Översten sover inte (Le colonel ne dort pas 2026) av Emilienne Malfatto
En överste håller till i en anonym källare i en stor stad i ett krigshärjat land. Han är expert på tortyr, nöjd med att hålla sig undan och lyda order. Översten kan inte sova, om nätterna plågas han av sina egna spöken, en skuggarmé av hans offer. Och kriget bara pågår. Översten sover inte är en grym saga om krig, män och psykisk sjukdom. Om vad krig gör med män. Otäckt aktuell och samtidigt en evig berättelse.
Sedan sin ankomst till högkvarteret på kullen ovan Staden som inte längre är någon stad, lyssnar översten varje kväll på ljuden från Återerövringen. Varje natt, under den stund som föregår mardrömmarna (fast det egentligen inte är mardrömmar eftersom han är vaken) lyssnar han till förstörelsens larm. Det är förfärligt oväsen, det visslar exploderar dånar gnisslar skövlar raserar. Och han är nästan tacksam över att detta buller åtminstone för an stund fyller rummet, innan de andra kommer, eftersom det ibland tycks fördröja deras ankomst, som om det massiva oljudet från döden utanför så till den grad upptog utrymmet att de andra inte fick plats (sid 26)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar