En plats för tillfälligheter av Ingeborg Bachmann

En plats för tillfälligheter (Ein Ort für Zufälle 1965) av Ingeborg Bachmann.
Boken är en  skildring av Västberlin från 1964. I en blandning av essäistik, lyrik och prosa avbildas staden som brytningspunkten mellan historiens konsekvenser och Bachmanns inre misär. Ett porträtt av staden i spillror, en skarp satir över vräkighet och materialism, och avtäcker en skenbar fred i en stad i spillror. Det är en unik och djuplodande text som ger en stark inblick i efterkrigstidens Europa. Boken innehåller även hennes berömda tacktal från Georg Büchner-priset. bernur har läst: HÄR.

"Nu flyger ett flygplan genom rummet en gång i minuten, stryker förbi kroken med tvättlappen, fäller ut landningsstället en handsbredd över tvålkoppen. Flygplanen måste, strax innan de ska landa, flyga tystare i flygkorridoren som leder till rummen. Sjukhusen har klagat. Planen dämpar sig visserligen, men det är ännu värre innan, de surrar ovanför huvudena, ovanför de svettiga hårtestarna, dessa dämpade flygplan som svischar förbi under taket." (sid 6)

Erfarenheter av Valle Wigers

Erfarenheter (2025) av Valle Wigers är en samling noveller om resa genom livets skiftningar. Med råhet och poetisk precision skildrar Valle Wigers de unga drömmarna, tunga minnena och de små, mänskliga mötena som lämnar djupa avtryck. Här skildras ungdomlig längtan, gemenskap och de ögonblick som formar oss.
I 90-talets Köpenhamn navigerar tre femtonåringar genom stadens pulserande och vilda värld, längtande efter en samhörighet bortom vardagen. På en ö i Bottenhavet försöker en son hantera förlusten av sin mor. I Berlin väcks minnen av den första kärleken till liv i ett nytt tidevarv.

La Gomera
En ömsint novell av tolvårige sonens semesterresa med pappan som inte är helt perfekt, men gör så gott han kan. Båda längtar efter mamman. Vad minns pappan av detta efter trettio år? En konst att säga mycket med små medel.

"Likt varje år har vi varit i stugan i Sälen som morfar efterlämnade, omgivna av linoleumgolv och furupaneler och luggslitna sängkläder i blommiga och randiga mönster. Inte ett lakan eller örngott är det andra likt, tallrikarna och assietterna har kanter som någon tycks ha gnagt på, elementen täcks av fuktiga skidkläder som luktar surt - en överdos av allt mamma inte tillåter i vårt storstadsliv."

litterär göteborgsk post

Lycka att bo i Göteborg om man gillar litteratur. Vi Läser nr 1 2022 är full av inspirerande artiklar, och berättar att Göteborg utnämnts till Unesco city of literature i det internationella nätverket för kreativa städer. Litteraturstäderna finns på alla kontinenter och arbetar bland annat med läsfrämjande. Det finns flera orsaker till det just i Göteborg; Bokmässan, Göteborgs romanfestival, Angereds bokmässa, Textival...
Flera göteborgska bokförlag; Daidalos, Korpen, Makadam, Lindelöws, Tre böcker, It-lit, Tokan, Bo Ejeby, Offside, Nona.
Många bra göteborgsförfattare; Andrés Stoopendaal; Hanna Johansson, Sabrin Jaja, Sara Garib, Gunnar D Hansson, UKON, Lina Ekdahl, Martin Engberg, Elise Ingvarsson, Johannes Anyuru, Agneta Pleijel. Flera intressanta debutanter, skrivarskola med Litterär gestaltning.
Svenska Akademien har nu stark koppling till Göteborg: Jila Mossaed, Horace Engdahl, Mats Malm, Bo Ralph, Sture Allén och Ellen Mattson, jag har lyssnat och träffat de flesta, eftersom många bra föredrag i min favoritstad.
                                                                      research av: Valle Wigers (bra göteborgsförfattare).

Jila Mossaed ledamot i Svenska Akademien, göteborgare, iransk-svensk författare, poet, läser sina svenska dikter; Vad jag saknades här.

Litteraturhuset har många intressanta föredrag.

Brigitte Bardot och Lolitasyndromet

Brigitte Bardot 1934-2025

Brigitte Bardot och Lolitasyndromet : essäer av Simone de Beauvoir innehåller nio esseär flesta från 1940-talet. Simone de Beauvoir gillar Brigitte Bardot för hennes okonstlade sätt, hon gör det hon har lust med, hon kritiserar ingen. Detta oroar fransmän som inte är förtjusta i Bardot (1959) som går i långbyxor, har ingen makeup, rufsigt hår. Brigitte Bardot är lika mycket jägare som bytet. Mannen är ett objekt, hon är mannens medsyster och like. En fri kvinna är motsatsen till en lättsinnig kvinna, inget vulgärt, en sorts spontan värdighet, skriver Beauvoir. I USA visar mannen respekt gentemot kvinnan, vilket fransmän inte gör.

Den röda tråden i boken är delvis att vi ska vara människor. Likgiltighet är av ondo, bekräftelse behöver vi alla. Människan är en nyfiken och responsiv varelse och en individ har alltid ett val. En människa kan aldrig frånsaga sig sin frihet; hon har alltid ett val. Hängivenhet retar ofta den som är föremål för den; han begärde ingenting, det är hans mor, hans hustru, hans vän som begär deras hängivenhet ska uppskattas; de njuter av den andras olycka eftersom de hoppas kunna trösta henne. En av Beauvoirs många tankegångar i essän Existentialismen & folkets visdom.

I essän i Litteratur & metafysik skriver Beauvoir att i en bra bok syns inte författaren: Värdet hos en god roman är när läsaren reagerar som inför levda händelser, trollbunden. Romanen måste undslippa sin upphovsman. Läsaren är rädd för att våga sig in i läsandets äventyr, låta sig ryckas med av historien, istället försöker hon översätta den.

Hur läsa och varför av Harold Bloom

"Vi bör läsa i många syften, och få rikligt och varierande utbyte av vår läsning, men uppodlandet av ett självständigt medvetande är utan tvivel ett huvudsyfte när man läser djupt, och det kanske största utbyte man kan ha av litteraturen. Livsglädje och insikt: det är sådana sidor av den ensamme läsarens medvetande som stärks mest av hennes läsning." (sid 209)

Hur läsa och varför av den amerikanske litteraturvetaren Harold Bloom har varit svår att få tag på. Bloom inleder med att guida genom de stora genrerna poesi, roman, novell, drama. Och sedan vidare till sina lyrik-älsklingar: William Shakespeare, John Milton, William Blake, Emily Dickinson och andra, innan han introducerar sitt hemlands epik (berättande litteratur).

Bloom tycker mycket om Noveller. Han är en beläst klok man, en behöver inte alltid hålla med honom, men han är riktigt givande läsning. Hans tankar och funderingar väcker ens egna tankar till liv. God litteratur får en att tänka, får en att lära känna sig själv. Bloom har inga pekpinnar, bara förslag till hur man kan läsa. Att lyssna/läsa en bra bok kan vara bättre än lyssna till en annan människa, skriver han. Är man inte den ensamma läsaren, så finns det mycket intressant att prata om med andra bokläsare.

Boken är riktigt rolig läsning, jag läser några kapitel varje varm sommardag och tänker: Imorgon får jag läsa vad Bloom tycker om William Wordsworth! "Läser man över huvud taget modern poesi, då har man på sätt och vis läst William Wordsworth, även om man aldrig läst honom" (sid 141) skriver han. Själv kan jag ju inte jämföra eller lyfta fram det bästa av äldre engelsk poesi; äldre ord, begrepp vilka är omöjligt att googla till, men Bloom ger intressanta vinklar. Så jag hoppade inte över en enda sida i kapitlet Dikter.

