Många vill hävda att det är våra föräldrars närvaro eller bristen på deras närvaro som formar våra liv. Andra tänker sig mer att vi föds med en förutbestämd uppsättning möjligheter. Men kan man i så fall förändra sitt öde eller är man slav under det?
I sitt sökande efter en frånvarande far kommer Nina Wähä närmare en sorts sanning – men får också syn på sig själv i ett annat ljus. Eller så här: ju tydligare bilden av fadern blir, desto svårare blir det att besvara frågorna med enkla och kategoriska svar.
Major Virvelvind är en roman om styrkelyft och om att försöka få svar på en av livets stora frågor: varför man blir den man blir – och om att bli författare och de moraliska skyldigheter som det medför.
Han dog på sin pappas namnsdag, min morfar dog på mammas födelsedag. Kanske betyder datumet någonting, eller kanske inget, kanske allt?
Igår på gymmet tog jag åttiofem kilo i marklyft, två gånger. Det är personbästa och Clara säger att hon borde ha filmat för att det såg så lätt ut, det kändes inte lätt men inte heller tungt egentligen. Det var mer en utomkroppslig upplevelse. Jag har upptäckt att styrkelyft fungerar som en sorts mindfulnessträning för mig. Det fungerar allra bäst som jag är totalt närvarande. Det var jag inte igår men ändå drog jag så tungt. Tänk vad jag kan klara om jag verkligen är i kroppen samtidigt. (sid 166)
Testamente (2019) av Nina Wähä är en familjeroman från Tornedalen med far Pentti och mor Siri, som har dålig kontakt med varandra - men har fjorton barn tillsammans, tolv lever. Författaren förvarnar i förväg vad som komma ska, utan att avslöja för mycket. Nina Wähä är född i Stockholm, men bekant med förhållandena i nordöstra Sverige och i nordvästra Finland. I Tornedalen har man ett eget språk; meänkieli, tornedalsfinska, mer likt finska än svenska.
2 kommentarer:
Arv och miljö helt enkelt och återkommande diskussion på många plan. Boken låter intressant tycker jag.
Ha en fin torsdag!
Znogge, Nina Wähä är bra författare, gillade hennes Testamente.
Skicka en kommentar