jag följer krusningarna, vattensprången
hastiga utspel, flyter och samlas
böljande över ytan
det är svårt att hänga med, men roligt
vattnet är snabbare, kvickare
Mitt i öknen, på utsträckta sanddyner, står en vattenkub och dallrar. En kub av vatten? Ja, tydligen. Denna osannolika storhet är grunden till en undran och ett seende, en utgångspunkt för tanken att stilla begrunda eller för att ta ut sin riktning. Här finns en ömhet, ett-ickevetande, en frustration. Ett liv, en död. En litenhet inför annat med längre tidslinjer. Med sin nionde diktsamling bekräftar Anna Hallberg positionen som en av sin generations mest formsäkra och banbrytande poeter.
Vågorna (1931) av Virginia Woolf som impressionistiskt måleri; mycket bilder, färger, ljud, en bok som passar att läsas utomhus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar