En sång till Sonja av Mikael Jisander

En sång till Sonja (2026) av Mikael Jisander är hans tredje fristående roman efter de populära En halv Kaj och Benny älskar baklava. Modernista.

Sonja är nitton år och sångerska i ett band på Smokey's Jazz Club i nittiotalets Malmö. En kväll sitter en skivbolagsmagnat i publiken och vill signa henne för ett stort låtprojekt. Sonja slits mellan att svika bandet och att uppfylla sin dröm. Hon väljer att satsa på solokarriären, men något går vansinnigt fel och snart faller allt det nya som ett korthus.
   Kvar står Sonja – utan band och utan skivkontrakt.
   Trettio år senare kontaktas hon av bandets pianist som vill återförenas en sista gång. Ska Sonja våga ta chansen att avslöja att det är hon som hörs på en av nittiotalets största hits? Och ska hon våga berätta varför ingen vet om det? En sång till Sonja är en berättelse om att våga drömma men också om styrkan i att känna sig tillräcklig, även om inget går som man tänkt sig.

    I baren hittade jag även bandet, där de parkerat för den sedvanliga uppvärmningen inför spelningen. Mitt hjärta slog en volt när jag fick syn på dem. Mitt gäng.
    Först Clarence, bandets pianist och självklara ledare. En stilikon, alltid klädd i vit skjorta och slips, och krönt med en elegant trilby. Men det var inte hatten som stack ut mest, det var leendet som ständigt lyste upp hans mörka ansikte. Det var Clarence som för snart ett år sedan upptäckt mig när jag och min gitarr skramlade ihop till matpengar utanför köpcentret Triangeln. Han lyssnade intresserat på några låtar, slängde några mynt i mitt gitarrfodral och erbjöd en provspelning med sitt band på stående fot. Sedan dess har jag kunnat kalla honom både vän och kollega. Han var bara några år äldre, men ändå så vuxen. Min trygghet i den ibland ganska tuffa nattklubbsmiljön. (sid 13)

Benny älskar baklava (2021) av Mikael Jisander är hans debut och berättar om trettiosjuårig Benny som inte begär mycket av livet.

Breven från Berlin

Breven från Berlin av Susanne Kerckhoffs.
Ett samtal med Rebecca Kjellberg om hennes översättning av Susanne Kerckhoffs klassiker "Breven från Berlin".
I ett samtal med författaren och Berlinkännaren Valle Wigers berättar Rebecca Kjellberg om sin översättning av Susanne Kerckhoffs "Breven från Berlin": en storslagen men bortglömd brevroman som utkom redan 1948.

I Berlin anno 1947 lever Helene som skriver tretton brev till sin judiske ungdomsvän i Paris, dit han flydde nazisterna redan före kriget. Breven skrivs i ett sönderbombat Berlin, men i centrum står inte svälten och eländet, utan följderna av en moralisk härdsmälta som kort efter kriget fortfarande genomsyrar hela samhället.

Susanne Kerckhoff (1918–1950) växte upp i ett liberalt medelklasshem i västra Berlin. Efter freden 1945 gjorde hon en kometartad karriär som journalist och författare och blev något av en kulturcelebritet i Östberlin. Hennes liv och författargärning blev dock kort, endast 32 år gammal tog hon sitt liv.
Rebecca Kjellberg är översättare, redaktör och recensent, och kanske mest känd för sin översättning av Marlen Haushofers klassiker Väggen. Vi bjuder på uppläsning, snacks och något att dricka. Och så finns självklart boken att köpa.

Susanne Kerckhoff var en modig författare och humanist. Med Breven från Berlin gav hon en träffande bild av den ”politisk-psykologiska blandskogen i efterkrigstidens Tyskland”. De politiska detaljkunskaperna, frenesin hon närmade sig alla tänkbara tabun och hennes bestämda försvar av sin egen position ”mellan stolarna” blev en omedelbar sensation men provocerade också. Men hon var oförvägen och före sin tid. Många av de tankegångar som hon presenterar i sin brevroman fick genomslag först flera decennier efter hennes bortgång när Tyskland på allvar börjar bearbeta den kollektiva skulden.

Maktens triangel av Alexander Stubb

Maktens triangel : om maktbalansen i den nya världsordningen (The Triangle of Power: Rebalancing the New World Order 2026) av Alexander Stubb ; översättning: Manne Svensson.
Alexander Stubb är Finlands trettonde president. Han har tidigare varit statsminister, finansminister, utrikesminister samt handels- och Europaminister i Finland. Stubb är filosofie doktor och disputerade vid London School of Economics med en avhandling om EU-frågor. Han har arbetat som professor vid European University Institute mm. Utöver sina modersmål svenska och finska, talar han även engelska, franska och tyska.

Den liberala världsordningen som växte fram efter andra världskriget – och expanderade efter det kalla kriget – håller på att nystas upp. Internationellt samarbete har fått ge vika för rivalitet och konflikt och globala normer har urholkats. Vad som händer härnäst kommer att definiera resten av århundradet och sökandet pågår efter ett nytt globalt ramverk – en maktbalans i den nya världsordningen.
I Maktens triangel argumenterar Finlands president Alexander Stubb för att ett nytt internationellt system håller på att ta form, drivet av tre stora krafter: det globala väst, det globala öst och det globala syd. I centrum står den eskalerande konkurrensen mellan USA och Kina. Med utgångspunkt i decennier av erfarenhet vid diplomatins frontlinjer uppmanar Stubb till en värdig utrikespolitik – och varnar samtidigt för att västvärlden kan komma att förlora sin plats i den värld det en gång byggde.

"Även om tillväxten faktiskt har spridits relativt jämnt de senaste decennierna har den globala ojämlikheten ökat. Fattigdomen har återigen börjat stiga i Latinamerika och Afrika söder om Sahara har ersatt Östasien som centrum för världens fattigdom. Pandemins långvariga konsekvenser och problemen med inflation och livsmedelsförsörjning till följd av kriget i Ukraina har ytterligare försvagat utvecklingsutsikterna. Den rikaste procenten i världen äger nu ungefär hälften av hela världens ekonomiska tillgångar." (sid 102)

Ellen Keys hem, mat och trädgård

Från jord till bord : Ellen Keys hem, mat och trädgård (2026) av Louise Lindblom (Blue Publishing).När Ellen Key byggde sitt hem Villa Strand, med fri utsikt över Vättern, var det inte för att enbart uppföra ett hus med trädgård. På Strand förenades skönhet med funktion och nytta. Och människorna, med alla samtal och idéer, var ändå det viktigaste.

Louise Lindblom kan Ellen Key och hennes historia. Hon visar i boken hur huset inrymmer praktiska och finurliga lösningar, och hur trädgården, förutom genom sin skönhet, bidrog till hushållet och middagar med allt från dåtida byggnadsarbetare till kulturelit. Här återges många recept på rätter under den tid som Strand växte fram. I boken finns ett stort antal fotografier, såväl nytagna som historiska.

Trädgården planerades för att vara både vackert blommande och bidra med många olika grönsaker, frukter och bär till köket. I boken framgår vilka växter till trädgården Ellen Key intresserade sig särskilt för. Tidigt på våren plockas även späda nässlor vilka rensas och sköljs. Ellen antecknade såväl maträtter som gäster vid både enklare bjudningar och prominenta middagar. Ellen skriver även ett eget recept för att ta vara på de rester man eventuellt har.

En underbar bok som innehåller allt. Perfekt läsning i trädgården, och som fin present.Väldigt inspirerande bok. Man får lust att börja klippa recept och skriva och skapa en egen kokbok. Odla egna grönsaker som fanns på Villa Strand. Så modern och inspirerande bok med tillbakablickar. En riktig bokpärla.

Hume av Lytton Strachey och Engdahl

Hume av Lytton Strachey (1880-1932), berömd för sina historiska biografier, som var stilbildande inom den genre som kommit att kallas psykobiografier.

David Hume (1711-1776) var en skotsk filosof, historiker och nationalekonom. Han hade fet knapert ett tag med osäkra sekretessbefattningar och skrev under tden en rad essäer i filosofiska, politiska och estetiska ämnen som kom ut i små volymer men gav honom visst anseende. Men sedan utnämndes han till bibliotekarie i Edinburgh och gav honom en trygg ställning med lön. Och tillgång till ett stort bibliotek. och han beslöt skriva Englands historia vilket tog tio år. The History of England blev en stor framgång, många upplagor trycktes, han blev känd som historieskrivare.

Spårvagnsresor med Mr Hume (2023) av Horace Engdahl. Boken nominerad till Stora Fackbokspriset.
På spårvagnen i Göteborg slår sig Horace Engdahl i slag med David Hume, en skotsk filosof som avled 1776. Deras samtal fortsätter genom hela boken, men avbryts av essäer om olika ämnen som aktualiseras av meningsutbytet i spårvagnen: 1700-talets salongsvärdinnor, Rousseaus paranoia, lyxens idéhistoria och mycket annat. Under alltsammans ligger frågan: Finns det något sådant som gott och ont?
Hume var kompis med Gustaf Philip Creutz (1731-1785), en orättvist bortglömd man, enligt Engdahl.

Villette av Charlotte Brontë

Villette (1853) av Charlotte Brontë finns översatt (av Anna-Karin Malmström Ehrling, Per Ove Ehrling).
Den föräldralösa Lucy Snowe flyttar mellan avlägsna släktingar som sällskapsdam, många andra möjligheter fanns inte för ogifta kvinnor. När husfru dör är den tjugotvååriga Lucy Snowe utan hem. Hon reser åtta mil till London utan att känna någon där. Hon har svårt att förstå det konstiga engelska som pratas där, hon sover sin första natt i ett värdshus i skuggan av St. Paul´s Cathedral.
"Efter att ha ätit frukost gick jag ut. Mitt hjärta var fyllt av förtjusning och glädje - att gå ensam i London var i sig ett äventyr. Kort därefter befann jag mig på klassisk mark - Paternoster Row. Jag gick in i en bokhandel som ägdes av mr Jones. Jag köpte en liten bok - en extravagans jag inte hade råd med."

"Hur ska hon ta sig fram i den här världen och utkämpa livets strider? Hur ska hon stå ut med de chocker, avvisanden, förödmjukelser och den tröstlöshet som böckerna och mitt förnuft säger mig väntar allt levande." Hon reste nästa dag, darrande som ett asplöv när hon tog avsked. Men hon visade självbehärskning.

