Ah, mon beau château : Chenonceaux – kvinnornas slott av Marguerite Yourcenar

Ah, mon beau château : Chenonceaux – kvinnornas slott (2026) av Marguerite Yourcenar, första kvinna som valdes in i Franska akademien 1980.
Chenonceaux, det mest berömda av slotten i Loiredalen, var länge ett hem för drottningar och älskarinnor, en scen för kärlek, intriger och maktspel, ett vittne till historiens växlingar. I denna essä låter Marguerite Yourcenar byggnaden själv träda fram som berättare.
Med sin sedvanliga klarsyn, inlevelseförmåga och lyhördhet lyfter Yourcenar fram kvinnorna som format platsen genom sekler av skapande, sorg och glädje.
Ah, mon beau château är en fascinerande historisk berättelse och samtidigt en meditativ betraktelse över livets betingelser och tidens gång. Ah, mon beau château är en fascinerande historisk berättelse och samtidigt en meditativ betraktelse över livets betingelser och tidens gång.
Vi besökte några slott i Loiredalen för ett par år sedan. bernur har läst: HÄR.

En änka övervakade dess byggnation, en annan berikade det med sin legend. Denna juvel i sten har framkallar eller intensifierat änkornas svartsjuka passioner. Kärlekens slott enligt vissa turistguider, men snarare ett slott av världslig beräkning och finansiell manipulation samt även ad dessas misslyckanden, en plats för sorg och bekymmer eller den isolerade ålderdomen, utsatt för rättstvister som följt på konkurser eller inträffat i slutet av en regeringstid, tyngt av skulder lika mycket som berikat av minnen, och ändå för evigt upplyst av strålglansen från fester som givits mellan gårdagens och morgondagens osäkerheter.

Husmanskostensdag 🙂 Carl Butler

Tidskriften Essä har olika teman, i nr 8 synas Carl Butlers kokbok (1976 ”årets julklapp”) som är en av de mest kända svenska kokböckerna i modern tid. Den förnyade både matfotografiet och den allmänna inställningen till matlagning. I det här numret av ESSÄ utgörs källtexten av recept ur kokboken. De som tagit sin ­utgångs­punkt i dessa recept för att skriva varsin essä är:

* Carl Johan de Geer - Rörstrandsgatan 11. ”Boken kom att finnas i otroligt många hem och det ansågs att den fick svenska män att laga mat i större utsträckning än tidigare. En maträtt kunde sättas samman bit för bit, efter noggranna instruktioner, precis som en ikea-möbel. Sades det. Nej, Butlers råd liknar inte ikeas instruktioner.”

* Jenny Damberg - Bilder på mat. ”För en samtida gom är det uppenbart att Carl Butler saknar vissa råvaror som hade gjort rätterna bättre och godare. Kokosmjölk är en sådan, färsk koriander, smetana, currypasta och bra färdigkokta bönor på burk är idag självklara produkter.”

* Klas Östergren - Coq au vin. Östergren som tillbringat en tid i Paris skriver: ”Butlers coq au vinsmakade exakt som den skulle. Det tyckte jag redan då och det tycker jag än idag.”

* Karsten Thurfjell - Vin à la Butler. Thurfjell lovordar också de färdigkokta baljväxter som idag finns i butiker och minns otaliga rätter från boken. Utbildningstiden med Tore Wretman som började 1947. Butlers bok gjorde sensation när den kom genom sin både pedagogiska och poetiska utformning. En del rätter var felstavade. ”Fram till 1970 var vin inget som vanligt folk drack och allra minst hade man det i maten.”

Den rena och tillämpade an-arkins grundsatser

Den rena och tillämpade an-arkins grundsatser (2025) av Paul Valéry.
Översättning och förord: Horace Engdahl.
Valéry var en av förra seklets viktigaste franska författare. Som ung ingick Valéry i kretsen kring Stéphane Mallarmé och blev 1925 invald i Franska akademien. Hans författarskap omfattar många genrer (poesi, dramatik, berättelser, filosofiska dialoger, essäer) och från tjugotalets mitt var han en intellektuell institution inte bara i Frankrike utan i hela Europa.
Den rena och tillämpade an-arkins grund­satser är en samling anteckningar som Valéry gjorde under 1930-talets slut. Texten bär Valérys signum, den är förtätad och lapidarisk, utmanande och provocerande. bernur har läst: HÄR.

Att dela lika
Hatet, grymhet, hyckleriet, dumheten, rofferiet etc. hör inte hemma hos något särskilt parti, dumheten och villfarelsen inte hos någon särskild regim (är inte utmärkande för den).
   Villfarelsen har inget system. (sid 42)

Engelskt väsen av A.L.Rowse

Engelskt väsen (1949) av A.L.Rowse, brittisk historiker och författare, mest känd för sitt arbete om det elisabetanska England och böcker om Cornwall. Boken gestaltar sig skilda områden alltifrån Francis Drake till Winston Churchill. Allt det som engelsk litteratur inte vill stå för; bitterheten, surheten, extravagansen, skriver Åke Thulstrup. Intressant oläst ouppsprättad bok.
Boken är skriven 1949 och skriver en del om Englands politiska roll i Europas utveckling. Rowse gillar elisabetaner och skildrar hur de var till vardags, hur de bodde, skrev brev och förälskade sig. Han ger också upplysningar om Jonathan Swift, syskonen Wordsworth och Thomas More och Erasmus.

Riksarkivet : En nationell skattkammare
"För att uppskatta riksarkivet måste man vara habituré, ty det är en sorts fängelse.eller för att variera bildspråket en smula, en sorts berusningsmedel. Jag kommer mycket väl ihåg att min lärare i Oxford varnade för mig för dess förtrollning. Men jag dukade ändå under för den till slut; den tar tid, den slukar tid, den lever på tid. Det är en sådan plats där en ung man går in med mörkt hår, full av förhoppningar och önskningar, för att komma ut gråhårig och gammal, ganska mild och hövisk, gammalmodig och övergiven av tiden. Riksarkivet är liksom Venedig eller Oxford, en plats att ständigt komma tillbaka till, snarare än plats att leva på." (sid 292)

Erasmus av Rotterdam (1466 - 1536) nederländsk humanist, vet jag inget om, lånade en bok om honom.

boktips för förlåtelse och försoning

Boktips för förlåtelse och försoning
Utan läsare ingen litteratur - det slår författaren och översättaren Kristoffer Leandoer fast i essäboken Det är läsaren som skriver boken. I boken vänder och vrider han på vad som sker i det magiska mötet mellan författare och läsare. Författarpanelen med Emma Hamberg, Agnes Lidbeck och Göran Greider ger biblioterapi till ett grälande par som söker försoning med böckernas hjälp. Se: HÄR.

Jessika Gedin diskuterar med Kristoffer Leandoer om: hans senaste bok.

Mask : litteraturen som gömställe.
Den oavslutade litteraturen : en essä om allt som inte blev klart.
Längta hem, längta bort : en essä om litteratur på flykt.

Det är läsaren som skriver boken

Det är läsaren som skriver boken (2025) av Kristoffer Leandoer.
Vad händer när vi läser? Är litteratur något som bara finns mellan pärmarna i en bok, eller något som uppstår i själva mötet mellan läsaren och boken? Är boken alltid densamma, eller förändras den med varje ny läsning? Kan två människor överhuvudtaget läsa samma bok?
Här närmar sig Kristoffer Leandoer litteraturen från ett nytt och oväntat håll där det snart blir tydligt: Det är läsaren som skriver boken . Vi läsare är opålitliga: vi glömmer, vi minns fel. Vi hoppar över och drar ifrån, och vi lägger gärna till de detaljer som författaren glömt.
Så vad innebär medskapande läsning för kritiker och översättare, för pusseldeckare och bibeltolkare? Vad strök morfar under i Kierkegaards dagbok? Läser vi med ögonen eller öronen? Vilka böcker har diktatorn i sitt bibliotek? Dödade Oidipus verkligen sin pappa?

En intressant bok som man nog inte sträckläser men intressant fördjupa sig Leandoes funderingar. Kul att ha nämner Klara Johanson (1875-1948), en mycket uppskattad litteraturkritiker. Kristoffer Leandoer är väldigt beläst, han nämner en mängd författare från olika tider.

Den 24 november 1920 avsluter Virginia Woolf den första anteckningsboken med manuskriptet till sin nya roman Jacob's room. När Woolf ett halvt år tidigare började arbeta på romanen var idén långt ifrån färdigutvecklad: "Låt oss anta att Rummet kan hålla ihop det", är det enda hon i april med bestämdhet kan säga om romanens yttre.
Genom åren antecknade Klara Johanson åtskilliga idéer till böcker hon aldrig skrev, men denna skriver hon alltså samtidigt som Virginia Woolf förstår att den roman hon skriver är en roman vars huvudperson ska hållas osynlig hela tiden. (sid 258)

Mats Malms nya favoritord

Pronomen hen kom med SAOL 2014, genitiv är hens, och hen som objektivpronomen; jag älskar hen.
Sedeltankning har försvunnit i den nya SAOL 2026. Vi skaffade vårt första kreditkort 1990 och använde det bara till att tanka bilen. Varje gång tankade vi exakt 100kr.

SAOL har sedan den första upplagan publicerades 1874 utgjort riktlinjer för stavning och böjning av svenska ord. Nu 2026 släpps den femtonde upplagan. På dessa 150 år har antalet uppslagsord i ordlistan ökat från ca 34 000 till närmare 130 000.

Mats Malm, tidigare ständig sekreterare i Svenska Akademien, gillar det nya ordet:
bjuss·ig adjektiv ~t ~a ⟨vard.⟩ generös

Kuriosa: SAOL-projektet: Göteborgs universitet har en central roll i uppdateringen av svenska språket. Ordböcker görs i Göteborg, det hela började redan i slutet av 1960-talet när akademiledamoten Sture Allén började samla på ord i Språkdata i Göteborgs Universitet: ord från dagstidningar, riksdagsprotokoll, Bonniers romaner och andra källor, massor med ord. Man kan se uppkomsten av ord, hitta nya ord och se hur ordens valens ändras typ under senaste hundra åren. Om ett ord inte förekommer, plockar man bort det ur SAOL. Nya ord kommer i stället, vissa ord stannar kvar, andra försvinner som en kort modenyck.

Stjärnor utan stjärnbilder: kvinnor och kanon

"När man börjar titta närmare på hur våra litteraturhistorier presenterar de kvinnliga författarna blir det snart tydligt att författarens kön är avgörande betydelse för hur författarskapet uppfattas och tolkas. Redan från början styrs alltså synen på de litterära texterna av författarens könstillhörighet, ett förhållningssätt som präglar hela 1900-talet." (sid 14)

Stjärnor utan stjärnbilder: kvinnor och kanon i litteraturhistoriska översiktsverk under 1900-talet (1997) av Anna Williams (professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet) handlar om den kvinnliga författaren som förpassas till litteraturhistoriens marginal. Trots att hennes särart betonas i handböckerna hamnar hennes texter vid sidan om.
Den manliga normen
Åttiotalslitteraturen, säger Fredrik Böök (1883-1961), är "till väsentlig del en litteratur om och för kvinnor". Litteraturhistoriens bild av åttiotalet är en annan. Där ställs kvinnorna vid sidan om den manliga litterära huvudfåran och de kvinnliga författarna mäts mot den manliga normen. Ibland kommer de i närheten av männen vad gäller litterär kvalitet, ibland överträffar de dem. Men det är likväl den manliga måttstocken som bestämmer de kvinnliga författarnas värde. (sid 93)

Brigitte Bardot och Lolitasyndromet

Brigitte Bardot 1934-2025

Brigitte Bardot och Lolitasyndromet : essäer av Simone de Beauvoir innehåller nio esseär flesta från 1940-talet. Simone de Beauvoir gillar Brigitte Bardot för hennes okonstlade sätt, hon gör det hon har lust med, hon kritiserar ingen. Detta oroar fransmän som inte är förtjusta i Bardot (1959) som går i långbyxor, har ingen makeup, rufsigt hår. Brigitte Bardot är lika mycket jägare som bytet. Mannen är ett objekt, hon är mannens medsyster och like. En fri kvinna är motsatsen till en lättsinnig kvinna, inget vulgärt, en sorts spontan värdighet, skriver Beauvoir. I USA visar mannen respekt gentemot kvinnan, vilket fransmän inte gör.

Den röda tråden i boken är delvis att vi ska vara människor. Likgiltighet är av ondo, bekräftelse behöver vi alla. Människan är en nyfiken och responsiv varelse och en individ har alltid ett val. En människa kan aldrig frånsaga sig sin frihet; hon har alltid ett val. Hängivenhet retar ofta den som är föremål för den; han begärde ingenting, det är hans mor, hans hustru, hans vän som begär deras hängivenhet ska uppskattas; de njuter av den andras olycka eftersom de hoppas kunna trösta henne. En av Beauvoirs många tankegångar i essän Existentialismen & folkets visdom.

I essän i Litteratur & metafysik skriver Beauvoir att i en bra bok syns inte författaren: Värdet hos en god roman är när läsaren reagerar som inför levda händelser, trollbunden. Romanen måste undslippa sin upphovsman. Läsaren är rädd för att våga sig in i läsandets äventyr, låta sig ryckas med av historien, istället försöker hon översätta den.

Essä nr 24 om Hess

Kulturtidskriften Essä nr 24 om Hess.
Vem är Hess? Per Olov Enquists roman Hess från 1966 ger inget entydigt svar, dessutom glider romanen själv ständigt ur sin givna form. Den är och kan vara allt möjligt: en textmobil, en akademisk avhandling, en självbiografi, en roman om "det svenska", en kärlekshistoria, en ny typ av psykologisk eller politisk roman, ett försök att visa hur skrivandet på samma gång frigör och håller fast en människa – och så vidare. I detta nummer av ESSÄ bidrar Svante Weyler, Lotta Lotass, Jens Fänge och Jörgen Gassilewski med varsin ingång till Enquists kanske märkligaste och mest krävande verk.