Själen och musiken : i stället för självbiografi (2026) av Horace Engdahl.
När Horace Engdahl är femton år hör han för första gången en viss tonsättning av Frédéric Chopin, en händelse som förändrar hans liv. Stycket väcker hans lust att själv spela piano och öppnar vägen till musiken, som sedan ska bli hans ständiga följeslagare. "Själen och musiken" innehåller fyra essäer om kompositörerna Chopin, Wagner och Brahms samt om poeten Mallarmé. Boken är samtidigt en resa i minnet för att spåra en själs tillblivelse. Resultatet är ett slags självbiografi speglad i konsten och en berättelse om musikens omvälvande kraft.
Väldigt personlig bok, om hur Engdahl blev tagen av musik och på egen hand började vid tio års ålder lära noter och spela på familjens piano. Det gör han fortfarande som vuxen. Många starka musikupplevelser, man vill bara börja leta och lyssna själv: Chopin, Wagner, Brahms, Mallarmé.
"Det tog mig fjorton dagar att takt för takt lista ut var fingrarna skulle placeras för att man skulle få pianokompanjemanget (där melodin också låg) att klinga. Och det kändes som ett mirakel - efter denna tid kunde jag faktiskt spela stycket från början till slut, mer eller mindre felfritt." (sid 20)
Mer litteratur om musik av Engdahl:
Op. 101 (2021) av Horace Engdahl. Titeln syftar på Ludwig van Beethovens A-dur-klaviersonat (op. 101).
Stilen och lyckan : essäer om litteratur (2016) av Horace Engdahl om Mallarmé.
12 kommentarer:
Så intressant! Någon gång måste jag väl ändå läsa något av Horace Engdahl.
Mösstanten, jag höll nästan andan när jag läste boken, vill bara lyssna mer klassiskt.
Det låter härligt att upptäcka musiken så och att göra den till en del av sitt liv!
Znogge, jag saknar och skulle vilja ha mer musik.
Härligt att känna att man bemästrar ett instrument!
Anna-Lena, det tog två veckor innan fingrarna och tangenterna hamnade på rätt plats.
Det hade varit en dröm att kunna behärska ett instrument fullt ut. Jag spelade gitarr, orgel, piano, men det blev aldrig något riktigt av det hela, nej.
Intressant! Blir lite nyfiken. Jag har alltid tänkt att jag är omusikalisk (och det är jag nog) men på äldre dar börjar jag förstå att man kanske får lova att lyssna på musik ändå ... ;)
Geddfish ♥ räcker långt om man själv är nöjd, och kan glädja någon annan.
Helena, så trodde jag också när musikläraren sa till 7-åriga mig att jag inte är så begåvad... Men i 40-års ålder gick jag med i kören Vi-som-inte-kan-sjunga, jätteroligt!
Den här vill jag nog läsa. Om inte annat för att inspireras att öva 😅
Hanna, väldigt inspirerande bok.
Skicka en kommentar