Brännaren av M W Craven

"Vem han än var - och de hade på ett tidigt stadium bestämt sig för att det måste vara en man - så tycktes han inte gilla män i sextio- och sjuttioårsåldern. Han tyckte i själva verket så illa om dem att han tände eld på dem." (sid 8)

Brännaren (The Puppet Show 2020) av M W Craven börjar med att en seriemördare bränner människor levande vid de förhistoriska stencirklarna i Storbritanniens Lake District, i samma landskap som inspirerat William Wordsworth och Beatrix Potter. Polisen är hjälplös, men upptäcker ett spår som enbart var menat för den avstängde kommissarie Washington Poe. Han tas tillbaka i tjänsten och kastas in i en utredning som han inte vill ha något med att göra. Men hans namn hittas inristat i de förbrända resterna av det tredje offret. Han paras ihop med den lysande men inte helt gatusmarta civila utredaren Tilly Bradshaw, som har doktorerat två gånger om och var medlem av Mathematics Institute vid Oxford University och hon hade högre IQ än någon Poe ens hade hört talas om. Offren känner inte varandra, men något gemensamt har de väl?  Många trådar att lösa, och nya dyker upp hela tiden. En riktigt spännande och välskriven bladvändare.

"Även om Poe uppskattade den cumbriska vinterns kärva skönhet hade han nu bott i Sharp i över ett år och våren var den årstid han tyckte bäst om. Fåren fanns förstås året om men i övrigt berövade vintern hedarna allt liv. Kvar blev bara hektar efter hektar av ett vresigt, färglöst landskap så långt ögat kunde se. Våren var en hoppfull återuppståndelse. Dagarna blev längre, solen värmde jorden, slumrande plantor sköt gröna skott och ljungen fick nytt liv. Bestånden av exotiskt färgstarka lavar och mossor växte till sig. Hårda och isande kalla vindar blev till milda fläktar mättade med aromatisk dofter. Fåglarna byggde bo, djuren förökade sig och det låg nyväckt optimism i luften. Det var så här års som man på allvar uppskattade skönheten och den långsammare levnadstakten i lantliga Cumbria." (sid 81)

Modernista.

M. W. Cravens första kriminalroman tilldelades 2019 års CWA Gold Dagger Award.

Omsorg och sadism av Christian Munthe

Omsorg och sadism - en framtidsroman om samtiden (2026) av Christian Munthe som skrivit två bra novellsamlingar och nu debuterar med sin första roman. Till vardags professor i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet, och skrivit tjocka faktaböcker.
Lyssnade på författarens trevliga uppläsning på releasefesten, en ljudbok kanske lämpligt nästa projekt. Jag har läst novellen Medborgare Roskow i författarens debut Utsikten, vilken blev förlaga till denna bok, för många funderingar blev obesvarade. I novellsamlingen Rejäl polsk frotté såg man tydligt författarens mustiga språk och känsla för humor.

Omsorg och sadism är en djupborrande klaustrofobisk framtidsvision. En berättelse om människor som vi, i ett land som vårt, i en framtid inte långt från vår egen. Vad kräver kärleken och vad räknas som motstånd? Var går gränsen mellan trohet och förräderi? Trots det avskräckande omslaget och mindre lockande titel är boken intressant läsning.

Boken följer tre vänner som splittras och hanterar det nya tyranniet på helt olika sätt: genom hemliga uppdrag i Nationalarkivets källare, genom att spela lojala tjänstemän på Statskontoret eller genom att bli regimens strateg. Boken utforskar moraliska gränsland, mänskliga villkor och vad som händer med personliga relationer under politiskt förtryck.

Oro för sakernas utveckling i Sverige och Europa var oroande, och åt dystopihållet. Även historia har bekräftat det, många har egna erfarenheter av olika diktaturer. Hur ska en förhålla sig inför förändringar? Bokens Vera arbetar i de mörka arkivgångarna, med viktiga uppdrag i Nationalarkivets understa källarplan i total isolering. Josef K.-vibbar om byråkrati, 1984-bevakning och spioneri à_la Frederick Forsyth. Veras uppdrag är: "Särskilja äkta från fabulerat, väsentligt från strunt, skönja mönster som undflytt andra att finna tematik som hittills förbigåtts - detta är min uppgift."
Ett förflutet som under arbetets gång blir mer samtida. 

Vännerna Leo och Filip som skilde sig från Robert, som knöt an med med den nya nationen, som nu majoritet i landet. Världen förändrades kring dem. Leo får som vuxen öppna ett nytt ärende kring Filips dotter Vera. Leos morfar ändrade sitt namn efter flykten från Lettland, men tillvaron blev aldrig bra i det nya landet. Filips dotter Vera får jobbet med operation Fanfar. Roberts sarkasmer och falska djupsinne när han tidigt antydde att det viktigaste frågan var närheten av omsorg och sadism.

Gruppen slutade träffas. De hade enats om att all elektronisk kommunikation var utesluten. Alla kunde se med ChatControl och FRA och alla andra utökade övervakningsbefogenheter för polis och säkerhetstjänst. Dessa hade redan full insyn i människors allra mest privata digitala värld. Leo minns hur självsäkra de framstod. Minoritetsregeringen skulle aldrig kunna starta en utveckling som den i Ungern, Turkiet, Ryssland eller USA. Kort därefter inleddes övertagandet. Allvarliga intrång i de elektroniska valsystemen och utländsk infiltration hade upptäckts. Statskuppen passerade som en viskning ingen hörde … och  tre vänner skingras när landet förändras.

Flera smakbitar hos: Mia .

"Men tiden var farligt att upptäckas i vänskapligt samkväm med en medborgare, inte minst för någon i Leos ställning. Även om strandstigen just nu var tom kunde när som helt en drönare svepa förbi och dokumentera skeendet med kinesisk ansiktsidentifiering. Eller någon kunde passera, undra över det udda sällskapet och kontakta Sköldmilisen i hopp om försteg i karriären eller vardagslivet - eller bara som skydd mot andras angiveri för egen del. Och Moa var självklart chippad som alla basborgare, påmind han sig - hennes geografiska position gick inte att dölja om det skulle följas upp." (sid 52)

Utsikter av Christian Munthe

Utsikter (2022) av Christian Munthe, som är professor i praktisk filosofi och denna är hans debut som skönlitterär författare. Boken innehåller åtta fristående noveller som flätar samman teman om flykt, hav, vyer, våld och framtid till en tät väv om människans villkor och utsikter.

Havsbandet utmanar prövade öbor med tid, glömska, väder, strandgods och vrede. På två procent socker överlever onkel Avrum, Solomon och Leah förtryck, flykt och sina egna val. Sanningen är till salu, men Oskar Kamp kommer till vetenskapens räddning. En glömd fartygskatastrof och ett möte på Djurgården får Hermés-scarfen att falla som en slöja och beseglar pojken Sinas framtid. Pandemins flimrande skärmar och osäkra uppkoppling binder familjen samman och tvingar dem i sär, medan fantasin fyller i där bandbredd och samhälle brister. En lojal medborgare får slutligen sin rättmätiga vila i nationens trygga sköte. Mänsklighetens sista flykt kräver Jonna Gudridsdotters offer, maskinernas bistånd och ett omöjligt val med självskrivet slut. Alltmedan vålnaden väntar med viskningen redo i det uråldriga templets febriga hjärta.

"Ett och ett halvt år senare tvingade Weserübung [kodnamnet för Tysklands invasion av Norge och Danmark den 9 april 1940] dem hals över huvud till fortsatt flykt över svenska gränsen. Åtskilliga enkönade interneringsläger för politiskt suspekta utlänningar, och med dottern i tillfälliga fosterhem medan undersökningar vidtogs, blev det en respit på äktenskapet. Under besöket härom året hade dotternlåtit Leah förstå att han tydligen fortfarande, efter nästan trettio år i Sverige, förvägrades medborgarskap - än idag var det bara statslösheten som räddade honom från deportation." (sid 49)

Själasörjaren av Sara Rörbecker

Själasörjaren (2025) av Sara Rörbecker, hennes debut, en psykologisk spänningsroman om skuld, lojalitet och att konfrontera människans allra mörkaste sidor. Modernista. Nominerad till till Crimetime Award för bästa debutant.

Prästen Anna söker sig efter ett kraschat förhållande tillbaka till sin barndoms Småland för att börja om. Hon påbörjar flytten till en gammal prästgård utanför Askeryd, men innan flyttlasset ens hunnit fram skakas det lilla samhället av en tragedi: en liten flicka, Emmy-Lo, har försvunnit spårlöst i de mörka skogarna.
     Sökandet efter flickan förenar Missing People, jaktlag och hela bygden, men för varje dag som går ökar människors känsla av förtvivlan och misstänksamhet. Anna kastas rakt in i dramat. Hon blir en oumbärlig stödperson för de drabbade, varav en är Emmy-Los mamma, Rebecka, som håller ihop av ren vilja.
    Det finns också en man som söker stöd i förtroende. Anna misstänker att han bär på en mörk hemlighet – kanske rentav nyckeln till Emmy-Los försvinnande. Men i sitt yrke är Anna bunden av absolut tystnadsplikt, och snart dras hon in i en moralisk mardröm som hotar att förgöra allt hon tror på.

   "Hur är det med Elna?" frågade Anna, och ställde försiktigt upp soppskålen på en blåmålad vägghylla, mellan två ganska fula figurer i keramik som säkert var dyra.
    Michaela återgick till porslinet medan hon tänkte på sin mormors mor, Elna, som bodde på Antuna äldreboende och som rimligen inte hade lång tid kvar i livet. Det ulliga håret, de knotiga händerna som hade klappat så många kinder. Elna var den enda släkting som Michaela hade kvar, hennes enda ankare till det som hade varit bra i barndomen – förutom Anna förstås. Michaela drog ett andetag för att hålla rösten stadig:
    "Det är som det är med Elna. Men hon är fortfarande en solstråle, alla älskar henne."
    Nora kom in, bar med sig en frisk vind av höstluft. Hon klampade av sig skorna ute i hallen och ropade att hon ville grilla marshmallows i öppna spisen i vardagsrummet. (sid 45)

Bortom lagens gränser av Pernilla Yasin

Bortom lagens gränser (2026) av Pernilla Yasin, första delen i Öresundssviten, en deckarserie om mäns våld mot kvinnor och barns utsatthet i skuggan av gängkriminalitet.

Det är på dagen tjugofem år sedan Josefine Perssons pappa mördade hennes mamma. En tung dag i oktober som blir ännu mer smärtsam när Josefine går till graven för att lämna blommor och hennes pappa dyker upp på kyrkogården för att återuppta kontakten.
    Senare samma dag får Josefine ett märkligt samtal. En ung kvinna vid namn Ylva, som hon behandlat i sin roll som läkare på akuten, är spårlöst försvunnen. Ylva har uppgett Josefine som närmast anhörig, trots att de inte känner varandra. Eftersom Ylvas skador tydde på att hon blivit misshandlad drabbas Josefine av onda aningar. Josefine kontaktar sin mormor Lise Rasmussen, som är utredare vid polisen i Malmö, och när Ylvas försvinnande blir ett formellt polisärende leder spåren oväntat mot Malmös undre värld. Snart blir både Josefine och Lise indragna i en uppgörelse mellan gängkriminella – ett spel på liv och död.

Josefine satt med ryggen mot sina kollegor i lågakutzonen. Några dikterade journaler, andra pratade tyst med varandra så att patienterna i de omkringliggande rummen inte skulle höra. Hon såg ner på datorn. Omar var fortfarande inloggad i journalsystemet och han kunde när som helst komma tillbaka från toaletten.
     Under morgonen hade hon slagit in Ylvas personnummer när hon själv var inloggad. Det var inte okej, men ett enstaka felsteg kunde passera. Om hon däremot gick in i Ylvas journal vid upprepade tillfällen skulle det se misstänkt ut. Alla slagningar registrerades och det skulle kunna leda till en utredning.
     Hon såg mammas ansikte framför sig. Om Josefine inte gjorde något riskerade Ylva att gå samma öde till mötes. Hon kände det på sig. Män som gått över gränsen och slagit skulle göra det igen. Slagen blev hårdare, tillhyggen började användas och en dag gick det för långt. (sid 65)

Blodsviss av Flannery O'Connor

Blodsviss/ Blodsbunden (Wise blood 1952) av Flannery O'Connor.
Boken följer den 22-årige krigsveteranen Hazel Motes som återvänder från andra världskriget till sin hemby i den amerikanska södern. Han är djupt plågad och besatt av att förneka sin religiösa uppfostran, vilket leder till att han startar sin egen radikala rörelse: "Kyrkan utan Kristus". Boken är känd för sin mörka satir och sina groteska karaktärer, och utforskar teman som skuld, fanatism och ateism.
     O'Connor berättar om folk i den amerikanska södern. Om särlingar som farit illa och blivit onda - eller tvärtom goda. "Vanligt folk" visar sig strax vara allt annat än vanligt. Alla är unika, ingen är förutsägbar.
Flannery O'Connor skriver i sin kommentar till romanen att fri vilja är detsamma som många motsägelsefulla viljor i en och samma människa, att friheten inte är enkel att föreställa sig.
Efterord av Therese Eriksson.

