Melancolia (2023) av Mircea Cărtărescu.
Melancolia är en bok om upplevelsen av separation, det trauma som präglar vår födelse och därefter var och en av våra metamorfoser. Prologen och epilogen omfamnar bokens kärna, tre längre historier som länkas samman, skrivna ur en femårings, en åttaårings och en femtonårings perspektiv. Med ett sagoaktigt berättande utforskar Cărtărescu tidens gång, poesin, det reella och det mystiska.
"Månen såg ut att vibrera så stilla, precis som i en av hans böcker med blanka sidor där solen, månen och till och med bilarna på gatan var fästa med små fjädrar och dallrade vid minsta beröring.
Terrassen sträckte sig över hela hustaket och överallt löpte tvättlinor där tvätten hängde i träklädnypor, men där fanns också gamla mögliga möbler, cykelhjul som saknade en eller annan eker, obestämbar metallskrot, gummistövlar, trälådor med förtorkade oleandrar, hopknycklade tidningar, fogmassa till avlopp, gamla hornbågade glasögon utan linser, damejeanner med trasigt basthälje, skeva teveantenner på gråa stativ, högar med betongelement, gamla trasiga blekta leksaker, grus, damm, elände och allt mellan himmel och jord som man finner på vinden i ett hus där folk bär upp sådant de kasserat." (sid 59)
4 kommentarer:
Märklig bok. En upplevelse att läsa.
Mösstanten, en annorlunda bok, Mircea Cărtărescu har varit Nobeltippad några år.
På ett sätt låter den intressant men också märklig. Märkliga författare brukar få Nobelpriset så vem vet...
Znogge, jag vill nog läsa mer av honom.
Skicka en kommentar