Om varmhållning av levande döda av Isabella Nilsson

Om varmhållning av levande döda (2026) av Isabella Nilsson.
En stillsam uppgörelse med idén om litteraturen som en läkande kraft. I elva texter fördelade över årets fyra årstider berättar Isabella Nilsson om en avsides tillvaro präglad av smärtan och njutningen i att sakta men säkert skriva ihjäl sig. Läsningen mer givande om man är lite bekant med Emily Dickinson, Anna Greta Wide, Marguerite Duras, Malte Persson, m.fl. Jag har bloggat om dem. Nilsson översätter själv olika texter och nämner flera bra översättare.
En bladvändare som andra Isabella Nilssons böcker. bernur har läst: HÄR.

En bok för Ingen : brev från en underpresterande övermänniska (2022) av Isabella Nilsson var nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2023.

lär mig hela tiden 📖

Ord från 1868

Svensk handordbok med tillägg af ordens etymologi jemte ett bihang, innehållande de i svensk skrift allmännast brukliga främmande ord av A.F. Dalin hittade jag på loppis, tänkte att kul att ha när jag läser kvinnliga författare från 1800-talet. Stavningen skiljer sig. Jag har alltid tyckt att det är spännande med ordens valens, att kunna se hur betydelsen ändras. Speciellt i verb och adjektiv kan man ibland se, hur betydelsen glider på mindre än tjugo år. Jag bläddrar och lär mig att Piccanell är en sorts finare tuggtobak. Hel är dödsgudinna, och en del blommor och växter har kul namn. i BIHANG finns förteckning på de i svenskt språkbruk allmännast förekommande utländska ord: Simplicitet är enkelhet och Sibylla är spåkvinna, inte korv... Lite nördig kan jag bli ibland.

Läser jag en vanlig roman och hittar främmande ord, nya författare eller böcker jag inte läst, så söker jag ofta vidare, kanske lånar böcker som nämns i böcker jag läst. Läsning långsamt ibland, lär mig något hela tiden.

Den västerländska kanon av Harold Bloom

Den västerländska kanon (The Western canon 1994) av Harold Bloom är en mastodont verk av tjugosex västerländska författare som skriver på de europeiska språken, Bloom fastslår att Shakespeare är den västerländska kanon. Anders Cullhed i Tidens guld : essayer om kanon, liv, poesi håller med om kritiken mot Bloom för att hans kanon är så anglosaxistiskt präglad. "Bloom talar i allmänna ordalag om Shakespeares psykologi, hans förmåga att skildra individer under genomgripande förändring, hans rika register av såväl stilar som mänskliga typer, kraften i hans retorik likaväl som hans vision av en värld som inte lånar sig till religiös sublimering eller allergorisk schematisering, och slutligen hans "universiteter". Också den sistnämnda termen hänger i luften men kommer sist och slutligen att avse förmågan att tala till envar." (sid 21)

Den västerländska kanon är en guldgruva om man vill veta mer och förstå sina favoritförfattare. Eller hitta nya favoriter. Proust, James Joyce, Kafka.Borges, Neruda och Pessoa. Ett kapitel om Virginia Woolfs Orlando: feminism som kärlek i litteraturen. Jane Austens Övertalning, Emily Dickinson: vithet, hänförelser, de mörka. George Eliots Middlemarch.

"Under mina försök att läsa ett stort antal av de verk som förtrytsamt lanserats som alternativ till kanon har jag gjort reflektioner att dessa volontärer måste tro att de har talat skönlitterär prosa i hela sitt liv, eller att deras djupa engagemang bara behöver lite verbal svulstihet för att bli dikt. Jag för min del hoppas att litterata överlevande ska finna en eller annan författare eller bok i kanon som de inte träffat på förr, och skörda den vinst som bara kanonisk litteratur kan bjuda." (sid 585)

läser du kiosklitteratur?

Kiosklitteraturen - 6 analyser av Yngve Lindung är intressant läsning, tänk att någon ändå la tid på detta 1977, då var indelning i finlitteratur ganska skarp. Man recenserar Sigge Stark, Allers-romaner, läkarromaner, analys av Mickey Spillanes författarskap (vem är han? lättklädda damer på omslagen, finns att köpa än), Västern med Bill och Ben.

"Hjälten är aldrig hemmaman medan huvudparten - men inte alla - av de gifta kvinnorna eller de somstår i begrepp att gifta sig vill stanna i hemmet. I Erik Nerles Den vita svanen ger hjältinnan, en framgångsrik dansös, upp sin karriär och deklarerar: "Jag vill bara vara kvinna. Leva mittt liv som alla andra i min ålder. Få ett hem med man och barn." (sid 125)

Dålig läsning (1979) av Margareta Grogarn ger tips till lärare, hur man ska få elever utvidga sin läsning. Faktiskt en bra bok som ger många råd hur man kan locka svaga och läsovana elever till läsning, utan att beröva deras självförtroende.

En bibliotekarie berättade att för några decennier sedan var det inte fint med Enid Blytons Vi Fem-böcker, men efterfrågan var stor. Hon köpte in böckerna men de katalogiserades inte som andra böcker, utan fick lånas i smyg "under disk".

Bokhandeln under körsbärsträdet av Takuya Asakura

Bokhandeln under körsbärsträdet (The vanishing Cherry Blossom Bookshop 2026) av Takuya Asakura. När körsbärsträden blommar visar sig bokhandeln som förändrar liv. Tillsammans med sin kloka katt Kobako väntar Sakura på själar i behov av tröst och läkning. Deras bokhandel visar sig bara under den flyktiga körsbärsblomningen, och omgivna av skira kronblad hjälper de sina gäster att konfrontera det som gör ont. Med hjälp av litteraturens kraft finner de en väg ur sorgen och får förnyat hopp. Finns en del att fundera. Boken innehåller bokcirkelfrågor.

    "Det här är villkoren som måste uppfyllas för att någon från er värld ska bjudas hit: de måste läsa samma stycke ur samma bok som jag, vid exakt samma tidpunkt, på samma dag vid samma årstid. Det

Flera smakbitar hos: Mia.

måste också vara en solig vårdag, under blommande körsbärsträd. Var snäll och säg det till din pappa." (sid 208)

Mannen som läste böcker av Rachid Benzine

Mannen som läste böcker (L'homme qui lisait des livres) av Rachid Benzine.
Fransk succéroman om Gaza och läsandets revolutionära kraft. På en gata mitt i ett sönderbombat Gaza sitter en gammal man omgiven av staplar av gulnade böcker. Trots att allt omkring honom håller på att raseras fortsätter han att hålla bokhandeln öppen, att läsa och samtala.
När en ung fransk fotograf riktar kameran mot honom blir det början på en oväntad vänskap. Bokhandlaren bjuder fotografen på en kopp te och börjar berätta sin egen dramatiska livshistoria.
Mannen som läste böcker är en stark och poetisk roman om litteraturens roll i tider av krig, förlust och exil. Den är en kärleksförklaring till läsandet som tröst och uppror, ett ömsint och förkrossande vittnesmål om Gaza, och en universell berättelse om vad det innebär att vara människa.

"Mannen vänder ett blad, andas in dess doft, smeker det och försjunker sedan åter i läsningen. Han bär en enkel långärmad skjorta. Den är så urtvättad att man knappt kan ana dess ursprungliga färg. På de slitna grå bomullsbyxorna finns svaga fläckar och damm från Gazas gator. Lädersandalerna är lika slitna som den övriga klädseln. Världen tycks ha stannat upp kring honom. Långa magra och aningen krokiga fingrar vidrör papperet och smeker orden. Fingrar som ser ut att ha bläddrat i böcker sedan tidernas begynnelse." (sid 13)

Tillstånd av belägring : [dikter] av Mahmoud Darwish, en av författarna som nämns i boken.

Flera smakbitar hos: Mia.

De försvunna böckernas bibliotek av Kristoffer Leandoer

"Redan från början var det själva böckerna jag brydde mig om, litteraturen kom i andra hand. Mina lyckligaste stunderna har jag tillbringat in i antikvariatens skummaste hörn, dit solskenet knappt förmått tränga genom dammiga fönsterrutor, på jakt efter det avvikande och sällsynta, det bortglömda och ringaktade. Mitt eget liv var inte mycket att lägga på minnet, men jag mindes varenda bok jag läst, hur den kändes att hålla i min hand, var jag läst den och hur jag kommit över den." (sid 14)

De försvunna böckernas bibliotek av Kristoffer Leandoer innehåller tretton episoder i fiktionernas värld. Böcker eller författare, vilket glöms bort först? Ibland blir jag sugen på att plocka fram min iPad och googla om verkligen personerna och böckerna har existerat. Ibland är det som läsa en modern variant av August Strindbergs Röda rummet (1879); med massa kändisar och verk man inte känner. Boken har sina poänger, författaren har nog haft roligt när han skrivit.

"Böckerna lär oss att det finns mer än det som omger oss, böckerna lär oss att höja blicken några grader. Utan dem skulle vi kanske ha lättare att vara nöjda." (sid 31)

Kristoffer Leandoers bok innehåller många riktiga namn och många riktiga böcker, ihopbakat till någon sorts mix där jag inte visste var som var fiktion och vad som sant... Läskigt med böcker vars ägande ledde till döden... korrigerarna, de som utplånar minnet av försvunna författare. Tilltalande i början; första besöket på biblioteket med mor - Leandoer hade nog roligt medan han skrev.

Barnboken i Sverige 1750-1950 - 2 kg nostalgi

Barnboken i Sverige 1750-1950 av Eva von Zweigbergk hittade jag på bibliotekets utgallringshylla. En mäktig bok på 520 sidor och 2 kg med underbara illustrationer. Jag var inte ens född 1950 men bra böcker lever länge, jag kunde känna igen en hel del. Den historiska biten tvåhundra år bakåt är mycket intressant.

På 1700-talet var böcker till barn uppfostringsböcker, utom sagor och fabler. På 1800-talet är det guvernantlitteratur, Robinson Crusoe, Grimm, H.C. Andersen, Tusen och en natt. Fredrika Bremer försöker skapa billig litteratur för fattiga barn. Lewis Carroll översätts. Den finske Zacris Topelius skapar den första självständiga barnlitteraturen, hans böcker kommer ut i Sverige. Bilderböckerna kommer, Jenny Nyström, Elsa Beskow. Verkligen intressant läsning.

Eva von Zweigbergk (1906-1984) var en berest dam som har skrivit en hel del roliga resehandböcker. Upptäcktsfärd i England (1956) är fullt med fina detaljer. Författaren träffade till och med Vita Sackville-West i Sissinghurst, hon knappt visste hur man sätter på tevatten när tjänstefolket inte var hemma.

Så gör jag : konsten att skriva läsa

Så gör jag : konsten att skriva av Bodil Malmsten
En hyllning till läsning. Läser man inte, kan man inte skriva, som Malmsten konstaterar. Generöst delar hon med sig av sina bästa läsupplevelser.
I boken ingår kapitel om ord, skiljetecken, korrektur, om att sitta rätt, läsa för att lära, dramaturgi. "Ord, meningar, stycken, får aldrig bara bli. Ett tecken på att en bok är en riktig bok är att ingenting av det som står bara får ha råkat bli."

Kortfattad inledning till den bärbara litteraturen av Enrique Vila-Matas

Kortfattad inledning till den bärbara litteraturen av Enrique Vila-Matas tillhör den smala litteraturen, både till innehåll och form. En nördig bok om fem ungkarlar som kallades shandyister (efter Tristram Shandy av Laurence Sterne, betyder ombytlig, vrickad, boken har jag). Någon dadaist, vars verk hade två villkor; de fick inte vara för tunga och man skulle fungera som en ungkarlsmaskin. Lättsamt utan ansvar för fru och barn. De bärbara författarna uppförde sig alltid som oansvariga barn. De samlade saker, små saker. "Kärlek till det lilla är en barnsligt naiv känsla." Aleister Crowley skrev även med små bokstäver.

