Jag är anglofil och biblioman

Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos (CLICK on images to enlarge)

Leta i den här bloggen:

torsdag 15 januari 2026

En inre angelägenhet av Kristian Fredén


En inre angelägenhet (2025) av Kristian Fredén.
Kristian härstammar från en av Sveriges mest prominenta släkter för hundra år sedan, hos familjen Söderblom, andades allt kultur, förfining och je ne sais quoi. Men när Kristians mamma sent i livet begår självmord blir det början på ett slags uppgörelse med familjeberättelsen, i vilken gammelmorfar ärkebiskopen, tillika en av sin tids stora kulturpersonligheter, Nathan Söderblom, kastat sin skugga över släktleden. En förebild men också en boja för familjens känsligare medlemmar, bland dem Kristians egen mamma.
Vad gör vi med våra liv och den tid vi har på jorden? Orättvisa och slump krattar våra banor.
På en avklarnad men detaljrik prosa följer vi Kristians arv i konturerna. Det blir en ovanlig skildring av liv och död, av stora öden och små tillika en guidad tur genom tidens lager, skärva för skärva: från det svenska 1800-talets stränga spetskragar och kyrklighet, via 20-talets litterära salonger och Nobels fredspris 1930 till 1980-talets indierock och så åter till de högkulturella borgar i vilka anfadern rörde sig med sådan självklarhet.I kollisionen mellan skilda världar formar sig en berättelse om uppror och handlingsförlamning, liksom om sorg, kärlek och svårigheterna i att beskriva någon man stått distanslöst nära. bernur har läst: HÄR.

"Nej, nej, jag vet, det är ingen idé. Men så hur ska man då göra dig rättvisa? Du föddes ju i alla fall i Karlstad 1939, som yngst av sex syskon, och eftersom det var i maj blev du förstås genast kallad Lillan, precis som i Alice Tegnérs visa. Lite senare blev det Lolo i stället och endast de som kände dig på riktigt stavade det tölpaktigt med två l i mitten. Du växte upp i biskopsgården i Karlstad, omgiven av husjungfrur och dina äldre syskon." (sid 41)

onsdag 14 januari 2026

Stramer av Mikołaj Łozińskis


Mikołaj Łozińskis första roman i svensk översättning, Stramer, är en roman om judiskt liv i mellankrigstiden. Nathan Stramer reser hem från USA till hemstaden Tarnów i södra Polen i början av 1900-talet. Där träffar han sin fru och blir far till sex barn. Det är Rena, som knappt är tonåring när hon blir kär i en gift man; det är Rudek som studerar klassisk filologi men som tar ett jobb i stearinljusbranschen; Hesio och Salek lockas av kommunismen och hotas att bli arresterade, och de yngsta, Wela och Nusek, vill bara bli vuxna så fort som möjligt.
Mikołaj Łoziński, född 1980, är romanförfattare, manusförfattare och fotograf. Han räknas som en av sin generations mest tongivande polska röster. Stramer är en gripande judisk familjehistoria, vars slut vi redan känner till genom historieböckerna. I samtal med Ingrid Elam, litteraturkritiker och författare.

Melancolia av Mircea Cartarescu


Melancolia (2023) av Mircea Cărtărescu.
Melancolia är en bok om upplevelsen av separation, det trauma som präglar vår födelse och därefter var och en av våra metamorfoser. Prologen och epilogen omfamnar bokens kärna, tre längre historier som länkas samman, skrivna ur en femårings, en åttaårings och en femtonårings perspektiv. Med ett sagoaktigt berättande utforskar Cărtărescu tidens gång, poesin, det reella och det mystiska.

"Månen såg ut att vibrera så stilla, precis som i en av hans böcker med blanka sidor där solen, månen och till och med bilarna på gatan var fästa med små fjädrar och dallrade vid minsta beröring.
   Terrassen sträckte sig över hela hustaket och överallt löpte tvättlinor där tvätten hängde i träklädnypor, men där fanns också gamla mögliga möbler, cykelhjul som saknade en eller annan eker, obestämbar metallskrot, gummistövlar, trälådor med förtorkade oleandrar, hopknycklade tidningar, fogmassa till avlopp, gamla hornbågade glasögon utan linser, damejeanner med trasigt basthälje, skeva teveantenner på gråa stativ, högar med betongelement, gamla trasiga blekta leksaker, grus, damm, elände och allt mellan himmel och jord som man finner på vinden i ett hus där folk bär upp sådant de kasserat." (sid 59)