Dagsljus först på lördag (Dayligtt on Saturday 1943)
av J.B. Priestley, när jag läst färdigt hittade jag boken på engelska i
min bokhylla. Boken handlar om människor i en kamouflerad
flygplansfabrik i England under kriget, där arbetare ser dagsljus bara
på helgerna. I den stora krigsfabriken känner alla varandra
och tilltalar varandra med namn. Priestley har blivit en favorit, bra personbeskrivningar,
texterna känns moderna.
Han tvekade ett ögonblick. "Och jag känner ansvar för min pojke också", tillade han och sänkte rösten. "Ja, Sam, det gör jag. Det är delvis därför jag står här och pratar med er så här sent. Jag vill inte fara hem. Jag vet inte hur jag ska kunna se min hustru i ögonen. Hur kom det sig att vi tillät allt det här, så att våra pojkar - som gick i skolan på den tiden när vi sa til varandra att Hitler inte hade några onda avsikter - så att de ska offra sina liv? Det står maskiner där nere som jag köpte i Tyskland mindre än ett halvår innan kriget började. Och vi sålde motorer till dem och skulle ha sålt vad som helst till dem bara vi hade haft det. Det var bra för affärer. Varför insåg jag inte vart det bar hän." (sid 265)
Han tvekade ett ögonblick. "Och jag känner ansvar för min pojke också", tillade han och sänkte rösten. "Ja, Sam, det gör jag. Det är delvis därför jag står här och pratar med er så här sent. Jag vill inte fara hem. Jag vet inte hur jag ska kunna se min hustru i ögonen. Hur kom det sig att vi tillät allt det här, så att våra pojkar - som gick i skolan på den tiden när vi sa til varandra att Hitler inte hade några onda avsikter - så att de ska offra sina liv? Det står maskiner där nere som jag köpte i Tyskland mindre än ett halvår innan kriget började. Och vi sålde motorer till dem och skulle ha sålt vad som helst till dem bara vi hade haft det. Det var bra för affärer. Varför insåg jag inte vart det bar hän." (sid 265)
