Jordskalvet av Nina Bouraoui

Jordskalvet (Le jour du séisme 1999) av Nina Bouraoui
Med havet som symbol, det enda som egentligen ligger mellan henne och Algeriet, förklarar Bouraoui hur allting samtidigt kan finnas nära och långt bort. Och tillsammans med en otroligt rytmiskt skicklig interpunktion förmedlar hon också jordskalvet genom texten, då den poetiskt ryckiga rytmen och de uppryckta fragmenten skapar en läsning som bäst kan liknas vid ett skalv. En prosalyrisk och poetiskt fragmentarisk roman.

Min barndom öppnar trädgården, el boustain. Min barndom föreskriver och påbjuder. Den bygger en skola, el madrassa. Den tar och ersätter. Den skriver, bataba. Barndomen är en öppen plats. Den är, uppburen. Den är, i närheten. Den blir en kropp, en röst, en riktning. Den bär två ansikten. Den existerar, fortfarande. Den svämmar över. Den ryms på en dag. Den blir kvar, för alltid. Den överförs. Den skapar - åmala - minnet.
    Min barndom slukar mitt liv. (sid 44)

Den rena och tillämpade an-arkins grundsatser

Den rena och tillämpade an-arkins grundsatser (2025) av Paul Valéry.
Översättning och förord: Horace Engdahl.
Valéry var en av förra seklets viktigaste franska författare. Som ung ingick Valéry i kretsen kring Stéphane Mallarmé och blev 1925 invald i Franska akademien. Hans författarskap omfattar många genrer (poesi, dramatik, berättelser, filosofiska dialoger, essäer) och från tjugotalets mitt var han en intellektuell institution inte bara i Frankrike utan i hela Europa.
Den rena och tillämpade an-arkins grund­satser är en samling anteckningar som Valéry gjorde under 1930-talets slut. Texten bär Valérys signum, den är förtätad och lapidarisk, utmanande och provocerande. bernur har läst: HÄR.

Att dela lika
Hatet, grymhet, hyckleriet, dumheten, rofferiet etc. hör inte hemma hos något särskilt parti, dumheten och villfarelsen inte hos någon särskild regim (är inte utmärkande för den).
   Villfarelsen har inget system. (sid 42)