Lucy Snowe reser till Villette och arbetar som protestantisk lärarinna på en engelsk katolsk flickskola, inte helt lätt. Hon funderar hur hon skulle kunna ta sig fram här i livet och få en mer oberoende ställning: "Det är billigt att leva", sa jag till mig själv, "i den sparsamma staden Villette, där människor är klokare än de är i kära gamla England, såvitt jag förstår. Oändligt mycket mindre bekymrade för det yttre och inte så angelägna att visa upp sig. Ingen skäms det minsta för att leva precis så enkelt och sparsamt som man finner lämpligt. Hyran behöver inte bli hög, om man inte behöver ha för stora anspråk. När jag har sparat tusen francs, ska jag hyra en lägenhet med ett stort rum och ett par mindre. I det stora rummet möblerar jag med några bänkar och skrivbord, en svart tavla och ett podium med stol och bord till mig själv. Sedan skaffar jag en svamp och några vita kritor och börjar ta emot dagelever och så arbetar jag mig uppåt."

Flera smakbitar kanske hos: Mia.

gör sima till Valborg 🇫🇮

I England dricker man Pimm's, finnar har sin sima, barnens favorit.

Lågmält 🌻 Fem en fredag

1 Vad får gå lite långsammare just nu? Läsning.
2 Vad gör du i ditt tempo utan att jämföra dig med andra? Går.
3 Vad får vara ”good enough” just nu? hemmakväll idag.
4 Vad håller dig sällskap idag? Finlands president Alexander Stubb  🇫🇮
5 Vad hjälper lite mer än du tror när du är trött? En tupplur.

Lågmält Fem en fredag hos: ElisaMatilda.

Den sista grisen av Horace Engdahl

"Jag sätter ner ljudet, så att musiken bara ska angå mig själv.  Först då talar den som en vän och "filosoferar inte för hela Grekland", som Epikuros sa. Jag står inte ut med att någon ifrågasätter den musik jag valt att lyssna till - det är vad det handlar om. De andras likgiltighet skulle kränka mig i det ögonblick jag tar emot tonerna som en form av sanning, en hjärtans sanning, som musikerna gör mig delaktiv av.

"Un seccatore", "en olägenhet", kallar man på italienska en person som varken är dum eller elak eller ens långtråkig men som besvärar genom att envisas med att hävda ett tankesätt som är motbjudande för de övriga i sällskapet. Hur mycket intelligens en sådan människa än lägger i dagen, verkar hon inskränkt och avsigkommen, mer och mer för varje minut hon framhärdar. På avstånd kan man frestas att kalla henne för en brinnande ande, men träffar man en sådan person inser man att hon är en fullkomlig pina och inte omvänder någon."

Den sista grisen av Horace Engdahl lyfter läsaren till en helt ny nivå, man får reflektera, tänka, lära sig nytt. Ett och annat stillsamt skratt, för Engdahl har glimten i ögat när han betraktar både det vardagliga och berättar om sina stora favoritdiktare. Inte alltid jag tycker lika men givande att reflektera sina egna tankar med någon som tänkt. Att ha både närhet och distans till sig själv är en konst; tidvis är Engdahl ganska naken i sina betraktelser - men det är då man kan känna igen sig själv, även som läsare. En stor bok i liten format som får plats i handväskan och som jag gärna plockar upp i spårvagnen och läser några korta snuttar, fragment. Alltid intressant att lyssna på människor som kan mycket.

Världsbokdagen 2026

På Världsbokdagen den 23 april uppmärksammar Unesco böckers, författares och upphovsrättens betydelse för att sprida idéer och kunskap och för att bidra till förståelse och tolerans mellan människor. Böcker är ett av våra allra mest effektiva verktyg för att arbeta för fattigdomsbekämpning och fredsbyggande, och målet med Världsbokdagen är att uppmuntra författare och kämpa mot analfabetism. Den 23 april är minnesdagen för flera stora författare; Shakespeare, Laxness, de la Vega m.fl.

Göteborgs Stadsbibliotek i kväll bland annat:
Ingrid Elam, presentatör, författarna Therese Bohman, Emilia Hasselquist Langefors, Isak Holmgren, Arne Johnsson, Maria Maunsbach och Klas Östergren. Johan Hilton läser texter av Dawit Isaak, Jesper Jarold, Trinidad Carrillo affischkonstnär mm.

I Katalonien i Spanien har man sedan 1900-talets början firat skyddshelgonet St Görans dag den 23 april genom att ge en bok i gåva till dem man tycker om. Av tradition får givaren en ros tillbaka. Rosen har jag fått från mitt antikvariat.

Major Virvelvind av Nina Wähä

Major Virvelvind (2025) av Nina Wähä.
Många vill hävda att det är våra föräldrars närvaro eller bristen på deras närvaro som formar våra liv. Andra tänker sig mer att vi föds med en förutbestämd uppsättning möjligheter. Men kan man i så fall förändra sitt öde eller är man slav under det?
I sitt sökande efter en frånvarande far kommer Nina Wähä närmare en sorts sanning – men får också syn på sig själv i ett annat ljus. Eller så här: ju tydligare bilden av fadern blir, desto svårare blir det att besvara frågorna med enkla och kategoriska svar.
Major Virvelvind är en roman om styrkelyft och om att försöka få svar på en av livets stora frågor: varför man blir den man blir – och om att bli författare och de moraliska skyldigheter som det medför.

     Han dog på sin pappas namnsdag, min morfar dog på mammas födelsedag. Kanske betyder datumet någonting, eller kanske inget, kanske allt?
     Igår på gymmet tog jag åttiofem kilo i marklyft, två gånger. Det är personbästa och Clara säger att hon borde ha filmat för att det såg så lätt ut, det kändes inte lätt men inte heller tungt egentligen. Det var mer en utomkroppslig upplevelse. Jag har upptäckt att styrkelyft fungerar som en sorts mindfulnessträning för mig. Det fungerar allra bäst som jag är totalt närvarande. Det var jag inte igår men ändå drog jag så tungt. Tänk vad jag kan klara om jag verkligen är i kroppen samtidigt. (sid 166)


Testamente (2019) av Nina Wähä är en familjeroman från Tornedalen med far Pentti och mor Siri, som har dålig kontakt med varandra - men har fjorton barn tillsammans, tolv lever. Författaren förvarnar i förväg vad som komma ska, utan att avslöja för mycket. Nina Wähä är född i Stockholm, men bekant med förhållandena i nordöstra Sverige och i nordvästra Finland. I Tornedalen har man ett eget språk; meänkieli, tornedalsfinska, mer likt finska än svenska.

Tristram Shandy av Laurence Sterne

Tristram Shandy av Laurence Sterne (1713 – 1768)
Humorklassikern från 1700-talet som leker med den då nya romankonstens gränser känns lika fräsch än i dag och har knappast överträffats. Lika många har älskat som avskytt den nästan 600 sidor tjocka Tristram Shandy. När Klas Östergren gjorde nyöversättningen av den fiktiva memoaren - som beskrivits som 2024 års mest oväntade och kanske roligaste litterära händelse - var han tvungen att ta pauser för att behålla förståndet! Föreläsare & samtalsledare: Klas Östergren, författare och översättare. I samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan och med stöd från Svenska Akademien.

    "Lita på mig, min käre Yorick, ditt ansvarslösa lättsinne kommer fött eller senare försätta dig i stora svårigheter, som ingen efterklokhet kan förmildra. - I sådana här trassligheter händer det alltför ofta, har jag noterat, att en person som folk skrattar åtm gärna uppfattar sig själv som kränkt, och därmed kan tillåta sig ett och annat, och om man ser honom på detta sätt, och inkränker hans vänner, hans familj, hans barn och släktingar, - och lägger till de många rekryter som, i en känsla av utbredd fara, ställer sig bakom honom, - är det inget aritmetiskt äventyr att påstå att du för vart tionde skämt förvärvat hundra ovänner, och inte förrän det pågått så länge, så att du fått en hel svärm av getingar surrande kring dig, och blivit stucken halvt till döds, kommer ha att fatta vad det är frågan om." (sid 25)

Baedeker's London med Perec

"I stället för att besöka London, stanna hemma framför öppna spisen och läs de oöverträffliga beskrivningar som står att finna i Baedeker" (1907 års utgåva), skriver Georges Perec i kapitel Turism i Rummets rymder. Själv älskar jag att resa i läsfåtöljen och hittade Baedeker's London 1930 i bokhyllan. Baedeker's Guide to Great Britain, 1937 (!) har getts ut som nyutgåva.

Rummets rymder (Espèces despaces) av Georges Perec är en bok som berättar om skrivandets olika former; inköpslistor, mötesanteckningar, trista formulär, citat, brev, essäer, dikter. Översättaren Fredrik Rönnbäck har gjort bra jobb. "Platser där jag har sovit", har Perec koll på. Hemma hos sig föredrar han bredvid sängen lokalradiospelande musik ur olika genrer, då och då avbrutna av lågmälda meddelanden om trafikstockningar. Perec rör sig mellan mikrobetraktelser från egen säng till gatan, staden, landet, rymden. Han zomar ut med ord. Det finns även index över orden. bernur har läst: HÄR.

Creutz + Bellman = SANT

Gustaf Philip Creutz föddes i Finland 1731 (död 1785 i Stockholm), en gång vår störste skald med sin berättande herdedikt Atis och Camilla. Som Gustaf III:s ambassadör i Paris spelade han en viktig roll i den svenska utrikespolitiken och tillhörde den salongselit som skapade Upplysningen. En orättvist bortglömd man, enligt Horace Engdahl som snart kommer att skriva en bok om denna intressanta skald. Carl Michael Bellman (1740-1795) parodierade på Creutz texter, även Fröding var influerad av Creutz.
Mera av Creutz kan du läsa här: litteraturbanken.se/

Mer verklig än verkligheten

Mer verklig än verkligheten : fenomenologi och poetik hos Merleau-Ponty, Proust och Stendhal (2024) av Lovisa Andén.
I den franske 1900-talsfilosofen Maurice Merleau-Pontys efterlämnade föreläsningsmanuskript återfinns hans studier av språk och litteratur. Med frågor om konstens förhållande till verkligheten närläser han Proust, Stendhal och Valéry, och granskar även storheter som Cézanne och Malraux.

Hur förhåller sig den litterära skildringen till den värld som skildras? Vad händer med den levda erfarenheten när den omvandlas till litteratur? Vilka verklighetsanspråk kan vi ha på en litterär berättelse? Den franske existensfilosofen och fenomenologen Maurice Merleau-Ponty (1908–1961) utforskar dessa frågor i sina handskrivna föreläsningsmanuskript. Utifrån en närläsning av Marcel Prousts verk framhåller han litteraturens förmåga att erövra verkligheten, språkets förmåga att omdefiniera erfarenheten och skrivandets förmåga att förse det levda med en ny mening. Med utgångspunkt i Stendhals författarskap utforskar han samspelet mellan fantasi och verklighet, läsarens relation till texten och författarrollens tvetydighet.
   Merleau-Pontys undersökning av litteratur utgår från en fenomenologisk förståelse av levd erfarenhet och tar form i dialog med författare, filosofer och konstnärer som Simone de Beauvoir, Jean-Paul Sartre, Paul Cézanne, Edmund Husserl, Ferdinand de Saussure, Paul Valéry och André Malraux.
    Här utforskas den litteraturfilosofi som Merleau-Ponty skisserade i föreläsningsserier vid Collège de France under 1950-talet. Det är en del av hans filosofi som till stora delar är okänd, samtidigt som den fortfarande är relevant, framför allt för vår förståelse av litterära verklighetsanspråk. Vidare presenteras de filosofiska, litterära, vetenskapsteoretiska och estetiska diskussioner som präglade efterkrigstidens Frankrike.

"Filosofin får aldrig hålla sin kunskap för vunnen, den får aldrig nöja sig med att definiera värden i abstrakta begrepp, utan den måste ständigt på nytt sträcka sig utöver sig själv, ifrågasätta sig själv och börja om sitt utforskande av människans värld, verklighet och vara."

Liv och Horace bildningsresa Capalbio

Serieskaparen Liv Strömquist och akademiledamoten Horace Engdahl fortsätter sin bildningsresa  till de storslagna drömmarna och de förlorade paradisen. Sivs tur som planera resmålen, se svtPlay: HÄR.

 Vi Läser nr 1 2016 har en lång artikel om Livs och Horaces första resa, 

en hel del konst-, musik- och litteraturtips för bildningsintresserade.

Begreppens aktualitet : Sinthome

Hur ser vi på psykoanalysens begrepp idag och hur ser erfarenheterna av dem ut?
I en serie seminarium bjuds gäster in på temat ”Begreppens aktualitet”. Tanken är att få en möjlighet att diskutera olika psykoanalytiska begrepp och placera in dem i samtiden. Har de någon relevans idag och hur ska vi då förstå dem?
UKON Ulf Karl Olov Nilsson, psykolog, psykoanalytiker och poet, reder ut Jacques Lacans begrepp Le Sinthome, en alternativ stavning av ordet Symtom. Sinthome utgör det unika sätt som en människa organiserar sitt psykiska liv snarare än ett vanligt symtom som ska botas. Med exemplet James Joyce diskuterar han litteraturens förhållande till psykotiskt tal och konsten att konstruera ett psykoanalytiskt begrepp. Lars Trenning och Eva Löwstedt kommer att inleda och moderera. I samarbete med Göteborgs kliniska seminarium.

The Bookshop i svt

The Bookshop, se: HÄR.
England, 1959. I den konservativa kuststaden Hardborough bestämmer sig Florence för att öppna stadens första bokhandel. Lokalen hon väljer är Old House, ett övergivet hus som det enligt rykten sägs spöka i. Den inflytelserika Violet har länge haft planer på att öppna en konsthall i samma byggnad och tillsammans med andra invånare gör hon nu allt för att försöka få Florence vräkt. Regi: Isabel Coixet. I rollerna: Emily Mortimer, Patricia Clarkson, Bill Nighy, Honor Kneafsey, Hunter Tremayne, Frances Barber m.fl.

Liv och Horace bildningsresa Moskva

Serieskaparen Liv Strömquist och akademiledamoten Horace Engdahl fortsätter till Moskva, ser på rysk konst, gamla ikoner, se svtPlay: HÄR.

Aleksandra Kollontaj blir jag nyfiken på, socialist och feminist som förespråkade äkta arbetarmakt, kvinnors frigörelse och det konventionella äktenskapets avskaffande, kallas idag för radikalfeminism. Jag har levt många liv : feminist, revolutionär, socialist av Aleksandra Kollontaj. Världens första kvinnliga minister, världens första kvinnliga ambassadör.

Sonja Åkesson 100 år

Sonja Åkesson, född 19 april 1926

Vara vit mans slav  
Vit Man vara snäll ibland, javisst
dammsuga golven och spela kort
med barnen i Helgen.

Vit Man vara på för jävligt humör
och svära fula ord
många dagar.

Vit Man inte tåla slarv.
Vit Man inte tåla stekad Mat.
Vit Man inte tåla Dum mening.
Vit Man får stora Anfall
snubbla barnens pjäxor.