I Nigeria i Port Actif på Cafe du Louvre (!) kom de fem (Marcel Duchamp, Ferenc Szalay, Paul Morand, Jacques Rigauts, Roberts Jonsson) i kontakt med den amerikanska konstnären Georgia O'Keefe som var där med poeten Carlos Williams. Georgia var en riktig vamp som definierade extrem sexualitet som att "kopulera utan avkomma". En ny tanke på 1920-talet, särskilt för kvinnor. Rigauts blir olyckligt kär i Georgia. Roberts Jonsson begår självmord med hjälp av en tekanna i rokokostil. Detta inspirerar och framkallar en våg av självmord bland unga; newyorkisk Werther (Goethe). Jacques Rigauts skriver i New York Times 1924 att "Endast ett självmord på Ritz anses elegant" för att hindra flera ungdomar hoppa ner i hängbroarna. Även han gjorde självmord på Grand Hotel i staden Palerno. Denna bok är inte deppig, utan intressant historia om unga konstnärer.

Snacka om att vara språkpolis: Karl Kraus gav ut tidningen Die Fackel, han skrev allt själv och var mycket noggrann. En ung galen skribent Werner Littbarski bestämde sig för att finna det där felet. Betjänten Vergilius fick hjälpa till. Efter flera sömnlösa dygn fann han det och firade med champagne. Han gav ut en tidsskift som gjorde narr av Kraus. Hela Wien beklagade Littbarski. Men när Larbaud kom till Wien, utsåg han Littbarski till värd för fest långt från alla som inte var engagerade i de bärbaras hemliga rörelse. Littbarskis fest skulle bli täckmantel till den verkliga festen för konspiratörer. Littbarski ville veta "nyckeln till  den bärbara litteraturen, det vill säga till en litteratur som inte fanns. Ingen av shandyisterna visste ju vad den bestod i". Till festen mars 1925 i Wien kom en säregen blandning: Marianne Moore, Cyril Connoly, Carla Orengo, Etra Pound, Josephine Parker, Jacobo Sureda, Erich von Stroheim. Joyce drog sig ur sällskapet, då han trodde att man måste betala en månadsavgift för att vara medlem, skrev Crowley.

Enrique Vila-Matas är Bodils Malmstens favorit.

Hur läsa och varför av Harold Bloom

"Vi bör läsa i många syften, och få rikligt och varierande utbyte av vår läsning, men uppodlandet av ett självständigt medvetande är utan tvivel ett huvudsyfte när man läser djupt, och det kanske största utbyte man kan ha av litteraturen. Livsglädje och insikt: det är sådana sidor av den ensamme läsarens medvetande som stärks mest av hennes läsning." (sid 209)

Hur läsa och varför (How To Read and Why) av den amerikanske litteraturvetaren Harold Bloom har varit svår att få tag på, trevligt att Modernista nu ger ut den. Bloom inleder med att guida genom de stora genrerna poesi, roman, novell, drama. Och sedan vidare till sina lyrik-älsklingar: William Shakespeare, John Milton, William Blake, Emily Dickinson och andra, innan han introducerar sitt hemlands epik (berättande litteratur).

Bloom tycker mycket om Noveller. Han är en beläst klok man, en behöver inte alltid hålla med honom, men han är riktigt givande läsning. Hans tankar och funderingar väcker ens egna tankar till liv. God litteratur får en att tänka, får en att lära känna sig själv. Bloom har inga pekpinnar, bara förslag till hur man kan läsa. Att lyssna/läsa en bra bok kan vara bättre än lyssna till en annan människa, skriver han. Är man inte den ensamma läsaren, så finns det mycket intressant att prata om med andra bokläsare.

Boken är riktigt rolig läsning, jag läser några kapitel varje varm sommardag och tänker: Imorgon får jag läsa vad Bloom tycker om William Wordsworth! "Läser man över huvud taget modern poesi, då har man på sätt och vis läst William Wordsworth, även om man aldrig läst honom" (sid 141) skriver han. Själv kan jag ju inte jämföra eller lyfta fram det bästa av äldre engelsk poesi; äldre ord, begrepp vilka är omöjligt att googla till, men Bloom ger intressanta vinklar. Så jag hoppade inte över en enda sida i kapitlet Dikter.

"Att vara ensam är vanligen det som kännetecknar våra livsvillkor; hur ska vi befolka denna ensamhet? Dikter kan hjälpa oss att tala med oss själva mer redigt och mer uttömmande, och avlyssna det vi säger." (sid 91)

Bland Romaner finns det en del klassiker man läst, eller har avsikt att läsa; Emma avJane Austen, Henry James, Dickens, Stendhal, Proust, Mann och andra. Melville, Faulkner, Toni Morrison. Skådespel lyfter fram Shakespeare, Ibsen, Oscar Wilde. Bloom avslöjar mycket om handlingen, en får nog ut mest av Bloom om man läst böckerna först och sedan studerar, hur Bloom lyfter fram det läsvärda och jämför med andra författare. Nu kommer jag säga igenkännande "aha!" betydligt oftare när jag läser bra litteratur.

"Inledningsvis pekade jag i förbigående på det faktum att antalet seriösa romanläsare krymper i rask takt, och när jag läser om Proust inser jag att flykten från romanen måste ses som ett utdömande av vishetslitteraturen. Ty var finner vi visdom i våra dagar?" (sid 225)

Den västerländska kanon av Harold Bloom

 Harold Bloom har massa intressanta boktips.

Den västerländska kanon (The Western canon 1994) av Harold Bloom är en mastodont verk av tjugosex västerländska författare som skriver på de europeiska språken, Bloom fastslår att Shakespeare är den västerländska kanon. Anders Cullhed i Tidens guld : essayer om kanon, liv, poesi håller med om kritiken mot Bloom för att hans kanon är så anglosaxistiskt präglad. "Bloom talar i allmänna ordalag om Shakespeares psykologi, hans förmåga att skildra individer under genomgripande förändring, hans rika register av såväl stilar som mänskliga typer, kraften i hans retorik likaväl som hans vision av en värld som inte lånar sig till religiös sublimering eller allergorisk schematisering, och slutligen hans "universiteter". Också den sistnämnda termen hänger i luften men kommer sist och slutligen att avse förmågan att tala till envar." (sid 21)

Den västerländska kanon är en guldgruva om man vill veta mer och förstå sina favoritförfattare. Eller hitta nya favoriter. Proust, James Joyce, Kafka.Borges, Neruda och Pessoa. Ett kapitel om Virginia Woolfs Orlando: feminism som kärlek i litteraturen. Jane Austens Övertalning, Emily Dickinson: vithet, hänförelser, de mörka. George Eliots Middlemarch.

"Under mina försök att läsa ett stort antal av de verk som förtrytsamt lanserats som alternativ till kanon har jag gjort reflektioner att dessa volontärer måste tro att de har talat skönlitterär prosa i hela sitt liv, eller att deras djupa engagemang bara behöver lite verbal svulstihet för att bli dikt. Jag för min del hoppas att litterata överlevande ska finna en eller annan författare eller bok i kanon som de inte träffat på förr, och skörda den vinst som bara kanonisk litteratur kan bjuda." (sid 585)

nördigaste fynd

nördigaste loppisfynd: The Norton Anthology of Theory and Criticism 2848 sidor 2kg.
The gold standard anthology for anyone who wants to understand the development and current state of literary theory. Offering 191 pieces by 157 authors, The Norton Anthology of Theory and Criticism is more comprehensive and more varied in its selection than any other anthology. Forty-eight NEW selections-concentrated mostly on the twentieth and twenty-first centuries-make the book not only the best overview of the history of theory, but also a remarkably up-to-date portrait of the state of theory today.

Den västerländska kanon (The Western canon 1994) av Harold Bloom är en mastodont verk av tjugosex västerländska författare som skriver på de europeiska språken. En bra referensbok, och bredvidläsning för hans teorier nämns ofta i The Norton Anthology.

Den sista grisen av Horace Engdahl

"Jag sätter ner ljudet, så att musiken bara ska angå mig själv.  Först då talar den som en vän och "filosoferar inte för hela Grekland", som Epikuros sa. Jag står inte ut med att någon ifrågasätter den musik jag valt att lyssna till - det är vad det handlar om. De andras likgiltighet skulle kränka mig i det ögonblick jag tar emot tonerna som en form av sanning, en hjärtans sanning, som musikerna gör mig delaktiv av.

"Un seccatore", "en olägenhet", kallar man på italienska en person som varken är dum eller elak eller ens långtråkig men som besvärar genom att envisas med att hävda ett tankesätt som är motbjudande för de övriga i sällskapet. Hur mycket intelligens en sådan människa än lägger i dagen, verkar hon inskränkt och avsigkommen, mer och mer för varje minut hon framhärdar. På avstånd kan man frestas att kalla henne för en brinnande ande, men träffar man en sådan person inser man att hon är en fullkomlig pina och inte omvänder någon."

Den sista grisen av Horace Engdahl lyfter läsaren till en helt ny nivå, man får reflektera, tänka, lära sig nytt. Ett och annat stillsamt skratt, för Engdahl har glimten i ögat när han betraktar både det vardagliga och berättar om sina stora favoritdiktare. Inte alltid jag tycker lika men givande att reflektera sina egna tankar med någon som tänkt. Att ha både närhet och distans till sig själv är en konst; tidvis är Engdahl ganska naken i sina betraktelser - men det är då man kan känna igen sig själv, även som läsare. En stor bok i liten format som får plats i handväskan och som jag gärna plockar upp i spårvagnen och läser några korta snuttar, fragment. Alltid intressant att lyssna på människor som kan mycket.

A som i Alice : en Lewis Carroll-encyklopedi

A som i Alice : en Lewis Carroll-encyklopedi (2021) av Jonas Ellerström, Isabella Nilsson (Inger Edelfeldts underbara illustrationer) är en associativ tankelek från A till Ö där författarna rör sig fritt mellan den viktorianska värld som födde Alice och den flora av nytolkningar som gjort henne odödlig. 

Cheshirekatten, Tove Jansson, matematik, trams och Tom Waits. Doktors avhand lingar, Jabberwocky, Oxford, quiz och schack. Med A som i Alice har författarna skapat en modern mytologi för Alice i Underlandet-fantaster och nyfikna ordboksentusiaster - och för alla oss andra. Med utgångspunkt i Lewis Carrolls klassiska böcker har de skapat en lekfull och idérik uppslagsbok som saknar motstycke.

Boken tar upp alla möjliga och omöjliga ämnen, man vill bara fortsätta att läsa.
Matematik
"Charles Dodgson var en matematikbegåvning som barn, och en av hans lärare tyckte att Charles var den mest begåvade elev han någonsin haft. Han följde samma bana som sin far och studerade matematik och klassiska språk på Christ Church College i Oxford. Till skillnad från sin far gifte han sig aldrig och stannade vid universitetet hela sitt liv.  Hans huvudsakliga arbetsuppgifter utgjordes av undervisning i matematik.
     Under sin livstid hade han inget större genomslag i den akademiska världen. Han publicerade sig sällan i den tidens kända matematiska tidskrifter, och han var inte medlem i några lärda sällskap. Kanske var det inte viktigt för honom, kanske såg han sig själv huvudsakligen som lärare. Bertrand Russel avfärdade honom som bra på att konstruera problem men i övrigt "oviktig". Däremot hade Carroll meningsutbyten med samtida matematiker och hade synpunkter som han ibland framförde med stort eftertryck." (sid 157)

Tradition and dream: The English and American novel from the twenties to our time

Tradition and dream: A critical survey of British and American fiction from the 1920s to 1964. Sequel to Walter Allen's The English Novel.
Läs is More | Used English Books i Göteborg.

