Själen och musiken : i stället för självbiografi av Horace Engdahl

Själen och musiken : i stället för självbiografi (2026) av Horace Engdahl.
När Horace Engdahl är femton år hör han för första gången en viss tonsättning av Frédéric Chopin, en händelse som förändrar hans liv. Stycket väcker hans lust att själv spela piano och öppnar vägen till musiken, som sedan ska bli hans ständiga följeslagare. "Själen och musiken" innehåller fyra essäer om kompositörerna Chopin, Wagner och Brahms samt om poeten Mallarmé. Boken är samtidigt en resa i minnet för att spåra en själs tillblivelse. Resultatet är ett slags självbiografi speglad i konsten och en berättelse om musikens omvälvande kraft.
Väldigt personlig bok, om hur Engdahl blev tagen av musik och på egen hand började vid tio års ålder lära noter och spela på familjens piano. Det gör han fortfarande som vuxen. Många starka musikupplevelser, man vill bara börja leta och lyssna själv: Chopin, Wagner, Brahms, Mallarmé.

"Det tog mig fjorton dagar att takt för takt lista ut var fingrarna skulle placeras för att man skulle få  pianokompanjemanget (där melodin också låg) att klinga. Och det kändes som ett mirakel - efter denna tid kunde jag faktiskt spela stycket från början till slut, mer eller mindre felfritt." (sid 20)

Mer litteratur om musik av Engdahl:
Op. 101 (2021) av Horace Engdahl. Titeln syftar på Ludwig van Beethovens A-dur-klaviersonat (op. 101).
Stilen och lyckan : essäer om litteratur (2016) av Horace Engdahl om Mallarmé.

Sara Danius debut

Försök om litteratur(1998), en trilogi om essäer av olika författare och olika ämnen: Försök! Så löd vår uppmaning. Försök att ringa in vad som verkligen intresserar dig i dagens litteratur, konst och teater, eller överhuvudtaget vad som ligger dig varmt om hjärtat. Resultatet har blivit tre böcker med personligt hållna essäer. Bland de skrivande som hör till landets tongivande återfinns författare, konstnärer, skådespelare, forskare och kritiker. 

 

Danius skriver sex korta personliga essäer om Litteraturens död:
"Pappa var gymnasielärare i historia och svenska. Varje morgon studerade han Svenska Dagbladets kultursida med utomordentlig noggrannhet. Han betraktade det som sin skyldighet att begrunda herrar professorers artiklar under strecket; ofta rättade han deras språkliga försummelser, också det en plikt. Han samlade på inträdestalen i Svenska Akademien. Han följde med i den historiska och litteraturhistoriska forskningen och införskaffade till och med Roman Jakobsons Poetik och lingvistik. Därtill behärskade han konsten att binda in böcker.
     Julen 1986 gav pappa mig Horace Engdahls Den romantiska texten, anmäld av Thure Stenström i en entusiastisk understreckare i Svenska Dagbladet några månader tidigare. Då hade jag en fil.kand. med litteraturvetenskap som huvudämne, med särskild inriktning på modernistisk lyrik, och hade gjort mina första försök som kritiker på Dagens Nyheters kultursida. Pappas julgåva var symbolisk på flera sätt. Pappa var den åldrande läraren och jag den ännu lyssnande eleven som just börjat söka mig egna vägar. Min far var född 1907." (sid 8)
Sara Danius doktorsavhandling från 1997 gavs ut som bok under titeln The Senses of Modernism: Technology, Perception and Aesthetics (2002).

Den romantiska texten av Horace Engdahl

Den romantiska texten : en essä i nio avsnitt (1986) av Horace Engdahl, hans doktorsavhandlingen som uppfattades inom litteraturvetenskapen som kontroversiell. Detta hade dels att göra med vissa av studiens teoretiska ståndpunkter, dels dess essäistiska stil.
Vad är en romantisk text? Hur är den uppbyggd? Vad vill den göra? Sådana frågor söker Horace Engdahl besvara med sina nyläsningar av åtta svenska författarskap från 1700-talets slut och 1800-talets början: Oxenstierna, Kellgren, Thorild, Lidner, Atterbom, Stagnelius, Almqvist och Tegnér. Horace Engdahl är essayist, litteraturforskare, ledamot av Svenska Akademien och en av Sveriges skarpsinnigaste kritiker. Hans bok om romantiken rymmer estetiska resonemang som i hög grad griper in i dagens litterära diskussion.

Jag läser inte hela boken utan kollar det som Engdahl skriver om Stagnelius.
Stagnelius verklighet är paradis eller öken. Dessa platser är metaforiska. Någon påtaglig och självständig värld värld har sällan möjlighet att ta form i hans texter. Engdahl synar texterna från olika håll men uppmanar litteraturhistoriska läsare undvika att gå i fällan att skriva de stagnelianska dubbelheterna på kontot av en eller annan filosofi (typ nyplatonismen, hegelianismen, Herakleitos), Tvetydigheten är närvarande. Det finns i motsägelsen mellan utsagan och utsagans medel.

Anders Olsson, professor i litteraturvetenskap, gillar Engdahls misstro mot att låta metafysisk princip "få kontroll över omkastningarna" och därmed över det inre dramat i Stagnelius diktning. Hans poesi strider inte sällan mot den idé som uppfyller den. Sådana harmoniserade försök liknar, enligt Engdahl, "desperata rationaliseringar", och de är verksamma i diktarens egen strävan. Mer finns att säga, fortsättning följer.

Passionerna av Thomas Thorild

Passionerna av Thomas Thorild.
Thomas Thorild (1759–1808) var författare, filosof och en förgrundsgestalt för romantiken i Sverige. Ett av hans mest kända verk är lärodikten Passionerna, skriven 1781 för en poesitävling av sällskapet Utile Dulce. Passionerna omformulerade vad som menas med passion, utmanade upplysningstidens mekaniska världsbild och bröt mot klassicismens ideal. Dikten orsakade en långvarig polemik med poeten Johan Henric Kellgren. bernur läst: HÄR.

"Hans syn på vetenskapen är en annan än vår. Det han erbjuder är inte en forskningsrapport utan en vision. Hans poem springer ur häpnaden över att i ett benådat ögonblick ha skådat tillvarons dolda sammanhang. Nu vill han i ett slag framlägga hemligheten för oss." ur Horace Engdahls förord.

Tidskriften ESSÄ nr 11-12*2021 har intressant tema om kritik.
En critik öfver critikerVad är litteraturkritikerns uppgift?
Roland Lysell om Thorilds Passionerna.

Den romantiska texten av Horace Engdahl

Den romantiska texten : en essä i nio avsnitt av Horace Engdahl är hans doktorsavhandling som uppfattades inom litteraturvetenskapen som kontroversiell, detta berodde dels på vissa av studiens teoretiska ståndpunkter, dels dess essäistiska stil. Den svarar på frågor romantisk text? Hur är den uppbyggd? Vad vill den göra? Sådana frågor söker Horace Engdahl besvara med sina nyläsningar av åtta svenska författarskap från 1700-talets slut och 1800-talets början: Oxenstierna, Kellgren, Thorild, Lidner, Atterbom, Stagnelius, Almqvist och Tegnér. Kanske inte direkt lättläst men en aning roligare än många andra litterära doktorsavhandlingar. Självklart en del fackuttryck men de finns förklarade, varje skribent har sina egna uttryck, vilka varierar under olika tidsepoker.

To Generalize is to be an Idiot.
                           (William Blake,
Annotations to Reynolds's Discourses)

"I den romantiska skriften får bilden en giltighet som inte är begränsad till någon speciell logisk eller retorisk kategori. Det innebär inte att den skrivande på något naivt sätt accepterar sina föreställningar som uppenbarade sanningar. Kanske har inga författare varit vaksammare mot illusionen än de vi kallar romantiker. Men om varat till sin kärna är skapande och förvandling finns det inga säkra riktmärken för att skilja verkligt från overkligt. Romantikerna tog risken att ge form åt subjektet, åt det formande, som aldrig kan bli ett föremål och alltså trotsar de fasta innehållen. I jämförelse med de texttyper som bygger på gemenskapens jämna energiflöde och kollektiva förstånd kan deras sceneriet verka fantasmagoriska." (sid 265)

Tornet av Yeats

Tornet (The Tower) av William Butler Yeats, översätt av Thomas Sjösvärd,
Horace Engdahl har skrivit förord.

