Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson

Ingenbarnsland (2012) av Eija Hetekivi Olsson, nominerades till Augustpriset.
2026 års Göteborg läser-bok, finns eget bokmärke.
Boken utspelar sig i Gårdsten och Bergsjön på 80-talet. Som en svetslåga skildrar romanen det Sverige som växte fram efter folkhemsåren.
Gårdarna är klädda i asfalt, höghusen är av betong och ansiktena hårda som sten. Stället heter Gårdsten. I taggbuskarna finns pantburkar, på gatorna fimpar. Tonåringarna hänger på det halvtomma torget och i trappuppgångarna. Mammas mopp målar råa åttor i snabb takt, våning för våning, sveper runt fyllot som säckat till sömns, hugger mot hörnen och listerna. I taken syns tändarbrända prickar, på väggarna och fönstren snorloskor, snusprillor och sparkmärken.
Ungpundarna kan karate. De har knivar. Papperskorgen på skolgården brinner. Miira håller i en trimmad tändare. Hon sparkar till Vera, som sparkar tillbaka. Skrattar så att tårarna rinner.
Miira är inte som de andra tjejerna i finneklassen. Hon väjer inte för konflikter, vägrar låta någon bestämma över sig och väljer särskild matte när de andra väljer allmän. Hon tänker inte bli trappstädare, utan statsminister eller hjärnkirurg. Miira är född i Sverige. Trots det ses hon som invandrare och måste läsa svenska som andraspråk i skolan.

Nästa morgon hämtade hon termometern, tänkte fejka feber för att slippa skolan.
    Några finneföräldrar skulle vara med under dagen för att se hur lektionerna såg ut för dem i fyrannu när svenska Maggan hade börjat jobba ihop med majen. De ville inte att någon skulle förstöra det finska och hon ville inte se dem där och inte höra dem heller, för hon hade hört dem förr. Hört Jaanas pappa säga "Svennar och svartskallar, bögar och babianer." Hört pappas polare säga samma sak och "Åk tillbaka till djungeln och ät bananer."
   Hon tyngde termometern mot glödlampan ovanför sängen (sid 85)

Flera smakbitar hos: Mia.

Dagsljus först på lördag

Dagsljus först på lördag (Dayligtt on Saturday 1943) av J.B. Priestley, när jag läst färdigt hittade jag boken på engelska i min bokhylla. Boken handlar om människor i en kamouflerad flygplansfabrik i England under kriget, där arbetare ser dagsljus bara på helgerna. I den stora krigsfabriken känner alla varandra och tilltalar varandra med namn. Priestley har blivit en favorit, bra personbeskrivningar, texterna känns moderna.

Han tvekade ett ögonblick. "Och jag känner ansvar för min pojke också", tillade han och sänkte rösten. "Ja, Sam, det gör jag. Det är delvis därför jag står här och pratar med er så här sent. Jag vill inte fara hem. Jag vet inte hur jag ska kunna se min hustru i ögonen. Hur kom det sig att vi tillät allt det här, så att våra pojkar - som gick i skolan på den tiden när vi sa til varandra att Hitler inte hade några onda avsikter - så att de ska offra sina liv? Det står maskiner där nere som jag köpte i Tyskland mindre än ett halvår innan kriget började. Och vi sålde motorer till dem och skulle ha sålt vad som helst till dem bara vi hade haft det. Det var bra för affärer. Varför insåg jag inte vart det bar hän." (sid 265)

Jordskalvet av Nina Bouraoui

Jordskalvet (Le jour du séisme 1999) av Nina Bouraoui
Med havet som symbol, det enda som egentligen ligger mellan henne och Algeriet, förklarar Bouraoui hur allting samtidigt kan finnas nära och långt bort. Och tillsammans med en otroligt rytmiskt skicklig interpunktion förmedlar hon också jordskalvet genom texten, då den poetiskt ryckiga rytmen och de uppryckta fragmenten skapar en läsning som bäst kan liknas vid ett skalv. En prosalyrisk och poetiskt fragmentarisk roman.

Min barndom öppnar trädgården, el boustain. Min barndom föreskriver och påbjuder. Den bygger en skola, el madrassa. Den tar och ersätter. Den skriver, bataba. Barndomen är en öppen plats. Den är, uppburen. Den är, i närheten. Den blir en kropp, en röst, en riktning. Den bär två ansikten. Den existerar, fortfarande. Den svämmar över. Den ryms på en dag. Den blir kvar, för alltid. Den överförs. Den skapar - åmala - minnet.
    Min barndom slukar mitt liv. (sid 44)

Stramer av Mikołaj Łozińskis

Stramer (2025) av Mikołaj Łozińskis första roman i svensk översättning, en roman om judiskt liv i mellankrigstiden. Nathan Stramer reser hem från USA till hemstaden Tarnów i södra Polen i början av 1900-talet. Där träffar han sin fru och blir far till sex barn. Det är Rena, som knappt är tonåring när hon blir kär i en gift man; det är Rudek som studerar klassisk filologi men som tar ett jobb i stearinljusbranschen; Hesio och Salek lockas av kommunismen och hotas att bli arresterade, och de yngsta, Wela och Nusek, vill bara bli vuxna så fort som möjligt.