Sorgligast av historier : en berättelse om passion av Ford Madox

Sorgligast av historier : en berättelse om passion (The saddest story/The Good Soldier 1915) av Ford Madox, berättar historierna om två till synes lyckliga par som möts på ett spa i Tyskland strax före första världskrigets början, och vars kärlekslösa, otrohetsfyllda förhållanden är ansträngda och gradvis faller sönder, med tragiska konsekvenser, med särskilt fokus på den engelske soldaten Edward Ashburnham. Med inspiration från sitt privatliv använde Ford Madox Ford innovativt icke-kronologiska tillbakablickar samt en opålitlig berättare för att avslöja de skandalösa affärerna, lögnerna och sveken bakom fasaden av respektabilitet, och skapa ett mästerligt skönlitterärt verk och en diskret undersökning av begreppen sanning och bedrägeri.

"Prydlig, mycket ordentlig, välborstad, medveten om att jag var ganska liten bland de långa engelsmännen, de gängliga amerikanerna, de runda tyskarna och de feta ryska judinnorna, står jag där och slår en cigarett mot utsidan av mitt etui och blickar för ett ögonblick ut över världen i solskenet. Men en dag skulle komma, när jag aldrig mer skulle göra det ensam." (sid 34)

Flera smakbitar hos: Mia.

Stilen och lyckan av Horace Engdahl

Stilen och lyckan : essäer om litteratur (1992) av Horace Engdahl.
Den som vill utforska den litterära texten måste likna en envis förföljare i en agentfilm, som tvingas byta skepnad, taktik och spaningsområde åtskilliga gånger innan bytet tillfaller honom. De så kallade teorierna är egentligen förklädnader, med vilkas hjälp man smyger sig på litteraturen.

Men det metodiska studiet är inte tillräckligt. Man kan inte tvinga textens lag att framträda. Det sker bara på villkor av en samhörighet, som gör det omöjligt att behandla det skrivna som ett objekt. När uttolkaren står i begrepp att tala om litteraturen märker han plötsligt att han talar till den. Han förstår att han, som nyss tyckte sig kallad att ifrågasätta allt, är en av dem genom vilka traditionen söker tillvaro. I stället för ett teoretiskt problem att lösa erbjuder sig en livsform. Om Mallarmé från tidigare essäer "Guldmun".

efterlängtade böcker 📕 kultur

Klurig fråga. Själv läser jag kataloger sporadiskt, följer några favoriter, inte många. Lånar mycket på biblioteket och väntar tålmodigt. En nyköpt oläst bok kan få vänta och "mogna" ibland. Vissa böcker kan försvinna ganska fort i bokaffären. Om jag läser en riktigt bra bok, kan jag sluta läsa innan slutet för att få stanna kvar i stämningen lite längre. Jag är nog ingen bokslukare.

Hur hanterar du efterlängtade böcker?
undrar enligt O i: veckans Kulturfråga.

minns du, gamla goda tider?

Roligt att läsa i gamla illustrerade kokböcker, nästan som historieböcker, man kan se hur livet förändras under åren.
I Husmoderns Köksalmanack 1948 finns det en artikel Diplomatfruar har ordet: Finland där man kan läsa om finska matvanor: "Den vanliga nationalrätten är potatis med fläsksås, och så strömming. Kräftorna äro större och godare i Finland än här, medan räkor inte finns alls. Saffran i bakverk förekommer inte alls"

Op. 101 av Horace Engdahl

Op. 101 (2021) av Horace Engdahl.

Titeln syftar på Ludwig van Beethovens A-dur-klaviersonat (op. 101). En samling korta, essäistiska texter och funderingar kring åldrande, förändrade tidsanda och ensamhet. Från balkongen i sin nya hemstad ser författaren ut över en tillvaro som har bytt skepnad när en ny tidsanda tagit över lika obevekligt som när en epidemisk smitta sprids. Han reflekterar över vad som hänt, detta som förvandlat honom i omvärldens och hans egna ögon och bestulit honom på hans mildhet. Men bortom förlusten finns en tidigare okänd glädje som får tanken att röra sig friare, anstötligare, sannare. I två avslutande essäer tar han några stora musikverk till hjälp för att definiera sitt förhållande till verkligheten. Alltid trevligt att läsa Engdahls välskrivna texter, lärorikt och en del att fundera över. Trevligt att han trivs i sin nya hemstad.

    "Under den period då jag ihärdigt fördömdes i Stockholmspressen hände det ibland att okända personer kom fram till mig på gatan när jag var på besök här i staden och sa någonting i stil med "Roligt att se dig i Göteborg!" Jag tror inte att de med detta ville ta ställning i någon stridsfråga. De ville bara tala om att de lät mig vara. Jag uppskattade uppskattade det mer än medhåll och definitivt mer än vackra uppläggningar om rätten att ha en egen uppfattning. Jag tänkte att det är så här världen blir mänsklig" (sid 65)

rågbröd från Österbotten 🚴‍♂️ FemEnFredag

Dottern var nyligen i Finland med sin familj, undersökte sina finska rötter. Min bror var chaufför. Jag fick en halv limpa hembakat surbröd, från egenodlat mjöl. Min kusins son har odlat mjölet, jättegott.

1 Vad var det första du gjorde idag? såg på svt:s Morgonstudio i sängen med min lilla iPad.
2 Vad var det första du köpte för egna pengar? innan skolåldern la mamma på morgon 20 penni på köksbordet, ena dan köpte jag en wienerkorv i charkuteributiken, andra dagen en tomat 🍅
3 När var första gången du överraskade dig själv? åkte ensam till England.
4 Vad var det första du gjorde som fick dig att känna dig vuxen? köpte egen HSB-lägenhet med pojkvännen, var inte myndig än.
5 Vad är det första lilla steget mot något du länge tänkt på? cykla mer.

