En månad på landet av J. L. Carr

En månad på landet (A Month in the Country 1978) av J. L. Carr.
En krigsveteran minns den idylliska sommaren 1920. Han reflekterar över tidens gång, konstens kraft och hur minnet av denna månad på landet hjälpt honom under svåra tider. Boken nominerades till Booker Prize och vann The Guardian Fiction Prize 1980.
En veteran från första världskriget anländer till den avlägsna byn Oxgodby i Yorkshire för att tillbringa sommaren med att restaurera en nyligen upptäckt muralmålning från medeltiden. Tom Birkin har kriget och ett misslyckat äktenskap bakom sig, men i kyrkan där han både bor och arbetar finner han ett lugn i dagarnas likformighet. Omgiven av den vackra, fridfulla landsbygden avtäcker han långsamt den anonyma konstnärens tolkning av Yttersta Domen och erfar samtidigt en känsla av förnyelse och framtidstro. Men när sommaren går mot sitt slut och arbetet är klart ställs Birkin inför valet att stanna eller lämna Oxgodby för alltid.

  "Jag sade till mig själv att jag inte brydde mig om hur lång tid jobbet skulle ta - resten av juli, augusti, september, oktober med. Jag skulle vara lycklig, leva enkelt, bara spendera vad nu paraffin, bröd, grönsaker och lite corned beef då och då, kunde kosta. Jag kunde ha klarat mig på två kannor mjölk i veckan, men i det här vädret skulle den inte hålla så jag skulle vara tvungen att köpa tre: havregrynsgröt är väldigt näringsrik och behöver inte värmas så har man ett skrovmål till. Så med tanke på att jag inte behövde betala någon hyra räknade jag med att jag lätt skulle klara mig på femton shilling i veckan. Kanske till och tio eller tolv." (sid 26)

dags för omläsning?

Sagan om ringen av J.R.R. Tolkien publicerades första  gången 29 juli 1954.
J.R.R. Tolkiens trilogi läste jag på 1970-talet, och tyckte om, har gillat filmerna också. Nyfiken på Erik Anderssons nyöversättning. Hittade Ringens brödraskap i vavker upplaga på mitt antikvariat Faust.

Tolkien stred för den brittiska armén, men blev sjuk och fick tillbringa lång tid på sjukhus. Han skrev mycket i sitt jobb som professor i anglosaxiska i Oxford., men blev mest känd för sina fantasyböcker. Hans första bok hette Bilbo: En hobbits äventyr. Den kom ut 1937 och baserades på en saga som Tolkien berättat för sina barn.

Köpt alla dvd i trilogin Sagan om ringen av Tolkien för 39 kr.
Sugen på att läsa om med Erik Anderssons översättning.

Ingår i kampanjen: Förbjudna böcker. I vissa länder.

Erik Andersson har signerat en av mina favoritböcker: Dag ut och dag in med en dag i Dublin, jag lärde mig mycket om irländska författare.

bättre förr?

Bättre förr? Jag har nog använt och gjort allt detdär, MEN har nog tillgång till hälften fortfarande; barnbarnen spelar vinyler (David Bowie, Bob Dylan, Frank Zabba mm), lyssnar på kasettband (finsk punk med barnbarn, och några enstaka böcker), ordböcker gillar jag och har en hylla, kan spela VHS (hett nu, säljs igen), använder CD då och då med gamla foton, tittar på DVD-filmer, våra tonåringar använder analog kamera, papperskartor är trevliga (funkar utmärkt i flera olika förhållanden), har en gammal mp3-spelare som inte är mer än 3 cm, funkar utmärkt. Även till boklyssning.


Måste allt vara nytt? Inget fel på min gamla mp3-spelare som bara är 3 cm, väger några gram, kan fästas på tröjan, lyssnar på P1, Göteborgs lokalradio, lyssna på böcker.


Älskar ordböcker, sonen har fixat en hylla ovanpå dörren.

Ellen Mattson om läsningens betydelse

Vad betyder läsning för hjärnan, språket och tankeförmågan? Och vilken roll kan Svenska Akademien spela för att lyfta läsningens betydelse? Författaren och ledamoten av Svenska Akademien Ellen Mattson intressant att lyssna.
Vi läser allt mindre, speciellt barn och ungdomar. Akademien gör olika insatser för att öka barns läsning. Finns ingen "dålig" litteratur, hon läste Kitty och Vi Fem. Viktigt med mängdläsning, komma upp i snabbhet. Unga säger att: "Läsning är slöseri med tid!"

Djupläsning kräver pappersläsning, kunna gå in i en text, uppleva olika perspektiv. Skumläsning på skärm blir förlust av komplexitet. Virginia Woolf levde i en familj där man läste mycket för barnen, inte bara barnböcker utan även svår läsning. Woolf var mycket intresserad av läsning.
Dålig läsförmåga försämrar korttidsminnet. Lyssna är inte samma sak som läsa själv.Man skapar egna bilder, förlorar sig själv, lämnar verkligheten, annan tid, annans verklighet. Man lär sig något, hur det känns för andra i en annan tid.
Ingen läsning, ingen skrift. Man måste läsa för att kunna skriva.

Mycket byggarbete, inte helt enkelt komma till Göteborgs Litteraturhus.

Sommarleken av Ellen Mattson

Sommarleken (2016) av Ellen Mattson
Ett vackert gammalt hus vid havet, en farmor och tre syskon som bor hos henne varje sommar är oemotståndligt lockande för endabarnet Sandra från samhället intill. Hon söker sig allt oftare till huset och människorna där. Hon fascineras av deras traditioner och sätt att tala med varandra och av husets nedgångna skönhet. Hon vill höra till, och får vara med på farmoderns och syskonens kalas, utflykter och segelturer. De lovar att lära henne segla.
Men saker och ting ser olika ut från olika håll. När syskonen är kvar fast höstterminen har börjat står det klart att något är allvarligt fel i deras familj, och Sandras vanliga föräldrar i en vanlig tegelvilla framstår plötsligt som mer lockande. Men Sandra fortsätter att söka sig till det gamla huset - och när sommaren är slut är allt förändrat.

"De hade gjort i ordning smörgåsar som stod på en plåt för att gratineras, ugnen var redan påslagen, de väntar bara på henne. Medan vattnet kokade berättade hon om sin dag, att de varit ute och seglat och att hon hade fått sköta focken, hon sa att hon ville lära sig segla ordentligt och de sa att i så fall kunde hon få börja i seglarskolan för det fanns säkert platser kvar.
     De drack te och åt de varma smörgåsarna och talade om sommaren som var för torr, det behövdes både regn och värme om det skulle bli någon svamp." (sid 40)

Passade på att få boken signerad när jag lyssnade.

riddjur 🐫 tisdagstrio

Äventyr, vindslag (1992) av Marianne Ahrne, filmregissör och författare, en djupt personlig och annorlunda bok, här ger hon sig av till platser där hon har ett förflutet, men själva resan är ett sökande framåt, ett sökande - boken kretsar kring resor till platser där författaren har ett personligt förflutet, men utforskar samtidigt vidare teman som minnen, identitet, längtan och hemlängtan.
Hon sitter på dromedaren på omslaget.
Hon har också skrivit boken: Jag har hört kamelerna sjunga och andra berättelser En bok om Afrika.

Elias Portolu : En berättelse från Sardinien (1900) av Grazia Deledda (1871-1936) som fick Nobelpriset i litteratur 1926 berättar om hennes hemby. Boken berättar långsamt om det enformiga livet på berget med fåren, intressant beskrivning om livet förr 1880-talet.

Elias Portolu : En berättelse från Sardinien (1900) av Grazia Deledda (1871-1936) som fick Nobelpriset i litteratur 1926 berättar om hennes hemby. Boken berättar långsamt om det enformiga livet på berget med fåren, intressant beskrivning om livet förr runt 1880-talet.
Det kyrkliga är viktigt, alla familjer rider upp på steniga stigar till kyrkan på berget på flera niodagars fest. Där finns flera hyddor där alla familjer bor.
"Elias hjälpte helt lugnt sin mor att stiga ner från hästen, sedan steg han själv av, band stoet och lastade på sina axlar de fulla sadelpåsarna, som innehöllo filtar och proviant." (sid 53) Nobelpris Grazia Deledda (1871-1936) Italien 1926.

Aisthesis : estetikens historia (2012) innehåller texter i det estetiska fältet från 1700-talet till 1940. För första gången föreligger en antologi på svenska som presenterar estetiken som en egen disciplin, representerad av filosofer och författare som Lessing, Kant, de Gouges, Baudelaire, Proust, Key, Duncan, Eisenstein, Simmel, Virginia Woolf med flera. Texterna föregås av inledningar, flertalet skrivna av antologins redaktörer Sara Danius, Cecilia Sjöholm och Sven-Olov Wallenstein, omfattar typ 666 sidor intressant text, en bok man kanske borde bereda plats i egen bokhylla.

Hur ska man läsa en bok? av Virginia Woolf 
"Dikter och romaner, historie- och memoarböcker, lexikon och blå böcker, böcker skrivna på alla språk av män och kvinnor av alla slags temperament, raser och åldrar knuffas om platserna på hyllan. Och utanför skriar åsnan, kvinnorna skvallrar vid pumpen, unghästarna galopperar över fälten. Var ska vi börja? Hur ska vi få ordning på detta mångfaldiga kaos och så få det djupaste och mest omfattande nöjet av vad vi läser?"

Riddjur tema tisdagstrio hos: RobertW.

The Odyssey bio

På bio med femtonåringen på fullsatt biograf och såg The Odyssey, en episk action-fantasyfilm, regisserad av Christopher Nolan, som även skrivit manuset som är baserat på den antika eposen Odysséen av Homeros.Vi gillade filmen båda två, mycket välgjord. Femtonåringen bra sällskap för hon kan mycket om grekisk mytologi.

Det blev även ett bokmärke av biobiljetten. Odysséen av Homeros, gammal loppisbok med förord av Harry Martinson. Översättning från grekiskan av Erland Lagerlöf (1854-1913), syssling till Selma Lagerlöf. Odysséen handlar om Odysseus tioåriga irrfärder på väg hem till sin ö Ithaka, där han är kung, efter det likaledes tioåriga Trojanska kriget. En parallellhandling behandlar Odysseus son Telemachos ansträngningar att behålla kontrollen över slottet genom att hindra ett antal friare från att gifta sig med hans mor Penelope och överta hans arv.


Utan ett gäng göteborgska sjömän hade Christophers Nolans the Odyssey inte varit samma film. Deras kunskap blev avgörande när världens största vikingaskepp Draken Harald Hårfagre förvandlades till Odysseus antika fartyg.

Meet me on the beach by Hilary Boyd

Meet me on the beach (2015) by Hilary Boyd.
Where do you run when your heart's breaking all the rules? When pillar-of-the-community Harry Stewart dies of a sudden heart attack, the whole village is devastated - except for his wife Karen, the only one who really knew the abusive alcoholic Harry had become.Suddenly freed from this oppressive marriage, Karen is nonetheless wracked with guilt aboutt the circumstances of her husband's death, and sees the presence of her spoiled step-daughter, Sophie, as a suitable purgatory. Her only comfort in her grief and isolation is William, the sympathetic local vicar. As Karen shares ner secret, William's listening ear soon becomes a shoulder to cry on, and before long Karen realises she is falling in love. But William has a wife and teenaged daughter, not to mention a parish to watch over - and be watched by.As the pressure becomes too much to bear, Karen flees to the seaside and to Mike Best's beach café. But when William suddenly turns up again in her life, can they persuade each other to take one final leap of faith together?

