är hemma hos sina familjer eller ibland, på puben. "De kan behöva något att göra när de är iland, tror du inte det?"
"Jodå", säger Janey. Hon känner till männen, möter dem titt som tätt eftersom det ständiga bullret från borren går hårt åt deras öron. De blir utrustade med hörselskydd men vill inte ha på sig de där förbaskade grejerna: De är unga och tror att de är osårbara. Hon träffar dem när de är femtio och inte hör vad folk säger på tv, när det känns som om omgivningen har blivit svår att nå. Hon försöker alltid undvika att göra ator sak av hur lätt det hade kunnat förhindras. (sid 116)
Flera smakbitar hos: Mia.