    Wela hann också se hur den gamle fiolspelaren med en enda magisk gest rättade till glasögonen och vände notblad. Hur vita och välstrukna bordsdukarna var, och de vikta servetterna på tallrikarna. Hur kyparna med fluga och pomadaglänsande hår, de såg finare ut än en del gäster, dansade från bord till bord med brickor fulla med mat. En av dem drog igen gardinerna.
    Men... för att vara med på en sådan bjudning måste man ta sig oöverstigliga hinder. Rätt kläder - var fick man tag i det när man bara hade ärvda kläder efter storasyster...
    I sådana ögonblick hatade hon kläder. (sid 57)

Flera smakbitar hos:Mia.

Tiden & den fria viljan av Henri Bergson

Tiden & den fria viljan (1889) av Henri Bergson.
Den franske filosofen Henri Bergson hade stort inflytande på författare, vetenskapsmän och tänkare under slutet av 1800-talet och första halvan av 1900-talet. Han vände sig mot en äldre filosofitradition och hävdade att verkligheten visserligen måste förstås vetenskapligt, men att utgångspunkten i kvantitativ analys får oss att misskänna dess subjektiva dimension.
I sitt mest kända verk, Tiden och den fria viljan undersöker Bergson hur "omedelbara medvetenhetsfakta" framträder i det nuflöde som är mer grundläggande än rummet och kännetecknas av kvalitativ förändring. Människan är ett slags förtätning av allt hon har levt, och genom att omfatta sin historia i en skapande akt kan hon uttrycka sin frihet. Trots sin djupa skepsis mot språket var Bergson en populär författare, ett slags intellektuell superstjärna med världsrykte. Han belönades med Nobelpriset i litteratur 1927.

Henri Bergson föddes i Paris 1859. Som filosof intresserade han sig särskilt för gränsområdet mellan vetenskap och metafysik. 1914 valdes han som den första juden in i Franska akademien. Han avled 1941, enligt legenden av en förkylning som han ådrog sig när han köade för att bli registrerad som jude av ockupationsmakten, trots att Vichyregeringen velat undanta honom från de nya lagarna.

De djupa känslorna
Kanske består problemets svårighet huvudsakligen däri att vi med samma namn beteckningar och på samma sätt föreställer oss intensitet av mycket olika art, såsom t.ex. intensiteten hos en känsla, en förnimmelse, eller en ansträngning. Den senare åtföljs av en muskelförnimmelse, och själva förnimmelserna är knutna till vissa fysiska betingelser, vilka sannolikt har något inflytande på uppskattningen av intensitetsgraden; de är fenomen som försiggår på medvetandets yta och som ständigt, vilket vi längre fram ska få se, är knutna till uppfattningen av en rörelse eller ett yttre föremål. Vissa själstillstånd tycks oss emellertid med rätt eller orätt vara sig själva nog: så t.ex. den djupa glädjen och sorgen, de reflekterade passionerna, de estetiska känslorna. (sid 23)

Nobelpris i litteratur 1927
”som ett erkännande åt hans rika och livgivande idéer och den glänsande konst varmed de framburits” (Svenska Akademien)

Pusselbiten av Linda Örtenblad

Kartotek över döda och återuppståndna : noveller av Linda Örtenblad, nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2026.
Det går som ett tvärdrag genom Linda Örtenblads noveller. Fönster slås upp i ett återvunnet barndomshem, någon annanstans stängs en dörr för alltid när en släkting dött, somliga återuppstår som fåglar, minnen skingras som rök för att strax ta ny gestalt. Även omärkliga förvandlingar blir synliga i Örtenblads mångskiktade prosa, där människor och djur rör sig med outgrundlig systematik genom övergivna platser och ofärdiga liv.
Linda Örtenblad, född i Stockholm 1972, debuterade 2004 med Den anatomiska teatern, som nominerades till Borås Tidnings debutantpris. Kartotek över döda och återuppståndna är hennes återkomst som författare. Fina noveller med olika teman.

Pusselbiten
Hyllorna sträckte sig upp till taket, överfulla, och boktravarna bildade en platå som räckte mig till låren. Parketten var numera bara synlig i de smala gångarna hon åstadkommit för att vi skulle nå fram till fåtöljerna och i en remsa innanför tröskeln. Hans samlande hade sedan länge gått överstyr och i resten av lägenheten fanns små tendenser till nya ö-bildningar - i sovrummet hade jag skymtat flera rangliga boktorn och på småborden låg spridda titlar. Det var omöjligt att återfinna en specifik bok i massan som täckte golvet - det skulle kräva en utgrävning. Hon fann det outhärdligt, och han fann hennes avståndstagande olidligt, vilket ledde till ännu fler böcker och ännu fler bråk. Det var en manifestation av närvaro, ett hav av vetande, bildning - och ångest. (sid 171)

Mina dagar i Morisakis bokhandel av Satoshi Yagisawa

Mina dagar i Morisakis bokhandel (2025) av Satoshi Yagisawa. I en liten gränd i Tokyos stora bokdistrikt Jimbocho gömmer sig ett paradis för bokälskare: Morisakis bokhandel. Den drivs av den tjugofemåriga Takakos excentriska morbror Satoru, som har ägnat sitt liv åt butiken sedan hans fru lämnade honom.
När Takako oväntat förlorar både sin pojkvän och sitt jobb tackar hon motvilligt ja till Satorus erbjudande om att flytta in i det lilla rummet ovanpå bokhandeln. Hon har aldrig varit intresserad av att läsa och har till en början inte alls någon lust att bo där, men så småningom finner hon tröst både i böckerna och hos flera nya vänner i området.
Medan sommaren övergår i höst upptäcker Takako att hon och hennes morbror har mer gemensamt än hon trodde. Just när hon börjar känna glädje igen gör det förflutna sig påmint, och samtidigt tar Satorus tillvaro en överraskande vändning. Tillsammans försöker de hantera sina sorger och hitta vägar framåt med hjälp av lärdomarna från böckerna som omger dem. Mina dagar i Morisakis bokhandel är en charmig bok om oväntad vänskap och glädjen i att läsa. Flera japanska maträtter och författar- och boknamn.

   "Det är sant. Folk köper inte så mycket begagnade böcker nuförtiden. När min far var ung gick det otroligt bra för antikvariaten. Men situationen är annorlunda i dag. Förlagsindustrin var inte som den är nu, och det fanns ingen tv. Men jag började sälja på nätet för sex år sedan. Och då och då säljer jag en sällsynt bok och får riktigt bra betalt. På något vis får jag det gå runt. Och vi har många stamkunder" (sid 33)

   Vart jag än vände blicken fanns det böcker. Det var som om det vilade en doft av Shōwaperioden över det lilla rummet där solen nätt och jämt nådde in. Encyklopedier och andra verk i flera band låg i höga travar längs väggarna. Det fanns fullt av böcker till och med innanför den lilla kassadisken. Om det blev jordbävning skulle allting rasa och man skulle bli begravd under en lavin av böcker.
    "Hur många böcker har du här?" frågade jag storögt. (sid 23)

Flera smakbitar hos: Mia.

Jag som aldrig känt en man av Jacqueline Harpman

Jag som aldrig känt en man (Moi qui n'ai pas connu les hommes 2025) av Jacqueline Harpman.
"Under mycket lång tid var den ena dagen på pricken lik den andra, men så började jag tänka och allt förändrades." Djupt nere under marken sitter trettionio kvinnor fängslade i en bur. Kvinnorna övervakas av beväpnade vakter och har ingen aning om hur de hamnat där. De har inget grepp om tiden och endast vaga minnesbilder av hur livet såg ut innan.
I ett hörn sitter den fyrtionde fången, en ung flicka, och prövar sina tankar. Hon är utstött från de andras gemenskap. Men när slumpen ger kvinnorna en chans att fly ska hon visa sig vara nyckeln till gruppens överlevnad.

     Regnet hade upphört och molnen skingrades medan maten kokade: solen kom fram, högst upp på himlen, vilket innebar, berättade kvinnorna, att det var mitt på dagen. Vi åt denna första måltid sittande i små grupper runt elden, medan var och en där nere i källarhålab hade tagit sin matskål och satt sig varsomhelst. Det var gott om mat och första gången fanns det rester kvar i kastrullerna, vilket gav upphov till glada skämt:
   - Vi kommer att lägga på hullet, sa de. (sid 87)

Livet på den här planeten av Malte Persson

Livet på den här planeten (2002)  av Malte Persson.
Boken går inte att beskriva, inte den här säregna debutromanen heller. Det handlar om kärlekens nationalekonomi och släktträden ur Första Maltebok. Om drömmar, datavirus, limerickar, läskedrycksreklam och labyrinter. Papegojor, partikelfysik, poesi och politik. Någon talar, någonstans, eller också är det någon annan, någon annanstans. Röster flyter ihop och isär, förhörs och förförs. Språket sprider sig okontrollerbart i tomrummet efter alla förlorade paradis, alla störtade Babelstorn. Det börjar i Göteborg, eller med att världen uppstår. Sedan blir det garanterat ännu värre.

