Fyr (1987) av Magnus Dahlström.
Ett gäng karlar ska bygga en fyr på en enslig obebodd ö, eller är den obebodd. Massa märkliga saker händer, maskiner och förstörs, mest under natten. Byggarna har tajt deadline, men de vill inte kontakta landet och be om hjälp när massa viktig material försvinner eller förstörs.
Ingenjören Karl leder fyrbygget, han är hård och vill inte ge arbetarna en enda ledig dag, bygget ska bli klart. Enda kvinnan på ön är jungfrun som passar upp ingenjören med mat och städning. Karl är formel men blir väldigt otrevlig mot henne. Hierarki med byggmästaren, arbetsledaren, arbetarna. Ingen vågar säga emot Karl.
Arbetarna hittar i skogen två tysta varelser som vägrar att prata, de släpps fri. Mycket märkliga saker händer i mörker. Välskriven mörk roman, författaren bekant med tekniken. I slutet i den mörka skogen i snö börjar jag tänka på Vithet av Jon Fosse.
"Snön föll. Feta, blöta flagor virvlade i luften. flingor singlade kring, kastades runt i kraftiga vindbyar, slog i klippan, smälte, vätte klippan, täckte klippan. Karl gick över berget mot bygget, fuktig, vatten rann i ansiktet. våta kläder efter bara några minuter. Hällen hal, slipprig, slant med foten, snett i skrevor, snubblade, höll balansen med armen utsträckt från kroppen. Tornet där uppe tycktes nästan genomskinligt, syntes knappt i allt det grå, vitgrå, vita - betongprofilen försvann sånär i diset, men den var där: trettio meter hög, avsmalnande mot toppen, sjätte sektionen snart avslutad, inklädd i träställningen som gick kring den som ett symmetrisk nätverk." (sid 111)
Henry Winstanley and the Eddystone Lighthouse
The Lighthouse Stevensons
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar