boktips för förlåtelse och försoning

Boktips för förlåtelse och försoning
Utan läsare ingen litteratur - det slår författaren och översättaren Kristoffer Leandoer fast i essäboken Det är läsaren som skriver boken. I boken vänder och vrider han på vad som sker i det magiska mötet mellan författare och läsare. Författarpanelen med Emma Hamberg, Agnes Lidbeck och Göran Greider ger biblioterapi till ett grälande par som söker försoning med böckernas hjälp. Se: HÄR.

Jessika Gedin diskuterar med Kristoffer Leandoer om: hans senaste bok.

Mask : litteraturen som gömställe.
Den oavslutade litteraturen : en essä om allt som inte blev klart.
Längta hem, längta bort : en essä om litteratur på flykt.

Det är läsaren som skriver boken

Det är läsaren som skriver boken (2025) av Kristoffer Leandoer.
Vad händer när vi läser? Är litteratur något som bara finns mellan pärmarna i en bok, eller något som uppstår i själva mötet mellan läsaren och boken? Är boken alltid densamma, eller förändras den med varje ny läsning? Kan två människor överhuvudtaget läsa samma bok?
Här närmar sig Kristoffer Leandoer litteraturen från ett nytt och oväntat håll där det snart blir tydligt: Det är läsaren som skriver boken . Vi läsare är opålitliga: vi glömmer, vi minns fel. Vi hoppar över och drar ifrån, och vi lägger gärna till de detaljer som författaren glömt.
Så vad innebär medskapande läsning för kritiker och översättare, för pusseldeckare och bibeltolkare? Vad strök morfar under i Kierkegaards dagbok? Läser vi med ögonen eller öronen? Vilka böcker har diktatorn i sitt bibliotek? Dödade Oidipus verkligen sin pappa?

En intressant bok som man nog inte sträckläser men intressant fördjupa sig Leandoes funderingar. Kul att ha nämner Klara Johanson (1875-1948), en mycket uppskattad litteraturkritiker. Kristoffer Leandoer är väldigt beläst, han nämner en mängd författare från olika tider.

Den 24 november 1920 avsluter Virginia Woolf den första anteckningsboken med manuskriptet till sin nya roman Jacob's room. När Woolf ett halvt år tidigare började arbeta på romanen var idén långt ifrån färdigutvecklad: "Låt oss anta att Rummet kan hålla ihop det", är det enda hon i april med bestämdhet kan säga om romanens yttre.
Genom åren antecknade Klara Johanson åtskilliga idéer till böcker hon aldrig skrev, men denna skriver hon alltså samtidigt som Virginia Woolf förstår att den roman hon skriver är en roman vars huvudperson ska hållas osynlig hela tiden. (sid 258)

Motljus av Pirkko Saisio

Motljus (Vastavalo 2026) av Pirkko Saisio, blev Finlandianominerad.
Pirkko har tagit studenten och hon kan inte bestämma vad hon hatar mest, om det är Gud, Marx, sin pappa eller sina växande bröst. Det är ungdom under tidigt 60-tal när hon försöker navigera fram till sin sexuella, politiska och andliga identitet.
Farfar har flyttat in i det rum som skulle ha blivit Pirkkos och mamma, som mest jobbar, försöker hålla fast vid husfriden. Men när Pirkko den historiska sommaren 1968, precis som i Sound of Music, åker för att jobba på ett barnhem i Schweiz, finner hon sig full av hemlängtan. Inget tycks bli som hon trott. En dag säger en lärare att Pirkko kanske kan ha vad som krävs för att bli författare. Det förändrar allt att hon har blivit sedd.

Under hela läroverkstiden har jag varit dålig i aritmetik, och nu har jag nytta av det.
   Jag kommer av mig när jag ska addera priset för två flaskor Jaffa och en ask chokladknappar, och igen när jag ska dra av det sammanlagda priset från den summa pengar som jag fått, det som kallas växelpengar.
    Redan första kvällen har jag samlat på mig nästan lika mycket växelpengar som kassan jag ska redovisa.
    - Inte kan du behålla de där pengarna själv (sid 77). Flera smakbitar hos: Mia.


Pekka Heino intervjuar Pirko Saisio. Hennes Suliko nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2026, en fiktiv biografi över envåldshärskaren Josef Stalin (1878–1953) - här intervjuad av Pekka Heino i Göteborg