Gråt : tårarnas filosofi - från antiken till idag av Eric Cullhed

Varför gråter vi? Vad är det egentligen som händer när tårarna kommer, av sorg, av lättnad eller av plötslig glädje? Och varför är gråten, trots att den ligger oss så nära, fortfarande ett av människans mest gåtfulla uttryck?

Välkommen till ett författarbesök och föreläsning med Eric Cullhed, professor i grekiska vid Uppsala universitet, som i sin uppmärksammade debutbok Gråt ger sig ut på en idéhistorisk och existentiell resa genom tårarnas värld. Människan är det enda djur som gråter av känslor, men vad betyder det egentligen, och varför har detta märkliga beteende väckt så stark fascination genom historien?
I boken möter vi filosofer och tänkare som Sigmund Freud, René Descartes och Thomas Hobbes, alla med sina egna teorier om gråtens funktion: som psykologisk ventil, som tecken på kärlek eller som en gest av underlägsenhet. Cullhed visar hur dessa förklaringar ofta motsäger varandra och hur forskare gång på gång har missat tidigare insikter. Ett författarbesök för dig som är nyfiken på människans känsloliv, idéhistoria och de tårar som binder oss samman.
Med skärpa och nyfikenhet sammanför Cullhed idéer från filosofi, teologi, psykologi, biologi och konst för att utveckla den första samlade undersökningen av gråtens väsen. Resultatet är ett pionjärverk som redan väckt internationell uppmärksamhet. I samtal och uppläsning berättar Eric Cullhed om sin forskning och om hur gråten kan förstås som ett språk , ett mänskligt uttryck som rymmer både sårbarhet och styrka, smärta och lycka, och kanske till och med en antydan om livets mening. Ett författarbesök för dig som är nyfiken på människans känsloliv, idéhistoria och de tårar som binder oss samman.

Tiden & den fria viljan av Henri Bergson

Tiden & den fria viljan (1889) av Henri Bergson.
Den franske filosofen Henri Bergson hade stort inflytande på författare, vetenskapsmän och tänkare under slutet av 1800-talet och första halvan av 1900-talet. Han vände sig mot en äldre filosofitradition och hävdade att verkligheten visserligen måste förstås vetenskapligt, men att utgångspunkten i kvantitativ analys får oss att misskänna dess subjektiva dimension.
I sitt mest kända verk, Tiden och den fria viljan undersöker Bergson hur "omedelbara medvetenhetsfakta" framträder i det nuflöde som är mer grundläggande än rummet och kännetecknas av kvalitativ förändring. Människan är ett slags förtätning av allt hon har levt, och genom att omfatta sin historia i en skapande akt kan hon uttrycka sin frihet. Trots sin djupa skepsis mot språket var Bergson en populär författare, ett slags intellektuell superstjärna med världsrykte. Han belönades med Nobelpriset i litteratur 1927.

Henri Bergson föddes i Paris 1859. Som filosof intresserade han sig särskilt för gränsområdet mellan vetenskap och metafysik. 1914 valdes han som den första juden in i Franska akademien. Han avled 1941, enligt legenden av en förkylning som han ådrog sig när han köade för att bli registrerad som jude av ockupationsmakten, trots att Vichyregeringen velat undanta honom från de nya lagarna.

De djupa känslorna
Kanske består problemets svårighet huvudsakligen däri att vi med samma namn beteckningar och på samma sätt föreställer oss intensitet av mycket olika art, såsom t.ex. intensiteten hos en känsla, en förnimmelse, eller en ansträngning. Den senare åtföljs av en muskelförnimmelse, och själva förnimmelserna är knutna till vissa fysiska betingelser, vilka sannolikt har något inflytande på uppskattningen av intensitetsgraden; de är fenomen som försiggår på medvetandets yta och som ständigt, vilket vi längre fram ska få se, är knutna till uppfattningen av en rörelse eller ett yttre föremål. Vissa själstillstånd tycks oss emellertid med rätt eller orätt vara sig själva nog: så t.ex. den djupa glädjen och sorgen, de reflekterade passionerna, de estetiska känslorna. (sid 23)

Nobelpris i litteratur 1927
”som ett erkännande åt hans rika och livgivande idéer och den glänsande konst varmed de framburits” (Svenska Akademien)

Brigitte Bardot och Lolitasyndromet

Brigitte Bardot 1934-2025

Brigitte Bardot och Lolitasyndromet : essäer av Simone de Beauvoir innehåller nio esseär flesta från 1940-talet. Simone de Beauvoir gillar Brigitte Bardot för hennes okonstlade sätt, hon gör det hon har lust med, hon kritiserar ingen. Detta oroar fransmän som inte är förtjusta i Bardot (1959) som går i långbyxor, har ingen makeup, rufsigt hår. Brigitte Bardot är lika mycket jägare som bytet. Mannen är ett objekt, hon är mannens medsyster och like. En fri kvinna är motsatsen till en lättsinnig kvinna, inget vulgärt, en sorts spontan värdighet, skriver Beauvoir. I USA visar mannen respekt gentemot kvinnan, vilket fransmän inte gör.

Den röda tråden i boken är delvis att vi ska vara människor. Likgiltighet är av ondo, bekräftelse behöver vi alla. Människan är en nyfiken och responsiv varelse och en individ har alltid ett val. En människa kan aldrig frånsaga sig sin frihet; hon har alltid ett val. Hängivenhet retar ofta den som är föremål för den; han begärde ingenting, det är hans mor, hans hustru, hans vän som begär deras hängivenhet ska uppskattas; de njuter av den andras olycka eftersom de hoppas kunna trösta henne. En av Beauvoirs många tankegångar i essän Existentialismen & folkets visdom.

I essän i Litteratur & metafysik skriver Beauvoir att i en bra bok syns inte författaren: Värdet hos en god roman är när läsaren reagerar som inför levda händelser, trollbunden. Romanen måste undslippa sin upphovsman. Läsaren är rädd för att våga sig in i läsandets äventyr, låta sig ryckas med av historien, istället försöker hon översätta den.