Flera smakbitar hos: Mia.

   The line wentdead. Karen sat, the phone in her hand, thinking. Was there someone else there? Was that what had consttrained Sophie? Or maybe the girl had just woken up, even though it was nearly midday. She hadn't sounded hostile, just very detached. Karen felt something wasn't right and decided to phone again later in the day. (sid 164)

En plats för tillfälligheter av Ingeborg Bachmann

En plats för tillfälligheter (Ein Ort für Zufälle 1965) av Ingeborg Bachmann.
Boken är en  skildring av Västberlin från 1964. I en blandning av essäistik, lyrik och prosa avbildas staden som brytningspunkten mellan historiens konsekvenser och Bachmanns inre misär. Ett porträtt av staden i spillror, en skarp satir över vräkighet och materialism, och avtäcker en skenbar fred i en stad i spillror. Det är en unik och djuplodande text som ger en stark inblick i efterkrigstidens Europa. Boken innehåller även hennes berömda tacktal från Georg Büchner-priset. bernur har läst: HÄR.

"Nu flyger ett flygplan genom rummet en gång i minuten, stryker förbi kroken med tvättlappen, fäller ut landningsstället en handsbredd över tvålkoppen. Flygplanen måste, strax innan de ska landa, flyga tystare i flygkorridoren som leder till rummen. Sjukhusen har klagat. Planen dämpar sig visserligen, men det är ännu värre innan, de surrar ovanför huvudena, ovanför de svettiga hårtestarna, dessa dämpade flygplan som svischar förbi under taket." (sid 6)

Erfarenheter av Valle Wigers

Erfarenheter (2025) av Valle Wigers är en samling noveller om resa genom livets skiftningar. Med råhet och poetisk precision skildrar Valle Wigers de unga drömmarna, tunga minnena och de små, mänskliga mötena som lämnar djupa avtryck. Här skildras ungdomlig längtan, gemenskap och de ögonblick som formar oss.
I 90-talets Köpenhamn navigerar tre femtonåringar genom stadens pulserande och vilda värld, längtande efter en samhörighet bortom vardagen. På en ö i Bottenhavet försöker en son hantera förlusten av sin mor. I Berlin väcks minnen av den första kärleken till liv i ett nytt tidevarv.

La Gomera
En ömsint novell av tolvårige sonens semesterresa med pappan som inte är helt perfekt, men gör så gott han kan. Båda längtar efter mamman. Vad minns pappan av detta efter trettio år? En konst att säga mycket med små medel.

"Likt varje år har vi varit i stugan i Sälen som morfar efterlämnade, omgivna av linoleumgolv och furupaneler och luggslitna sängkläder i blommiga och randiga mönster. Inte ett lakan eller örngott är det andra likt, tallrikarna och assietterna har kanter som någon tycks ha gnagt på, elementen täcks av fuktiga skidkläder som luktar surt - en överdos av allt mamma inte tillåter i vårt storstadsliv."

Berlingryning av Valle Wigers

Berlingryning (2023) av Valle Wigers är hans tredje roman som berättar om den unge Oskar som vill lämna tillvaron hemma i Göteborg efter studenten. Han får jobb som den enda aupairpojken i Berlin. Han trivs med de små pojkarna, men känner sig inte hemma med familjen. Språkstudier i tyska, nya vänner bland många olika nationaliteter. Wigers är fenomenal på korta träffsäkra personbeskrivningar. En klar bild uppstår bland olika sorters människor som den unge Oskar träffar.

Miljöbeskrivningar om Berlin mitt i stora förändringar under senare 1990-tal. En tid då allt kändes så löftesrikt efter muren föll. Wigers ger en bra bild om olika miljöer, skillnader och likheter med Sverige.  En intressant tidsdokument. De kalla rummen som värms med kol, uppstigning på natten för att fylla på pannan, det varma vattnet som tar slut.
Fortsatta studier för Oskar med litteraturhistoria, studielån, olika ströjobb. Jag gillar Wigers sätt att berätta, hans sätt att beskriva, blir aldrig tråkigt.

    Vid nästa besök på Svenska Kyrkan lägger jag märke till en attraktiv ung man, med långa spindelben i tajta byxor. Vi tar sällskap ut på gården och sätter oss på en bänk. Jag berättar om Katja, barnpassning och hemlängtan, om tyskundervisning och Laurens omelett på fem ägg. Jag har inte haft en annan svens i min på länge och inser hur mycket jag saknat det, att prata med någon om min resa som påminner om min egen.
   "Förr eller senare måste ju andra unga människor från vårt sorgliga land hitta hit, tror du inte det?" frågar jag. (sid 60)

Wigers har länge velat skriva en berättelse med avstamp i hans eget 90-tal i Berlin. Han har skrivit en annorlunda guide:

Berlin stadsdel för stadsdel : en hel guide till en delad stad (2010) av Valle Wigers, en guide utöver det vanliga som behandlar andra aspekter av Berlin än sina föregångare. Inte för att det är viktigare med butiker och restauranger och barer än muren och tredje riket och Brandenburger Tor, men för att det är svårt att skriva om allt i en stad, utan att någon del blir lidande.