"Att vara ensam är vanligen det som kännetecknar våra livsvillkor; hur ska vi befolka denna ensamhet? Dikter kan hjälpa oss att tala med oss själva mer redigt och mer uttömmande, och avlyssna det vi säger." (sid 91)

Bland Romaner finns det en del klassiker man läst, eller har avsikt att läsa; Emma avJane Austen, Henry James, Dickens, Stendhal, Proust, Mann och andra. Melville, Faulkner, Toni Morrison. Skådespel lyfter fram Shakespeare, Ibsen, Oscar Wilde. Bloom avslöjar mycket om handlingen, en får nog ut mest av Bloom om man läst böckerna först och sedan studerar, hur Bloom lyfter fram det läsvärda och jämför med andra författare. Nu kommer jag säga igenkännande "aha!" betydligt oftare när jag läser bra litteratur.

"Inledningsvis pekade jag i förbigående på det faktum att antalet seriösa romanläsare krymper i rask takt, och när jag läser om Proust inser jag att flykten från romanen måste ses som ett utdömande av vishetslitteraturen. Ty var finner vi visdom i våra dagar?" (sid 225)

Den västerländska kanon av Harold Bloom

Den västerländska kanon (The Western canon 1994) av Harold Bloom är en mastodont verk av tjugosex västerländska författare som skriver på de europeiska språken, Bloom fastslår att Shakespeare är den västerländska kanon. Anders Cullhed i Tidens guld : essayer om kanon, liv, poesi håller med om kritiken mot Bloom för att hans kanon är så anglosaxistiskt präglad. "Bloom talar i allmänna ordalag om Shakespeares psykologi, hans förmåga att skildra individer under genomgripande förändring, hans rika register av såväl stilar som mänskliga typer, kraften i hans retorik likaväl som hans vision av en värld som inte lånar sig till religiös sublimering eller allergorisk schematisering, och slutligen hans "universiteter". Också den sistnämnda termen hänger i luften men kommer sist och slutligen att avse förmågan att tala till envar." (sid 21)

Den västerländska kanon är en guldgruva om man vill veta mer och förstå sina favoritförfattare. Eller hitta nya favoriter. Proust, James Joyce, Kafka.Borges, Neruda och Pessoa. Ett kapitel om Virginia Woolfs Orlando: feminism som kärlek i litteraturen. Jane Austens Övertalning, Emily Dickinson: vithet, hänförelser, de mörka. George Eliots Middlemarch.

"Under mina försök att läsa ett stort antal av de verk som förtrytsamt lanserats som alternativ till kanon har jag gjort reflektioner att dessa volontärer måste tro att de har talat skönlitterär prosa i hela sitt liv, eller att deras djupa engagemang bara behöver lite verbal svulstihet för att bli dikt. Jag för min del hoppas att litterata överlevande ska finna en eller annan författare eller bok i kanon som de inte träffat på förr, och skörda den vinst som bara kanonisk litteratur kan bjuda." (sid 585)

Den levande Stagnelius

Den levande Stagnelius : uppsatser och hyllningar till 200-årsminnet av skaldens dödsdag den 3 april 1823 / redaktörer: Anders Marell och Niklas Rådström.
År 1993 var det Stagneliusår i Sverige. Då firades tvåhundraårsdagen av skalden Erik Johan Stagnelius’ födelse. År 2023 har det blivit dags att uppmärksamma skaldens dödsdag, den 3 april. Tiden för ett frånfälle firar man inte, det minns man. Därav denna minnesskrift som Sällskapet Erik Johan Stagnelii Vänner ger ut och som har fått namnet Den levande Stagnelius.

Göran Greider skriver om Stagnelius fulhet:
Stagnelius fula ansikte - trots att jag och alla andra sett det från sidan, på ett kvasiporträtt - är ett ansikte att vandra in i hans dikter på. I en tid, vår närvarande, som blivit alltmer extremt bildsatt och allt mindre skriven i bokstäver, stirrar jag på Stagnelius' porträtt och ser det myllra av text och minnen av en svensklärare jag verkligen tyckte om.

Anders Olsson (professor i litteraturvetenskap, Akademiledamot) skriver om:
Drömmen om frihet hos Stagnelius, som dog bara 29 år gammal. Det finns i den modena litteraturen två beprövade sätt att omvandla kroppens begär i skrift, antingen svälta ut det eller övertrumfa det. Antingen askesens eller övermåttens väg. För vår tids svältkonstnärer, en Kafka, en Simone Weil eller Joyce Carol Oates, är den förra vägen given.Fångenskapen i köttet omvandlades i skriftens frihet. Men Stagnelius förblir kärlekens och apoteosens diktare därför att han kan tänka sig en väg från det jordiska till det himmelska. Metafysiken är inte död.

läser du kiosklitteratur?

Kiosklitteraturen - 6 analyser av Yngve Lindung är intressant läsning, tänk att någon ändå la tid på detta 1977, då var indelning i finlitteratur ganska skarp. Man recenserar Sigge Stark, Allers-romaner, läkarromaner, analys av Mickey Spillanes författarskap (vem är han? lättklädda damer på omslagen, finns att köpa än), Västern med Bill och Ben.

"Hjälten är aldrig hemmaman medan huvudparten - men inte alla - av de gifta kvinnorna eller de somstår i begrepp att gifta sig vill stanna i hemmet. I Erik Nerles Den vita svanen ger hjältinnan, en framgångsrik dansös, upp sin karriär och deklarerar: "Jag vill bara vara kvinna. Leva mittt liv som alla andra i min ålder. Få ett hem med man och barn." (sid 125)

Dålig läsning (1979) av Margareta Grogarn ger tips till lärare, hur man ska få elever utvidga sin läsning. Faktiskt en bra bok som ger många råd hur man kan locka svaga och läsovana elever till läsning, utan att beröva deras självförtroende.

En bibliotekarie berättade att för några decennier sedan var det inte fint med Enid Blytons Vi Fem-böcker, men efterfrågan var stor. Hon köpte in böckerna men de katalogiserades inte som andra böcker, utan fick lånas i smyg "under disk".

Ur spår : tre essäer

Ur spår : tre essäer om Magnus Hedlund och Claes Hylinger.
En längre text om Claes Hylinger och Magnus Hedlund, av Erik Andersson. Dessutom några tidigare outgivna pärlor av Hylinger och Hedlund, bl.a deras besök hos Samuel Beckett i Paris 1964. Boken avslutas med en bibliografisk översikt. Kvällarna på Pärlan av Claes Hylinger är en göteborgsklassiker. Magnus Hedlund översatt bland annat Flann O'Brien, Samuel Beckett m.fl.

gamla kokböcker är historieböcker

Tidskriften Essä har olika teman, i nr 8 synas Carl Butlers kokbok (1976 ”årets julklapp”) som är en av de mest kända svenska kokböckerna i modern tid. Den förnyade både matfotografiet ochden  allmänna inställningen till matlagning. I det här numret av ESSÄ utgörs källtexten av recept ur kokboken. De som tagit sin ­utgångs­punkt i dessa recept för att skriva varsin essä är:

* Carl Johan de Geer - Rörstrandsgatan 11. ”Boken kom att finnas i otroligt många hem och det ansågs att den fick svenska män att laga mat i större utsträckning än tidigare. En maträtt kunde sättas samman bit för bit, efter noggranna instruktioner, precis som en ikea-möbel. Sades det. Nej, Butlers råd liknar inte ikeas instruktioner.”

* Jenny Damberg - Bilder på mat. ”För en samtida gom är det uppenbart att Carl Butler saknar vissa råvaror som hade gjort rätterna bättre och godare. Kokosmjölk är en sådan, färsk koriander, smetana, currypasta och bra färdigkokta bönor på burk är idag självklara produkter.”

* Klas Östergren - Coq au vin. Östergren som tillbringat en tid i Paris skriver: ”Butlers coq au vinsmakade exakt som den skulle. Det tyckte jag redan då och det tycker jag än idag.”

* Karsten Thurfjell - Vin à la Butler. Thurfjell lovordar också de färdigkokta baljväxter som idag finns i butiker och minns otaliga rätter från boken. Utbildningstiden med Tore Wretman som började 1947. Butlers bok gjorde sensation när den kom genom sin både pedagogiska och poetiska utformning. En del rätter var felstavade. ”Fram till 1970 var vin inget som vanligt folk drack och allra minst hade man det i maten.”

Sara Danius debut

Försök om litteratur(1998), en trilogi om essäer av olika författare och olika ämnen: Försök! Så löd vår uppmaning. Försök att ringa in vad som verkligen intresserar dig i dagens litteratur, konst och teater, eller överhuvudtaget vad som ligger dig varmt om hjärtat. Resultatet har blivit tre böcker med personligt hållna essäer. Bland de skrivande som hör till landets tongivande återfinns författare, konstnärer, skådespelare, forskare och kritiker. 

 

Danius skriver sex korta personliga essäer om Litteraturens död:
"Pappa var gymnasielärare i historia och svenska. Varje morgon studerade han Svenska Dagbladets kultursida med utomordentlig noggrannhet. Han betraktade det som sin skyldighet att begrunda herrar professorers artiklar under strecket; ofta rättade han deras språkliga försummelser, också det en plikt. Han samlade på inträdestalen i Svenska Akademien. Han följde med i den historiska och litteraturhistoriska forskningen och införskaffade till och med Roman Jakobsons Poetik och lingvistik. Därtill behärskade han konsten att binda in böcker.
     Julen 1986 gav pappa mig Horace Engdahls Den romantiska texten, anmäld av Thure Stenström i en entusiastisk understreckare i Svenska Dagbladet några månader tidigare. Då hade jag en fil.kand. med litteraturvetenskap som huvudämne, med särskild inriktning på modernistisk lyrik, och hade gjort mina första försök som kritiker på Dagens Nyheters kultursida. Pappas julgåva var symbolisk på flera sätt. Pappa var den åldrande läraren och jag den ännu lyssnande eleven som just börjat söka mig egna vägar. Min far var född 1907." (sid 8)
Sara Danius doktorsavhandling från 1997 gavs ut som bok under titeln The Senses of Modernism: Technology, Perception and Aesthetics (2002).

Den romantiska texten av Horace Engdahl

Den romantiska texten : en essä i nio avsnitt (1986) av Horace Engdahl, hans doktorsavhandlingen som uppfattades inom litteraturvetenskapen som kontroversiell. Detta hade dels att göra med vissa av studiens teoretiska ståndpunkter, dels dess essäistiska stil.
Vad är en romantisk text? Hur är den uppbyggd? Vad vill den göra? Sådana frågor söker Horace Engdahl besvara med sina nyläsningar av åtta svenska författarskap från 1700-talets slut och 1800-talets början: Oxenstierna, Kellgren, Thorild, Lidner, Atterbom, Stagnelius, Almqvist och Tegnér. Horace Engdahl är essayist, litteraturforskare, ledamot av Svenska Akademien och en av Sveriges skarpsinnigaste kritiker. Hans bok om romantiken rymmer estetiska resonemang som i hög grad griper in i dagens litterära diskussion.

Jag läser inte hela boken utan kollar det som Engdahl skriver om Stagnelius.
Stagnelius verklighet är paradis eller öken. Dessa platser är metaforiska. Någon påtaglig och självständig värld värld har sällan möjlighet att ta form i hans texter. Engdahl synar texterna från olika håll men uppmanar litteraturhistoriska läsare undvika att gå i fällan att skriva de stagnelianska dubbelheterna på kontot av en eller annan filosofi (typ nyplatonismen, hegelianismen, Herakleitos), Tvetydigheten är närvarande. Det finns i motsägelsen mellan utsagan och utsagans medel.

Anders Olsson, professor i litteraturvetenskap, gillar Engdahls misstro mot att låta metafysisk princip "få kontroll över omkastningarna" och därmed över det inre dramat i Stagnelius diktning. Hans poesi strider inte sällan mot den idé som uppfyller den. Sådana harmoniserade försök liknar, enligt Engdahl, "desperata rationaliseringar", och de är verksamma i diktarens egen strävan. Mer finns att säga, fortsättning följer.

Vårt enda liv av Martin Hägglund

"Jag kommer förstås aldrig kunna veta hur det är att vara en fiskmås. Men frågan om vad det innebär att vara en mås leder mig till den idé om frihet som utgör kärnan i den här boken. Att försöka förstå ett liv som är så olikt mitt eget är att påminnas om att jag både är en naturlig varelse (i det jag har gemensamt med måsen) och en andlig varelse (i det som skiljer mig från måsen)." (sid 107)

Vårt enda liv : sekulär tro och andlig frihet (This Life: Secular Faith and Spiritual Freedom 2020) av filosofen Martin Hägglund som även är litteraturvetare, utgår från stora filosofer; från Aristoteles till Hegel och Marx, skönlitterära författare från Dante till Proust och Knausgård, ekonomer från Mill till Keynes och Hayek, och religiösa tänkare från Augustinus till Kierkegaard och Martin Luther King Jr. Hägglund vill visa vägen mot ett friare liv. Han visar hur andliga frågor om frihet inte kan skiljas från ekonomiska och materiella villkor: allting handlar om hur vi behandlar varandra i det här livet och vad vi gör med vår tid.

Luther King och medborgarrörelsen har paralleller med Karl Marx strävan efter frihet. När King i Memphis deklarerar att "mina ögon har skådat Guds ankomst" handlar inte om någon övernaturlig vision. Snarare handlar det om att återkalla oss till den idé om universell frihet och jämlikhet som vi har förbundit oss till genom ett historiskt åtagande. Hägglunds filosofiska analys är en del av denna revolution, uttryck i ett praktiskt åtagande att förändra vår föreställning om vilka vi är och vilka vi kan vara. Vi har en möjlighet att förverkliga vår frihet endast om vi hjälper varandra att äga vårt enda liv.

Årets bästa bok 2020 enligt brittiska The Guardian.
Lyssna på Martin Hägglund och ärkebiskop Antje Jackelén: HÄR.

Poesi och geografi i människans tid : om Anna Rydstedt, Lennart Sjögren och Göran Sonnevi av Paula Henrikson

Poesi och geografi i människans tid : om Anna Rydstedt, Lennart Sjögren och Göran Sonnevi (2026) av Paula Henrikson, professor i litteraturvetenskap. Hon skrev sin avhandling om Stagnelius dramatik.
Poeterna Anna Rydstedt, Lennart Sjögren och Göran Sonnevi har alla en tydlig relation till Öland, vars geografi och geologi de återkommer till i sin diktning. Men landskapet öppnar sig också mot vida perspektiv i tid och rum – lokalt och globalt, historiskt och planetärt bildar ett nät av relationer, där estetiska, humanistiska och naturvetenskapliga kunskapsformer möts. I Poesi och geografi i människans tid kartlägger Paula Henrikson beröringspunkter mellan de tre författarskapen, men också med andra författare. Genom bokens läsningar framträder en rik bild av deras verk, som låter ana konturerna av en poesins etik. bernur har läst: HÄR.

Boken avslutas med Epilog om lyckan.
I en dikt från klipporna på Söder i Stockholm beskriver Rydstedt upplevelsen av hur stadens tunga stenhus och asfaltsgator lyfts ut vatten av de ljus som speglas i Strömmen:

Kan verkligen alla dessa pelare av ljus
bära upp hela denna börda
av så oerhört tung sten
och alla människor och bilar,
så fantastiskt tunga tillsammans?

