17 juni av Alex Schulman

17 juni av Alex Schulman
Vidar är sig inte lik. Han har blivit avstängd från sin lärartjänst efter en våldsam incident på skolan. Och i en bortglömd kartong hittar han av en slump telefonnumret till familjens gamla sommartorp. När han slår numret svarar hans pappa, som är död sedan länge.
Vidar har ringt till den 17 juni 1986, till en dag i sin barndom. Med ens öppnar sig en fallucka till det förflutna. Vidar ringer samtal efter samtal till den 17 juni och börjar kartlägga familjens varje rörelse.
Samtidigt blir Vidar föremål för en brottsutredning och han träder över gräns efter gräns. Medan dagen i barndomen långsamt öppnar upp sig, dras snaran i nutid åt. En hisnande roman om en resa i tiden, och om vad som formar en människa.

    Det var något med att vara i den här miljön också. Den öde korridoren. Fossilerna i stengolven, lysrörslamporna i taket, raden av skåp. En lukt av kantinen i slutet av korridoren, doft av tidlös skolmat. Jag tänker på 1986 igen, på mig själv som barn. Under natten hade jag legat i sängen och googlat på 1986, på det som var pojkens värld. Tjernobyl-olyckan och mordet på Olof Palme. Maradona i VM i Mexiko, det där målet han gjorde när han sprang från mittcirkeln, dribblade hela vägen in i mål, högt från ovan följde en kamera varenda rörelse, som om Gud tittade ner och vi fick se vad han såg. (sid 57)


Läst av Alex Schulman:
*Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött
*Skynda att älska
*Glöm mig
*Bränn alla mina brev
*Överlevarna
*Malma station