En inre angelägenhet (2025) av Kristian Fredén.
Kristian härstammar från en av Sveriges mest prominenta släkter för
hundra år sedan, hos familjen Söderblom, andades allt kultur, förfining
och
je ne sais quoi. Men när Kristians mamma sent i livet begår
självmord blir det början på ett slags uppgörelse med
familjeberättelsen, i vilken gammelmorfar ärkebiskopen, tillika en av
sin tids stora kulturpersonligheter, Nathan Söderblom, kastat sin skugga
över släktleden. En förebild men också en boja för familjens känsligare
medlemmar, bland dem Kristians egen mamma.
Vad gör vi med våra liv och
den tid vi har på jorden? Orättvisa och slump krattar våra banor.
På en avklarnad men detaljrik prosa följer vi Kristians arv i
konturerna. Det blir en ovanlig skildring av liv och död, av stora öden
och små tillika en guidad tur genom tidens lager, skärva för skärva:
från det svenska 1800-talets stränga spetskragar och kyrklighet, via
20-talets litterära salonger och Nobels fredspris 1930 till 1980-talets
indierock och så åter till de högkulturella borgar i vilka anfadern
rörde sig med sådan självklarhet.I kollisionen mellan skilda
världar formar sig en berättelse om uppror och handlingsförlamning,
liksom om sorg, kärlek och svårigheterna i att beskriva någon man stått
distanslöst nära.
bernur har läst: HÄR.
"Nej, nej, jag vet, det är ingen idé. Men så hur ska man då göra dig rättvisa? Du föddes ju i alla fall i Karlstad 1939, som yngst av sex syskon, och eftersom det var i maj blev du förstås genast kallad Lillan, precis som i Alice Tegnérs visa. Lite senare blev det Lolo i stället och endast de som kände dig på riktigt stavade det tölpaktigt med två l i mitten. Du växte upp i biskopsgården i Karlstad, omgiven av husjungfrur och dina äldre syskon." (sid 41)
Man kan städa bland vissna julblommor och göra islyktor. Även väldigt vissna blommor ger vackra mönster i isen. Vackert, om man hittar en ljusslinga att lägga under islyktorna.
Jag lägger först bara lite vatten i botten och fyller på, när blommorna frusit till is. Då syns blommorna bäst, när jag vänder på lyktorna. Man kan fylla på med mer blommor.
