Borttappat av Leena Krohn

Borttappat (2022) av Leena Krohn handlar om en kvinna som tidigare arbetat på pantbank men nu arbetar på en hittegodsmottagning kallad Borttappat. Hit kommer människor av skilda slag med sina märkliga fynd. Bokens skruvade stämning har jämförts med både Franz Kafkas och Jorge Luis Borges lika underliga berättelser. Under de dygn eller veckor som romanen utspelas pågår en kulturfestival i den finska stadens stora park. Kanske är det de kulturella aktiviteterna som drar fram figurer i dagsljuset som annars hade hållit sig undan. Kompromisslösa, egensinniga personer med avancerade projekt på gång och med föremål omkring sig som bringar förundran. 

"Man ställde dig en fråga, och som krona eller klave togs du upp från golvet. Du är stum, men trots det svarade du, den ena fick svaret nej och den andra ja.
   Mynt, gå till andra mynt, trilla på gatan, rulla utmed landsvägen, rör dig från butik till butik! Snart är loppet kört. Kontanterna försvinner, myntbörsar och plånböcker behövs inte längre. Snart finns din fysiska form enbart i numismatikernas samlingar och i jubileumsmyntfodral.
   Och då, var finns du då? Ingenstans och dock överallt. Du är blott en hägring, inte annat än flimrande ettor och nollor."  (sid 40)

Leena Krohn har tilldelats en lång rad litterära priser, bl a Finlandiapriset. Hon är översatt till tjugo språk och fick nyligen sitt genombrott i USA med den 834-sidiga utgåvan The Collected Fiction som hyllades av kritikerna.


Näköisyys (2026) av Leena Krohn läser vi till min nästa Finska Bokcirkel. Hiljainen ja vähäpätöinen taiteilija Horkka saa maankuululta kollegaltaan Lysanderilta toimeksiannon: hänen tulee maalata Lysanderin tilausmuotokuvat tämän loman aikana. Ateljeessa herkän Horkan katseelle asettuu mittava kavalkadi: kirjailija, tuomari, influensseri, guru, palkkamurhaaja, therian-sisarukset, tekoäly, unettoman unen herra... Horkka kuuntelee mallejaan kärsivällisesti, kunnes muotokuva on valmis tai vielä useammin jää syystä tai toisesta kesken. Miellyttääkö kuva kohdettaan? Onko se kohteensa näköinen? Ja mitä oikein on näköisyys?

Kupé nr 6 av Rosa Liksom

Kupé nr 6 (Hytti nro 6 2011) av Rosa Liksom (pseudonym för Anni Ylävaara, född i Ylitornio, Finland, hon skriver på dialekten meänkieli eller tornedalsfinska.)  År 2011 tilldelades hon Finlandiapriset för romanen Kupé nr 6.
En mångbottnad historia om en tågresa genom 1980-talets Sovjetunionen. En kylig nordost bar på balalajkans syrliga toner. På rälsen vilade utmattade och tysta lokomotiv. Den mjölkvita himlen, som hastigt ramlade ner, började slänga en kylig snömodd över marken som piskats av den vintriga vinden, hela rymden var fylld av en nedslående tristess. En arkitektstuderande ung kvinna tar Transsibiriska järnvägen mot Ulan Bator för att studera grottmålningar. Hon delar kupé med en vodkapimplande buse på väg till ett bygge. I den lilla trånga kupén möter öst väst och under den flera veckor långa resan berättar den manschauvinistiske mördaren hårresande historier om sitt liv och om sitt land, Sovjet.

Rosa Liksom har valt sin pseudonym för hon gillar allt rosa, se intervju: HÄR.

Jag satt bredvid henne när vi väntade på att hon skulle berätta om Älven (därför är hon klädd med sjal på huvudet som en kopiga. Kupé är en stark roman med mustigt språk. Fantastiska beskrivningar om det fattiga Sovjet, resan i tåg till Sibirien, i kyla och snö. Synd att jag inte hade läst boken då, för hade gärna ställt massor med frågor till Rosa.

   "Juna jarrutti pehmeästi lähestyessään Sverdlovskin kaupunkia. Valot ja varjot liukuivat rauhallisesti ohitse. Pehmeä, pysähtynyt talvinen iltahämärä huhuili kaupungin sivukaduilla, puistoissa ja aukioilla. Paikallisjuna vingahti viereisellä raiteilla. Esikaupungeista saapuvien ihmisten aalto tulvahti väliasemalle saapuneesta junasta, oranssi täysikuu heijastui koirien kaltaisiksi kusemista kinoksista. Ja tähdet taivaalla valtavina aukkoina toiseen todellisuuteen, samat mutta toiset kuin Moskovassa." (sid 39)

Döda trakten/Kvinnor i revolt av Monika Fagerholm

Döda trakten/Kvinnor i revolt (Eristystila 2025) av Monika Fagerholm,
har tilldelats Finlandiapriset 2025 och Runebergspriset för andra gången.

Alice 18, kommer från landsbygden. Hon flyttar in hos pappa Max, som är fotograf, och styvmamman Siri i förorten. Alice tar bussen in till centrum och börjar göra sig ett liv. Aftonläroverket, Fria högskolan, Filmarkivet, Veronica Segers lägenhet med sina legendariska fester, stadens gator: allt detta ska bli hennes. Veronica lär henne att skriva som ett litet djur, Pelle blir hennes pojkvän och Evelyn hennes vän. Hon är refuserad poet, performancekonstnär och dansare. Det är 1976/77.

"Istiden", säger Siri, som minns en annan tid, full av kamp och politik.Istiden har kallats "de fredligaste efterkrigsåren". Men det är en lögn. I Tyskland förs ett krig mot en självutnämnd stadsgerilla som ger ringar på vattnet över hela kontinenten. Våldet smyger sig på, rädslan äter sig in - paint the town rädd - och tillvaron kraschar på det brutalaste sätt man kan tänka sig. Döda trakten/Kvinnor i revolt är den första delen i en tredelad romansvit. Det handlar om att vara så ung att livet är en horisont av möjligheter och motstånd, om vad som krävs för att bli konstnär och vilka historier man berättar då inget ännu har hänt.

"Men som att ändå, på något sätt, de här dagarna i familjen innan hon reser, det är en tomhet kring henne, Ingen utom Alice är hemma. Max är på arbetsuppdrag, Michael hos Klees där han förbereder sig för studentskrivningarna (det är alltså ett himla tjat om det i dockhuset, ungefär det enda Michael talar om och kommer tala om under hösten, också Alice ska ta studenten vid aftonläroverket men hon har ju knappt ens börjat i skolan än) och Prinsen i skogen på teaterövning." (sid 88)

Flera smakbitar hos: Mia.

🇫🇮 "Mutta silti, jollain tavalla on kuin näinä hänen lähtöään edeltäninä päivinä hänen ympärillään perheessä olisi tyhjää. Kotona on vain Alice. Max on kuvauskeikalla. Michael on Kleen perheen luona missä hän valmistautuu ylioppilaskirjoituksiin (joista nukketalossa jauhetaan yhtenään. Michael ei syksyn aikana juuri muusta puhukaan, myös Alicella on edessään iltaoppilaitoksen ylioppilaskirjoitukst mutta hän on vasta hädin tuskin aloittanut koulun) ja Prinssi on metsässä näytelmäharjoituksissa. (sid 88) (översättning Hannimari Heino)

(🇫🇮 Juuri aikuistunut Alice muuttaa maalta isänsä luo esikaupunkiin tämän taiteellisesti virittyneeseen uusperheeseen, jossa äitipuoli on valovoimainen naisasianainen. Alkaa Alicen etsikkoaika: hän käy iltaoppikoulua, avointa yliopistoa, istuu elokuva-arkistossa ja on paikalla siellä, missä parhaat juhlat pidetään. Hän kohtaa ihmisiä: Pellen, josta tulee hänen poikaystävänsä, Evelynin, runoilijan ja tanssijan, sekä Veronican, joka opettaa hänet kirjoittamaan kuin pieni eläin. Vanhemmat ihmiset muistelevat aikaa rauhan tyyssijana, mutta Alicen sukupolvi näkee toisin: kuuluu uutisia Saksan levottomuuksista, huhuja taisteluista, jotka lannistetaan säälittä ja kapinallisesta naisesta, joka kuolee selliinsä. Alicen turvallisen nukkekodin seinät romahtavat maailmanpalon paineesta.Se kertoo ajasta, jolloin ihminen on niin nuori, että maailma avautuu mahdollisuuksien ja vastarinnan horisonttina ja siitä, mitä taiteilijaksi kasvaminen vaatii. Millaisia tarinoita kertoa silloin, kun mitään ei ole vielä ehtinyt tapahtua?)

Pirkko Saisio i Göteborg

Pirkko Saisio är aktuell på svenska med Motljus, andra delen i hennes hyllade Helsingforstrilogi. Böckerna handlar om en egensinnig konstnärs uppväxt och identitetssökande under 1950-70-talet i arbetarklassens Sovjettillvända Helsingfors. Saisios böcker har blivit viktiga klassiker inom den finska hbtq-litteraturen och hon har banat väg för en ny generation queera författare. Hon har hyllats för sin ärliga och nakna skildring om att inte passa in i traditionella könsnormer och om att hitta sin egen plats som konstnär, lesbisk och queer.
Pirrko Saisio (1949) är författare, skådespelare, regissör och professor i dramaturgi. Hennes film Orenda (2025) där hon både medverkar och skrivit manus, tillsammans med sin partner regissören Pirjo Honkasalo visades på biografen Roy förra året. Hennes böcker har fått stort genomslag både i Finland och internationellt, där Saisio jämförs med författare som Annie Ernaux och Karl Ove Knausgård. I samtal med Pekka Heino, konferencier och moderator.