Clementine Churchill

"Det är intressant att en kvinna som föddes på drottning Victorias tid, som aldrig gick på universitet, hade fem barn och inte fick rösta förrän i trettioårsåldern såg till att utnyttja möjligheterna och mötte utmaningarna mer målmedvetet och framgångsrikt än de som kom efter henne."

Clementine Churchill av Sonia Purnell är riktigt intressant och spännande läsning, efterlängtad bok på svenska om kvinnan bakom den mäktige cigarrökande mannen. Clementine (1885-1977) hade adliga rötter men hade haft en tuff uppväxt och som vuxen försörjde hon sig själv genom att ge lektioner i franska. Winston Churchill var mycket imponerad av detta, och att Clementine även var intresserad av politik stärkte hans intresse. Det var riktig lyckoträff att dessa två träffades, kan man säga med facit i hand. Hon var den enda ha litade på under de svåra åren.

"De gick runt rosenträdgården där bara ett fåtal blommor slokade i hettan och de beundrade sjön som skymtade genom lövverket. När de vände tillbaka mot slottet hade ingenting av vikt blivit sagt. En regnskur fick dem att ta skydd i ett litet grekiskt tempel och det låg nu en viss spänning i luften."

Deras första träff i det enorma palatset Blenheim där Winston föddes. Jag ha besökt både Blenheim Palace och Churchills privata hem Chartwell, där de bodde flera decennier och där Winston hade sin ateljé. Efter Winstons död sålde Clementine  egendomen och gjorde det till museum för att hylla makens minne. Och Winston fick den statsbegravning han hade önskat.

Allt var inte rosenrött i deras liv. Winston hade motgångar redan i början i sin politiska karriär som marinminister; han var dålig på att välja rätt kamrater och lyssnade inte på sin unga frus råd. Under första världskriget flydde han efter misslyckande både sin fru och barn till fronten - i avsikt att åtminstone höja sig i graderna. Paret hade inte så nära relation till sina barn, barnsköterskorna tog hand om dem och Clementine var upptagen med makes karriär, hon var nog den första lobbyisten; hon skötte kontakterna med viktiga personer under val, när Winston var vid fronten. Hon såg också till att de som arbetade i krigsindustrin, fick ordentligt med mat, hon organiserade matkantiner åt dem. De två var inte alltid ense; Winston ville inte ge kvinnor rösträtt. Clementine tyckte inte att kvinnor ska ha lika lön, men detta var för hundra år sedan så lite överseende får man ha.

Boken är skriven efter brev och dagböcker, en gedigen lista om noter, böcker och namn i slutet. Illustrerad. En relationsroman, inblick hur aristokratin levde, stora förändringar, en fantastiskt intressant historiebok. Clementines "makt och inflytande är otänkbart för en hustru till en premiärminister idag. Storbritannien styrs inte av en president och premiärministerns hustru har ingen officiell ställning. Idag är det leenden, slanka och tysta kvinnor som klär upp sig för kameran vid speciella tillfällen".