Stjärnor utan stjärnbilder: kvinnor och kanon i litteraturhistoriska översiktsverk under 1900-talet (1997) av Anna Williams (professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet) handlar om den kvinnliga författaren som förpassas till litteraturhistoriens marginal. Trots att hennes särart betonas i handböckerna hamnar hennes texter vid sidan om.
Den manliga normenÅttiotalslitteraturen, säger Fredrik Böök (1883-1961), är "till väsentlig del en litteratur om och för kvinnor". Litteraturhistoriens bild av åttiotalet är en annan. Där ställs kvinnorna vid sidan om den manliga litterära huvudfåran och de kvinnliga författarna mäts mot den manliga normen. Ibland kommer de i närheten av männen vad gäller litterär kvalitet, ibland överträffar de dem. Men det är likväl den manliga måttstocken som bestämmer de kvinnliga författarnas värde. (sid 93)

8 kommentarer:
Numera är det absolut kvinnliga författare som har mest bestsellers. Men jag förstår att det inte handlar om detta, utan om det jag kallar finkultur. De flesta av oss läser ju inte det...
Kvinnor skriver, i stort, mycket enklare än män, tycker jag. Texter som flyter lätt.
Intressant. Så kvinnorna skrev för kvinnor enligt Böök. Och det berodde naturligtvis på att inte männen lika gärna läste dessa böcker. Och kvinnorna hade säkert inte tid och utbildning nog för att läsa vissa högt värderade böcker skrivna av män. Och sedan har de kvinnliga författarna uppfattats som mindre värda i litteraturhistorien. Det finns visst undersökningar om vilka filmer vi ser. Att kvinnor i allmänhet ser mera brett än män.
Anna-Lena, kvinnliga författare har länge varit i marginalerna, de har inte varit med i handböckerna, inte i undervisning på högskolorna, med de har fått lyft. Moa Martinson är en av dem som nu ingår i litteraturlistorna.
Mösstanten, Fredrik Böök såg ner på många kvinnliga författare ; "den manliga måttstocken" styrde. Skönt att det har förändrats, mer jämlikt nu.
Så var det ja. Kvinnliga författare höll till i periferin men tack och lov så har det ändrats nu. Egentligen var det inte så konstigt för det speglade bara hur det såg ut i samhället.
Znogge, precis, kvinnor var i skuggan på flesta områden. Vilket slöseri på kvinnokraft.
Män läser oftast manliga författare och kvinnor läser båda, förutom deckare där män kan läsa kvinnor.
Ylva, tror också att män läser färre kvinnliga författare, de läser mindre överhuvudtaget.
Skicka en kommentar