Blåsa liv av Clarice Lispector

Blåsa liv (1978) av Clarice Lispector

Clarice Lispectors fiktiva person "Författaren" skapar Ângela genom att likt Gud i skapelseberättelsen blåsa liv i sin gestalt. På det sättet tänker han sig kunna föra ett samtal med sitt mörka inre. Men när Författaren inser att han inte längre kan kontrollera sin alltmer självständiga skapelse grips han av en sorts hatkärlek till Ângela. Kanske måste han låta henne dö. Dock förstår han att det även skulle innebära hans eget slut.

FÖRFATTAREN: Jag ska ta semester från mig själv och låta Ângela föra ordet. Om jag en dag kommer att läsa det här sakerna jag skriver hoppas jag att jag i nattens svarta hål ska mötas av tusentals stumma fyrverkerier åtföljda av tusentals sjungande kristallkärvor. Det är denna mörka natt jag en dag vill finna utanför och inuti mig. Ângela gav mig nu ett infall av mig själv och jag blev glad. Lycklig, jag vet inte varför. Ska jag bejaka det? Nej, av någon fördold anledning känner jag illamående och en stark oro varje gång jag lyckats ta mig upp på någon ljuslyckas snöklädda topp. Den alltför rena luften gör ont i kroppen.
   Ângela har vingar.

ÂNGELA: Jag tycker så mycket om det jag inte förstår, När jag läser något jag inte förstår känner jag en ljuv och avgrundslik svindel. (sid 54)