Ett kloster på månen av Bengtsson Peo, Valle Wigers

Ett kloster på månen (2024) av Bengtsson Peo, Valle Wigers. Romanen är den andra om Kirsten Hvitfeld. Den första delen, Dit antiloper kommer för att dricka, gavs ut i november 2022, läs: HÄR.
Ett kloster på månen utforskar hur ensamhet och rädsla urholkar själen. Det är en berättelse om de otyglade krafter som finns inuti en människa och det mörker som måste släppas loss när hotet utifrån kommer för nära.

Efter månader präglade av flykt och våld har Kirsten äntligen lyckats slå sig fri från sin plågoande och återvänder till hembyn i Hälsingland. Hon njuter av ensamheten, av långsamma och lugna dagar. Men en dag får hon ett samtal som vänder upp och ner på tillvaron och hon tvingas återigen fly för att rädda sitt liv. Efter en strapatsrik resa hittar Kirsten en fristad i en avlägset belägen stuga i franska alperna. Steg för steg lyckas hon skapa sig en fungerade vardag, med otaliga timmar i skidbackarna och nyfunna bekantskaper vid sin sida. Snart blir hon dock varse att det inte går att lita på någon. Kirsten dras åter in i ett mardrömslikt händelseförlopp med ödesdigra konsekvenser. Hon är beredd att gå hur långt som helst för att överleva. Men räcker det?

    Ibland räcker det inte ens att fienden är död och begravd, han släpper inte taget ens då, man får fly. Inte bara för sin egen skull utan för ens nära och kära. Kirstens lugna dagar i ensamhet i barndomens landskap blir abrupt avbrutna av ett samtal. Vem har hennes telefon med alla hennes vänners namn? Ingen tid att förlora, nattlig bilfärd genom Sverige till färja över kontinenten. En riktigt spännande bok, bra inkännande författare som får en känna både närvaro och rysningar, vågar knappt vända till nästa sida...

   "Kirsten fick givetvis huvudvärk av rödvinet, och hon hade heller inte rest lika obekvämt sedan i tonåren. Hon mindes skidresor med skolklassen till Idre eller Åre, antingen sönderfrusen i vintervinden eller svettig i understället, kroppsdelar som liksom måste stretchas på plats igen när resorna till fjällen var över.
     Det var längesedan, tack och lov, och resan hon nu gav sig ut på var en helt annan än de hon upplevt med sina skolkamrater i gränslandet mellan barn och vuxen. Det gick ändå att tycke synd om sig själv när bussen skumpade fram på vägen. Baksmällan gjorde henne blödig och skörd.
     Men lättnade över att hon inte behövde uppge något namn när hon köpte biljett var tillräckligt för att hon skulle lyckas slappna av och sova lejonparten av den drygt fyra timmar långa färden mot Alperna." (sid 34)

Drottningen av vintergatan av Valle Wigers

Drottningen av vintergatan (2024) av Peo Bengtsson, Valle Wigers är den avslutande delen i trilogin om Kirsten Hvitfeld. En en berättelse om jakten på en förlorad dotter. Den utforskar smärtpunkterna som aktiveras när livslögner blottläggs, kärlekar förloras och vänskaper går i kras.

Kirsten har lämnat Sydostasien och de fruktansvärda händelserna i Alperna bakom sig och hittat ett nytt hem i Berlin. Men trots otaliga timmar i terapistolen vägrar rastlösheten och känslan av att det finns en obetald skuld som någon strax ska driva in släppa greppet om henne.
     När vännen Garance hör av sig och vädjar om hennes hjälp beger hon sig åter iväg på en resa, som leder till Bretagnes vindpinade kuster och Biarritz inbjudande stränder. Den här gången är uppdraget att rädda liv. Tidigare lojaliteter kommer att utmanas och hon tvingas till svåra val för att behålla sin värdighet. Hon är beredd att gå hur långt som helst för att rädda dem som står henne närmast. Men räcker det när hon inte längre vet vem hon kan lita på?