Första gången Fem en Fredag hos: ElisaMatilda.

Spårvagnsresor med Mr Hume av Horace Engdahl

Spårvagnsresor med Mr Hume (2023) av Horace Engdahl. Boken nominerad till Stora Fackbokspriset.
På spårvagnen i Göteborg slår sig Horace Engdahl i slag med David Hume, en skotsk filosof som avled 1776. Deras samtal fortsätter genom hela boken, men avbryts av essäer om olika ämnen som aktualiseras av meningsutbytet i spårvagnen: 1700-talets salongsvärdinnor, Rousseaus paranoia, lyxens idéhistoria och mycket annat. Under alltsammans ligger frågan: Finns det något sådant som gott och ont?

Hume var kompis med Gustaf Philip Creutz (1731-1785), en orättvist bortglömd man, enligt Engdahl. Han lyfte den svenska poesin med hededikten Atis och Camilla. Som Gustaf III:s ambassadör i Paris spelade han en viktig roll i den svenska utrikespolitiken.
Vi får följa det parisiska sällskapslivet, hur kvinnorna höjer nivån på diskussioner i salongerna. Man ska inte framhäva sig själv eller ha speciella åsikter. En god stämning viktigt vid samtal. Titeln Döda poeters sällskap av Kleinbaum poppar upp i huvudet. Engdahl är språkkunnig och vi få följa livet som om vi var närvarande själva; intrigerna, samtalen, klädmodet.

Lika bekant som i salongerna är Horace Engdahl i Göteborgs gatuliv, där han har bott centralt några år. Som sällskap har han sin gamla A Treatise of Human Nature av David Hume, med understrykningar från 1964. Det är verklig lyx att få ta del av all den kunskap Engdahl besitter. bernur har läst: HÄR.

Dagarna som följde är Mélissa Da Costas

Dagarna som följde (Les lendemains 2026)  är Mélissa Da Costas, en fransk författare, vars debutroman Allt det blå på himlen blev en enorm succé med över 1 miljon sålda exemplar och gjorde henne till Frankrikes bäst säljande författare. Modernista.
Kvällen den 21 juni inträffar en tragisk olycka som slår sönder Amandes tillvaro – hon förlorar två av sina allra närmaste, och världen rasar samman. Förlamad av sorg lämnar hon allt bakom sig och söker ensamhe­ten i ett övergivet hus på den franska landsbygden. Där passerar dagarna medan solens obevekliga strålar faller in genom fönstret – men Amande förmår inte ta steget utanför dörren.
    En dag hittar hon av en slump gamla trädgårdskalendrar, fulla av handskrivna anteckningar från husets tidigare ägare, Madame Hugues, och hon börjar försiktigt återuppliva den övergivna trädgården. Genom årstider­nas växlingar finner Amande en ny kraft – en väg tillbaka till livet, till möten hon aldrig väntat sig, till en framtid som långsamt börjar spira.
     Dagarna som följde utspelar sig under ett års tid, från en becksvart midsommarnatt till ett lite ljusare 21 juni. En gripande och stämningsfull roman om sorg, läkande och naturens förmåga att föra oss tillbaka till oss själva. Översättning av Evelina Ivarsson.

I dag är begravningen knappt över innan vardagen är tvungen att återupptas: arbetet, räkningarna som ska betalas… Samhället har inte tid för sorg längre.
    Jag klarar inte av det. Det är därför jag har flytt till Auvergne. Jag behöver tid.
    Min mamma har försökt få tag i mig flera gånger. Jag lät samtalen gå till röstbrevlådan samtidigt som jag visste att jag inte skulle lyssna på dem. Hon lär vilja veta när jag ska tillbaka till jobbet. Hon har inget annat skäl att ringa mig. Kommunen erbjöd mig att ta tjänstledigt innan jag ens hann överväga det. Antagligen av rädsla för upprepade sjukskrivningar. Det myllrar av dem inom det offentliga, tydligen. Jag gick med på tjänstledigheten. Jag behöver inte pengar just nu. (sid 20)

Allt det blå på himlen (Tout le bleu du ciel 2025) av Mélissa Da Costa Modernista. Hennes debut. Tjugosexåriga Émile har drabbats av en tidig demens-sjukdom och förväntas bara ha två år kvar att leva. I stället för att tillbringa resten av sitt liv instängd på sjukhuset bestämmer han sig för att bryta sig loss och åka på en sista resa. Kvinnorna vid världens ände är Mélissa Da Costas tredje roman, en oförglömlig resa genom hisnande landskap.

Per Magnus Johansson Om skrivande

Per Magnus Johansson samtalar med Mikaela Blomqvist om sin nya bok Om skrivande. Vad innebär det egentligen att skriva? Det sker i ensamhet men sträcker sig mot läsaren; upprättar en värld som både är enskild och tillhör alla läskunniga. Den som skriver drar sig undan det vardagliga livet samtidigt som skrivandet som få andra mänskliga verksamheter befinner sig i livets tjänst. I dialog med litteraturens stora namn utforskar Per Magnus Johansson gränsen mellan att läsa och tänka, att tala och tystna, att leva och skriva. Hur kan läsandet och skrivandet fungera som tröst för den utsatta och plågade människan?
Per Magnus Johansson är psykoanalytiker, psykolog, idéhistoriker och författare, verksam i Göteborg och Paris. Han är redaktör för tidskriften Arche och har gett ut femton böcker.

Ugglor i mossemn : tankar om idiom

Ugglor i mossen : tankar om idiom (2025) av Horace Engdahl.
Detta är en bok om några av författarens favoritidiom och om det ljus de kastar över språket och den mänskliga naturen. "Ana ugglor i mossen" är ett stående uttryck som vi tar till när vi inte vill vara tråkiga och helt enkelt säga "ana oråd". Den språkvetenskapliga termen för sådana uttryck är idiom. Det finns tusentals sådana i det svenska språkets kollektiva minne. Några av dem har varit i bruk i hundratals år, andra har tillkommit på senare tid. De ser oskyldiga ut till dess att man börjar titta närmare på dem. Då öppnar sig de märkligaste perspektiv.

En liten bok med stort intressant innehåll för oss som är intresserade av språk, Engdahl är kunnig och kan ge ursprung och historia till många av våra talesätt, även nya uttryck. Språket förändras ju hela tiden.

Tullias värld av Kerstin Ekman

Tullias värld (2020) av Kerstin Ekman berättar om Ciceros dotter Tullia.
Ekman skriver själv: "Om henne visste jag ingenting i skolan och inte på universitetet. Om man ville ha reda på något om de kvinnor som levde under de stora männens tid så måste man läsa om de stora männen. Det fanns inget annat sätt. Egentligen har vi nästan ingen kunskap om kvinnornas tankar och känslor förrän de själva börjar berätta om dem."

Författaren studerade latin i skolan, och klassisk fornkunskap, hon läste Henrik Schücks svenska litteraturhistorier i Uppsala universitet, men professorn avfärdade kvinnors betydelse i Njáls saga. Torftigt att bara läsa om männens bedrifter, men det var männen som skrev och berättade. Ekman studerade målningar, statyer, gudasagor, bibeln där det ibland nämndes kvinnor med namn.

"Tullia lärde sig dansa men inte överdrivet skickligt för då blev det inte värdigt, utan oanständigt. Spela och sjunga lite skulle hon kunna. Allt måttfullt och passande för den som skulle bli en kultiverad hustru. Nu måste hon lära sig spinna. Sländan och tenen var visserligen symboliska. Hon skulle inte behöva sitta och spinna när hon blev en mater familias. Det skulle slavkvinnorna göra." (sid 65)

Allmän litteraturhistoria av Henrik Schück (1855-1947) berättar om 1800-tals författare, intressant läsning. Långa avsnitt om författare, Lord Byron har fått 110 sidor, djupdykning i bakgrunden till Walter Scotts romaner, John Keats har fått 10 sidor, Shelleys liv och diktande. Shakespeare, Stendhal (1783-1842), Victor Hugo, Alexandre Dumas (1802-1870), Goethe, alla de som föddes och dog före 1880. Vem har hört talas om Ernst Theodor Amadeus Hoffmann (1776-1822), han som skrev den första detektivromanen Fröken de Scuderi (1818). I Tyskland är han ganska stor fortfarande. Väldigt kul läsning, historisk bakgrund, uppfinningar, vem var kär i vem. Henrik Schück verkar själv vara en berest och intressant man.

antiken - tisdagstrio

Mythos : de grekiska myterna återberättade av Stephen Fry, köpte denna till barnbarnet, hon kan mycket om grekisk mytologi. Fry berättar vad som faktiskt hände, när det begav sig, i de odödliga grekiska gudarnas kretsar. Sagorna om Atenas födelse ur Zeus huvud, Persefones vandring i dödsriket, Eros och Psyches svindlande kärlekshistoria.

Namnens hus (House of Names 2018) av Colm Tóibín, som berättar om myten om Agamemnon (458 f. Kr.) är en av de mest lästa och framförda av de antika grekiska tragedierna. Den grekiske överbefälhavaren Agamemnon återkommer till hemmet efter tio års frånvaro i det trojanska kriget. Klytaimnestra står i fokus, samma dag som hans dotter ska gifta sig beordrar Agamemnon hennes död.  Den unga Ifigenia förbereder sig till giftermål med Akilles, men han ska ut i krig och hon ska i stället offras till gudarna av sin egen far Agamemnon för att få vinden vända, krigslycka. Hans hustru Klytaimnestra blir kvar i Mykene och vill inte förlåta sin make. Hämnd på grekiska, inte många kvar. För två tusen år sedan, en annan tid, en annan plats, andra seder, intressant läsning.

Dikterna och fragmenten Sapfo (2022) efterord: Magnus William-Olsson. Vasilis Papageorgiou professor i kreativt skrivande, docent i litteraturvetenskap. Att läsa Sapfo är som att röra vid poesins egen källa, för tvåtusen sexhundra år sedan! Av hennes stora verk, en gång sammanställt i nio böcker av antikens alexandrinska filologer, återstår bara en enda fullständig dikt, resten är fragment.

Antiken - tisdagstrio hos: RobertW.