"Han steg upp ur mrs Watts säng tidigt på morgonen innan något gryningsljus syntes i rummet. När han vaknade låg hennes ena arm utslängd över honom. Han vred på sig och lyfte undan armen och la försiktigt ner den utmed sidan, men utan att titta på henne. Han hade bara en enda tanke i huvudet: han skulle köpa en bil." (sid 49)

En bra karl är svårt att finna (A good man is hard to find 1955) av Flannery O'Connor.
O'Connors första novellsamling.

Faserland av Christian Kracht

Faserland (1995) av Christian Kracht är hans debut, handlar om en man i sena 20-årsåldern som gör en resa genom det återförenade Tyskland från nord till syd, från stad till stad, från hotell till hotell, går på barer, hamnar på fester, nästan ständigt berusad och omgiven av människor han inte känner. Olika märkesvaror och märkeskläder markerar lyxen, fina bilar, fina krogar, champagne. Med start på Sylt och med anhalter i Hamburg, Frankfurt, Heidelberg, München, Meersburg och slutligen Zürich i Schweiz. Vid varje anhalt deltar han i festande och lever ett utsvävande liv med droger och sex, iakttagande och deltagande i sin egen generations dekadens och infantilisering. Historien är aldrig långt borta i das Vaterland, the fatherland - Faserland.

   "Jag tittar ut genom fönstret och brer smör från den lilla plastförpackningen på ett bröd, och det där nordtyska slättlandet drar förbi med får och allt, och jag kommer att tänka på hur jag förr alltid brukade luta mig ut genom tågfönstret, med huvudet i fartvinden tills tårarna började rinna
   Idag kan man förstås inte öppna fönstren längre, där i snabbtågen, vars inredning är helt fruktansvärd och alltid påminner mig om något slags shoppinggalleria, inget är vackert längre och absolut ingenting är som förr." (sid 25) 

Handen på hjärtat av Hilary Boyd

Handen på hjärtat (When you walked back into my life 2014) av Hilary Boyd.
Flora hyr en lägenhet i bottenvåningen på sin syster Prues hus i västra London. Hon jobbar som hemsjuksköterska åt en gammal dam, Dorothea och har det tämligen knapert, men är mycket fäst vid den gamla damen och tycker om att ta hand om Dorothea.
Flora har äntligen lyckas lappa ihop sin tillvaro efter det att hennes pojkvän Fin övergav henne samtidigt som hon blev utbränd i samband med sitt arbete på akutavdelningen på ett av Londons större sjukhus. En dag stöter hon av en händelse på Fin igen, och så vänds hela hennes tillvaro uppochner.
Fin som är bergsbestigare har råkat ut för en olycka och vill att de ska flytta ihop igen. Trots hans själviska beteende för tre år sedan är Flora beredd att ge honom en andra chans. Men har Fin verkligen förändrats i grund och botten? Det verkar fortfarande som om bergen lockar honom mest.
Saker och ting ställs på sin spets när Flora upptäcker att hon är gravid. Hennes syster Prue och systerdotter Bel försöker få Flora att ta sitt förnuft till fånga och inse realiteterna. Frågan är om en andra chans någonsin kan sluta lyckligt?


Skulle hon kunna bo där? Hon tyckte mycket om Skottland, men Inverness låg så långt från allt välbekant och alla hon kände.
    "Först måste jag ju få veta om jag kommer att kunna klättra igen", sa Finn. "Och om inte - vilket Gud förbjude - kan jag kanske öppna affär där uppe och sälja klättergrejor eller mountainbikes eller ordna vandringssemestrar ... något sådant." Han log brett mot henne. (sid 112)

Torsdagarna i parken (Thursdays in the Park 2013) av Hilary Boyd är en trevlig bok om mormor Jeanie som firar 60-årsdag och är ute i parken med sitt barnbarn. Fin bok, hennes debut.

Flera smakbitar hos: Mia.

Familjehemligheter av Maria Fehrman

Familjehemligheter av Maria Fehrman är hennes debut – en psykologisk spänningsroman om relationer, lögner och vad som döljer sig under en perfekt yta. Modernista.

När Lea, Michael och deras nioåriga son Max flyttar till en exklusiv adress i Nackaområdet dras de snabbt in i ett umgänge med de närmaste grannarna: Diana och Adam samt Amanda och Carl. Men medan Lea längtar efter gemenskap blir Michael störd av att grannarna är så närgångna. Flyttlasset har gått många gånger på senare år. Varje gång någon får insyn i deras familjeliv kräver Michael att de rör sig vidare. Dessutom tycks huset som Lea och hennes familj flyttat in i ruva på ett mörker: Familjen som bodde där tidigare försvann utan förklaring från en dag till en annan.
     En augustimorgon hittas Michael mördad i familjens pool och Leas konstnärsateljé inne i huset är totalt sönderslagen. Ingen har hört eller sett något. Men kvällen innan har grannarna träffats för en sensommarmiddag, en tryckande het kväll där allt spårar ur. När polisen inleder sin utredning börjar ytan krackelera. Bakom villornas välputsade fasader döljer sig lögner och svek – och hemligheter som någon är beredd att döda för.

Hon hade inte kämpat tillräckligt och var sannolikt en del i att deras relation inte längre kändes lika stark och att det var som det var. Det kändes angeläget att gå med på flytten, att göra vad som fordrades för familjen. Det var det hon intalade sig.
    Valet landade på Kullentorp i Nacka: ett finare område nära natur och vatten. Här fanns såväl småstadskänsla som tysta små skogsvägar runt knuten, mindre sjöar och havet, som inte alltför långt bort öppnade sig mot skärgården. Att hitta just det här huset hade dessutom varit förvånansvärt enkelt. Och för första gången på länge längtade Lea efter förändring. Det var nu allt skulle bli bra igen.
   "Är alla grejer verkligen här?" frågade Max sin pappa. "Japp, allt finns och är i ordning där inne. Alla stora grejer, alltså. Vi får packa upp smågrejerna själva. Fixar du det?" sa Michael och blinkade mot honom. (sid 15)

Vi brukade bo här av Marcus Kliewer

Vi brukade bo här (We Used to Live Here 2026) av Marcus Kliewer, en kanadensisk författare, bosatt i Vancouver. Vi brukade bo här är hans debut. Netflix har köpt filmrättigheterna med Blake Lively i huvudrollen. Modernista.

När Charlie och Eve får möjlighet att köpa ett avskilt hus djupt inne bland bergen till ett vrakpris ser de genast potentialen. Det är inte första gången de renoverar och säljer vidare ett gammalt hus, och den här gången räknar de med en rejäl vinst. Allt ser lovande ut.
    Tills det en dag knackar på dörren.
    Mannen på trappan säger att han en gång bodde här. Han vill bara ta en snabb rundtur med familjen – ett sista farväl. Men när familjen kliver in över tröskeln händer något. Rummen börjar kännas fel. Små saker flyttar sig. Dörrar står öppna som ingen minns att de öppnat. Blickar dröjer för länge.
    Eve vill få ut dem – men familjen dröjer sig kvar som om huset fortfarande vore deras. När Charlie plötsligt försvinner börjar verkligheten spricka i sömmarna. Är det Eve som har tappat greppet? Översättning av Ylva Spångberg.

Eve hade börjat stänga dörren när pappan sa: "Ursäkta, men går det bra om vi väntar i hallen? Det är rätt kallt här ute."
     Eve öppnade munnen och tvekade igen.
     "Vi lovar att inte bränna ner huset", skojade han.
     Hon försökte le. "J-ja, visst."
     "Tack, jättetack. Vi håller oss här intill dörren." Han vinkade in familjen och sa åt pojkarna att inte röra vid något. Eve tittade på när främlingarna en efter en kom in i hennes hem. Varningsklockorna i hennes undermedvetna började ringa. Hon mindes dimmigt att hon hade hört historier. Historier om främlingar som dök upp vid hus, påstod att de hade bott där förut och bad om att få se sig om lite snabbt. Och sedan, när det intet ont anande offret inte var på sin vakt längre: rån, tortyr, mord. Fast… hon hade aldrig hört talas om att folk gjorde det medan de utgav sig för att vara en hel familj, med barn och allt, men…
     Någon gång ska vara den första, va?
     Någonting som lurade i hjärnans djupaste, mörkaste skrymsle lade sig i. En nästan hörbar röst som hon hade haft med sig ännu längre tid än de trasiga varningsflaggorna.(sid 12)

Gråt : tårarnas filosofi - från antiken till idag av Eric Cullhed

Varför gråter vi? Vad är det egentligen som händer när tårarna kommer, av sorg, av lättnad eller av plötslig glädje? Och varför är gråten, trots att den ligger oss så nära, fortfarande ett av människans mest gåtfulla uttryck?

