Jag är anglofil och biblioman

Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos (CLICK on images to enlarge)

Leta i den här bloggen:

torsdag 16 april 2026

Dagarna som följde är Mélissa Da Costas

Dagarna som följde (Les lendemains 2026)  är Mélissa Da Costas, en fransk författare, vars debutroman Allt det blå på himlen blev en enorm succé med över 1 miljon sålda exemplar och gjorde henne till Frankrikes bäst säljande författare. Modernista.
Kvällen den 21 juni inträffar en tragisk olycka som slår sönder Amandes tillvaro – hon förlorar två av sina allra närmaste, och världen rasar samman. Förlamad av sorg lämnar hon allt bakom sig och söker ensamhe­ten i ett övergivet hus på den franska landsbygden. Där passerar dagarna medan solens obevekliga strålar faller in genom fönstret – men Amande förmår inte ta steget utanför dörren.
    En dag hittar hon av en slump gamla trädgårdskalendrar, fulla av handskrivna anteckningar från husets tidigare ägare, Madame Hugues, och hon börjar försiktigt återuppliva den övergivna trädgården. Genom årstider­nas växlingar finner Amande en ny kraft – en väg tillbaka till livet, till möten hon aldrig väntat sig, till en framtid som långsamt börjar spira.
     Dagarna som följde utspelar sig under ett års tid, från en becksvart midsommarnatt till ett lite ljusare 21 juni. En gripande och stämningsfull roman om sorg, läkande och naturens förmåga att föra oss tillbaka till oss själva. Översättning av Evelina Ivarsson.

I dag är begravningen knappt över innan vardagen är tvungen att återupptas: arbetet, räkningarna som ska betalas… Samhället har inte tid för sorg längre.
    Jag klarar inte av det. Det är därför jag har flytt till Auvergne. Jag behöver tid.
    Min mamma har försökt få tag i mig flera gånger. Jag lät samtalen gå till röstbrevlådan samtidigt som jag visste att jag inte skulle lyssna på dem. Hon lär vilja veta när jag ska tillbaka till jobbet. Hon har inget annat skäl att ringa mig. Kommunen erbjöd mig att ta tjänstledigt innan jag ens hann överväga det. Antagligen av rädsla för upprepade sjukskrivningar. Det myllrar av dem inom det offentliga, tydligen. Jag gick med på tjänstledigheten. Jag behöver inte pengar just nu.
(sid 20)

Allt det blå på himlen (Tout le bleu du ciel 2025) av Mélissa Da Costa Modernista. Hennes debut. Tjugosexåriga Émile har drabbats av en tidig demens-sjukdom och förväntas bara ha två år kvar att leva. I stället för att tillbringa resten av sitt liv instängd på sjukhuset bestämmer han sig för att bryta sig loss och åka på en sista resa. Kvinnorna vid världens ände är Mélissa Da Costas tredje roman, en oförglömlig resa genom hisnande landskap.

Inga kommentarer: