Den diskreta åldern av Simone de Beauvoir

Den diskreta åldern (L’âge de discrétion 1967) av Simone de Beauvoir Översättning: Kristoffer Leandoer.
En finstämd kortroman om åldrande och rädslan för att bli irrelevant, om relationen mellan föräldrar och vuxna barn, om identitet bortom prestation och social roll och om att acceptera livets förändringar.

"Så vemodigt och insiktsfullt Simone de Beauvoir skriver om åldrande i den här kortromanen! Huvudpersonen är en 60-årig kvinnlig akademiker med stark socialistisk övertygelse. Hon lever i ett stabilt äktenskap och bor i en fin lägenhet i centrala Paris. Sonen arbetar som universitetslärare och har precis gift sig. Livet tycks gå som på räls, men plötsligt hopar sig motgångarna. Den bok kvinnan har skrivit får inte alls det mottagande hon förväntat sig. Sedan kommer nästa käftsmäll: sonen berättar att han inte tänker fortsätta jobba på universitetet. Han tänker ta ett mer välbetalt jobb på kulturministeriet. Modern ser honom som en svikare, som offrat sina ideal för pengar. När hon söker stöd hos sin man, tar han oväntat sonens parti. Kvinnan grivivlan. Varför bryr sig ingen om vad hon tycker längre? Hur blev livet så här? Har hon någonsin lyckats uppnå något av allt hon föresatt sig?" Tips: Yukiko Duke. bernur har läst: HÄR.

     "Vanligtvis stimuleras jag av mina misslyckanden. Den här gången är det annorlunda."

Flera smakbitar hos: Mia.

     "Jag förstår inte varför.?
     " Det beror på åldern. André försäkrar att vetenskapsmän är slut gott och väl innan de fyllt femtio. Inom litteraturen finns det säkert också en punkt där man inte kan göra mer än trampa vatten."
     "Inom litteraturen är jag säker på att det inte är så."
     "Och när det gäller naturvetenskap?"
     "Det saknar jag kompetens att yttra mig om." (sid 73)

Brigitte Bardot och Lolitasyndromet

Brigitte Bardot 1934-2025

Brigitte Bardot och Lolitasyndromet : essäer av Simone de Beauvoir innehåller nio esseär flesta från 1940-talet. Simone de Beauvoir gillar Brigitte Bardot för hennes okonstlade sätt, hon gör det hon har lust med, hon kritiserar ingen. Detta oroar fransmän som inte är förtjusta i Bardot (1959) som går i långbyxor, har ingen makeup, rufsigt hår. Brigitte Bardot är lika mycket jägare som bytet. Mannen är ett objekt, hon är mannens medsyster och like. En fri kvinna är motsatsen till en lättsinnig kvinna, inget vulgärt, en sorts spontan värdighet, skriver Beauvoir. I USA visar mannen respekt gentemot kvinnan, vilket fransmän inte gör.

Den röda tråden i boken är delvis att vi ska vara människor. Likgiltighet är av ondo, bekräftelse behöver vi alla. Människan är en nyfiken och responsiv varelse och en individ har alltid ett val. En människa kan aldrig frånsaga sig sin frihet; hon har alltid ett val. Hängivenhet retar ofta den som är föremål för den; han begärde ingenting, det är hans mor, hans hustru, hans vän som begär deras hängivenhet ska uppskattas; de njuter av den andras olycka eftersom de hoppas kunna trösta henne. En av Beauvoirs många tankegångar i essän Existentialismen & folkets visdom.

I essän i Litteratur & metafysik skriver Beauvoir att i en bra bok syns inte författaren: Värdet hos en god roman är när läsaren reagerar som inför levda händelser, trollbunden. Romanen måste undslippa sin upphovsman. Läsaren är rädd för att våga sig in i läsandets äventyr, låta sig ryckas med av historien, istället försöker hon översätta den.