Jag snurrade på jordgloben och satte ned fingret för att se vart jag skulle åka, men där jag satte fingret, där var jag redan. Trött tittade jordgloben på mig, som ett sorgset öga, till tre fjärdedelar täckt av tårar. Då snurrade jag igen, hårdare den här gången, många varv, dygn drog förbi som vagnar i ett passerande godståg för de små jordglobsinvånarna, tills hela globen plötsligt tappade balansen, jordaxeln försköts, jag försökte gripa den, men det var försent, den föll i golvet, gick i tusen bitar. Små bitar av länder provinser, utbrytarstater låg spridda för mina nakna fötter, som riskerade att skära sig på deras vassa kanter. Det fanns ingen annan råd: jag gick och tog på mig mina tigertofflor för att inte skära mig i fötterna, och satte mig att pussla. Detta var första gången som jag verkligen skulle behövt komma ihåg de geografiläxor jag en gång var fantastisk på att snabbt lära mig för att sedan ännu snabbare glömma igen. Nu skildes Öst- och Västtyskland för alltid åt, nu lades Yorkshire till Yucatan, nu blev Gotland grannö till Teneriffa i en isolerad ögrupp mitt i det tropiska Barents hav. Länder skildes och förenades med hjälp av SuperGlue tills den sfäriska formen var återskapad, lite knagglig, många förkastningssprickor och kommande territorialkonflikter, men utan större läckor för världshaven att rinna ned i. Jag ställde diskret upp jordgloben på hyllan igen, och om någon kom och sa att den var konstig svarade jag att den alltid varit sådan, hade de inte märkt det förut, och vad man än kunde säga om den saken så var det i vart fall inte mitt fel att världen såg ut som den gjorde.

   Jag ringde en advokat och friades i tingsrätten: "datavirus kan, i likhet med poesi, betraktas som språkliga artefakter, publicerade i syfte att duplicera sig själva, dock ej i pappersburet i mannaminne, utan magnetiskt datorminne. Svarandens påstående att detta är konst kan ej fullständigt tillbakavisas."
    Men man överklagade till högre instans som med liknande motivering istället prejudicerande beslöt att även poesi var datavirus (sid 33)

Vad är kultur? Det vet jag inte! Det vill jag inte ens veta! Jag misstror all kultur utom bakteriekultur. Jag vill klassificeras under rubriken nöjen. En debutroman som inte liknar någonting annat, skriven med en stilistiskt briljans och en infallsrikedom som är mycket ovanlig i den unga litteraturen.
Malte Persson har tilldelas Gustaf Frödings lyrikpris.

Brunnslockspoesi av Malte Persson:
Regnet hänger i luften
och staden i regnet:
en flytande framtid,
ett flygande förflutet,
där molngrå murar
faller i spridda skurar
av ögonblick
mellan himmelskt
och kommunalt.     

Hemma där hjärtat finns av Jenny Colgan

Hemma där hjärtat finns (2025) av Jenny Colgan
Alla letar efter sitt perfekta hus. Men ett hem är där hjärtat finns.
Janey Munroe har mycket att vara tacksam för - ett charmigt hus vid havet i Carso som hon själv renoverat, ett jobb som audionom som hon älskar, två vuxna barn och en varm vänkrets.
Men sedan maken lämnade henne har självförtroendet fått sig en törn. När hennes buttert bestämda trettioåriga dotter Essie plötsligt meddelar att hon måste flytta hem igen, sätts Janeys nyvunna frihet på prov. Hon älskar sin dotter, men deras gemensamma tonårstid var allt annat än enkel - och nu hotas dessutom Janeys försiktiga försök att börja dejta igen.
Essie har just förlorat jobbet, hyran i Edinburgh är omöjlig att betala och pojkvännen vägrar ta nästa steg. Med svansen mellan benen flyttar hon hem, i hopp om att havsluften ska lätta på livets motgångar. Att bo under samma tak igen blir en prövning - men också en möjlighet. Med hjälp av omplaceringshundar, pubquiz och ett oväntat renoveringsprojekt hittar mor och dotter långsamt tillbaka till varandra, och kanske också till kärleken och sig själva.

    Han pratar om männen som åker ut till oljeriggarna, tuffa hårda knegare allihopa. De arbetar två månader för varje månad de är hemma hos sina familjer eller ibland, på puben. "De kan behöva något att göra när de är iland, tror du inte det?"
    "Jodå", säger Janey. Hon känner till männen, möter dem titt som tätt eftersom det ständiga bullret från borren går hårt åt deras öron. De blir utrustade med hörselskydd men vill inte ha på sig de där förbaskade grejerna: De är unga och tror att de är osårbara. Hon träffar dem när de är femtio och inte hör vad folk säger på tv, när det känns som om omgivningen har blivit svår att nå. Hon försöker alltid undvika att göra ator sak av hur lätt det hade kunnat förhindras. (sid 116)

Flera smakbitar hos: Mia.

Inte längre människa av Osamu Dazai

Osamu Dazai är utan tvekan en av Japans mest lästa och beundrade författare. Trots att hans böcker är översatta till en mängd språk har inget av hans verk tidigare publicerats på svenska. Lars Vargös översättning från japanska kommer ut våren 2026.
Inte längre människa anses av många vara höjdpunkten i hans litterära karriär. Boken bygger till stor del på författarens eget självförbrännande liv. Inte längre människa kom 1948, dödsåret. Dazai lyckades ta livet av sig, på femte försöket.

