Hur läsa och varför av Harold Bloom

"Vi bör läsa i många syften, och få rikligt och varierande utbyte av vår läsning, men uppodlandet av ett självständigt medvetande är utan tvivel ett huvudsyfte när man läser djupt, och det kanske största utbyte man kan ha av litteraturen. Livsglädje och insikt: det är sådana sidor av den ensamme läsarens medvetande som stärks mest av hennes läsning." (sid 209)

Hur läsa och varför (How To Read and Why) av den amerikanske litteraturvetaren Harold Bloom har varit svår att få tag på, trevligt att Modernista nu ger ut den. Bloom inleder med att guida genom de stora genrerna poesi, roman, novell, drama. Och sedan vidare till sina lyrik-älsklingar: William Shakespeare, John Milton, William Blake, Emily Dickinson och andra, innan han introducerar sitt hemlands epik (berättande litteratur).

Bloom tycker mycket om Noveller. Han är en beläst klok man, en behöver inte alltid hålla med honom, men han är riktigt givande läsning. Hans tankar och funderingar väcker ens egna tankar till liv. God litteratur får en att tänka, får en att lära känna sig själv. Bloom har inga pekpinnar, bara förslag till hur man kan läsa. Att lyssna/läsa en bra bok kan vara bättre än lyssna till en annan människa, skriver han. Är man inte den ensamma läsaren, så finns det mycket intressant att prata om med andra bokläsare.

Boken är riktigt rolig läsning, jag läser några kapitel varje varm sommardag och tänker: Imorgon får jag läsa vad Bloom tycker om William Wordsworth! "Läser man över huvud taget modern poesi, då har man på sätt och vis läst William Wordsworth, även om man aldrig läst honom" (sid 141) skriver han. Själv kan jag ju inte jämföra eller lyfta fram det bästa av äldre engelsk poesi; äldre ord, begrepp vilka är omöjligt att googla till, men Bloom ger intressanta vinklar. Så jag hoppade inte över en enda sida i kapitlet Dikter.

"Att vara ensam är vanligen det som kännetecknar våra livsvillkor; hur ska vi befolka denna ensamhet? Dikter kan hjälpa oss att tala med oss själva mer redigt och mer uttömmande, och avlyssna det vi säger." (sid 91)

Bland Romaner finns det en del klassiker man läst, eller har avsikt att läsa; Emma avJane Austen, Henry James, Dickens, Stendhal, Proust, Mann och andra. Melville, Faulkner, Toni Morrison. Skådespel lyfter fram Shakespeare, Ibsen, Oscar Wilde. Bloom avslöjar mycket om handlingen, en får nog ut mest av Bloom om man läst böckerna först och sedan studerar, hur Bloom lyfter fram det läsvärda och jämför med andra författare. Nu kommer jag säga igenkännande "aha!" betydligt oftare när jag läser bra litteratur.

"Inledningsvis pekade jag i förbigående på det faktum att antalet seriösa romanläsare krymper i rask takt, och när jag läser om Proust inser jag att flykten från romanen måste ses som ett utdömande av vishetslitteraturen. Ty var finner vi visdom i våra dagar?" (sid 225)

Den västerländska kanon av Harold Bloom

 Harold Bloom har massa intressanta boktips.

Den västerländska kanon (The Western canon 1994) av Harold Bloom är en mastodont verk av tjugosex västerländska författare som skriver på de europeiska språken, Bloom fastslår att Shakespeare är den västerländska kanon. Anders Cullhed i Tidens guld : essayer om kanon, liv, poesi håller med om kritiken mot Bloom för att hans kanon är så anglosaxistiskt präglad. "Bloom talar i allmänna ordalag om Shakespeares psykologi, hans förmåga att skildra individer under genomgripande förändring, hans rika register av såväl stilar som mänskliga typer, kraften i hans retorik likaväl som hans vision av en värld som inte lånar sig till religiös sublimering eller allergorisk schematisering, och slutligen hans "universiteter". Också den sistnämnda termen hänger i luften men kommer sist och slutligen att avse förmågan att tala till envar." (sid 21)

Den västerländska kanon är en guldgruva om man vill veta mer och förstå sina favoritförfattare. Eller hitta nya favoriter. Proust, James Joyce, Kafka.Borges, Neruda och Pessoa. Ett kapitel om Virginia Woolfs Orlando: feminism som kärlek i litteraturen. Jane Austens Övertalning, Emily Dickinson: vithet, hänförelser, de mörka. George Eliots Middlemarch.

"Under mina försök att läsa ett stort antal av de verk som förtrytsamt lanserats som alternativ till kanon har jag gjort reflektioner att dessa volontärer måste tro att de har talat skönlitterär prosa i hela sitt liv, eller att deras djupa engagemang bara behöver lite verbal svulstihet för att bli dikt. Jag för min del hoppas att litterata överlevande ska finna en eller annan författare eller bok i kanon som de inte träffat på förr, och skörda den vinst som bara kanonisk litteratur kan bjuda." (sid 585)

nördigaste fynd

nördigaste loppisfynd: The Norton Anthology of Theory and Criticism 2848 sidor 2kg.
The gold standard anthology for anyone who wants to understand the development and current state of literary theory. Offering 191 pieces by 157 authors, The Norton Anthology of Theory and Criticism is more comprehensive and more varied in its selection than any other anthology. Forty-eight NEW selections-concentrated mostly on the twentieth and twenty-first centuries-make the book not only the best overview of the history of theory, but also a remarkably up-to-date portrait of the state of theory today.

Den västerländska kanon (The Western canon 1994) av Harold Bloom är en mastodont verk av tjugosex västerländska författare som skriver på de europeiska språken. En bra referensbok, och bredvidläsning för hans teorier nämns ofta i The Norton Anthology.

Agatha Christie - tisdagstrio

Gropen (The Hollow) är en pusseldeckare av Agatha Christie, utgiven 1946. En pocketutgåva i USA 1954 ändrade titeln till Murder after Hours. Hercule Poirot utreder ett mord under en sammankomst på en herrgård kallad The Hollow.

En dos stryknin (The Mysterious Affair at Styles) av Agatha Christie publicerades för första gången för drygt 100 år sedan. Den introducerar Hercule Poirot, kommissarie Japp och Arthur Hastings. Christie började skriva pusseldeckaren medan hon var volontär på sjukhuset i Torquay under första världskriget. Där lärde hon sig mycket om olika läkemedel. Hon har skrivit med pseudonymen Mary Westmacott.

Agatha Christie med Hercule Poirot, min favoritkaraktär.

Agatha Christie - temat hos: RobertW.