Döda trakten/Kvinnor i revolt (Eristystila 2025) av Monika Fagerholm,
har tilldelats Finlandiapriset 2025 och Runebergspriset för andra gången.
Alice 18, kommer från landsbygden. Hon flyttar in hos pappa Max, som är fotograf, och styvmamman Siri i förorten. Alice tar bussen in till centrum och börjar göra sig ett liv. Aftonläroverket, Fria högskolan, Filmarkivet, Veronica Segers lägenhet med sina legendariska fester, stadens gator: allt detta ska bli hennes. Veronica lär henne att skriva som ett litet djur, Pelle blir hennes pojkvän och Evelyn hennes vän. Hon är refuserad poet, performancekonstnär och dansare. Det är 1976/77.
"Istiden", säger Siri, som minns en annan tid, full av kamp och politik.Istiden har kallats "de fredligaste efterkrigsåren". Men det är en lögn. I Tyskland förs ett krig mot en självutnämnd stadsgerilla som ger ringar på vattnet över hela kontinenten. Våldet smyger sig på, rädslan äter sig in - paint the town rädd - och tillvaron kraschar på det brutalaste sätt man kan tänka sig. Döda trakten/Kvinnor i revolt är den första delen i en tredelad romansvit. Det handlar om att vara så ung att livet är en horisont av möjligheter och motstånd, om vad som krävs för att bli konstnär och vilka historier man berättar då inget ännu har hänt.
"Men som att ändå, på något sätt, de här dagarna i familjen innan hon reser, det är en tomhet kring henne, Ingen utom Alice är hemma. Max är på arbetsuppdrag, Michael hos Klees där han förbereder sig för studentskrivningarna (det är alltså ett himla tjat om det i dockhuset, ungefär det enda Michael talar om och kommer tala om under hösten, också Alice ska ta studenten vid aftonläroverket men hon har ju knappt ens börjat i skolan än) och Prinsen i skogen på teaterövning." (sid 88)
(🇫🇮 Juuri aikuistunut Alice muuttaa maalta isänsä luo esikaupunkiin tämän taiteellisesti virittyneeseen uusperheeseen, jossa äitipuoli on valovoimainen naisasianainen. Alkaa Alicen etsikkoaika: hän käy iltaoppikoulua, avointa yliopistoa, istuu elokuva-arkistossa ja on paikalla siellä, missä parhaat juhlat pidetään. Hän kohtaa ihmisiä: Pellen, josta tulee hänen poikaystävänsä, Evelynin, runoilijan ja tanssijan, sekä Veronican, joka opettaa hänet kirjoittamaan kuin pieni eläin. Vanhemmat ihmiset muistelevat aikaa rauhan tyyssijana, mutta Alicen sukupolvi näkee toisin: kuuluu uutisia Saksan levottomuuksista, huhuja taisteluista, jotka lannistetaan säälittä ja kapinallisesta naisesta, joka kuolee selliinsä. Alicen turvallisen nukkekodin seinät romahtavat maailmanpalon paineesta.Se kertoo ajasta, jolloin ihminen on niin nuori, että maailma avautuu mahdollisuuksien ja vastarinnan horisonttina ja siitä, mitä taiteilijaksi kasvaminen vaatii. Millaisia tarinoita kertoa silloin, kun mitään ei ole vielä ehtinyt tapahtua?)
23 kommentarer:
Är alltid lika fascinerad av att se finska i text. Om man läser germanska eller latinska språk, så finns det alltid ord man kan förstå
Men finskan... inte ett enda. Tänk att någon, icke infödd, kan lära sig språket. Eller ... kan man det?
Anna-Lena, vi läser boken i min Finska Bokcirkel, fast Fageholm skriver på svenska. Min make lärde sig finska, läste på universitetet, han är duktig, kan prata och skriva finska 💙
Det är ingen bok jag hört talas om innan, spännande.
Tack för smakbiten!
Håller med femfemman om finskan. Jag förstår inte ett ord men din make är ju ett bra bevis på att visst går det att lära sig.
Önskar en fin söndag!
Mia, en bok värd massa priser, läsvärd.
Znogge, maken är språkintresserad, fin kärleksförklaring lära sig finska 💕
Har inte läst något av Fagerholm.
Det låter som en intressant bok, och så utspelar den sig på 70-talet. Jag råkade låna en bok av Satu Rämö på finska, men lämnade tillbaka den.
Wow! Vilken bragd! Men vill man riktigt gärna, och tränar och tränar, så går det mesta. Pratar era barn finska?
Ett författarnamn jag känner igen, men har inte läst något av henne.
Bokdivisionen, Fagerholm är den första som fått Runebergspriset två gånger.
Lotten, intressant bok, Fagerholm skriver på svenska, men Satu Rämö skriver på finska 🙂
Tack för smakbiten!
Har läst en annan bok av författaren för många år sedan.
Har flera böcker av Fagerholm i bokhyllan, men ännu inte kommit mig för att läsa. Trots att allt tyder på att hon är väldigt bra!
Monika, Fagerholm skriver på svenska och har fått många priser.
Cinnamon, min första av Fagerholm.
Lyran, hon är bra, fått många priser.
har läst annat av Fagerholm. hon var här för flera år sedan och berättade om sitt författarskap. hon var väldigt trevlig men hann inte äta eftersom hon måste skynda sig hem till katten
Mrs Calloway, trevligt att fått lyssna på henne.
Den här har jag helt missat. Den vill jag läsa.
Mösstanten, två unga kvinnor, mycket 1970-tal, boken fått många priser.
Att lära sig skriva som ett litet djur? Där fick jag något att fundera på.
Åsa, det låter lite märkligt...
Skicka en kommentar