Erfarenheter av Valle Wigers

Erfarenheter (2025) av Valle Wigers är en samling noveller om resa genom livets skiftningar. Med råhet och poetisk precision skildrar Valle Wigers de unga drömmarna, tunga minnena och de små, mänskliga mötena som lämnar djupa avtryck. Här skildras ungdomlig längtan, gemenskap och de ögonblick som formar oss.
I 90-talets Köpenhamn navigerar tre femtonåringar genom stadens pulserande och vilda värld, längtande efter en samhörighet bortom vardagen. På en ö i Bottenhavet försöker en son hantera förlusten av sin mor. I Berlin väcks minnen av den första kärleken till liv i ett nytt tidevarv.

La Gomera
En ömsint novell av tolvårige sonens semesterresa med pappan som inte är helt perfekt, men gör så gott han kan. Båda längtar efter mamman. Vad minns pappan av detta efter trettio år? En konst att säga mycket med små medel.

"Likt varje år har vi varit i stugan i Sälen som morfar efterlämnade, omgivna av linoleumgolv och furupaneler och luggslitna sängkläder i blommiga och randiga mönster. Inte ett lakan eller örngott är det andra likt, tallrikarna och assietterna har kanter som någon tycks ha gnagt på, elementen täcks av fuktiga skidkläder som luktar surt - en överdos av allt mamma inte tillåter i vårt storstadsliv."

ny novell av Valle Wigers i tidskriften Provins

Novellen Mästerverket av Valle Wigers finns i senaste nummer av Provins nr 1/2022, en norrländsk kulturtidskrift som fyller 40 år! Som Wigers skriver så är det otroligt viktigt att dessa kulturtidskrifter finns, därför är han glad över att få medverka, trots att det eländiga tider och att litteraturen kanske inte spelar så stor roll då, eller så gör den det trots allt ...

Ett smakprov av novellen Mästerverket, om sista sommardagar i skärgården med pappan knattrande vid skrivmaskinen, bådas saknad efter mamman, om en tid när man inte längre är barn och inte vuxen heller.
    "På bryggan väntar några barnfamiljer på sista avgången hem från ön. Där färjelägret tar slut viker jag av ner mot vattnet, mot klipporna, det taggiga slutet av fast mark under fötterna. Jag sjunker ner och halar upp vodkaflaskan ur innerfickan. Den äckliga smaken river och jag får kämpa för att det inte ska komma upp igen. Hyperventilerar. Dricker mer.
    Där ute i vattnet, i viken, ser jag mamma. Hennes lugna simtag mot horisonten. Hon vänder sig om. Blinkar mot mig."

Första natten i advent (och vi fortsätter färdas) av Wigers finns att läsa i netmagasin Opulens, där Wigers skildrar en inte helt oproblematisk tågresa. Något vi nog är många som kan relatera till. Men det finns också en annan existentiell och mellanmänsklig dimension i hans text, läs: HÄR.

Heptameron av Margareta av Navarra

Heptameron av Margareta av Navarra.
Margareta av Navarra (1492–1549) fullbordade aldrig sina hundra berättelser, men de 72 historier, som publicerades postumt 1559 under titeln Heptameron, visar lekfullt hur moral och omoral ofta är inflätade i varandra – särskilt när det handlar om kärlekens och relationernas dynamik mellan män och kvinnor – och ger en tankeväckande bild av mänskliga brister och förtjänster. En bladvändare på 621 sidor. Nyöversättning av Carin Franzén professor i litteraturvetenskap, och fantastiskt förord av Karolina Ramqvist. Utgåvan lyfter fram verkets moderna psykologiska observationer.

Boken består av 72 noveller som skildras av en grupp aristokrater som sökt skydd i ett kloster i Pyrenéerna på grund av översvämningar. Inspirerad av Boccaccios Decamerone. Varje historia avbryts av livliga moraliska diskussioner mellan berättarna. Verket utforskar skickligt relationer, maktstrukturer, köttslig kärlek och kyrkans hyckleri. Det är känt för sina plötsliga kast mellan höviska ideal, listighet och våldsamheter. Hövisk kärlek i alla dess former. En fröjd att läsa en bok på riktigt välskriven svenska.

Miroir de l'âme pécheresse. Prästerna sade sig inte själva ha läst den långa dikten, men de europeiska kungahusens kvinnor skickade den till varandra. Den lästes av prinsessan Elizabeth av England, som 1544, när hon var elva år och tvingad från hovet på grund av att hon dragit till sig en mans olämpliga uppmärksamhet, översatte den i sin helhet, som en försoningsgåva till sin far Henry VIII, eller snarare till hans sjätte fru Katherine Parr. Det säger kanske något om Margareta av Navarres författarröst att en elvaårig läsare identifierar sig så starkt med det medelålders diktjaget att hon gör om det till sitt eget, skriver "jag, Elizabeth" där texten lyder "jag, Margarete". (sid 21)

En bra karl är svårt att finna av Flannery O'Connor

En bra karl är svårt att finna (A good man is hard to find 1955) av Flannery O'Connor.
O'Connors första novellsamling med tio spännande berättelser i efterlängtad nyöversättning av Ida Jonsson - som också har skrivit ett initierat efterord om denna mycket speciella författare. Den svenska titeln har blivit En bra karl är svårt att finna. (Och jo, det ska vara "svårt", inte "svår", för det är uppenbart att det är generellt menat, det gäller inte att försöka spåra upp en viss karl som den som söker har i åtanke och som är svår att finna - det handlar om alla karlar och det är själva finnandet som är svårt.)

Hon berättar om folk i den amerikanska södern. Om särlingar som farit illa och blivit onda - eller tvärtom goda. "Vanligt folk" visar sig strax vara allt annat än vanligt. Alla är unika, ingen är förutsägbar. Och i bakgrunden hörs alltid en omisskännlig o'connorsk hotfull ton - det är den som gett hennes berättelser genrebeteckningar som "grotesque"och "noir". Ofta börjar historien snällt, nästan idylliskt - och slutar i brutalaste våld.
Ändå blir man inte deprimerad av att läsa O'Connor. Snarare upplyft. Det finns en stor medkänsla med dessa underliga personer och det är inte alltid ondskan vinner. Själv menade O'Connor - övertygad katolik som hon var - att hennes berättelser handlar om den gudomliga nådens närvaro i en värld som för övrigt domineras av Djävulen.

Titelnovellen har ett överraskande slut på söndagsutflykten med sonens familj. En tid utan bilbälten.  Det blev inget hus med lönnfack som farmor önskade återse, hon blev osäker om det var i Tennessee eller Georgia.

     "En bra karl är svårt att finna", sa Red Sammy. "Det håller på att gå åt pipan med allting, Jag minns den tiden då man kunde gå iväg och lämna nätdörren olåst, Inte nu längre."
     Han och farmodern diskuterade bättre tider. Den gamla damen sa att enligt hennes mening var Europa helt och hållet att skylla för hur det låg till med saker och ting. Hon sa att som Europa betedde sig kunde man tro att vi är gjorda av pengar och Red Sam sa att det inte var något snack om saken, hon hade helt rätt. (sid 12)

Älskaren av Marguerite Duras

Älskaren (L´amant 1984)av Marguerite Duras berättar om den unga fransyskan kärleksaffär med den äldre kinesiske mannen från en helt annan samhällsklass i Saigon. En ung vacker kvinna i rosa herrhatt, guldskor och mors gamla sidenklänning, det kan visst locka en man. Varje dag väntar älskarens chaufför på henne utanför skolan för att köra henne till en ungkarlsvåning i Saigon där de ostörda kan hänge sig åt den kärlek som omgivningen fördömer: hans far har andra planer för honom, och hennes familj hör till den koloniala klassen. En rik kinesisk affärsman gifter sig inte med en fattig vit kvinna. Men inget som vållar bekymmer för henne. Hon vet vad hon vill, fast helt ny erfarenhet och mot moders vilja. Modern förstår inte hur hon nu kan bli gift.
Suzanne Brøgger har berättat att hon har mycket gemensamt med Duras och precis liknande erfarenhet i unga år, känslan med attraktion och trygghet, utomlands i Bangkock för Brøgger.