bra kulturella arrangemang 🎼 kultur

Kul fråga, jag gillar ju allt; musik, konst, böcker, bio, sett nyligen tre biofilmer. Med två tonåringar blir det lite variation. I Göteborg är vi ju bortskämda med egen Bokmässa. Många intressanta föredrag både på Litteraturhuset och Stadsbiblioteket. Hit kommer författare från många länder. Och många svenska författare från andra städer. Stadsbiblioteket har nästa månad poesisamtal om Sonja Åkesson, sjuttonåringen vill följa med.

Vilka kulturella arrangemang och upplevelser tycker du extra mycket om? undrar enligt O i: Kulturfråga.

En månad på landet av J. L. Carr

En månad på landet (A Month in the Country 1978) av J. L. Carr.
En krigsveteran minns den idylliska sommaren 1920. Han reflekterar över tidens gång, konstens kraft och hur minnet av denna månad på landet hjälpt honom under svåra tider. Boken nominerades till Booker Prize och vann The Guardian Fiction Prize 1980.
En veteran från första världskriget anländer till den avlägsna byn Oxgodby i Yorkshire för att tillbringa sommaren med att restaurera en nyligen upptäckt muralmålning från medeltiden. Tom Birkin har kriget och ett misslyckat äktenskap bakom sig, men i kyrkan där han både bor och arbetar finner han ett lugn i dagarnas likformighet. Omgiven av den vackra, fridfulla landsbygden avtäcker han långsamt den anonyma konstnärens tolkning av Yttersta Domen och erfar samtidigt en känsla av förnyelse och framtidstro. Men när sommaren går mot sitt slut och arbetet är klart ställs Birkin inför valet att stanna eller lämna Oxgodby för alltid.

  "Jag sade till mig själv att jag inte brydde mig om hur lång tid jobbet skulle ta - resten av juli, augusti, september, oktober med. Jag skulle vara lycklig, leva enkelt, bara spendera vad nu paraffin, bröd, grönsaker och lite corned beef då och då, kunde kosta. Jag kunde ha klarat mig på två kannor mjölk i veckan, men i det här vädret skulle den inte hålla så jag skulle vara tvungen att köpa tre: havregrynsgröt är väldigt näringsrik och behöver inte värmas så har man ett skrovmål till. Så med tanke på att jag inte behövde betala någon hyra räknade jag med att jag lätt skulle klara mig på femton shilling i veckan. Kanske till och tio eller tolv." (sid 26)

Vägen till Sainte-Victoire av Peter Handke

Vägen till Sainte-Victoire (Die Lehre der Sainte-Victoire 1980) av Peter Handke.
Författaren har övergivit fiktionen för att i jag-form tala om den hemkomst i tillvaron som allt starkare präglat hans senare verk. Sin livstolkning och därmed sin konstsyn utvecklar Handke under lång fotvandring på det sydfranska berget Sainte-Victoire, som kom att betyda mycket för Paul Cézannes (1839–1906) måleri och konstuppfattning. Handke följer i Cézannes spår på vägen till världen som "hem". Personligt skriven, trevlig läsning.

"Jag känner till platsen endast från Cézannes målningar. Men redan namnet L’Estaque ger mig en rumslig föreställning om fred. Trakten, vad det än har blivit av den, förblir "trygghetens hemvist"; inte bara under detta krig 1870, inte bara för den dåtida målaren. och inte bara efter en krigsförklaring." (sid 13)

Nobelpris i litteratur 2019
”för ett inflytelserikt författarskap som med stor språkkonst har utforskat periferin och människans konkreta erfarenhet” (Svenska Akademien)

Jag var Johannes Brahms av Björn Gustavsson

Jag var Johannes Brahms (2022) av Björn Gustavsson innehåller fyra parallella förälskelser om vävs ihop. Där komplikationen är att samtliga fyra kvinnor redan är gifta. Den framgångsrike förlagsredaktören Vilhelm förälskar sig i den gracila, hyperestetiska konstnären Gunilla - och är genast beredd att göra vad som helst för att få henne. Den långt yngre Mikael sitter framför datorn och får syn på ett profilfoto - och inser att den främmande kvinnan på skärmen, Anna, är någon han snarast vill lära känna. Hugo Alfvén blir fullständigt besatt av den vackra Marie Kröyer som han 1902 möter i italienska Taormina. Omedelbar kärlek drabbar även den tjugoårige Johannes Brahms när han 1853 träffar Clara Schumann i Düsseldorf.

När jag någon gång har besökt ett författarhem så har jag levt in i personen och velat vara där, känna och veta hur personen tänker, en tidsresa i fantasin. En annorlunda bok som har varit ett nöje läsa; musik, historia, konstkritik, politik, intresseväckande på alla sätt. Man får följa fyra helt olika liv under olika tider och i olika länder. Igenkänning, kontraster och helt nya världar.

 

"Det är ingen som har något emot att man skjuter spioner, men när hela byar, varenda invånare, barnen slaktas, när folk skickas iväg som i Polen och Ryssland, ja herregud, det är inget annat än mord, det är samma sak som hunnerna höll på med. Det är precis samma sak. Med den skillnaden att vi är förnämsta kulturfolket på jorden, eller hur?
Skulle något likartat kunna hända idag, i exempelvis Sverige? Svensk lag slår fast att soldater ovillkorligen måste lyda sina befäl och vara beredda att offra sina liv" (sid 193)

   "Kom nu älskling, här ska vi bo."
   Framför dem låg Fjällnäs spahotell - ett av Sveriges lyxigaste. Rummet var utsökt; designat i en precis balans mellan rustik lantlighet och förfinad lyx.
   De åt middag i den glest befolkade matsalen. Nu kom servitrisen fram med efterrätten: havtornssorbet med vit chokladkräm - och till detta, på kyparens inrådan, ett sött muskatellvin.
   Förutom det svaga sorlet av röster runtom - däribland både engelsmän och tyskar - hördes pianospel ett stycke bort.
   "Spela du också", bad hon. (sid 146)

Sara Danius debut

Försök om litteratur(1998), en trilogi om essäer av olika författare och olika ämnen: Försök! Så löd vår uppmaning. Försök att ringa in vad som verkligen intresserar dig i dagens litteratur, konst och teater, eller överhuvudtaget vad som ligger dig varmt om hjärtat. Resultatet har blivit tre böcker med personligt hållna essäer. Bland de skrivande som hör till landets tongivande återfinns författare, konstnärer, skådespelare, forskare och kritiker. 

 

Danius skriver sex korta personliga essäer om Litteraturens död:
"Pappa var gymnasielärare i historia och svenska. Varje morgon studerade han Svenska Dagbladets kultursida med utomordentlig noggrannhet. Han betraktade det som sin skyldighet att begrunda herrar professorers artiklar under strecket; ofta rättade han deras språkliga försummelser, också det en plikt. Han samlade på inträdestalen i Svenska Akademien. Han följde med i den historiska och litteraturhistoriska forskningen och införskaffade till och med Roman Jakobsons Poetik och lingvistik. Därtill behärskade han konsten att binda in böcker.
     Julen 1986 gav pappa mig Horace Engdahls Den romantiska texten, anmäld av Thure Stenström i en entusiastisk understreckare i Svenska Dagbladet några månader tidigare. Då hade jag en fil.kand. med litteraturvetenskap som huvudämne, med särskild inriktning på modernistisk lyrik, och hade gjort mina första försök som kritiker på Dagens Nyheters kultursida. Pappas julgåva var symbolisk på flera sätt. Pappa var den åldrande läraren och jag den ännu lyssnande eleven som just börjat söka mig egna vägar. Min far var född 1907." (sid 8)
Sara Danius doktorsavhandling från 1997 gavs ut som bok under titeln The Senses of Modernism: Technology, Perception and Aesthetics (2002).

Kortfattad inledning till den bärbara litteraturen av Enrique Vila-Matas

Kortfattad inledning till den bärbara litteraturen av Enrique Vila-Matas tillhör den smala litteraturen, både till innehåll och form. En nördig bok om fem ungkarlar som kallades shandyister (efter Tristram Shandy av Laurence Sterne, betyder ombytlig, vrickad, boken har jag). Någon dadaist, vars verk hade två villkor; de fick inte vara för tunga och man skulle fungera som en ungkarlsmaskin. Lättsamt utan ansvar för fru och barn. De bärbara författarna uppförde sig alltid som oansvariga barn. De samlade saker, små saker. "Kärlek till det lilla är en barnsligt naiv känsla." Aleister Crowley skrev även med små bokstäver.

I Nigeria i Port Actif på Cafe du Louvre (!) kom de fem (Marcel Duchamp, Ferenc Szalay, Paul Morand, Jacques Rigauts, Roberts Jonsson) i kontakt med den amerikanska konstnären Georgia O'Keefe som var där med poeten Carlos Williams. Georgia var en riktig vamp som definierade extrem sexualitet som att "kopulera utan avkomma". En ny tanke på 1920-talet, särskilt för kvinnor. Rigauts blir olyckligt kär i Georgia. Roberts Jonsson begår självmord med hjälp av en tekanna i rokokostil. Detta inspirerar och framkallar en våg av självmord bland unga; newyorkisk Werther (Goethe). Jacques Rigauts skriver i New York Times 1924 att "Endast ett självmord på Ritz anses elegant" för att hindra flera ungdomar hoppa ner i hängbroarna. Även han gjorde självmord på Grand Hotel i staden Palerno. Denna bok är inte deppig, utan intressant historia om unga konstnärer.

Snacka om att vara språkpolis: Karl Kraus gav ut tidningen Die Fackel, han skrev allt själv och var mycket noggrann. En ung galen skribent Werner Littbarski bestämde sig för att finna det där felet. Betjänten Vergilius fick hjälpa till. Efter flera sömnlösa dygn fann han det och firade med champagne. Han gav ut en tidsskift som gjorde narr av Kraus. Hela Wien beklagade Littbarski. Men när Larbaud kom till Wien, utsåg han Littbarski till värd för fest långt från alla som inte var engagerade i de bärbaras hemliga rörelse. Littbarskis fest skulle bli täckmantel till den verkliga festen för konspiratörer. Littbarski ville veta "nyckeln till  den bärbara litteraturen, det vill säga till en litteratur som inte fanns. Ingen av shandyisterna visste ju vad den bestod i". Till festen mars 1925 i Wien kom en säregen blandning: Marianne Moore, Cyril Connoly, Carla Orengo, Etra Pound, Josephine Parker, Jacobo Sureda, Erich von Stroheim. Joyce drog sig ur sällskapet, då han trodde att man måste betala en månadsavgift för att vara medlem, skrev Crowley.

Enrique Vila-Matas är Bodils Malmstens favorit.