In medias res, stillsamt vaknar minnet och händelsernas bakgrund, alldeles förbigående, inga långa repetitioner. Många nya platser, härliga surfstunder, berättaren är väl bekant med miljöer och sporten, läsaren vill också vara där! Trion ska hjälpas åt och lösa en uppgift men vem kan man lita på egentligen, rollerna byts. Underbart trovärdigt. En välskriven bladvändare, en riktig bok, inga plattityder. Tre människor på en motorväg och alla kunde konsten att hålla låda. Det var inte tyste en minut. Kirsten frågade sig själv hur de kunde komma sig att samtalsämnena aldrig sinade, det var en sann ynnest.
    Marcus googlade och rabblade upp namnen på stränder där jakten på vågorna kunde börja: Côte des Basques, Bidart, Anglet och Guéthary. Exotiska namn, drömska platser, replikerade Garance och korrigerade då och då hans uttal. Så berättade hon att hon kände till ställena han läste om, Garance hade surfat på flera av platserna när hon var yngre, hängt på stränderna och förälskat sig i livsstilen.
     "Côte des Basques är klassisk mark för surfcommunityn", förklarade hon. "Vissa säger att det var där sporten föddes."(sid 59)

   "Här finns allt vi behöver", sa Oliver.
   De bar ner varsin bräda och våtdräkt till vattenbrynet.
   "Lafitenia hyser ett av de bästa point breaken i hela Europa", förklarade Oliver. "Alltså, vågorna tar fart mot sandbanken och udden som sticker ut från land under vattenytan och vattenmassorna växer sig större. Är du med?"
    Kristen nickade.
    "Den brytningen i havet gör att man kan surfa längre på vågen än normalt" (sid 118)

Den första,
Dit antiloper kommer för att dricka, gavs ut 2022 och den andra, Ett kloster på månen, 2024.

Op. 101 av Horace Engdahl

Op. 101 (2021) av Horace Engdahl.

Titeln syftar på Ludwig van Beethovens A-dur-klaviersonat (op. 101). En samling korta, essäistiska texter och funderingar kring åldrande, förändrade tidsanda och ensamhet. Från balkongen i sin nya hemstad ser författaren ut över en tillvaro som har bytt skepnad när en ny tidsanda tagit över lika obevekligt som när en epidemisk smitta sprids. Han reflekterar över vad som hänt, detta som förvandlat honom i omvärldens och hans egna ögon och bestulit honom på hans mildhet. Men bortom förlusten finns en tidigare okänd glädje som får tanken att röra sig friare, anstötligare, sannare. I två avslutande essäer tar han några stora musikverk till hjälp för att definiera sitt förhållande till verkligheten. Alltid trevligt att läsa Engdahls välskrivna texter, lärorikt och en del att fundera över. Trevligt att han trivs i sin nya hemstad.

    "Under den period då jag ihärdigt fördömdes i Stockholmspressen hände det ibland att okända personer kom fram till mig på gatan när jag var på besök här i staden och sa någonting i stil med "Roligt att se dig i Göteborg!" Jag tror inte att de med detta ville ta ställning i någon stridsfråga. De ville bara tala om att de lät mig vara. Jag uppskattade uppskattade det mer än medhåll och definitivt mer än vackra uppläggningar om rätten att ha en egen uppfattning. Jag tänkte att det är så här världen blir mänsklig" (sid 65)

Skapelser av Malte Persson

Skapelser : försök fragment fall (2024) av Malte Persson.
Vad kan skapas ur intet? Ur det som redan finns? Vad är original och vad är kopia, parodi, översättning, utveckling? Slump, avsikt? Malte Persson jagar i sin nya bok Skapelser poesins möjligheter och omöjligheter genom en mängd former och stilar. Allt får vara med: enhörningar och evolution, Edens lustgård, kolväten, höstlöv och Goethe. Skönhet bor granne med skämt, ur kaos uppstår nya djur och parfymer.

Malte är en favorit, gillar hans texter. Denna är på 350 sidor, lite mastigt att läsa i ett svep. Kanske orsaken att recensenterna har varit rätt mätta. Men jag har inte bråttom. Malte är fyndig, leker med ord och tankar. En ordkonstnär utan like, Malte lyser genom texterna. bernur har läst: HÄR.

TILL VERKET
Att skapa ett verk
Att sammanställa diktsamla
Att värka virka lirka fram ett sånt
Att lärkligt värpa läskungligt ljökungekläcka ett

Ett verk som reser sig ur askan ur intet i elden
Ett verk som i härd smids för strid och sprids
Ett verk som flipprigt pimpat klippochkristnas
Ett verk som från idévärlden lodrätt nedladdaso