Hume av Lytton Strachey och Engdahl

Hume av Lytton Strachey (1880-1932), berömd för sina historiska biografier, som var stilbildande inom den genre som kommit att kallas psykobiografier.

David Hume (1711-1776) var en skotsk filosof, historiker och nationalekonom. Han hade fet knapert ett tag med osäkra sekretessbefattningar och skrev under tden en rad essäer i filosofiska, politiska och estetiska ämnen som kom ut i små volymer men gav honom visst anseende. Men sedan utnämndes han till bibliotekarie i Edinburgh och gav honom en trygg ställning med lön. Och tillgång till ett stort bibliotek. och han beslöt skriva Englands historia vilket tog tio år. The History of England blev en stor framgång, många upplagor trycktes, han blev känd som historieskrivare.

Spårvagnsresor med Mr Hume (2023) av Horace Engdahl. Boken nominerad till Stora Fackbokspriset.
På spårvagnen i Göteborg slår sig Horace Engdahl i slag med David Hume, en skotsk filosof som avled 1776. Deras samtal fortsätter genom hela boken, men avbryts av essäer om olika ämnen som aktualiseras av meningsutbytet i spårvagnen: 1700-talets salongsvärdinnor, Rousseaus paranoia, lyxens idéhistoria och mycket annat. Under alltsammans ligger frågan: Finns det något sådant som gott och ont?
Hume var kompis med Gustaf Philip Creutz (1731-1785), en orättvist bortglömd man, enligt Engdahl.

Den sista grisen av Horace Engdahl

"Jag sätter ner ljudet, så att musiken bara ska angå mig själv.  Först då talar den som en vän och "filosoferar inte för hela Grekland", som Epikuros sa. Jag står inte ut med att någon ifrågasätter den musik jag valt att lyssna till - det är vad det handlar om. De andras likgiltighet skulle kränka mig i det ögonblick jag tar emot tonerna som en form av sanning, en hjärtans sanning, som musikerna gör mig delaktiv av.

"Un seccatore", "en olägenhet", kallar man på italienska en person som varken är dum eller elak eller ens långtråkig men som besvärar genom att envisas med att hävda ett tankesätt som är motbjudande för de övriga i sällskapet. Hur mycket intelligens en sådan människa än lägger i dagen, verkar hon inskränkt och avsigkommen, mer och mer för varje minut hon framhärdar. På avstånd kan man frestas att kalla henne för en brinnande ande, men träffar man en sådan person inser man att hon är en fullkomlig pina och inte omvänder någon."

Den sista grisen av Horace Engdahl lyfter läsaren till en helt ny nivå, man får reflektera, tänka, lära sig nytt. Ett och annat stillsamt skratt, för Engdahl har glimten i ögat när han betraktar både det vardagliga och berättar om sina stora favoritdiktare. Inte alltid jag tycker lika men givande att reflektera sina egna tankar med någon som tänkt. Att ha både närhet och distans till sig själv är en konst; tidvis är Engdahl ganska naken i sina betraktelser - men det är då man kan känna igen sig själv, även som läsare. En stor bok i liten format som får plats i handväskan och som jag gärna plockar upp i spårvagnen och läser några korta snuttar, fragment. Alltid intressant att lyssna på människor som kan mycket.

Creutz + Bellman = SANT

Gustaf Philip Creutz föddes i Finland 1731 (död 1785 i Stockholm), en gång vår störste skald med sin berättande herdedikt Atis och Camilla. Som Gustaf III:s ambassadör i Paris spelade han en viktig roll i den svenska utrikespolitiken och tillhörde den salongselit som skapade Upplysningen. En orättvist bortglömd man, enligt Horace Engdahl som snart kommer att skriva en bok om denna intressanta skald. Carl Michael Bellman (1740-1795) parodierade på Creutz texter, även Fröding var influerad av Creutz.
Mera av Creutz kan du läsa här: litteraturbanken.se/

Liv och Horace bildningsresa Capalbio

Serieskaparen Liv Strömquist och akademiledamoten Horace Engdahl fortsätter sin bildningsresa  till de storslagna drömmarna och de förlorade paradisen. Sivs tur som planera resmålen, se svtPlay: HÄR.

 Vi Läser nr 1 2016 har en lång artikel om Livs och Horaces första resa, 

en hel del konst-, musik- och litteraturtips för bildningsintresserade.

Liv och Horace bildningsresa Moskva

Serieskaparen Liv Strömquist och akademiledamoten Horace Engdahl fortsätter till Moskva, ser på rysk konst, gamla ikoner, se svtPlay: HÄR.

Aleksandra Kollontaj blir jag nyfiken på, socialist och feminist som förespråkade äkta arbetarmakt, kvinnors frigörelse och det konventionella äktenskapets avskaffande, kallas idag för radikalfeminism. Jag har levt många liv : feminist, revolutionär, socialist av Aleksandra Kollontaj. Världens första kvinnliga minister, världens första kvinnliga ambassadör.

Stilen och lyckan av Horace Engdahl

Stilen och lyckan : essäer om litteratur (1992) av Horace Engdahl.
Den som vill utforska den litterära texten måste likna en envis förföljare i en agentfilm, som tvingas byta skepnad, taktik och spaningsområde åtskilliga gånger innan bytet tillfaller honom. De så kallade teorierna är egentligen förklädnader, med vilkas hjälp man smyger sig på litteraturen.

Men det metodiska studiet är inte tillräckligt. Man kan inte tvinga textens lag att framträda. Det sker bara på villkor av en samhörighet, som gör det omöjligt att behandla det skrivna som ett objekt. När uttolkaren står i begrepp att tala om litteraturen märker han plötsligt att han talar till den. Han förstår att han, som nyss tyckte sig kallad att ifrågasätta allt, är en av dem genom vilka traditionen söker tillvaro. I stället för ett teoretiskt problem att lösa erbjuder sig en livsform. Om Mallarmé från tidigare essäer "Guldmun".

Op. 101 av Horace Engdahl

Op. 101 (2021) av Horace Engdahl.

Titeln syftar på Ludwig van Beethovens A-dur-klaviersonat (op. 101). En samling korta, essäistiska texter och funderingar kring åldrande, förändrade tidsanda och ensamhet. Från balkongen i sin nya hemstad ser författaren ut över en tillvaro som har bytt skepnad när en ny tidsanda tagit över lika obevekligt som när en epidemisk smitta sprids. Han reflekterar över vad som hänt, detta som förvandlat honom i omvärldens och hans egna ögon och bestulit honom på hans mildhet. Men bortom förlusten finns en tidigare okänd glädje som får tanken att röra sig friare, anstötligare, sannare. I två avslutande essäer tar han några stora musikverk till hjälp för att definiera sitt förhållande till verkligheten. Alltid trevligt att läsa Engdahls välskrivna texter, lärorikt och en del att fundera över. Trevligt att han trivs i sin nya hemstad.

    "Under den period då jag ihärdigt fördömdes i Stockholmspressen hände det ibland att okända personer kom fram till mig på gatan när jag var på besök här i staden och sa någonting i stil med "Roligt att se dig i Göteborg!" Jag tror inte att de med detta ville ta ställning i någon stridsfråga. De ville bara tala om att de lät mig vara. Jag uppskattade uppskattade det mer än medhåll och definitivt mer än vackra uppläggningar om rätten att ha en egen uppfattning. Jag tänkte att det är så här världen blir mänsklig" (sid 65)

Spårvagnsresor med Mr Hume av Horace Engdahl

Spårvagnsresor med Mr Hume (2023) av Horace Engdahl. Boken nominerad till Stora Fackbokspriset.
På spårvagnen i Göteborg slår sig Horace Engdahl i slag med David Hume, en skotsk filosof som avled 1776. Deras samtal fortsätter genom hela boken, men avbryts av essäer om olika ämnen som aktualiseras av meningsutbytet i spårvagnen: 1700-talets salongsvärdinnor, Rousseaus paranoia, lyxens idéhistoria och mycket annat. Under alltsammans ligger frågan: Finns det något sådant som gott och ont?

