Heptameron av Margareta av Navarra

Heptameron av Margareta av Navarra.
Margareta av Navarra (1492–1549) fullbordade aldrig sina hundra berättelser, men de 72 historier, som publicerades postumt 1559 under titeln Heptameron, visar lekfullt hur moral och omoral ofta är inflätade i varandra – särskilt när det handlar om kärlekens och relationernas dynamik mellan män och kvinnor – och ger en tankeväckande bild av mänskliga brister och förtjänster. En bladvändare på 621 sidor. Nyöversättning av Carin Franzén professor i litteraturvetenskap, och fantastiskt förord av Karolina Ramqvist. Utgåvan lyfter fram verkets moderna psykologiska observationer.

Boken består av 72 noveller som skildras av en grupp aristokrater som sökt skydd i ett kloster i Pyrenéerna på grund av översvämningar. Inspirerad av Boccaccios Decamerone. Varje historia avbryts av livliga moraliska diskussioner mellan berättarna. Verket utforskar skickligt relationer, maktstrukturer, köttslig kärlek och kyrkans hyckleri. Det är känt för sina plötsliga kast mellan höviska ideal, listighet och våldsamheter. Hövisk kärlek i alla dess former. En fröjd att läsa en bok på riktigt välskriven svenska.

Miroir de l'âme pécheresse. Prästerna sade sig inte själva ha läst den långa dikten, men de europeiska kungahusens kvinnor skickade den till varandra. Den lästes av prinsessan Elizabeth av England, som 1544, när hon var elva år och tvingad från hovet på grund av att hon dragit till sig en mans olämpliga uppmärksamhet, översatte den i sin helhet, som en försoningsgåva till sin far Henry VIII, eller snarare till hans sjätte fru Katherine Parr. Det säger kanske något om Margareta av Navarres författarröst att en elvaårig läsare identifierar sig så starkt med det medelålders diktjaget att hon gör om det till sitt eget, skriver "jag, Elizabeth" där texten lyder "jag, Margarete". (sid 21)