Min egen lilla värld av Giovanni Guaresch

Jag såg boken i skyltfönster på antikvariat och blev nyfiken, boken fanns på biblioteket.
Min egen lilla värld (La scoperta di Milano 1941) av Giovanni Guaresch, en italiensk journalist, serietecknare och humorist vars mest kända skapelse är prästen Don Camillo. År 1925 gick faderns företag i konkurs, vilket tvingade Giovannino att lämna sin dyra internatskola i Parma och han kunde endast med stor svårighet avsluta sina studier på gymnasienivå. År 1943 blev han inkallad i armén som straff för att han i onyktert tillstånd hade uttalat sig nedsättande om den fascistiska regimen.

Smålustig bok där det händer massa knasigt för den unge Giovannino. Skildrar humoristiska episoder; hans skolgång, kärlek till Margherita, jobb, giftermål, bostad,barn. Lite annorlunda i Norditalien på den tiden.

Margherita, jag är trött på detta enformiga och trista liv, jag är trött på att alltid veta idag vad jag ska göra i morron. I fem långa år har jag suttit och torkat på kontor utan en enda dags semester. En inre röst manar mig till uppror, viskar till mig att den som ingenting vågar han vinner heller ingenting. Margherita! Låt oss fara till Milano på söndag och titta på Industrimässan! (sid 59)

Liv och Horace bildningsresa Capalbio

Serieskaparen Liv Strömquist och akademiledamoten Horace Engdahl fortsätter sin bildningsresa  till de storslagna drömmarna och de förlorade paradisen. Sivs tur som planera resmålen, se svtPlay: HÄR.

 Vi Läser nr 1 2016 har en lång artikel om Livs och Horaces första resa, 

en hel del konst-, musik- och litteraturtips för bildningsintresserade.

Tullias värld av Kerstin Ekman

Tullias värld (2020) av Kerstin Ekman berättar om Ciceros dotter Tullia.
Ekman skriver själv: "Om henne visste jag ingenting i skolan och inte på universitetet. Om man ville ha reda på något om de kvinnor som levde under de stora männens tid så måste man läsa om de stora männen. Det fanns inget annat sätt. Egentligen har vi nästan ingen kunskap om kvinnornas tankar och känslor förrän de själva börjar berätta om dem."

Författaren studerade latin i skolan, och klassisk fornkunskap, hon läste Henrik Schücks svenska litteraturhistorier i Uppsala universitet, men professorn avfärdade kvinnors betydelse i Njáls saga. Torftigt att bara läsa om männens bedrifter, men det var männen som skrev och berättade. Ekman studerade målningar, statyer, gudasagor, bibeln där det ibland nämndes kvinnor med namn.

"Tullia lärde sig dansa men inte överdrivet skickligt för då blev det inte värdigt, utan oanständigt. Spela och sjunga lite skulle hon kunna. Allt måttfullt och passande för den som skulle bli en kultiverad hustru. Nu måste hon lära sig spinna. Sländan och tenen var visserligen symboliska. Hon skulle inte behöva sitta och spinna när hon blev en mater familias. Det skulle slavkvinnorna göra." (sid 65)

Allmän litteraturhistoria av Henrik Schück (1855-1947) berättar om 1800-tals författare, intressant läsning. Långa avsnitt om författare, Lord Byron har fått 110 sidor, djupdykning i bakgrunden till Walter Scotts romaner, John Keats har fått 10 sidor, Shelleys liv och diktande. Shakespeare, Stendhal (1783-1842), Victor Hugo, Alexandre Dumas (1802-1870), Goethe, alla de som föddes och dog före 1880. Vem har hört talas om Ernst Theodor Amadeus Hoffmann (1776-1822), han som skrev den första detektivromanen Fröken de Scuderi (1818). I Tyskland är han ganska stor fortfarande. Väldigt kul läsning, historisk bakgrund, uppfinningar, vem var kär i vem. Henrik Schück verkar själv vara en berest och intressant man.

Silke av Alessandro Baricco

Silke av Alessandro Baricco berättar om Hervé Joncour som 1861 reser till Japan för att skaffa silkesmaskar. Trots att han har ett lugnt och fint liv med sin hustru Hèléne. "Han var för övrigt en av dessa människor som föredrar att betrakta sitt liv, eftersom de anser att varje ambition att leva det, måste ses som otillbörlig."

Japan hade stängt sina gränser för utlänningar och silkesmaskarna måste fraktas under ett par månader innan de läcks. Lättare sysselsättning kunde han ha hittat, men silke genererade mycket pengar. Fast det hade han också tillräckligt. Hans kompis Baldabiou ville att Hervé skulle resa. Det blir flera resor. På ålders höst berättar han om sina resor. Och han upptäcker att även en död hustru kan överraska. Kanske klokare att prata med varandra medans man lever, så att man kan uppfylla varandras önskningar och drömmar.

(Carl von Linné försökte sig på silkesodling i Sverige, men han planterade svarta mullbärsträd. Det gick inte så bra, för silkesmaskar gillad bara löv från vita mullbärsträd. I England har jag ätit vita mullbär. I vår trädgård har vi Morus nigra 'Göteborg' med söta svarta bär.)

italienska Nobelpristagare 🇮🇹 tisdagstrio

Tre italienska Nobelpristagare.:

Elias Portolu : En berättelse från Sardinien (1900) av Grazia Deledda berättar om sin hemby. Boken berättar långsamt om det enformiga livet på berget med fåren, om livet förr runt 1880-talet, gamla seder som inte finns längre. Grazia Deleddafick Nobelpris 1926.


Tjuvar, lik och fala quinnor : Fem pjäser (Settimo: ruba un po' meno 1963) av Dario Fo, en italiensk Nobelpristagare 1997. 1959 presenterade Fo fyra nya pjäser, bland dem Markisens malicer. Den byggde han på motiv ur folkliga farser från 1800- talet, fyllda av vidunderlig intrig och vanvettiga upptåg. Dario Fo har åstadkommit en farskonstens renässans i sitt hemland. Han smälter samman satir, komik och grotesk till en scenkonst som direkt drabbar publiken och framför allt dess skrattmuskulatur. Hans surrealistiska dårhumorn, crazyn har påverkat Bröderna Marx och sentida galgfåglar Danny Kaye och Jacques Tati.

Krukan (1909) av Luigi Pirandello, som Novellix gett ut, berättar om en snål godsägare vars nya stora oljekruka spruckit itu. Han ber en krukmakare laga den, men han litar inte på hans mirakellim, utan vill även ha krukan lagad med ståltråd. Två starka män som känner sin yrkeskunskap ifrågasatt. När en oväntad olycka sker, blir skadeståndskravet mellan dem en ny kamp om moral och rättvisa. Luigi Pirandello fick Nobelpris 1934
En, ingen och hundratusen (Uno, nessuno e centomila) av Luigi Pirandello som var mest känd som dramatiker, men han skrev i samtliga genrer. Vibeke Emond står för den första översättningen till svenska någonsin av mästerverket En, ingen och hundratusen.

Italien - tisdagstrio hos: RobertW.