Det är läsaren som skriver boken av Kristoffer Leandoer

Det är läsaren som skriver boken av Kristoffer Leandoer.
Vad händer när vi läser? Är litteratur något som bara finns mellan pärmarna i en bok, eller något som uppstår i själva mötet mellan läsaren och boken? Kan två människor överhuvudtaget läsa samma bok?
I sin nya bok Det är läsaren som skriver boken närmar sig Leandoer litteraturen från ett nytt och oväntat håll där det snart blir tydligt: Det är läsaren som skriver boken. Vi läsare är opålitliga: vi glömmer, vi minns fel. Vi hoppar över och drar ifrån, och vi lägger gärna till de detaljer som författaren glömt.

Kristoffer Leandoer är en av Sveriges mest kända skribenter i litteraturhistoriska ämnen. Hans bok Längta hem, längta bort (2020) nominerades till Augustpriset och Den oavslutade litteraturen (2023) låg länge på kritikernas topplistor. I samtal med Pontus Gunnarsson, bibliotekarie.

böcker om böcker 📚 tisdagstrio

Antikvariat säljer vackra böcker som metervara till fina platsbyggda bokhyllor, för att det ska se snyggt ut. Men i mäklarbilder är böckerna bortrensade. I programmet Vem bor här? visas vackra hem, men få hem har bokhyllor. Boktapet på en fondvägg.

Det finns fina böcker om böcker för oss som även läser böcker.
Books do Furnish a Room av bibliofil Leslie Geddes-Brown ger många tips och intryck om  man vill skapa med sina böcker, och utnyttja glömda hörn i sitt hem. Fina foton hur böcker kan förvandla alla rum till en lockande och magisk plats.

Älskar läsa om inredningstips hur man kan få in fler böcker snyggt i ett hem:
Books Make A Home Elegant Ideas for Storing and Displaying Books av Damian Thompson är fullt av vackra bilder och idéer. Böcker i alla rum, inklusive hall, badrum. Mysiga tips för barnens rum.
Inred med böcker av Alan Powers och Samuel Paulsson finns att låna på biblioteket.

Böcker om böcker - temat hos: RobertW.

Läsa liv : biografin av Ingrid Elam

Läsa liv : biografin, en levnadsteckning (2026) av Ingrid Elam.
Vår nyfikenhet på andra är gränslös. Det kan förklara varför aptiten på biografier aldrig tycks mättas. Några av världens äldsta texter är biografier. Men till en början handlade det inte om att stilla nyfikenhet, utan om helt andra syften. Vilka har bevärdigats biografier? Kan en person få två helt olika, men lika sanna, biografier? Vem ska anses vara auktoriteten på en annans liv? Vad avslöjar biografier om tiden och sammanhanget de skrevs i? På vägen möter Elam så vitt skilda personer som Jesus, drottning Kristina, Adolf Hitler, Zelda Fitzgerald, Booker T. Washington, Taylor Swift, Zlatan Ibrahimović m.fl.

Ingrid Elam skriver ett kapitel om Erasmus av Rotterdam (1466 - 1536) nederländsk humanist, som jag inte läst så mycket om.

kulturella verk - kultur

Fettisdag firade jag med mina tonåringar, traditionella semlor.
Alla Hjärtans dag med lite gosaker hemma.
Sverigefinnarnas dag med kantele-musik på Stadsbiblioteket.
Läst ett par intressanta böcker om böcker:

Det är läsaren som skriver boken (2025) av Kristoffer Leandoer.
Vad händer när vi läser? Är litteratur något som bara finns mellan pärmarna i en bok, eller något som uppstår i själva mötet mellan läsaren och boken? Är boken alltid densamma, eller förändras den med varje ny läsning?

Läsa liv : biografin, en levnadsteckning (2026) av Ingrid Elam.
Några av världens äldsta texter är biografier. Kan en person få två helt olika, men lika sanna, biografier? Vem ska anses vara auktoriteten på en annans liv? Vad avslöjar biografier om tiden och sammanhanget de skrevs i? Elam möter så vitt skilda personer som Jesus, drottning Kristina, Adolf Hitler, Zelda Fitzgerald, Booker T. Washington, Taylor Swift och Zlatan Ibrahimović.

Vilka kulturella verk om högtider vill du tipsa om? undrar enligt O i: veckans Kulturfråga.