Bokens huvudperson, Yozo, är sedan bardomen sjuklig och tillbakadragen, oförmögen att släppa någon inpå livet. Han lyckas hålla distans till människor genom att ständigt spela pajas och få sin omgivning att skratta, men äcklas både av sig själv och av människorna omkring honom. Genom en elev han träffar på en konstskola kommer han i kontakt med alkohol och prostituerade. Detta uppslukar Yozo totalt och undan för undan kläds han av varje spår av mänsklighet. Romanen ifrågasätter såväl mänskliga ideal som hela samhällets uppbyggnad och känns lika aktuell i dagens Sverige som när den skrevs i Japan 1948. Det är den bok japanerna läser mest fick jag nyligen veta. Den svenska utgåva från 2008 som finns är översatt av Anna Troberg ifrån kinesiska, men nu håller Lars Vargö på med en översättning ifrån japanska som troligen ska komma ut våren 2026.

    Så fort någon frågade vad jag ville ha, så var min första impuls alltid att svara: "Ingenting." Tanken att det inte spelade någon roll for genom mitt huvud, att ingenting skulle göra mig glad. Samtidigt var jag obotligt oförmögen att neka något som erbjöds mig av någon annan, hur lite jag än tyckte om det. När jag avskydde något, kunde jag inte forma orden, "Jag tycker inte om det." När jag tyckte om något smakade jag tveksamt och förstulet på det, som om det var beskt. I båda fallen led jag av en obeskrivlig skräck. Jag hade med andra ord inte ens kraft nog att välja mellan två alternativ. (sid 20)

Hess av Per Olov Enquist

Hess (1999) av Per Olov Enquist.
Romanen, som belönades med Augustpriset 1999, utspelar sig i Danmark på 1760-talet och berättar historien om den sinnessjuke kung Christian, hans unga drottning ...

Vem är Hess? Är han en historisk person som existerar, eller är han en drömd projektion av en människa, en livshållning? Per Olov Enquists roman lämnar inget entydigt svar. Romanen har en överraskande form - både bred epik, akademisk avhandling och textmobil - och skapar stor frihet för läsaren. Den kan läsas på många sätt: som en metaroman, som ett försök att gestalta passivitetens egen neuros, som en roman om "det svenska", som en kärleksroman, som en ny typ av psykologisk eller politisk roman.

    "Den första av de romaner jag planerade skulle ge en bred genremålning av det liv som levdes i min stad, ja, jag planerade att skildra hur den akademiska miljö jag så väl kände egentligen var sammansatt, utan omsvep, utan bindor för munnen, utan hänsynstagande." (sid 132)

Eldsjäl av Axel Åhman 🪗 KAJ 🎻

Eldsjäl (2025) av Axel Åhman, berättelse om dem som stannar, om dem som brinner fast de rimligtvis borde slockna. En kärleksförklaring till och en uppgörelse med föreningslivet och glesbygden. På föreningslokalen UF Fyren är Daniel ordförande och alltiallo. Det drar ihop sig till föreningens årliga revy, men inför repetitionsstart hopar sig problemen. En regissör saknas, och flera skådespelare har lagt av. Manuset är dessutom långt ifrån färdigt. Har Daniel situationen under kontroll?
Erika jobbar i kassan i bybutiken. När hennes extroverta syster Joanna drar med henne i revyn hittar hon ett sammanhang hon inte visste att hon saknade. Medan premiären närmar sig stiger allt fler hemligheter upp mot ytan, och Erika måste bestämma sig för vilken hennes roll är i det hela.
Åhmans roman blir teaterpjäs på Wasa Teater i Finland premiär hösten 2027, ett österbottniskt nutidsdrama med hög lokal igenkänningsfaktor.

   "Välkomna, ursäkta att jag inte hann skotta uppfarten, jag hade fullt upp med parkeringen och med att värma upp huset", säger Daniel och gestikulerar mot traktorn och lokalen.
    Erika stannar och pustar i snön, svetten slår ut innanför jackan och mössan klibbar fast vid pannan. Hon synar Daniel uppifrån och ner. På något konstigt sätt bär han upp den röda värmeoverallen. De flesta män i overall ser ut som förväxta dagisbarn, men han säljer plagget som en mannekäng på catwalken. Kanske det är något med att han befinner sig i rätt element. (sid 80)

Smugglarens skatt: En julberättelse i 24 kapitel av Axel Åhman köpte jag till barnbarn. En adventsbok som är perfekt för högläsning eller att läsa själv. Oliver ska fira jul med sin familj hos farmor i den österbottniska skärgården. En mysig och spännande berättelse i en vintrig skärgård.

Flera smakbitar hos: Mia.

Kejsaren av glädjen av Ocean Vuong

Kejsaren av glädjen (The Emperor of Gladness 2025) av Ocean Vuong.
En ung man har bestämt sig för att avsluta sitt liv genom att hoppa från en bro över ett vattenfall i New England. Det är väl inget skamfullt med det, att låta sig dras ned av gravitationskraften som håller oss alla på jorden, tänker han. En äldre kvinna som bor precis intill ser mannen från sitt fönster och lyckas stoppa honom.
I Ocean Vuongs nya roman får vi följa den unge mannen, som kommer att bli assistent till den 82-åriga änkan. Det visar sig att de har mer gemensamt än man kunde tro. En berättelse om vänskap och förlust och om hur mycket vi är redo att riskera för att få en andra chans. Vad betyder det, i själva verket, att leva ett bra liv? Är biologiska band lika starka som de som knyts till andra, de som uppenbarar sig för oss genom livet?