Välkommen till ett författarbesök och föreläsning med Eric Cullhed, professor i grekiska vid Uppsala universitet, som i sin uppmärksammade debutbok Gråt ger sig ut på en idéhistorisk och existentiell resa genom tårarnas värld. Människan är det enda djur som gråter av känslor, men vad betyder det egentligen, och varför har detta märkliga beteende väckt så stark fascination genom historien?
I boken möter vi filosofer och tänkare som Sigmund Freud, René Descartes och Thomas Hobbes, alla med sina egna teorier om gråtens funktion: som psykologisk ventil, som tecken på kärlek eller som en gest av underlägsenhet. Cullhed visar hur dessa förklaringar ofta motsäger varandra och hur forskare gång på gång har missat tidigare insikter. Ett författarbesök för dig som är nyfiken på människans känsloliv, idéhistoria och de tårar som binder oss samman.
Med skärpa och nyfikenhet sammanför Cullhed idéer från filosofi, teologi, psykologi, biologi och konst för att utveckla den första samlade undersökningen av gråtens väsen. Resultatet är ett pionjärverk som redan väckt internationell uppmärksamhet. I samtal och uppläsning berättar Eric Cullhed om sin forskning och om hur gråten kan förstås som ett språk , ett mänskligt uttryck som rymmer både sårbarhet och styrka, smärta och lycka, och kanske till och med en antydan om livets mening. Ett författarbesök för dig som är nyfiken på människans känsloliv, idéhistoria och de tårar som binder oss samman.

Livet på den här planeten av Malte Persson

Livet på den här planeten (2002)  av Malte Persson.
Boken går inte att beskriva, inte den här säregna debutromanen heller. Det handlar om kärlekens nationalekonomi och släktträden ur Första Maltebok. Om drömmar, datavirus, limerickar, läskedrycksreklam och labyrinter. Papegojor, partikelfysik, poesi och politik. Någon talar, någonstans, eller också är det någon annan, någon annanstans. Röster flyter ihop och isär, förhörs och förförs. Språket sprider sig okontrollerbart i tomrummet efter alla förlorade paradis, alla störtade Babelstorn. Det börjar i Göteborg, eller med att världen uppstår. Sedan blir det garanterat ännu värre.

Jag snurrade på jordgloben och satte ned fingret för att se vart jag skulle åka, men där jag satte fingret, där var jag redan. Trött tittade jordgloben på mig, som ett sorgset öga, till tre fjärdedelar täckt av tårar. Då snurrade jag igen, hårdare den här gången, många varv, dygn drog förbi som vagnar i ett passerande godståg för de små jordglobsinvånarna, tills hela globen plötsligt tappade balansen, jordaxeln försköts, jag försökte gripa den, men det var försent, den föll i golvet, gick i tusen bitar. Små bitar av länder provinser, utbrytarstater låg spridda för mina nakna fötter, som riskerade att skära sig på deras vassa kanter. Det fanns ingen annan råd: jag gick och tog på mig mina tigertofflor för att inte skära mig i fötterna, och satte mig att pussla. Detta var första gången som jag verkligen skulle behövt komma ihåg de geografiläxor jag en gång var fantastisk på att snabbt lära mig för att sedan ännu snabbare glömma igen. Nu skildes Öst- och Västtyskland för alltid åt, nu lades Yorkshire till Yucatan, nu blev Gotland grannö till Teneriffa i en isolerad ögrupp mitt i det tropiska Barents hav. Länder skildes och förenades med hjälp av SuperGlue tills den sfäriska formen var återskapad, lite knagglig, många förkastningssprickor och kommande territorialkonflikter, men utan större läckor för världshaven att rinna ned i. Jag ställde diskret upp jordgloben på hyllan igen, och om någon kom och sa att den var konstig svarade jag att den alltid varit sådan, hade de inte märkt det förut, och vad man än kunde säga om den saken så var det i vart fall inte mitt fel att världen såg ut som den gjorde.

   Jag ringde en advokat och friades i tingsrätten: "datavirus kan, i likhet med poesi, betraktas som språkliga artefakter, publicerade i syfte att duplicera sig själva, dock ej i pappersburet i mannaminne, utan magnetiskt datorminne. Svarandens påstående att detta är konst kan ej fullständigt tillbakavisas."
    Men man överklagade till högre instans som med liknande motivering istället prejudicerande beslöt att även poesi var datavirus (sid 33)

Vad är kultur? Det vet jag inte! Det vill jag inte ens veta! Jag misstror all kultur utom bakteriekultur. Jag vill klassificeras under rubriken nöjen. En debutroman som inte liknar någonting annat, skriven med en stilistiskt briljans och en infallsrikedom som är mycket ovanlig i den unga litteraturen.
Malte Persson har tilldelas Gustaf Frödings lyrikpris.