Läsa långsamt av Arne Melberg

Läsa långsamt : essäer om litteratur och läsning av Arne Melberg innehåller essäer som behandlar författare och filosofer som Montaigne, Kierkegaard, Stagnelius, Mörike, Strindberg, Proust, Rilke, Sjöberg, Ekelöf, Lindegren. Det gemensamma temat heter läsning. Hur ett kommatecken kan ändra innehållet dikt, de har måna vise tvistat om. Jag är en långsam läsare, förstår inte vitsen med att sluka mer sidor än man hinner smälta. Men jag är duktig på att skumma och hitta det viktiga, den information jag behöver, när jag studerade.
Nietzsche: "Det är inte förgäves som man har varit filolog [en språk- och litteraturvetare som studerar texter och språk ur ett historiskt och kulturellt perspektiv] och kanske fortfarande är det, dvs. den långsamma läsningens lärare. - Då skriver man också långsamt. Det hör numera inte bara till mina vanor, men passar också min smak? - att inte längre skriva något, som inte bringar det slags människa som "har bråttom" till förtvivlan. Filologin är nämligen denna ärevördiga konst, som framför allt kräver ett enda av sin tillbedjare: att gå till sidan, ta sig tid, bli stilla, bli långsam - som en ordets guldsmide och sakkunskap, som enbart sysslar med fint och försiktigt arbete och inte uppnår någonting alls, om det inte kan uppnås lento."

Vad är en suck? : en essä om Erik Johan Stagnelius av Anders Olsson

Vad är en suck? : en essä om Erik Johan Stagnelius av Anders Olsson, professor i litteraturvetenskap, med i Svenska Akademien.

Suckar, suckar äro Elementet,
I vars sköte Demiurgen andas.

Så inleds Erik Johan Stagnelius sena dikt "Suckarnes Mystär", den mäktigaste gestaltningen av melankolin som allomfattande Weltschmerz i svensk litteratur. Men vad betyder dessa suckar, där allt i skapelsen har sin boning, och vilken roll har de i författarskapet?

Anders Olsson letar fram litterära suckar av andra samtida författare med Stagnelius och funderar på betydelser. Även suckar i psalmtexter. Jämför med andra litteraturvetare. Fotnoter och biografi omfattar närmade tjugo sidor. Kanske kollar jag någon gång vad Fredrik Böök tänkte om Stagnelius (kvinnliga författare gillade han inte).
Olsson plockar fram samtida ordböckers definitioner om suck olika varianter "sinnets ack och O". Många som använt suckar i texten, några: Kant, Fichte, Hegel, Schiller, Schelling, Lidner, Thorild, Hammarsköld, Goethe.
Hur förhåller sig egentligen Stagnelius känslospråk till tårarna och den passiva åtrån, som möter oss i dikten långt innan högromantiken etableras? Roland Barthes har formulerat: Vem är det som gråter när Werther gråter? Är det den älskande i honom, eller är det romantikern?" (sid 18)
"För en kärleksdiktare som Stagnelius är suckarna den intima formen av kommunikation mellan de älskade. Sucken kan få ett gensvar av rodnande kinder hos den älskande. Och det är inte minst avsaknaden av suckar som uppenbarar känslospråkets makt. Men suckar är hos Stagnelius inte bara det språk som de älskade kan dela. Man kan också locka den åtrådda med suckar som en invit till älgskog." (sid 13)

Den romantiska texten av Horace Engdahl

Den romantiska texten : en essä i nio avsnitt av Horace Engdahl är hans doktorsavhandling som uppfattades inom litteraturvetenskapen som kontroversiell, detta berodde dels på vissa av studiens teoretiska ståndpunkter, dels dess essäistiska stil. Den svarar på frågor romantisk text? Hur är den uppbyggd? Vad vill den göra? Sådana frågor söker Horace Engdahl besvara med sina nyläsningar av åtta svenska författarskap från 1700-talets slut och 1800-talets början: Oxenstierna, Kellgren, Thorild, Lidner, Atterbom, Stagnelius, Almqvist och Tegnér. Kanske inte direkt lättläst men en aning roligare än många andra litterära doktorsavhandlingar. Självklart en del fackuttryck men de finns förklarade, varje skribent har sina egna uttryck, vilka varierar under olika tidsepoker.