Hume var kompis med Gustaf Philip Creutz (1731-1785), en orättvist bortglömd man, enligt Engdahl. Han lyfte den svenska poesin med hededikten Atis och Camilla. Som Gustaf III:s ambassadör i Paris spelade han en viktig roll i den svenska utrikespolitiken.
Vi får följa det parisiska sällskapslivet, hur kvinnorna höjer nivån på diskussioner i salongerna. Man ska inte framhäva sig själv eller ha speciella åsikter. En god stämning viktigt vid samtal. Titeln Döda poeters sällskap av Kleinbaum poppar upp i huvudet. Engdahl är språkkunnig och vi få följa livet som om vi var närvarande själva; intrigerna, samtalen, klädmodet.

Lika bekant som i salongerna är Horace Engdahl i Göteborgs gatuliv, där han har bott centralt några år. Som sällskap har han sin gamla A Treatise of Human Nature av David Hume, med understrykningar från 1964. Det är verklig lyx att få ta del av all den kunskap Engdahl besitter. bernur har läst: HÄR.

Ugglor i mossemn : tankar om idiom

Ugglor i mossen : tankar om idiom (2025) av Horace Engdahl.
Detta är en bok om några av författarens favoritidiom och om det ljus de kastar över språket och den mänskliga naturen. "Ana ugglor i mossen" är ett stående uttryck som vi tar till när vi inte vill vara tråkiga och helt enkelt säga "ana oråd". Den språkvetenskapliga termen för sådana uttryck är idiom. Det finns tusentals sådana i det svenska språkets kollektiva minne. Några av dem har varit i bruk i hundratals år, andra har tillkommit på senare tid. De ser oskyldiga ut till dess att man börjar titta närmare på dem. Då öppnar sig de märkligaste perspektiv.

En liten bok med stort intressant innehåll för oss som är intresserade av språk, Engdahl är kunnig och kan ge ursprung och historia till många av våra talesätt, även nya uttryck. Språket förändras ju hela tiden.

Faust mitt favoritantikvariat

Antikvariat Faust alldeles vid Götaplatsen,
eftersom jag ofta besöker Stadsbiblioteket besöker jag även Faust.
Och även Horace Engdahl gör besök där ibland, de har stort utbud.

Jag hittar alltid något intressant, och trevligt bokprat.

Iris Murdoch-tema i skyltfönstren.

Flera rum med böcker i god ordning. Kunnig personal.

Den rena och tillämpade an-arkins grundsatser

Den rena och tillämpade an-arkins grundsatser (2025) av Paul Valéry.
Översättning och förord: Horace Engdahl.
Valéry var en av förra seklets viktigaste franska författare. Som ung ingick Valéry i kretsen kring Stéphane Mallarmé och blev 1925 invald i Franska akademien. Hans författarskap omfattar många genrer (poesi, dramatik, berättelser, filosofiska dialoger, essäer) och från tjugotalets mitt var han en intellektuell institution inte bara i Frankrike utan i hela Europa.
Den rena och tillämpade an-arkins grund­satser är en samling anteckningar som Valéry gjorde under 1930-talets slut. Texten bär Valérys signum, den är förtätad och lapidarisk, utmanande och provocerande. bernur har läst: HÄR.

Att dela lika
Hatet, grymhet, hyckleriet, dumheten, rofferiet etc. hör inte hemma hos något särskilt parti, dumheten och villfarelsen inte hos någon särskild regim (är inte utmärkande för den).
   Villfarelsen har inget system. (sid 42)