Brunnslockspoesi av Malte Persson:
Regnet hänger i luften
och staden i regnet:
en flytande framtid,
ett flygande förflutet,
där molngrå murar
faller i spridda skurar
av ögonblick
mellan himmelskt
och kommunalt.     

Eldsjäl av Axel Åhman 🪗 KAJ 🎻

Eldsjäl (2025) av Axel Åhman, berättelse om dem som stannar, om dem som brinner fast de rimligtvis borde slockna. En kärleksförklaring till och en uppgörelse med föreningslivet och glesbygden. På föreningslokalen UF Fyren är Daniel ordförande och alltiallo. Det drar ihop sig till föreningens årliga revy, men inför repetitionsstart hopar sig problemen. En regissör saknas, och flera skådespelare har lagt av. Manuset är dessutom långt ifrån färdigt. Har Daniel situationen under kontroll?
Erika jobbar i kassan i bybutiken. När hennes extroverta syster Joanna drar med henne i revyn hittar hon ett sammanhang hon inte visste att hon saknade. Medan premiären närmar sig stiger allt fler hemligheter upp mot ytan, och Erika måste bestämma sig för vilken hennes roll är i det hela.
Åhmans roman blir teaterpjäs på Wasa Teater i Finland premiär hösten 2027, ett österbottniskt nutidsdrama med hög lokal igenkänningsfaktor.

   "Välkomna, ursäkta att jag inte hann skotta uppfarten, jag hade fullt upp med parkeringen och med att värma upp huset", säger Daniel och gestikulerar mot traktorn och lokalen.
    Erika stannar och pustar i snön, svetten slår ut innanför jackan och mössan klibbar fast vid pannan. Hon synar Daniel uppifrån och ner. På något konstigt sätt bär han upp den röda värmeoverallen. De flesta män i overall ser ut som förväxta dagisbarn, men han säljer plagget som en mannekäng på catwalken. Kanske det är något med att han befinner sig i rätt element. (sid 80)

Smugglarens skatt: En julberättelse i 24 kapitel av Axel Åhman köpte jag till barnbarn. En adventsbok som är perfekt för högläsning eller att läsa själv. Oliver ska fira jul med sin familj hos farmor i den österbottniska skärgården. En mysig och spännande berättelse i en vintrig skärgård.

Flera smakbitar hos: Mia.

En stund är vi vackra på jorden av Ocean Vuong

"Nagelsalongen är också ett kök där våra kvinnor, i de bakre rummen, sitter på huk på golvet vid väldiga wokar som poppar och fräser på elplattor, grytor med phở sjuder och ångar igen i de trånga utrymmena med dofter av kryddnejlika, kanel, ingefära, mynta och kardemumma som blandas med formaldehyd, toluen, aceton, Pine-Sol och blekmedel. En plats där folksägner, rykten, skrönor och skämt från hemlandet berättas, förstoras, skrattsalvor i skrubbar stora som rika människors garderober, sedan bedarrar de till en kuslig, orörd tystnad." (sid 93)

En stund är vi vackra på jorden (2020) av Ocean Vuong är hans debut, skrivet som ett brev från en son till en invandrad mor som inte är läskunnig och som därför aldrig kommer att förstå allt det han längtar efter att få säga. Ändå måste huvudpersonen Little Dog, som är i tjugoårsåldern, försöka hitta de rätta orden. Ord som mor aldrig har lärt sig och håller på att glömma.

"När du var flicka såg du din skola kollapsa efter en amerikansk napalmattack. När du fyllt fem steg du aldrig in i ett klassrum igen. Vårt modersmål är alltså ingen moder alls - utan en föräldrarlös. Vår ietnamesiska är en tidskapsel, ett märke där vår skolgång slutade, blev till aska. Mamma, att tala på vårt modersmål är att tala bara delvis på vietnamesiska, men helt och hållet på ktigsspråk. Den natten gav jag mig själv löftet att aldrig vara utan ord när du behövde att jag talade för dig. Så började min karriär som vår familjs officiella tolk." (sid 43)

En mor och mormor med traumatiska erfarenheter av Vietnamkriget tar ut sin frustration på Little Dog mellan manikyrkunderna. Den lille pojken växer och får anpassa sig till de vuxnas värld som han inte alltid förstår, minnesfragment. Hans gryende sexualitet, den första förälskelsen i en äldre pojke, en förtrollad tid mot fonden av ett USA söndertrasat av klassklyftor, försök att hitta sin plats. En stark och naken bok.