To Generalize is to be an Idiot.
                           (William Blake,
Annotations to Reynolds's Discourses)

"I den romantiska skriften får bilden en giltighet som inte är begränsad till någon speciell logisk eller retorisk kategori. Det innebär inte att den skrivande på något naivt sätt accepterar sina föreställningar som uppenbarade sanningar. Kanske har inga författare varit vaksammare mot illusionen än de vi kallar romantiker. Men om varat till sin kärna är skapande och förvandling finns det inga säkra riktmärken för att skilja verkligt från overkligt. Romantikerna tog risken att ge form åt subjektet, åt det formande, som aldrig kan bli ett föremål och alltså trotsar de fasta innehållen. I jämförelse med de texttyper som bygger på gemenskapens jämna energiflöde och kollektiva förstånd kan deras sceneriet verka fantasmagoriska." (sid 265)

Konsten att sätta texter i verket. Gertrud Stein, Arne Sand och litteraturens (o)befintliga språk

Sommarläsning i skuggan, lyssnat på Nils Olssons föredrag.

Konsten att sätta texter i verket.
Gertrud Stein, Arne Sand och litteraturens (o)befintliga språk (2013) av Nils Olsson.
Boken rör sig över ett brett fält som också omfattar samtida konstteori, estetik- och mediehistoria - allt i form av en infallsrik exposé över modernismens transformationer under det senaste seklet.

Här introduceras också på allvar två betydande författarskap i ett litteraturvetenskapligt sammanhang. Gertrude Steins roman A Novel of Thank You (1926) och Arne Sands roman Väderkvarnarna (1962) är utgångspunkter för en undersökning av hur litterära praktiker kan omsätta en reflektion över sina historiska och estetiska villkor. I de här fallen tar detta formen av en serie utmaningar: av konstverkets materiella gränser, av skärningslinjen mellan olika medier, liksom av modernistiska romankonventioner. Olsson försöker svara på frågan om hur vi idag kan tala om litteratur på ett sätt som omfattar både en traditionell kanon och de litterära praktiker som tenderar att hamna utanför litteraturens sanktionerande ramverk.

Edith Whartons hemliga trädgård av Per Wästberg

Edith Whartons hemliga trädgård av Per Wästberg innehåller tjugofem intressanta essäer om författare, samlare och andra personligheter. Man kan läsa alla eller bara enstaka, mycket man inte visste förut. Edith Whartons (1862-1937) rika familj och vänner hade svårt att acceptera hennes skrivande och hon valde bort äktenskap. Oskuldens tid har blivit film.

Göran Häggs doktorsavhandling

Övertalning och underhållning. Den svenska essäistiken 1890–1930 av Göran Hägg blev jag nyfiken på när jag såg den på mitt antikvariat. Den tar upp texter av Frans G Bengtsson, Oscar Levertin, Bengt Lidforss, Erik Hedén, Fredrik Böök och Klara Johanson, vilka jag läst ibland.

Carina Burman har skrivit K.J. en biografi över Klara Johanson (2015). Klara Johansons boksamling finns i Svenska Akademiens Nobelbibliotek.

Intressanta skribenter som fortfarande läsvärda. Läst Oscar Levertins essäer, har romanen Sommarleken av Fredrik Böök som jag ska läsa, har andra litterära biografier av Böök, han var ledamot av Svenska Akademien. Frans G Bengtsson har skrivit Röde orm och annat.