Eftersom HomeMarket var stället för "thanksgiving årets alla dagar" kunde man tro att det skulle vara tomt dagen före själva thanksgiving, då folk skulle skapa sina egna versioner av menyn från grunden, omgivna av nära och kära, men då har man fel. Det var packat med folk. Det visade sig att massor av folk föredrog att köpa HomeMarkets rätter i plastburkar och värma dem dagen efter. Detta var plus stammisarna: folk som inte hade tid att laga mat, folk från krigsveteranernas boende vid bruket, folk som jobbade nätter med att städa företagsparken och lastbilschaufförer som skulle tillbringa thanksgiving bakom bensinmackar och ha videosamtal med familjer på oljeklibbiga datorer. (sid 152)

Änglars bröd : en memoar av Patti Smith

Änglars bröd : en memoar (2025) av Patti Smith.
Trots knappa förhållanden var Patti Smiths uppväxt i efterkrigstidens Philadelphia fylld av fantasi, lek och kärlek. I barndomens skogar och sagornas förtrollande världar kunde hon förlora sig, alltid på jakt efter det spännande och magiska. Tjugo år gammal tar sökandet henne vidare till New York där hon träffar Robert Mapplethorpe, Sam Shepard och Tom Verlaine. Hon blir snart en i kretsen runt William Burroughs, Allen Ginsberg och Bob Dylan.
    Musiken får en allt större plats i hennes liv och leder fram till den ikoniska debutskivan Horses 1975. När hon träffar Fred "Sonic" Smith, gitarrist i gruppen MC5, lämnar hon New York för ett lugnare familjeliv utanför Detroit. Efter fjorton års äktenskap blir Fred svårt sjuk och går bort och hon står ensam med två små barn. Åter söker hon sig till New York där hon finner tröst och sammanhang.

   "Mamma var utom sig av glädje över att ha ett riktigt hem och ett riktigt kök med plats att sitta och äta och där hennes nya vänner kunde dricka kaffe, röka cikaretter och prata om sina bekymmer. Pappa hade vacker handstil och skrev en skylt ovanför köksingången med texten Vänner knackar innan de stiger på, inte när de går. Ingen av oss förstod riktigt vad det innebar. Han sa att det fick vi fundera ut själva.
    Pappa hade inte råd med bil. I ur och skur gick han tre kilometer för att ta bussen till Philadelphia, där han fortfarande jobbade natt" (sid 70)

Flera smakbitar hos: Mia.

Döda trakten/Kvinnor i revolt av Monika Fagerholm

Döda trakten/Kvinnor i revolt (Eristystila 2025) av Monika Fagerholm,
har tilldelats Finlandiapriset 2025 och Runebergspriset för andra gången.

Alice 18, kommer från landsbygden. Hon flyttar in hos pappa Max, som är fotograf, och styvmamman Siri i förorten. Alice tar bussen in till centrum och börjar göra sig ett liv. Aftonläroverket, Fria högskolan, Filmarkivet, Veronica Segers lägenhet med sina legendariska fester, stadens gator: allt detta ska bli hennes. Veronica lär henne att skriva som ett litet djur, Pelle blir hennes pojkvän och Evelyn hennes vän. Hon är refuserad poet, performancekonstnär och dansare. Det är 1976/77.

"Istiden", säger Siri, som minns en annan tid, full av kamp och politik.Istiden har kallats "de fredligaste efterkrigsåren". Men det är en lögn. I Tyskland förs ett krig mot en självutnämnd stadsgerilla som ger ringar på vattnet över hela kontinenten. Våldet smyger sig på, rädslan äter sig in - paint the town rädd - och tillvaron kraschar på det brutalaste sätt man kan tänka sig. Döda trakten/Kvinnor i revolt är den första delen i en tredelad romansvit. Det handlar om att vara så ung att livet är en horisont av möjligheter och motstånd, om vad som krävs för att bli konstnär och vilka historier man berättar då inget ännu har hänt.

"Men som att ändå, på något sätt, de här dagarna i familjen innan hon reser, det är en tomhet kring henne, Ingen utom Alice är hemma. Max är på arbetsuppdrag, Michael hos Klees där han förbereder sig för studentskrivningarna (det är alltså ett himla tjat om det i dockhuset, ungefär det enda Michael talar om och kommer tala om under hösten, också Alice ska ta studenten vid aftonläroverket men hon har ju knappt ens börjat i skolan än) och Prinsen i skogen på teaterövning." (sid 88)

Flera smakbitar hos: Mia.

🇫🇮 "Mutta silti, jollain tavalla on kuin näinä hänen lähtöään edeltäninä päivinä hänen ympärillään perheessä olisi tyhjää. Kotona on vain Alice. Max on kuvauskeikalla. Michael on Kleen perheen luona missä hän valmistautuu ylioppilaskirjoituksiin (joista nukketalossa jauhetaan yhtenään. Michael ei syksyn aikana juuri muusta puhukaan, myös Alicella on edessään iltaoppilaitoksen ylioppilaskirjoitukst mutta hän on vasta hädin tuskin aloittanut koulun) ja Prinssi on metsässä näytelmäharjoituksissa. (sid 88) (översättning Hannimari Heino)

(🇫🇮 Juuri aikuistunut Alice muuttaa maalta isänsä luo esikaupunkiin tämän taiteellisesti virittyneeseen uusperheeseen, jossa äitipuoli on valovoimainen naisasianainen. Alkaa Alicen etsikkoaika: hän käy iltaoppikoulua, avointa yliopistoa, istuu elokuva-arkistossa ja on paikalla siellä, missä parhaat juhlat pidetään. Hän kohtaa ihmisiä: Pellen, josta tulee hänen poikaystävänsä, Evelynin, runoilijan ja tanssijan, sekä Veronican, joka opettaa hänet kirjoittamaan kuin pieni eläin. Vanhemmat ihmiset muistelevat aikaa rauhan tyyssijana, mutta Alicen sukupolvi näkee toisin: kuuluu uutisia Saksan levottomuuksista, huhuja taisteluista, jotka lannistetaan säälittä ja kapinallisesta naisesta, joka kuolee selliinsä. Alicen turvallisen nukkekodin seinät romahtavat maailmanpalon paineesta.Se kertoo ajasta, jolloin ihminen on niin nuori, että maailma avautuu mahdollisuuksien ja vastarinnan horisonttina ja siitä, mitä taiteilijaksi kasvaminen vaatii. Millaisia tarinoita kertoa silloin, kun mitään ei ole vielä ehtinyt tapahtua?)

Motljus av Pirkko Saisio

Motljus (Vastavalo 2026) av Pirkko Saisio, blev Finlandianominerad.
Pirkko har tagit studenten och hon kan inte bestämma vad hon hatar mest, om det är Gud, Marx, sin pappa eller sina växande bröst. Det är ungdom under tidigt 60-tal när hon försöker navigera fram till sin sexuella, politiska och andliga identitet.
Farfar har flyttat in i det rum som skulle ha blivit Pirkkos och mamma, som mest jobbar, försöker hålla fast vid husfriden. Men när Pirkko den historiska sommaren 1968, precis som i Sound of Music, åker för att jobba på ett barnhem i Schweiz, finner hon sig full av hemlängtan. Inget tycks bli som hon trott. En dag säger en lärare att Pirkko kanske kan ha vad som krävs för att bli författare. Det förändrar allt att hon har blivit sedd.

Under hela läroverkstiden har jag varit dålig i aritmetik, och nu har jag nytta av det.
   Jag kommer av mig när jag ska addera priset för två flaskor Jaffa och en ask chokladknappar, och igen när jag ska dra av det sammanlagda priset från den summa pengar som jag fått, det som kallas växelpengar.
    Redan första kvällen har jag samlat på mig nästan lika mycket växelpengar som kassan jag ska redovisa.
    - Inte kan du behålla de där pengarna själv (sid 77). Flera smakbitar hos: Mia.


Pekka Heino intervjuar Pirko Saisio. Hennes Suliko nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2026, en fiktiv biografi över envåldshärskaren Josef Stalin (1878–1953) - här intervjuad av Pekka Heino i Göteborg

Midvinternatt av Sebastian Avindell

Midvinternatt (2026) av Sebastian Avindell, tredje delen i Östgötamorden, serien om Linköpingspolisen Liv Larsson och hennes kollegor, efter Dubbelexponering och Vedergällning. Modernista.

En av årets kallaste decemberkvällar anar en hundägare något märkligt vid den frusna sjön i Ullstämmaskogens naturreservat. Det visar sig vara en pojke, vit som is och sittande som på en stol i en grund vak.
    Strax därefter hittas ännu en pojke vid en pool hemma hos en barnfamilj. Han är kraftigt nedkyld och katatonisk. Vilka är pojkarna, vad har hänt dem, och finns det ett samband?
    Kriminalinspektör Liv Larsson har just landat på ­Arlanda efter att ha sökt sina rötter i Tanzania. Tillsammans med sin kollega Lars Fredriksson kastas hon rakt in i fallet och möts av en värld styrd av influencers där barn hetsar varandra till allt mer riskfyllda utmaningar på nätet – utmaningar som kan komma att kräva liv.

"Vad tror du om att åka förbi McDonald’s? Jag behöver få något i magen."
    Lars såg på sitt armbandsur. Klockan närmade sig halv fem på morgonen och trots att han var allt annat än hungrig skulle han mer än gärna byta skogens mörker mot ljus och värme. Han startade bilen som hostade till i protest innan motorn gick i gång. Lars körde en bit ned på vägen och vände med viss svårighet mellan kanterna av hårdpackad snö.
    I takt med att sjön och fältet försvann i backspegeln kändes det lättare att andas.
    "Hur hade ni tänkt fira jul då?"
    Det hördes tydligt i Wåhlins röst att han redan såg julledigheten som förlorad. (sid 33)

Dubbelexponering (2022) av Sebastian Avindell är första delen i Östgötamorden – en deckarserie som speglar kriminaliteten i vår samtid och en storstadsregion där klyftorna växer.

Vedergällning (2023) av Sebastian Avindell är andra delen i Östgötamorden. Det är sommar och varmt i Linköping, men under ytan ruvar hat och motsättningar. Ett mordfall skakar stadsdelen Skäggetorp.

Det mörka av Sharon Bolton

Det mörka (The Dark 2026) av Sharon Bolton en av Storbritanniens mest hyllade deckarförfattare. Det mörka är den efterlängtade femte boken i serien om Lacey Flint, efter åtta års uppehåll. Modernista.

När ett spädbarn rycks från sin barnvagn och kastas i Themsen befinner sig poliskonstapel Lacey Flint av en slump i närheten. Trots att hon för tillfället inte är i tjänst lyckas hon förhindra katastrofen. Men vem skulle vilja skada ett barn?
    Kriminalkommissarie Mark Joesbury är inte förvånad. Under sin övervakning av ett komplext nätverk av Darknet-sajter har Joesbury och hans team identifierat ett nytt terrorhot från en kvinnohatande grupp som kallar sig själva incels. Joesburys team försöker infiltrera gruppen, men Darknet är skapad för anonymitet, och incelarmén är stor.
    Trycket ökar när teamet får veta att överfallet vid Themsen bara var det första i en rad våldsamma attacker i syfte att terrorisera kvinnor. Dessutom tycks rörelsens ledare tycks ha valt ut Lacey som själva symbolen för allt de hatar – vilket innebär att hon nu befinner sig i extrem fara. Översättning Åsa Brolin.

    Ordningspolis som pratade med folk på plats.
    "Vi tror att en viktig del av planeringen var att se till att de fyra männen inte kunde identifieras eller ens förföljas. De två angriparna hade dolt sina ansikten. Eftersom alla tittade på dem var det ingen som lade märke till den pappa som stod där och tittade på, till synes helt oskyldig. Att kasta ner barnvagnen var rena genidraget. När det hade hänt stirrade alla där uppe ner för att se vad som hade hänt med barnet i vagnen och de som stod nere på stranden var först fullt koncentrerade på barnet i vattnet, sedan på det barn de trodde låg i vagnen."
    "Fejkbebisen var ingen docka", sa Gayle. (sid 54)

   Omvärlden – eller åtminstone den del av den som utgjordes av Londonpolisen – trodde att Lacey Flint och Victoria Llewellyn var gamla vänner som hade träffats och kommit varandra nära i samband med att Victoria letade efter sin syster under en period i livet när även Lacey bodde på gatan. De trodde att det var gammal lojalitet som fick henne att hälsa på i fängelset.
    Vad omvärlden trodde stämde förstås inte, men sanningen var en hemlighet som aldrig skulle få se dagens ljus. Lacey visste att hon aldrig kunde berätta för någon vem kvinnan i Durhamfängelset egentligen var och inte heller stänga henne ute från sitt liv.

Konsten att försvinna av Ellen Mattson

Konsten att försvinna (2025) av Ellen Mattson.
De gamla vännerna samlas en söndags eftermiddag i konstnärens ateljé. Detta är något de ofta gör men den här dagen avtäcker konstnären en tavla som dramatiskt rubbar allas cirklar. Tavlan återger dem och deras vänskap, men med små förskjutningar som komplicerar bilden av relationer som aldrig tidigare ifrågasatts. I Konsten att försvinna skildrar Ellen Mattson en sammansvetsad grupp vars vänskapsband prövas på ett både överraskande och oroande vis. Och när allt är uttytt är ingenting längre sig likt.

"Det hade varit en dag med sol, hon övergick till minnet av sol, stickande och stingande midsommarsol och fastklibbad skjorta fast de suttit nästan inkrupna i skuggan bland syrenerna. Sedan kom den stora amerikanska bilen och hon lockades tillbaka in i sin verkstad där hon stannat och där hon förmodligen skulle hålla sig kvar ännu ett tag, fast Lasses tysta närvaro bakom henne signalerade ogillande budskap om det skadliga i hennes val och det nödvändiga i omväxling och utveckling, han signalerade som en tidskriftsartikel med rubriken Så finner du en ny mening, hur hur, ja, du tar exempelvis upp en gammal hobby eller en du ännu inte prövat, målning med akrylfärg, långa fotvandringar i någon nationalpark, men spring inte och göm dig i ditt stora tumma rum, försvinn inte på ett sätt som är ouppnåeligt för andra, försvinn meningsfullt och begripligt, köp en gård på landet eller stäng in dig och skriv en bok om 1700-talets kyrkomåleri, något som faktiskt skulle vara möjligt, det skulle jag faktiskt kunna göra, men hon visste att det inte skulle ske och att hon ville behålla allt för sig själv, som ett ensamt barn"  (sid 161)