Murakami pratar om löpning

Vad jag pratar om när jag pratar om löpning av Haruki Murakami innehåller personliga essäer, inte bara om löpning utan även om livet och hans författarskap. Tio GöteborgsVarv har jag klarat, men springer sällan nu, och någon 'runner's blues' kommer jag inte uppleva, men nyfiken på Mizuno skor. (Titeln anspelar på Raymond Carvers novellsamling Vad vi pratar om när vi pratar om kärlek.)

Bokhandeln under körsbärsträdet av Takuya Asakura

Bokhandeln under körsbärsträdet (The vanishing Cherry Blossom Bookshop 2026) av Takuya Asakura. När körsbärsträden blommar visar sig bokhandeln som förändrar liv. Tillsammans med sin kloka katt Kobako väntar Sakura på själar i behov av tröst och läkning. Deras bokhandel visar sig bara under den flyktiga körsbärsblomningen, och omgivna av skira kronblad hjälper de sina gäster att konfrontera det som gör ont. Med hjälp av litteraturens kraft finner de en väg ur sorgen och får förnyat hopp. Finns en del att fundera. Boken innehåller bokcirkelfrågor.

    "Det här är villkoren som måste uppfyllas för att någon från er värld ska bjudas hit: de måste läsa samma stycke ur samma bok som jag, vid exakt samma tidpunkt, på samma dag vid samma årstid. Det

Flera smakbitar hos: Mia.

måste också vara en solig vårdag, under blommande körsbärsträd. Var snäll och säg det till din pappa." (sid 208)

Silke av Alessandro Baricco

Silke av Alessandro Baricco berättar om Hervé Joncour som 1861 reser till Japan för att skaffa silkesmaskar. Trots att han har ett lugnt och fint liv med sin hustru Hèléne. "Han var för övrigt en av dessa människor som föredrar att betrakta sitt liv, eftersom de anser att varje ambition att leva det, måste ses som otillbörlig."

Japan hade stängt sina gränser för utlänningar och silkesmaskarna måste fraktas under ett par månader innan de läcks. Lättare sysselsättning kunde han ha hittat, men silke genererade mycket pengar. Fast det hade han också tillräckligt. Hans kompis Baldabiou ville att Hervé skulle resa. Det blir flera resor. På ålders höst berättar han om sina resor. Och han upptäcker att även en död hustru kan överraska. Kanske klokare att prata med varandra medans man lever, så att man kan uppfylla varandras önskningar och drömmar.

(Carl von Linné försökte sig på silkesodling i Sverige, men han planterade svarta mullbärsträd. Det gick inte så bra, för silkesmaskar gillad bara löv från vita mullbärsträd. I England har jag ätit vita mullbär. I vår trädgård har vi Morus nigra 'Göteborg' med söta svarta bär.)

Mina dagar i Morisakis bokhandel av Satoshi Yagisawa

Mina dagar i Morisakis bokhandel (2025) av Satoshi Yagisawa. I en liten gränd i Tokyos stora bokdistrikt Jimbocho gömmer sig ett paradis för bokälskare: Morisakis bokhandel. Den drivs av den tjugofemåriga Takakos excentriska morbror Satoru, som har ägnat sitt liv åt butiken sedan hans fru lämnade honom.
När Takako oväntat förlorar både sin pojkvän och sitt jobb tackar hon motvilligt ja till Satorus erbjudande om att flytta in i det lilla rummet ovanpå bokhandeln. Hon har aldrig varit intresserad av att läsa och har till en början inte alls någon lust att bo där, men så småningom finner hon tröst både i böckerna och hos flera nya vänner i området.
Medan sommaren övergår i höst upptäcker Takako att hon och hennes morbror har mer gemensamt än hon trodde. Just när hon börjar känna glädje igen gör det förflutna sig påmint, och samtidigt tar Satorus tillvaro en överraskande vändning. Tillsammans försöker de hantera sina sorger och hitta vägar framåt med hjälp av lärdomarna från böckerna som omger dem. Mina dagar i Morisakis bokhandel är en charmig bok om oväntad vänskap och glädjen i att läsa. Flera japanska maträtter och författar- och boknamn.

   "Det är sant. Folk köper inte så mycket begagnade böcker nuförtiden. När min far var ung gick det otroligt bra för antikvariaten. Men situationen är annorlunda i dag. Förlagsindustrin var inte som den är nu, och det fanns ingen tv. Men jag började sälja på nätet för sex år sedan. Och då och då säljer jag en sällsynt bok och får riktigt bra betalt. På något vis får jag det gå runt. Och vi har många stamkunder" (sid 33)

   Vart jag än vände blicken fanns det böcker. Det var som om det vilade en doft av Shōwaperioden över det lilla rummet där solen nätt och jämt nådde in. Encyklopedier och andra verk i flera band låg i höga travar längs väggarna. Det fanns fullt av böcker till och med innanför den lilla kassadisken. Om det blev jordbävning skulle allting rasa och man skulle bli begravd under en lavin av böcker.
    "Hur många böcker har du här?" frågade jag storögt. (sid 23)

Flera smakbitar hos: Mia.

Yoko Tawada i Göteborg

signering

Yoko Tawada föddes i Tokyo 1960 men bor sedan 80-talet i Tyskland. Hon skriver på både japanska och tyska och har tilldelats flera av de båda ländernas största litteraturpriser. Språk och exil är vanligt förekommande teman i hennes verk.
Hennes senaste roman på svenska var Spridda över jordklotet - en framtidsvision om en värld som försvunnit under havets yta och där huvudpersonen Hiruki ger sig ut på en vindlande resa genom Europa för att leta efter överlevande.
Sändebudet kom 2020 på svenska och tilldelades National Book Award för årets översatta roman i USA. Den utspelar sig i en närliggande framtid, i efterdyningarna av en stor katastrof där Japan har isolerat sig från omvärlden. Barnen är så svaga att de knappt kan gå, medan de äldre tycks odödliga. Det är en oväntat optimistisk dystopi, Yoko Tawada fick idén till boken efter den stora kärnkraftsolyckan i Fukushima. samtal med Jessica Schiefauer, författare.

En isbjörns memoarer (2019) av Yoko Tawada är en fabel av isbjörnar i tre generationer.

Inte längre människa av Osamu Dazai

Osamu Dazai är utan tvekan en av Japans mest lästa och beundrade författare. Trots att hans böcker är översatta till en mängd språk har inget av hans verk tidigare publicerats på svenska. Lars Vargös översättning från japanska kommer ut våren 2026.
Inte längre människa anses av många vara höjdpunkten i hans litterära karriär. Boken bygger till stor del på författarens eget självförbrännande liv. Inte längre människa kom 1948, dödsåret. Dazai lyckades ta livet av sig, på femte försöket.

Bokens huvudperson, Yozo, är sedan bardomen sjuklig och tillbakadragen, oförmögen att släppa någon inpå livet. Han lyckas hålla distans till människor genom att ständigt spela pajas och få sin omgivning att skratta, men äcklas både av sig själv och av människorna omkring honom. Genom en elev han träffar på en konstskola kommer han i kontakt med alkohol och prostituerade. Detta uppslukar Yozo totalt och undan för undan kläds han av varje spår av mänsklighet. Romanen ifrågasätter såväl mänskliga ideal som hela samhällets uppbyggnad och känns lika aktuell i dagens Sverige som när den skrevs i Japan 1948. Det är den bok japanerna läser mest fick jag nyligen veta. Den svenska utgåva från 2008 som finns är översatt av Anna Troberg ifrån kinesiska, men nu håller Lars Vargö på med en översättning ifrån japanska som troligen ska komma ut våren 2026.

    Så fort någon frågade vad jag ville ha, så var min första impuls alltid att svara: "Ingenting." Tanken att det inte spelade någon roll for genom mitt huvud, att ingenting skulle göra mig glad. Samtidigt var jag obotligt oförmögen att neka något som erbjöds mig av någon annan, hur lite jag än tyckte om det. När jag avskydde något, kunde jag inte forma orden, "Jag tycker inte om det." När jag tyckte om något smakade jag tveksamt och förstulet på det, som om det var beskt. I båda fallen led jag av en obeskrivlig skräck. Jag hade med andra ord inte ens kraft nog att välja mellan två alternativ. (sid 20)