Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson

Ingenbarnsland (2012) av Eija Hetekivi Olsson, nominerades till Augustpriset.
2026 års Göteborg läser-bok, finns eget bokmärke.
Boken utspelar sig i Gårdsten och Bergsjön på 80-talet. Som en svetslåga skildrar romanen det Sverige som växte fram efter folkhemsåren.
Gårdarna är klädda i asfalt, höghusen är av betong och ansiktena hårda som sten. Stället heter Gårdsten. I taggbuskarna finns pantburkar, på gatorna fimpar. Tonåringarna hänger på det halvtomma torget och i trappuppgångarna. Mammas mopp målar råa åttor i snabb takt, våning för våning, sveper runt fyllot som säckat till sömns, hugger mot hörnen och listerna. I taken syns tändarbrända prickar, på väggarna och fönstren snorloskor, snusprillor och sparkmärken.
Ungpundarna kan karate. De har knivar. Papperskorgen på skolgården brinner. Miira håller i en trimmad tändare. Hon sparkar till Vera, som sparkar tillbaka. Skrattar så att tårarna rinner.
Miira är inte som de andra tjejerna i finneklassen. Hon väjer inte för konflikter, vägrar låta någon bestämma över sig och väljer särskild matte när de andra väljer allmän. Hon tänker inte bli trappstädare, utan statsminister eller hjärnkirurg. Miira är född i Sverige. Trots det ses hon som invandrare och måste läsa svenska som andraspråk i skolan.

Nästa morgon hämtade hon termometern, tänkte fejka feber för att slippa skolan.
    Några finneföräldrar skulle vara med under dagen för att se hur lektionerna såg ut för dem i fyrannu när svenska Maggan hade börjat jobba ihop med majen. De ville inte att någon skulle förstöra det finska och hon ville inte se dem där och inte höra dem heller, för hon hade hört dem förr. Hört Jaanas pappa säga "Svennar och svartskallar, bögar och babianer." Hört pappas polare säga samma sak och "Åk tillbaka till djungeln och ät bananer."
   Hon tyngde termometern mot glödlampan ovanför sängen (sid 85)

Flera smakbitar hos: Mia.

Stramer av Mikołaj Łozińskis

Stramer (2025) av Mikołaj Łozińskis första roman i svensk översättning, en roman om judiskt liv i mellankrigstiden. Nathan Stramer reser hem från USA till hemstaden Tarnów i södra Polen i början av 1900-talet. Där träffar han sin fru och blir far till sex barn. Det är Rena, som knappt är tonåring när hon blir kär i en gift man; det är Rudek som studerar klassisk filologi men som tar ett jobb i stearinljusbranschen; Hesio och Salek lockas av kommunismen och hotas att bli arresterade, och de yngsta, Wela och Nusek, vill bara bli vuxna så fort som möjligt.

    Wela hann också se hur den gamle fiolspelaren med en enda magisk gest rättade till glasögonen och vände notblad. Hur vita och välstrukna bordsdukarna var, och de vikta servetterna på tallrikarna. Hur kyparna med fluga och pomadaglänsande hår, de såg finare ut än en del gäster, dansade från bord till bord med brickor fulla med mat. En av dem drog igen gardinerna.
    Men... för att vara med på en sådan bjudning måste man ta sig oöverstigliga hinder. Rätt kläder - var fick man tag i det när man bara hade ärvda kläder efter storasyster...
    I sådana ögonblick hatade hon kläder. (sid 57)

Flera smakbitar hos:Mia.

Mina dagar i Morisakis bokhandel av Satoshi Yagisawa

Mina dagar i Morisakis bokhandel (2025) av Satoshi Yagisawa. I en liten gränd i Tokyos stora bokdistrikt Jimbocho gömmer sig ett paradis för bokälskare: Morisakis bokhandel. Den drivs av den tjugofemåriga Takakos excentriska morbror Satoru, som har ägnat sitt liv åt butiken sedan hans fru lämnade honom.
När Takako oväntat förlorar både sin pojkvän och sitt jobb tackar hon motvilligt ja till Satorus erbjudande om att flytta in i det lilla rummet ovanpå bokhandeln. Hon har aldrig varit intresserad av att läsa och har till en början inte alls någon lust att bo där, men så småningom finner hon tröst både i böckerna och hos flera nya vänner i området.
Medan sommaren övergår i höst upptäcker Takako att hon och hennes morbror har mer gemensamt än hon trodde. Just när hon börjar känna glädje igen gör det förflutna sig påmint, och samtidigt tar Satorus tillvaro en överraskande vändning. Tillsammans försöker de hantera sina sorger och hitta vägar framåt med hjälp av lärdomarna från böckerna som omger dem. Mina dagar i Morisakis bokhandel är en charmig bok om oväntad vänskap och glädjen i att läsa. Flera japanska maträtter och författar- och boknamn.

   "Det är sant. Folk köper inte så mycket begagnade böcker nuförtiden. När min far var ung gick det otroligt bra för antikvariaten. Men situationen är annorlunda i dag. Förlagsindustrin var inte som den är nu, och det fanns ingen tv. Men jag började sälja på nätet för sex år sedan. Och då och då säljer jag en sällsynt bok och får riktigt bra betalt. På något vis får jag det gå runt. Och vi har många stamkunder" (sid 33)

   Vart jag än vände blicken fanns det böcker. Det var som om det vilade en doft av Shōwaperioden över det lilla rummet där solen nätt och jämt nådde in. Encyklopedier och andra verk i flera band låg i höga travar längs väggarna. Det fanns fullt av böcker till och med innanför den lilla kassadisken. Om det blev jordbävning skulle allting rasa och man skulle bli begravd under en lavin av böcker.
    "Hur många böcker har du här?" frågade jag storögt. (sid 23)

Flera smakbitar hos: Mia.

Hemma där hjärtat finns av Jenny Colgan

Hemma där hjärtat finns (2025) av Jenny Colgan
Alla letar efter sitt perfekta hus. Men ett hem är där hjärtat finns.
Janey Munroe har mycket att vara tacksam för - ett charmigt hus vid havet i Carso som hon själv renoverat, ett jobb som audionom som hon älskar, två vuxna barn och en varm vänkrets.
Men sedan maken lämnade henne har självförtroendet fått sig en törn. När hennes buttert bestämda trettioåriga dotter Essie plötsligt meddelar att hon måste flytta hem igen, sätts Janeys nyvunna frihet på prov. Hon älskar sin dotter, men deras gemensamma tonårstid var allt annat än enkel - och nu hotas dessutom Janeys försiktiga försök att börja dejta igen.
Essie har just förlorat jobbet, hyran i Edinburgh är omöjlig att betala och pojkvännen vägrar ta nästa steg. Med svansen mellan benen flyttar hon hem, i hopp om att havsluften ska lätta på livets motgångar. Att bo under samma tak igen blir en prövning - men också en möjlighet. Med hjälp av omplaceringshundar, pubquiz och ett oväntat renoveringsprojekt hittar mor och dotter långsamt tillbaka till varandra, och kanske också till kärleken och sig själva.

    Han pratar om männen som åker ut till oljeriggarna, tuffa hårda knegare allihopa. De arbetar två månader för varje månad de är hemma hos sina familjer eller ibland, på puben. "De kan behöva något att göra när de är iland, tror du inte det?"
    "Jodå", säger Janey. Hon känner till männen, möter dem titt som tätt eftersom det ständiga bullret från borren går hårt åt deras öron. De blir utrustade med hörselskydd men vill inte ha på sig de där förbaskade grejerna: De är unga och tror att de är osårbara. Hon träffar dem när de är femtio och inte hör vad folk säger på tv, när det känns som om omgivningen har blivit svår att nå. Hon försöker alltid undvika att göra ator sak av hur lätt det hade kunnat förhindras. (sid 116)

Flera smakbitar hos: Mia.

Eldsjäl av Axel Åhman 🪗 KAJ 🎻

Eldsjäl (2025) av Axel Åhman, berättelse om dem som stannar, om dem som brinner fast de rimligtvis borde slockna. En kärleksförklaring till och en uppgörelse med föreningslivet och glesbygden. På föreningslokalen UF Fyren är Daniel ordförande och alltiallo. Det drar ihop sig till föreningens årliga revy, men inför repetitionsstart hopar sig problemen. En regissör saknas, och flera skådespelare har lagt av. Manuset är dessutom långt ifrån färdigt. Har Daniel situationen under kontroll?
Erika jobbar i kassan i bybutiken. När hennes extroverta syster Joanna drar med henne i revyn hittar hon ett sammanhang hon inte visste att hon saknade. Medan premiären närmar sig stiger allt fler hemligheter upp mot ytan, och Erika måste bestämma sig för vilken hennes roll är i det hela.
Åhmans roman blir teaterpjäs på Wasa Teater i Finland premiär hösten 2027, ett österbottniskt nutidsdrama med hög lokal igenkänningsfaktor.

   "Välkomna, ursäkta att jag inte hann skotta uppfarten, jag hade fullt upp med parkeringen och med att värma upp huset", säger Daniel och gestikulerar mot traktorn och lokalen.
    Erika stannar och pustar i snön, svetten slår ut innanför jackan och mössan klibbar fast vid pannan. Hon synar Daniel uppifrån och ner. På något konstigt sätt bär han upp den röda värmeoverallen. De flesta män i overall ser ut som förväxta dagisbarn, men han säljer plagget som en mannekäng på catwalken. Kanske det är något med att han befinner sig i rätt element. (sid 80)

Smugglarens skatt: En julberättelse i 24 kapitel av Axel Åhman köpte jag till barnbarn. En adventsbok som är perfekt för högläsning eller att läsa själv. Oliver ska fira jul med sin familj hos farmor i den österbottniska skärgården. En mysig och spännande berättelse i en vintrig skärgård.

Flera smakbitar hos: Mia.

Änglars bröd : en memoar av Patti Smith

Änglars bröd : en memoar (2025) av Patti Smith.
Trots knappa förhållanden var Patti Smiths uppväxt i efterkrigstidens Philadelphia fylld av fantasi, lek och kärlek. I barndomens skogar och sagornas förtrollande världar kunde hon förlora sig, alltid på jakt efter det spännande och magiska. Tjugo år gammal tar sökandet henne vidare till New York där hon träffar Robert Mapplethorpe, Sam Shepard och Tom Verlaine. Hon blir snart en i kretsen runt William Burroughs, Allen Ginsberg och Bob Dylan.
    Musiken får en allt större plats i hennes liv och leder fram till den ikoniska debutskivan Horses 1975. När hon träffar Fred "Sonic" Smith, gitarrist i gruppen MC5, lämnar hon New York för ett lugnare familjeliv utanför Detroit. Efter fjorton års äktenskap blir Fred svårt sjuk och går bort och hon står ensam med två små barn. Åter söker hon sig till New York där hon finner tröst och sammanhang.

   "Mamma var utom sig av glädje över att ha ett riktigt hem och ett riktigt kök med plats att sitta och äta och där hennes nya vänner kunde dricka kaffe, röka cikaretter och prata om sina bekymmer. Pappa hade vacker handstil och skrev en skylt ovanför köksingången med texten Vänner knackar innan de stiger på, inte när de går. Ingen av oss förstod riktigt vad det innebar. Han sa att det fick vi fundera ut själva.
    Pappa hade inte råd med bil. I ur och skur gick han tre kilometer för att ta bussen till Philadelphia, där han fortfarande jobbade natt" (sid 70)

Flera smakbitar hos: Mia.