"
Redan från början var det själva böckerna jag brydde mig om, litteraturen kom i andra hand. Mina lyckligaste stunderna har jag tillbringat in i antikvariatens skummaste hörn, dit solskenet knappt förmått tränga genom dammiga fönsterrutor, på jakt efter det avvikande och sällsynta, det bortglömda och ringaktade. Mitt eget liv var inte mycket att lägga på minnet, men jag mindes varenda bok jag läst, hur den kändes att hålla i min hand, var jag läst den och hur jag kommit över den."
(sid 14)
De försvunna böckernas bibliotek av Kristoffer Leandoer innehåller tretton episoder i fiktionernas värld. Böcker eller författare, vilket glöms bort först? Ibland blir jag sugen på att plocka fram min iPad och googla om verkligen personerna och böckerna har existerat. Ibland är det som läsa en modern variant av August Strindbergs
Röda rummet (1879); med massa kändisar och verk man inte känner. Boken har sina poänger, författaren har nog haft roligt när han skrivit.
"
Böckerna lär oss att det finns mer än det som omger oss, böckerna lär oss att höja blicken några grader. Utan dem skulle vi kanske ha lättare att vara nöjda."
(sid 31)
Kristoffer Leandoers bok innehåller många riktiga namn och många riktiga böcker, ihopbakat till någon sorts mix där jag inte visste var som var fiktion och vad som sant... Läskigt med böcker vars ägande ledde till döden... korrigerarna, de som utplånar minnet av försvunna författare. Tilltalande i början; första besöket på biblioteket med mor - Leandoer hade nog roligt medan han skrev.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar