Tiden & den fria viljan av Henri Bergson

Tiden & den fria viljan (1889) av Henri Bergson.
Den franske filosofen Henri Bergson hade stort inflytande på författare, vetenskapsmän och tänkare under slutet av 1800-talet och första halvan av 1900-talet. Han vände sig mot en äldre filosofitradition och hävdade att verkligheten visserligen måste förstås vetenskapligt, men att utgångspunkten i kvantitativ analys får oss att misskänna dess subjektiva dimension.
I sitt mest kända verk, Tiden och den fria viljan undersöker Bergson hur "omedelbara medvetenhetsfakta" framträder i det nuflöde som är mer grundläggande än rummet och kännetecknas av kvalitativ förändring. Människan är ett slags förtätning av allt hon har levt, och genom att omfatta sin historia i en skapande akt kan hon uttrycka sin frihet. Trots sin djupa skepsis mot språket var Bergson en populär författare, ett slags intellektuell superstjärna med världsrykte. Han belönades med Nobelpriset i litteratur 1927.

Henri Bergson föddes i Paris 1859. Som filosof intresserade han sig särskilt för gränsområdet mellan vetenskap och metafysik. 1914 valdes han som den första juden in i Franska akademien. Han avled 1941, enligt legenden av en förkylning som han ådrog sig när han köade för att bli registrerad som jude av ockupationsmakten, trots att Vichyregeringen velat undanta honom från de nya lagarna.

De djupa känslorna
Kanske består problemets svårighet huvudsakligen däri att vi med samma namn beteckningar och på samma sätt föreställer oss intensitet av mycket olika art, såsom t.ex. intensiteten hos en känsla, en förnimmelse, eller en ansträngning. Den senare åtföljs av en muskelförnimmelse, och själva förnimmelserna är knutna till vissa fysiska betingelser, vilka sannolikt har något inflytande på uppskattningen av intensitetsgraden; de är fenomen som försiggår på medvetandets yta och som ständigt, vilket vi längre fram ska få se, är knutna till uppfattningen av en rörelse eller ett yttre föremål. Vissa själstillstånd tycks oss emellertid med rätt eller orätt vara sig själva nog: så t.ex. den djupa glädjen och sorgen, de reflekterade passionerna, de estetiska känslorna. (sid 23)

Nobelpris i litteratur 1927
”som ett erkännande åt hans rika och livgivande idéer och den glänsande konst varmed de framburits” (Svenska Akademien)

AN av Anna Hallberg

AN (2025) av Anna Hallberg, nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2026.

jag följer krusningarna, vattensprången
hastiga utspel, flyter och samlas
böljande över ytan
det är svårt att hänga med, men roligt
vattnet är snabbare, kvickare

Mitt i öknen, på utsträckta sanddyner, står en vattenkub och dallrar. En kub av vatten? Ja, tydligen. Denna osannolika storhet är grunden till en undran och ett seende, en utgångspunkt för tanken att stilla begrunda eller för att ta ut sin riktning. Här finns en ömhet, ett-ickevetande, en frustration. Ett liv, en död. En litenhet inför annat med längre tidslinjer. Med sin nionde diktsamling bekräftar Anna Hallberg positionen som en av sin generations mest formsäkra och banbrytande poeter.


Vågorna (1931) av Virginia Woolf som impressionistiskt måleri; mycket bilder, färger, ljud, en bok som passar att läsas utomhus.

Pusselbiten av Linda Örtenblad

Kartotek över döda och återuppståndna : noveller av Linda Örtenblad, nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2026.
Det går som ett tvärdrag genom Linda Örtenblads noveller. Fönster slås upp i ett återvunnet barndomshem, någon annanstans stängs en dörr för alltid när en släkting dött, somliga återuppstår som fåglar, minnen skingras som rök för att strax ta ny gestalt. Även omärkliga förvandlingar blir synliga i Örtenblads mångskiktade prosa, där människor och djur rör sig med outgrundlig systematik genom övergivna platser och ofärdiga liv.
Linda Örtenblad, född i Stockholm 1972, debuterade 2004 med Den anatomiska teatern, som nominerades till Borås Tidnings debutantpris. Kartotek över döda och återuppståndna är hennes återkomst som författare. Fina noveller med olika teman.

Pusselbiten
Hyllorna sträckte sig upp till taket, överfulla, och boktravarna bildade en platå som räckte mig till låren. Parketten var numera bara synlig i de smala gångarna hon åstadkommit för att vi skulle nå fram till fåtöljerna och i en remsa innanför tröskeln. Hans samlande hade sedan länge gått överstyr och i resten av lägenheten fanns små tendenser till nya ö-bildningar - i sovrummet hade jag skymtat flera rangliga boktorn och på småborden låg spridda titlar. Det var omöjligt att återfinna en specifik bok i massan som täckte golvet - det skulle kräva en utgrävning. Hon fann det outhärdligt, och han fann hennes avståndstagande olidligt, vilket ledde till ännu fler böcker och ännu fler bråk. Det var en manifestation av närvaro, ett hav av vetande, bildning - och ångest. (sid 171)

mina ljusa läsplatser

Huset är inte stort men vi är många i familjen så vi har många små rum, och många läsplatser. Jag gillar gå runt i huset efter dagsljus. Lamino fåtölj med fotpall i hörnet. Mest trädgårdsböcker här. Ute på altanen har vi sittplatser i alla väderstreck.

Fint dagsljus, kan bli varmt på sommaren, men då sitter jag ute.

Skön liggstol i rummet med morgonsol, spotlampor och takbelysning.

Lamino fåtölj med fotpall och läsbord i påfågelsrummet 🦚 söder.

Skön läsplats med flera bra lampor i gästrummet. Fin morgonsol.
Plats för barnbarnen i alla åldrar överallt.