Brännaren (The Puppet Show 2020) av M W Craven börjar med att en seriemördare bränner människor levande vid de förhistoriska stencirklarna i Storbritanniens Lake District, i samma landskap som inspirerat William Wordsworth och Beatrix Potter. Polisen är hjälplös, men upptäcker ett spår som enbart var menat för den avstängde kommissarie Washington Poe. Han tas tillbaka i tjänsten och kastas in i en utredning som han inte vill ha något med att göra. Men hans namn hittas inristat i de förbrända resterna av det tredje offret. Han paras ihop med den lysande men inte helt gatusmarta civila utredaren Tilly Bradshaw, som har doktorerat två gånger om och var medlem av Mathematics Institute vid Oxford University och hon hade högre IQ än någon Poe ens hade hört talas om. Offren känner inte varandra, men något gemensamt har de väl? Många trådar att lösa, och nya dyker upp hela tiden. En riktigt spännande och välskriven bladvändare.
"Även om Poe uppskattade den cumbriska vinterns kärva skönhet hade han nu bott i Sharp i över ett år och våren var den årstid han tyckte bäst om. Fåren fanns förstås året om men i övrigt berövade vintern hedarna allt liv. Kvar blev bara hektar efter hektar av ett vresigt, färglöst landskap så långt ögat kunde se. Våren var en hoppfull återuppståndelse. Dagarna blev längre, solen värmde jorden, slumrande plantor sköt gröna skott och ljungen fick nytt liv. Bestånden av exotiskt färgstarka lavar och mossor växte till sig. Hårda och isande kalla vindar blev till milda fläktar mättade med aromatisk dofter. Fåglarna byggde bo, djuren förökade sig och det låg nyväckt optimism i luften. Det var så här års som man på allvar uppskattade skönheten och den långsammare levnadstakten i lantliga Cumbria." (sid 81)
M. W. Cravens första kriminalroman tilldelades 2019 års CWA Gold Dagger Award.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar