jag följer krusningarna, vattensprången
hastiga utspel, flyter och samlas
böljande över ytan
det är svårt att hänga med, men roligt
vattnet är snabbare, kvickare
Mitt i öknen, på utsträckta sanddyner, står en vattenkub och dallrar. En kub av vatten? Ja, tydligen. Denna osannolika storhet är grunden till en undran och ett seende, en utgångspunkt för tanken att stilla begrunda eller för att ta ut sin riktning. Här finns en ömhet, ett-ickevetande, en frustration. Ett liv, en död. En litenhet inför annat med längre tidslinjer. Med sin nionde diktsamling bekräftar Anna Hallberg positionen som en av sin generations mest formsäkra och banbrytande poeter.
Vågorna (1931) av Virginia Woolf som impressionistiskt måleri; mycket bilder, färger, ljud, en bok som passar att läsas utomhus.
6 kommentarer:
När det gäller poesi så vet jag mycket lite om vad som försiggår. Ännu en författare som är ny för mig.
Mösstanten, sporadiskt får jag intressanta tips, biblioteket har fina poesitillfällen.
Namnet är svagt bekant men mer än kan jag inte säga. Läser inte så mycket lyrik.
Znogge, Anna Hallberg är ny bekantskap men hon har skrivit en hel del.
Känner tyvärr inte till namnet, kanske för att jag inte läser tillräckligt mycket lyrik.
Ha det bra!
Lena i Wales, helt ny bok.
Skicka en kommentar