Storkbett av Peo Bengtsson, Valle Wigers

Storkbett (2025) av Peo Bengtsson, Valle Wigers
En färsk välskriven roman om längtan, försoning, livslögner och ond bråd död. Vad hjälper det att göra en romantisk resa, ett försök att ha sex utan krav och press, en löjlig förhoppning att det skulle vara lättare att bli gravid i Italien, på semester.
    Första dagen på semestern åker Thomas och Hillevi i vanlig ordning ut till sommarhuset, den här gången för att försöka hitta tillbaka till varandra. Men harmonin störs av det ihärdiga surrandet från Hillevis telefon. Vem är det som inkräktar på deras tvåsamhet?
     Successivt avtäcks hemligheter som hotar att dra undan mattan för allt de tror sig byggt upp. Allt de önskade var att bli en familj, men känner de ens varandra, på riktigt?

Ann-Charlotte var begeistrad, hon också, och mallig över att vara den som hade gjort det som andra gått bet på, och hittat en bra partner till Hillevi.
    ”Vad är det bästa med honom?” frågade hon.
Hillevi tänkte efter en stund. Det fanns många saker, svarade hon. Men en sak hon uppskattade otroligt mycket var att han aldrig avbröt henne när hon pratade. Thomas var nyfiken och vetgirig och redo att lyssna och förstå Hillevi.
     ”Det kan låta banalt”, sa hon till Ann-Charlotte, ”men att få vara med någon som lyssnar på riktigt är nog ganska sällsynt.” (sid 21)

Jag har läst det mesta Wigers skrivit, och gillat; hans debut, noveller, olika genrer. Han har stark närvaro i texterna och mästare på adjektiv.

Några tidigare utgivningar:
Dit antiloper kommer för att dricka (2022)
Ett kloster på månen (2024)
Drottningen av vintergatan (2024)

Dit antiloper kommer för att dricka av Peo Bengtsson, Valle Wigers

Dit antiloper kommer för att dricka (2022) av Peo Bengtsson, Valle Wigers, en bok som ifrågasätter moral och identitet. Vem är offer och vem är förövare? Vad är en människa beredd att göra för att rädda sig själv? Kirsten lämnar sitt gamla liv bakom sig och reser till Bali för att bearbeta en hastig och oväntad sorg. När hon landar i paradiset möter hon den mystiske och tilldragande Max, en man som bär på mörka stråk inom sig. De inleder en affär. Efter en fruktansvärd händelse där Kirsten tvingas ta till våld för att överleva, hjälper Max henne ur knipan - på villkoret att hon börjar jobba i hans verksamhet. Hon accepterar men priset blir skyhögt. Ett litet misstag kan kosta henne livet.

   "Men så kom humörsvängningarna, på en sekund kunde en situation förändras, de satt i bilen och skojade om något, hennes hand på hans lår, hon kommenterade byn de körde igenom, eller föreslog att de skulle stanna och dricka en läsk i ett gatustånd. Plötsligt kunde han få ett drag av ondskefullhet, skiften från uppsluppen glädje till det mörkaste svarta kom på ett ögonblick. Ögonen mörknade, han blev sur, onåbar och tvär. Max tog bort hennes hand från honom. Korrigerade vad det än var hon hade sagt eller gjort och sedan var stämningen förstörd ända till han sken upp igen. Då var det som om irritationen aldrig hade existerat." (sid 50)

Redan alldeles i början av boken blir det en obehaglig känsla, den trevlige mannen som spanat in Kirsten redan vid ankomsthallen i Bali och gör henne osäker. Kirsten resväska försvann och han hjälper anmäla det och fixa ny mobil. De fick några underbara dagar på ön. Han är belevad, trevlig och öm, även om hans personlighetsskiftningar skrämmer henne.
Kirsten ville gå vidare, hänga med en grupp surfare, lära sig och uppleva något nytt, gå vidare och glömma det som varit. Hon har redan bokat båt när det händer något oväntat obehagligt och skrämmande och hon får panik. Hon känner ingen så hon ringer till Max, som egentligen inte har tid med henne. Men han hjälper henne. Flykt, ensam men övervakad över havet av en tyst mobil, kolla batteriet, rädsla, vem kan man lita på. Författarna är duktiga på att skapa olika stämningsskiftningar med ganska små medel, från välbehag till rysningar. Så fort man börjar mysa i läsfåtöljen skiftas stämningen. En välskriven riktigt spännande bladvändare.

Ett kloster på månen av Bengtsson Peo, Valle Wigers

Ett kloster på månen (2024) av Bengtsson Peo, Valle Wigers. Romanen är den andra om Kirsten Hvitfeld. Den första delen, Dit antiloper kommer för att dricka, gavs ut i november 2022, läs: HÄR.
Ett kloster på månen utforskar hur ensamhet och rädsla urholkar själen. Det är en berättelse om de otyglade krafter som finns inuti en människa och det mörker som måste släppas loss när hotet utifrån kommer för nära.

Efter månader präglade av flykt och våld har Kirsten äntligen lyckats slå sig fri från sin plågoande och återvänder till hembyn i Hälsingland. Hon njuter av ensamheten, av långsamma och lugna dagar. Men en dag får hon ett samtal som vänder upp och ner på tillvaron och hon tvingas återigen fly för att rädda sitt liv. Efter en strapatsrik resa hittar Kirsten en fristad i en avlägset belägen stuga i franska alperna. Steg för steg lyckas hon skapa sig en fungerade vardag, med otaliga timmar i skidbackarna och nyfunna bekantskaper vid sin sida. Snart blir hon dock varse att det inte går att lita på någon. Kirsten dras åter in i ett mardrömslikt händelseförlopp med ödesdigra konsekvenser. Hon är beredd att gå hur långt som helst för att överleva. Men räcker det?

    Ibland räcker det inte ens att fienden är död och begravd, han släpper inte taget ens då, man får fly. Inte bara för sin egen skull utan för ens nära och kära. Kirstens lugna dagar i ensamhet i barndomens landskap blir abrupt avbrutna av ett samtal. Vem har hennes telefon med alla hennes vänners namn? Ingen tid att förlora, nattlig bilfärd genom Sverige till färja över kontinenten. En riktigt spännande bok, bra inkännande författare som får en känna både närvaro och rysningar, vågar knappt vända till nästa sida...

   "Kirsten fick givetvis huvudvärk av rödvinet, och hon hade heller inte rest lika obekvämt sedan i tonåren. Hon mindes skidresor med skolklassen till Idre eller Åre, antingen sönderfrusen i vintervinden eller svettig i understället, kroppsdelar som liksom måste stretchas på plats igen när resorna till fjällen var över.
     Det var längesedan, tack och lov, och resan hon nu gav sig ut på var en helt annan än de hon upplevt med sina skolkamrater i gränslandet mellan barn och vuxen. Det gick ändå att tycke synd om sig själv när bussen skumpade fram på vägen. Baksmällan gjorde henne blödig och skörd.
     Men lättnade över att hon inte behövde uppge något namn när hon köpte biljett var tillräckligt för att hon skulle lyckas slappna av och sova lejonparten av den drygt fyra timmar långa färden mot Alperna." (sid 34)

Drottningen av vintergatan av Valle Wigers

Drottningen av vintergatan (2024) av Peo Bengtsson, Valle Wigers är den avslutande delen i trilogin om Kirsten Hvitfeld. En en berättelse om jakten på en förlorad dotter. Den utforskar smärtpunkterna som aktiveras när livslögner blottläggs, kärlekar förloras och vänskaper går i kras.

Kirsten har lämnat Sydostasien och de fruktansvärda händelserna i Alperna bakom sig och hittat ett nytt hem i Berlin. Men trots otaliga timmar i terapistolen vägrar rastlösheten och känslan av att det finns en obetald skuld som någon strax ska driva in släppa greppet om henne.
     När vännen Garance hör av sig och vädjar om hennes hjälp beger hon sig åter iväg på en resa, som leder till Bretagnes vindpinade kuster och Biarritz inbjudande stränder. Den här gången är uppdraget att rädda liv. Tidigare lojaliteter kommer att utmanas och hon tvingas till svåra val för att behålla sin värdighet. Hon är beredd att gå hur långt som helst för att rädda dem som står henne närmast. Men räcker det när hon inte längre vet vem hon kan lita på?

In medias res, stillsamt vaknar minnet och händelsernas bakgrund, alldeles förbigående, inga långa repetitioner. Många nya platser, härliga surfstunder, berättaren är väl bekant med miljöer och sporten, läsaren vill också vara där! Trion ska hjälpas åt och lösa en uppgift men vem kan man lita på egentligen, rollerna byts. Underbart trovärdigt. En välskriven bladvändare, en riktig bok, inga plattityder. Tre människor på en motorväg och alla kunde konsten att hålla låda. Det var inte tyste en minut. Kirsten frågade sig själv hur de kunde komma sig att samtalsämnena aldrig sinade, det var en sann ynnest.
    Marcus googlade och rabblade upp namnen på stränder där jakten på vågorna kunde börja: Côte des Basques, Bidart, Anglet och Guéthary. Exotiska namn, drömska platser, replikerade Garance och korrigerade då och då hans uttal. Så berättade hon att hon kände till ställena han läste om, Garance hade surfat på flera av platserna när hon var yngre, hängt på stränderna och förälskat sig i livsstilen.
     "Côte des Basques är klassisk mark för surfcommunityn", förklarade hon. "Vissa säger att det var där sporten föddes."(sid 59)

   "Här finns allt vi behöver", sa Oliver.
   De bar ner varsin bräda och våtdräkt till vattenbrynet.
   "Lafitenia hyser ett av de bästa point breaken i hela Europa", förklarade Oliver. "Alltså, vågorna tar fart mot sandbanken och udden som sticker ut från land under vattenytan och vattenmassorna växer sig större. Är du med?"
    Kristen nickade.
    "Den brytningen i havet gör att man kan surfa längre på vågen än normalt" (sid 118)

Den första,
Dit antiloper kommer för att dricka, gavs ut 2022 och den andra, Ett kloster på månen, 2024.

ny novell av Valle Wigers i tidskriften Provins

Novellen Mästerverket av Valle Wigers finns i senaste nummer av Provins nr 1/2022, en norrländsk kulturtidskrift som fyller 40 år! Som Wigers skriver så är det otroligt viktigt att dessa kulturtidskrifter finns, därför är han glad över att få medverka, trots att det eländiga tider och att litteraturen kanske inte spelar så stor roll då, eller så gör den det trots allt ...

Ett smakprov av novellen Mästerverket, om sista sommardagar i skärgården med pappan knattrande vid skrivmaskinen, bådas saknad efter mamman, om en tid när man inte längre är barn och inte vuxen heller.
    "På bryggan väntar några barnfamiljer på sista avgången hem från ön. Där färjelägret tar slut viker jag av ner mot vattnet, mot klipporna, det taggiga slutet av fast mark under fötterna. Jag sjunker ner och halar upp vodkaflaskan ur innerfickan. Den äckliga smaken river och jag får kämpa för att det inte ska komma upp igen. Hyperventilerar. Dricker mer.
    Där ute i vattnet, i viken, ser jag mamma. Hennes lugna simtag mot horisonten. Hon vänder sig om. Blinkar mot mig."

Första natten i advent (och vi fortsätter färdas) av Wigers finns att läsa i netmagasin Opulens, där Wigers skildrar en inte helt oproblematisk tågresa. Något vi nog är många som kan relatera till. Men det finns också en annan existentiell och mellanmänsklig dimension i hans text, läs: HÄR.

Semester med punkarna av Valle Wigers

Semester med punkarna av Valle Wigers
Sommarnovellen finns att läsa: HÄR.

”Fattar ni att vi är på Nörrebro!”, säger Oskar och slänger sin ryggsäck på golvet. Ett dammoln virvlar upp. ”Är det inte helt jävla grymt?”
Första kvällen festar vi till engelsk punk och jamaicansk ska med punkarna som bor i lokalen. Tanken att de alltid lever så här är svindlande. Det är omöjligt att föreställa sig, trots att vi ser det med våra egna ögon. Punkarna har läderbyxor och tatueringar på halsen och säkerhetsnålar i ögonbrynen. De skriker och kramas och hoppar i takt till musiken. Hela huset skakar och ett par golvbräder ger vika, men de verkar inte märka det. De verkar inte heller bry sig om att en fest med tretton killar och inga tjejer är en dålig fest, hur mycket man än vrider och vänder på saken.

Erfarenheter av Valle Wigers

Med författare som Theodor Kallifatides, Viveca Lärn, Nina Wähä m fl. 13 noveller av kända och ännu okända författare i: Faktum.
Erfarenheter av Valle Wigers, Göteborgare född 1976 som läste Fantomerna av Klas Östergren och Förorternas Buddha av Hanif Kureishi som tonåring och insåg vad han ville göra. Debuterade 2013 med uppväxtskildringen God natt, oktober och fortsätter att skriva för att känna sig levande.

Berlin stadsdel för stadsdel : en hel guide till en delad stad (2010) av Valle Wigers. en guide utöver det vanliga som behandlar andra aspekter av Berlin än sina föregångare. Inte för att det är viktigare med butiker och restauranger och barer än muren och tredje riket och Brandenburger Tor, men för att det är svårt att skriva om allt i en stad, utan att någon del blir lidande. Därför kan denna guide ses som ett komplement till tidigare guider. Boken svår att få tag på, men nu får vi läsa en novell från den tiden:

Erfarenheter av Valle Wigers.
Han har länge velat skriva en berättelse med avstamp i hans eget 90-tal i Berlin. Novellen handlar om ung kärlek, otillräcklighet och förluster. Igenkänning, minnen. En liten stor novell som väcker tankar, många funderingar. Leva och låta leva?

"Allt är en röra. Vi kommer hem från Ikea med saker som antingen är för breda för det smala köket eller för små för att fylla ut vårt enda stora rum. Glödlampor med fel storlek på foten. Rullgardiner vi inte orkar montera. Gardinstänger vi aldrig orkar sätta upp. Prydnadskuddar som inte har någonting att pryda, utan bara ligger utspridda på parketten.
     Jag är ung, hon ännu yngre. Redan de första veckorna som som sambor ställer oss på prov."

God natt, oktober Valle Wigers

God natt, oktober av Valle Wigers är hans debut och berättar mycket om Göteborg, områden runt Landala, där i närheten jag bodde nästan hela 1970-talet och jag känner igen alla gator, där bokens Adam rör sig. Tillsammans med sina föräldrar flyttar Adam in i den nybyggda stadsdelen söder om centrum. Deras liv utspelar sig på en liten yta, men den stora politiska världen är ständigt närvarande, om så endast i tanken. Fast varför är familjens lilla värld så bräcklig? Besöken utifrån går att räkna på ena handens fingrar. Olyckan är ofrånkomlig. Och genom 1980- och 90-talets Göteborg får Adam bära sina föräldrars hjärtan i sina händer.
Den politiska jargongen känner man igen och många andra tidsmarkörer i boken fram till sena 1990-tal. Adam rör sig trovärdigt i olika miljöer, söker identitet och försöker sonas med sina föräldrar, speciellt med fadern som är känslokall och våldsam och svår att förstå. Ångestdämpande alkohol byts ut mot grönt te, framtiden ser ljust ut. Jag ser verkligen framemot att läsa mer av Valle Wigers.

Jag har ännu inte sett Håkan Hellströms nya film "Känn ingen sorg", men där finns nog också mycket kärlek till Göteborg.

Mellan brunnslock och stjärnor av Kjell Wigers

Brunnslock har olika betydelse, A ska undvikas kan betyda 'avgrund', 'avund', men K är bra, betyder, 'kärlek', 'kosing'. Har du egen berättelse kan du skriva till Institutet för språk och folkminnen: gå på gatubrunnar.

Mellan brunnslock och stjärnor : högt och lågt i Göteborg (2011) av Kjell Wigers innehåller trevliga funderingar och kåserier under hans dagliga promenader i och runt Göteborg, ingen radio i örat, ingen ipod, bara stadsbrus. Det är lättare att säga ämnen han inte tar upp, de kan handla om allt möjligt; fisk, ledarhundar, gym, näsduksträd, fotboll, Sophie Elkan, som har en egen gata i Göteborg.

Dan Andersson (1888-1920) bodde bara ett par år i Göteborg (jobbade för Ny Tid 1917–1918), men han har skrivit ganska mycket om Göteborg. Träffade han Sophie Elkan (1853–1921) någon gång? Bäst att fråga Marie Engelke Hjalmarsson som översätter skriver av Elkans handskrivna brev till Selma Lagerlöf.
Världens namn : platser och deras betydelse (2010) av Kjell Wigers, utgallringsfynd.

litterär göteborgsk post

Lycka att bo i Göteborg om man gillar litteratur. Vi Läser nr 1 2022 är full av inspirerande artiklar, och berättar att Göteborg utnämnts till Unesco city of literature i det internationella nätverket för kreativa städer. Litteraturstäderna finns på alla kontinenter och arbetar bland annat med läsfrämjande. Det finns flera orsaker till det just i Göteborg; Bokmässan, Göteborgs romanfestival, Angereds bokmässa, Textival...
Flera göteborgska bokförlag; Daidalos, Korpen, Makadam, Lindelöws, Tre böcker, It-lit, Tokan, Bo Ejeby, Offside, Nona.
Många bra göteborgsförfattare; Andrés Stoopendaal; Hanna Johansson, Sabrin Jaja, Sara Garib, Gunnar D Hansson, UKON, Lina Ekdahl, Martin Engberg, Elise Ingvarsson, Johannes Anyuru, Agneta Pleijel. Flera intressanta debutanter, skrivarskola med Litterär gestaltning.
Svenska Akademien har nu stark koppling till Göteborg: Jila Mossaed, Horace Engdahl, Mats Malm, Bo Ralph, Sture Allén och Ellen Mattson, jag har lyssnat och träffat de flesta, eftersom många bra föredrag i min favoritstad.
                                                                      research av: Valle Wigers (bra göteborgsförfattare).

Jila Mossaed ledamot i Svenska Akademien, göteborgare, iransk-svensk författare, poet, läser sina svenska dikter; Vad jag saknades här.

Litteraturhuset har många intressanta föredrag.

Den sista gästens ballad av Peter Handke

Den sista gästens ballad (Die Ballade des letzten Gastes 2023)av Peter Handke.
Boken handlar om en man som på grund av sin yngre brors död gör ett sällsynt besök på sin hemort, som har förändrats från landsbygd till stadsutbredning, och hans familj, som både är likartad och förändrad, vilket får honom att observera omgivningarna och minnas medan han vandrar runt i området. Gregor, huvudpersonen, är en återkommande karaktär i Handkes verk som först dök upp i hans debutroman Die Hornissen (1966).
Nutid och dåtid flätas samman, det ena tycks tippa över i det andra och allt står "på en knivsegg". På sin väg tillbaka till familjen, genom det som en gång var bekanta landskap, stannar berättaren gång på gång upp, barndomsminnen väcks till liv och inre röster träder in i dialogen. Det som en gång var har oåterkalleligt förändrats och förblir ändå bekant. Inte alltid Nobelpristagare fortsätter skriva efter priset.

lär mig hela tiden 📖

Ord från 1868

Svensk handordbok med tillägg af ordens etymologi jemte ett bihang, innehållande de i svensk skrift allmännast brukliga främmande ord av A.F. Dalin hittade jag på loppis, tänkte att kul att ha när jag läser kvinnliga författare från 1800-talet. Stavningen skiljer sig. Jag har alltid tyckt att det är spännande med ordens valens, att kunna se hur betydelsen ändras. Speciellt i verb och adjektiv kan man ibland se, hur betydelsen glider på mindre än tjugo år. Jag bläddrar och lär mig att Piccanell är en sorts finare tuggtobak. Hel är dödsgudinna, och en del blommor och växter har kul namn. i BIHANG finns förteckning på de i svenskt språkbruk allmännast förekommande utländska ord: Simplicitet är enkelhet och Sibylla är spåkvinna, inte korv... Lite nördig kan jag bli ibland.

Läser jag en vanlig roman och hittar främmande ord, nya författare eller böcker jag inte läst, så söker jag ofta vidare, kanske lånar böcker som nämns i böcker jag läst. Läsning långsamt ibland, lär mig något hela tiden.

Brigitte Bardot och Lolitasyndromet

Brigitte Bardot 1934-2025

Brigitte Bardot och Lolitasyndromet : essäer av Simone de Beauvoir innehåller nio esseär flesta från 1940-talet. Simone de Beauvoir gillar Brigitte Bardot för hennes okonstlade sätt, hon gör det hon har lust med, hon kritiserar ingen. Detta oroar fransmän som inte är förtjusta i Bardot (1959) som går i långbyxor, har ingen makeup, rufsigt hår. Brigitte Bardot är lika mycket jägare som bytet. Mannen är ett objekt, hon är mannens medsyster och like. En fri kvinna är motsatsen till en lättsinnig kvinna, inget vulgärt, en sorts spontan värdighet, skriver Beauvoir. I USA visar mannen respekt gentemot kvinnan, vilket fransmän inte gör.

Den röda tråden i boken är delvis att vi ska vara människor. Likgiltighet är av ondo, bekräftelse behöver vi alla. Människan är en nyfiken och responsiv varelse och en individ har alltid ett val. En människa kan aldrig frånsaga sig sin frihet; hon har alltid ett val. Hängivenhet retar ofta den som är föremål för den; han begärde ingenting, det är hans mor, hans hustru, hans vän som begär deras hängivenhet ska uppskattas; de njuter av den andras olycka eftersom de hoppas kunna trösta henne. En av Beauvoirs många tankegångar i essän Existentialismen & folkets visdom.

I essän i Litteratur & metafysik skriver Beauvoir att i en bra bok syns inte författaren: Värdet hos en god roman är när läsaren reagerar som inför levda händelser, trollbunden. Romanen måste undslippa sin upphovsman. Läsaren är rädd för att våga sig in i läsandets äventyr, låta sig ryckas med av historien, istället försöker hon översätta den.

Netanyahus av Joshua Cohen

Netanyahus : en redogörelse för en mindre och när allt kommer omkring rentav försumbar episod i historien om en mycket känd familj av Joshua Cohen, belönades med Pulitzerpriset 2022.
Cohan fick anekdoten berättad av den legendariske litteraturkritikern: Harold Bloom.

Vem är den mytomspunne Ben-Zion Netanyahu, som med hustru och tre söner (varav en heter Benjamin) anländer till Corbin College i den universitetstäta delstaten New York vintern 1960? Historikern Ruben Blum har blivit ålagd att vara hans värd och dras direkt in i en rad märkvärdiga händelser som utspelar sig kring den israeliske forskaren och snart är ingenting i den sömniga universitetsmiljön sig likt.
Den kritikerhyllade och Pulitzerprisbelönade Netanyahus är en roman om judisk identitet, amerikanskt universitets­liv och om politiska utopier och tragedier. Med drastisk humor och ett språk som forsar fram över sidorna får Joshua Cohen 1900-­talets historia att mullra på ett helt nytt sätt.

"Hans entusiasm påverkade alla och fick varje fråga att framstå som akut. När han till exempel förbjöd användandet av engelskspråkiga texter på sina seminarier utvecklade de studenter som inte hoppade av kursen anmärkningsvärda färdigheter i hebreiska. Och när någon vid fakulteten villr införa krav på att man skulle bära kalott inne på högskoleområdet förhandlade Ben fram en kompromiss som undantog kristna och studenter som var på väg att göra ett utbytesår i Israel från kravet. Detta var sionism i praktiken" (sid 65)

Hur läsa och varför av Harold Bloom

"Vi bör läsa i många syften, och få rikligt och varierande utbyte av vår läsning, men uppodlandet av ett självständigt medvetande är utan tvivel ett huvudsyfte när man läser djupt, och det kanske största utbyte man kan ha av litteraturen. Livsglädje och insikt: det är sådana sidor av den ensamme läsarens medvetande som stärks mest av hennes läsning." (sid 209)

Hur läsa och varför av den amerikanske litteraturvetaren Harold Bloom har varit svår att få tag på. Bloom inleder med att guida genom de stora genrerna poesi, roman, novell, drama. Och sedan vidare till sina lyrik-älsklingar: William Shakespeare, John Milton, William Blake, Emily Dickinson och andra, innan han introducerar sitt hemlands epik (berättande litteratur).

Bloom tycker mycket om Noveller. Han är en beläst klok man, en behöver inte alltid hålla med honom, men han är riktigt givande läsning. Hans tankar och funderingar väcker ens egna tankar till liv. God litteratur får en att tänka, får en att lära känna sig själv. Bloom har inga pekpinnar, bara förslag till hur man kan läsa. Att lyssna/läsa en bra bok kan vara bättre än lyssna till en annan människa, skriver han. Är man inte den ensamma läsaren, så finns det mycket intressant att prata om med andra bokläsare.

Boken är riktigt rolig läsning, jag läser några kapitel varje varm sommardag och tänker: Imorgon får jag läsa vad Bloom tycker om William Wordsworth! "Läser man över huvud taget modern poesi, då har man på sätt och vis läst William Wordsworth, även om man aldrig läst honom" (sid 141) skriver han. Själv kan jag ju inte jämföra eller lyfta fram det bästa av äldre engelsk poesi; äldre ord, begrepp vilka är omöjligt att googla till, men Bloom ger intressanta vinklar. Så jag hoppade inte över en enda sida i kapitlet Dikter.

"Att vara ensam är vanligen det som kännetecknar våra livsvillkor; hur ska vi befolka denna ensamhet? Dikter kan hjälpa oss att tala med oss själva mer redigt och mer uttömmande, och avlyssna det vi säger." (sid 91)

Bland Romaner finns det en del klassiker man läst, eller har avsikt att läsa; Emma avJane Austen, Henry James, Dickens, Stendhal, Proust, Mann och andra. Melville, Faulkner, Toni Morrison. Skådespel lyfter fram Shakespeare, Ibsen, Oscar Wilde. Bloom avslöjar mycket om handlingen, en får nog ut mest av Bloom om man läst böckerna först och sedan studerar, hur Bloom lyfter fram det läsvärda och jämför med andra författare. Nu kommer jag säga igenkännande "aha!" betydligt oftare när jag läser bra litteratur.

"Inledningsvis pekade jag i förbigående på det faktum att antalet seriösa romanläsare krymper i rask takt, och när jag läser om Proust inser jag att flykten från romanen måste ses som ett utdömande av vishetslitteraturen. Ty var finner vi visdom i våra dagar?" (sid 225)

Den västerländska kanon av Harold Bloom

Den västerländska kanon (The Western canon 1994) av Harold Bloom är en mastodont verk av tjugosex västerländska författare som skriver på de europeiska språken, Bloom fastslår att Shakespeare är den västerländska kanon. Anders Cullhed i Tidens guld : essayer om kanon, liv, poesi håller med om kritiken mot Bloom för att hans kanon är så anglosaxistiskt präglad. "Bloom talar i allmänna ordalag om Shakespeares psykologi, hans förmåga att skildra individer under genomgripande förändring, hans rika register av såväl stilar som mänskliga typer, kraften i hans retorik likaväl som hans vision av en värld som inte lånar sig till religiös sublimering eller allergorisk schematisering, och slutligen hans "universiteter". Också den sistnämnda termen hänger i luften men kommer sist och slutligen att avse förmågan att tala till envar." (sid 21)

Den västerländska kanon är en guldgruva om man vill veta mer och förstå sina favoritförfattare. Eller hitta nya favoriter. Proust, James Joyce, Kafka.Borges, Neruda och Pessoa. Ett kapitel om Virginia Woolfs Orlando: feminism som kärlek i litteraturen. Jane Austens Övertalning, Emily Dickinson: vithet, hänförelser, de mörka. George Eliots Middlemarch.

"Under mina försök att läsa ett stort antal av de verk som förtrytsamt lanserats som alternativ till kanon har jag gjort reflektioner att dessa volontärer måste tro att de har talat skönlitterär prosa i hela sitt liv, eller att deras djupa engagemang bara behöver lite verbal svulstihet för att bli dikt. Jag för min del hoppas att litterata överlevande ska finna en eller annan författare eller bok i kanon som de inte träffat på förr, och skörda den vinst som bara kanonisk litteratur kan bjuda." (sid 585)