Vi läser nr 4 innehåller trevlig intervju med Ocean Vuong.

Deadline av Martina Royy

Deadline (2022) av Martina Royy om Alivia som har lämnat livet som konsttjuv bakom sig. Ändå är samtalet från hennes före detta arbetsgivare, den gåtfulla M, inte oväntat när Fabergés kejserliga mosaikägg kommer till Stockholm. När hennes pappa Henry i samma veva diagnostiseras med cancer och plötsligt står inför ekonomiska svårigheter bestämmer sig Alivia för att tacka ja till erbjudandet.

Snart slits Alivia mellan sjukhusbesök och intensiv planering inför den tidspressade kuppens deadline. Dessutom skapas oreda bland hennes känslor när hon på nytt behöver arbeta tillsammans med sitt ex Adrian. Parallellt söker den nyexaminerade polisen Lina Wallson tillsammans med kriminalinspektör Stellan Andersson efter spår som kan leda dem till den eller de personer som under flera år stulit ovärderliga antikviteter. Men förblindar Linas ambition henne för vad hon har mitt framför sig?   "Ser vi sammanhang mellan fallen här och de hemma i lilla landet Lagom?"
   "Tillvägagångssättet säger det. Det smidiga bytet av original och kopia. Men jag kan inte minnas att jag sett några märken på bilderna jag gått igenom från stölderna hemma. Å andra sidan har jag heller inte kollat efter det och märkena är ju allt annat än osynliga."
    "Märkena är avgörande, så är det." Stellan tog emot ytterligare öl från servitören och drack halva innan den hann röra bordsskivan.
    "När åker vi tillbaka?"
    "Flyget går strax efter åtta i morgon. Så känn ingen stress, det är inte alltid på kontoret man löser brotten." (sid 106)
En välskriven debut, snabbt blir man nyfiken och vill läsa vidare. Ganska mycket dialoger, lättläst, trovärdiga karaktärer. Alivia som har bekymmer med sin sjuka pappa med låga inkomster, hon vill hjälpa honom om Projektet lyckas. Men allt känns jobbigt, exets blivande papparoll inte kul att tänka på, men de ska ändå jobba ihop igen, planera tillsammans. >Den unga polisen Lina Wallson flyger till London med sin chef för att söka personer som stjäl ovärderliga antikviteter. Har stölderna koppling till varandra? Lyckas Lina med sitt uppdrag? Tjuvarna lämnar kvar välgjorda kopior. Lyckas Alivias Projekt?

Shuggie Bain av Douglas Stuart

Shuggie Bain (2021) av Douglas Stuart vann 2020 års Booker-pris och inte konstigt. En otroligt stark bok. Om jag någon gång ska skriva en bok, vill jag skriva som Stuart. Året är 1981 och industristaden Glasgow är nere för räkning. Under Thatchers järnhårda styre måste man kämpa för att överleva. Glamorösa mamman Agnes Bain har alltid haft större drömmar än så, men när hennes man lämnar familjen faller allt samman och det kommer an på barnen att fånga henne, ta hand om allt som ett barn inte ska behöva. 

Men nar Agnes har bra dagar, så är allt propert, hon har sin stolthet och går inte ut med rufsigt hår eller slarvig makeup. Barnen flyttar hemifrån så fort de förmår, men Shuggie Bain, minstingen, är den som håller ut längst. Men Shuggie drömmer sig också bort, från gruvområdet och från den hånfulla omgivning som aldrig låter honom glömma att han är annorlunda. Pengar saknades ofta till mat, allt försvann till drickat den dagen bidraget kom, busspengar fanns inte heller, men hon hade sin stolthet. En stark berättelse om kärlek mellan mor och son, olika sätt att hantera fattigdom.

"När hon hade gått sex eller sju kilometer bromsade en buss in och stannade. Utan att vända sig om lyfte hon en hand ur minkfickan och vinkade vidare bussen, som om hon var för fin för den, medan gruvarbetarfruarna i fönstren glodde.
     När hon äntligen nådde stadens utkant kom regnet. Först var det bara lätta stänk som la sig på håren i pälsen som frisyrsprej. Agnes var trött efter den långa vandringen i högklackade skor" (sid 144)